Folkbildarforum

Arkiv för månad: juni 2013

Folkbildarforum 2013

Navid Modiri: ”Finns inga bra forum för att prata mångfald”

tisdag 18 juni 2013

Navid Modiri: ”Finns inga bra forum för att prata mångfald”

Om man vill föra bra samtal kring mångfald och rasism så finns det inte några bra forum för det idag. Det menar Navid Modiri som kommer till Folkbildarforum med projektet Sverige 3.0. Syftet med projektet är att diskutera mångfald och olikheter på nya sätt, ta upp saker vi inte brukar prata om och gå igenom både tankar och känslor. För känslor är väldigt viktigt i det här sammanhanget.

– Att rösta på Sverigedemokraterna eller att bränna bilar är ge utlopp för en känsla av missnöje, tror jag. För mig är det här samma slags företeelser som tar olika uttryck. Det är dessutom inget som kommer försvinna, och det är ett misstag att tro det, säger Navid och fortsätter:

– Om vi inte pratar om det och om medierna sätter skygglapparna på, så kommer problemen bara att flytta till andra forum. Där blir diskussionerna isolerade och mindre dynamiska, vilket leder till extremism. Det kanske inte syns i den offentliga debatten men det finns kvar i samhällets undermedvetna. Vi måste lyfta fram det till det medvetna, menar Navid.

I vårt pressmeddelande om Navid pratade vi om att han inte firar nationaldagen. Det väckte en del reaktioner, men det är trots allt bara en minoritet i Sverige som säger att de firar nationaldagen.

– Jag har aldrig firat nationaldagen. Det är så svårt att fira den! Vi vet inte riktigt vad nationalitet betyder i Sverige och vågar inte stå för att vi är svenskar. Det är mycket nostalgi och romantik kring Ingemar Bergman, köttbullar och folkdräkt. Men det tillhör Sverige 1.0, som vi brukar säga. Det är som ett svartvitt fotografi. Tänk om Sverige istället kunde ha en färgglad vision! Då skulle jag kunna fira nationaldagen i en hel vecka, avslutar Navid.

 

Folkbildarforum 2013

Alex på Expo: Antirasismen måste vara för något, inte bara emot

måndag 17 juni 2013

Alex på Expo: Antirasismen måste vara för något, inte bara emot

Alexander Bengtsson från Expo kommer till årets Folkbildarforum för att hålla en föreläsning på årets tema, samexistens på lika villkor. Han använde själv begreppet i boken Positiv Antirasism, där han skriver om vikten av att vara positiv istället för negativ. Att vara för något, istället för mot. Det är en viktig fråga att lyfta på Folkbildarforum, som även andra föreläsare kommer att prata om.

– Själv har jag länge mest sagt att jag är mot rasism. Men genom att resa mycket och prata med många kloka människor, har jag insett att man måste vara för någonting också. Att presentera ett alternativ, säger Alex.

Det gör man genom att vara ute och prata, och skapa mötesplatser för de som behöver det. Alex tror att det handlar om att arbeta för gemenskap och sammanhållning. Det finns inga enkla svar, utan det är ett långvarigt arbete. Han pratar bland annat om hur det pratas om vi och dom.

– Jag tror att ”vi-och-dom”-språket kommer mycket av att Sverige har förändrats så snabbt. Det tar tid att ändra på det. Men vi märker redan en förändring bland unga idag. Där finns inte alls samma fokus på vi och dom, menar Alex.

Folkbildarforum 2013

Topplistor, portfolios och papperslösa elever

torsdag 13 juni 2013

Topplistor, portfolios och papperslösa elever

Elisabeth Sörhuus är en av Sveriges mest erfarna rektorer vad gäller utanförskap och segregation. Förutom att arbeta som rektor har Elisabeth utbildat lärare och rektorer, bland annat i studiecirklar tillsammans med ABF. Hon menar att folkbildningen och skolan har samma grundtanke – att man växer med ny kunskap. Men Elisabeth ser för mycket fokus på mätbara kunskapsresultat just nu. För några år sedan gick hon ut med öppen kritik mot topplistor över skolor.

– Sådana topplistor säger ingenting om framstegen i undervisningen. De redovisar bara slutresultatet utan att se vad utgångspunkten var. Så även om en majoritet av eleverna på en skola gör större framsteg än på någon annan skola, så kan den ändå pekas ut som ”sämst” bara för att de hade en tuff utgångspunkt, säger Elisabeth.

– Det ska ju inte vara kravlöst, såklart. Men man måste mäta utifrån förutsättningar och utgångspunkt. Ett sätt är att använda portfoliomodellen, där eleven själv dokumenterar sin process. De kan visa den för framtida lärare, som då får en bättre förståelse för elevens bakgrund och kunskaper, menar Elisabeth.

– För mig handlar samexistens bland annat om att skapa resurser så att alla kan nå målen. Det är inte bara en fråga om pengar, utan om att prioritera rätt saker och att använda resurserna på ett effektivt sätt. Sen måste man vara öppen, orädd och prestigelös också. Nu är det lag på att papperslösa kan få utbildning, men vi har arbetat med papperslösa barn sedan länge, avslöjar Elisabeth och fortsätter:

– Man kan inte hänvisa till någon annan, bara för att det inte ingår i ens uppdrag. Det är kanske ovanligt att en rektor har en sådan inställning eftersom en sådan grundinställning alltid skapar merjobb. Men jag jobbade länge som rektor och följde min egen vision så jag kunde välja medarbetare som delade den synen, säger Elisabeth.

Vi tackar Elisabeth för sin tid, och ser fram emot att höra mer från henne i november.

 

Bloggstafett

Till minnet av Arash Sharafadin

torsdag 13 juni 2013

Till minnet av Arash Sharafadin

Det är med stor sorg som vi mottagit beskedet om ungdomssamordnaren Arash Sharafadins död i samband med en trafikolycka under onsdagskvällen. Våra tankar går till Arash familj och anhöriga, hans arbetskamrater i Skäggetorp och alla ungdomar, som i Arash hittade en vuxen som representerar tillit, tilltro och trygghet.

En minnesstund arrangeras i ABF:s lokaler i Skäggetorp idag kl 18.30. Mer information på ABF Skäggetorps facebooksida.

Läs Arash ord som vår gästbloggare.

Folkbildarforum 2013

Navid Modiri: ”Checka in din agenda i dörren”

onsdag 12 juni 2013

Navid Modiri: ”Checka in din agenda i dörren”

I förra bloggposten om Navid Modiri pratade vi om hur debatter inte leder till annat än vinnare och förlorare. Man skapar inte någon ny förståelse eller kunskap. Vill man göra det, så är samtalsformen betydligt bättre. Men hur gör man det?

– Man checkar in sin agenda i garderoben när man går in. Där får den ligga. Då kan man vara öppen i samtalet och inte försöka övertala den andre. Samtal är en process för att förstå och lära, vilket fyller ett syfte i sig självt. Man behöver inte fatta beslut och dra slutsatser för ett bra samtal är gott nog i sig självt, menar Navid.

– Första samtalet vi hade med Sverige 3.0 gjorde vi i form av open space. Då får vem som helst skriva in samtalsrubriker på en lista och sen diskuterar gruppen igenom dem. Jag minns speciellt en rubrik som var ”Vad händer när du kallar en människa för rasist?”. Frågan vände på perspektivet och satte igång enormt spännande samtal och idéer. Politiker och artister pratade livligt med varandra och många tyckte att man motverkade sitt eget syfte genom att peka ut någon som rasist, säger Navid.

Vi frågar Navid om hur man undviker att prata om vi och dem. Svaret blev inte vad vi väntat oss.

– Varför ska man inte prata om vi och dem? Vi måste ta de samtalen som vi behöver ta! Låt oss säga att bland 100 personer så finns det en som tycker att vi faktiskt ska prata om vi och dem. Då tycker inte jag att man ska ignorera den personen och gå vidare. Vi behöver prata om det. Och vi behöver lyssna på minoriteter oavsett vad det är för slags minoritet, menar Navid.

 

Folkbildarforum 2013

Genus, fotografi och folkbildning

tisdag 11 juni 2013

Genus, fotografi och folkbildning

När vi pratade med Genusfotografen Tomas frågade vi om han själv har sysslat med folkbildning. ”Ja, det är väl det jag håller på med nu”, svarade han spontant. För honom är hans arbete en slags folkbildning, eftersom han sprider medvetenhet kring könsstereotyper bilder.

– Bilder gör stereotyper väldigt tydligt. Det kan man prata om och göra övningar kring, vilket vi ska göra Folkbildarforum. Jag skriver också allt fler artiklar och texter. Då kan man nå ännu fler och ge en ökad förståelse, menar Tomas.

Tomas tror att folkbildningen har mindre problem än andra med genusstereotypa bilder. Enligt honom är det reklam och dylika kommersiella sammanhang som har mest stereotypt innehåll. Han tror att folkbildningen har mer frihet i sin position, vilket Magnus Dahlstedt också var inne på.

Det gläder förstås oss folkbildare. Samtidigt är det ett arbete som pågår hela tiden, och vi tror att Genusfotografen kan hjälpa oss att hitta nya vägar framåt. Vi ser fram emot att lyssna på hans föreläsning, delta i seminariet och titta på hans fotografier i november!

 

Folkbildarforum 2013

Alex på Expo: ”Folkbildningslokaler högborg för antirasismen”

måndag 10 juni 2013

Alex på Expo: ”Folkbildningslokaler högborg för antirasismen”

Alexander Bengtsson från stiftelsen Expo kommer till årets Folkbildarforum för att prata om sitt arbete med antirasism, och hur det förhåller sig till folkbildning. I ett tidigare inlägg här i bloggen sa han att folkbildningen är en förutsättning för ett samhälle med lika villkor för alla.

– På Folkbildarforum ska jag prata om folkbildningen som mötesplats och dess roll i att stärka gemenskapen i samhället. Sådant arbete gör man bäst i vardagen, där man bor. För att göra det på ett bra sätt behövs två saker: kunskap om hur rasism fungerar och att ha siktet inställt på ett samhälle där alla får vara med, menar Alex.

För Alex är hans arbete nära relaterat till folkbildningen. När han reser runt i landet för att föreläsa och diskutera, är han ofta – för att inte säga alltid – i folkbildningslokaler.

– Varje folkbildningslokal är en högborg för antirasismen. Det är där människor möts, diskuterar och tar fram strategier, säger Alex. Men han ser också risker inför framtiden.

– En risk för folkbildningens framtid är att man ger vika för enkla populistiska lösningar. Snabba lösningar som man kan se från till exempel Sverigedemokraterna som vill skära ner på folkbildningen, påminner Alex.

 

Bloggstafett

Arash Sharafadin – nyfikenhet är grunden för mitt arbete

lördag 08 juni 2013

Arash Sharafadin – nyfikenhet är grunden för mitt arbete

Nyfikenhet.

Varför, frågan som blev utgångspunkt för mitt arbete. Väcker mer frågor än svar, väcker massa känslor, öppnar för så många diskussioner, startar en del argument och avslutar en del meningar. Att jobba med utsatta barn i destruktiva miljöer kräver erfarenhet, kräver tålamod men framför allt nyfikenhet!

Hur kan det bli så? Hur kan mamman inte älska sina barn? Är hon berusad just för att det ska vara lättare att inte bry sig? Hur mår barnen ? Hur känns det att vakna varje morgon och inte veta hur dagen alls kommer se ut, att vakna och magen kurrar och mamma sover och det luktar blä för mamma har mått illa och så luktar hon så där som hon gör dagen efter! Hur känns att sitta som ett litet barn vara hungrig men för rädd för att väcka din mamma/pappa för du vet hur arg hon/han kan bli….? Hur känns det att se då de andra barnen, de som har det ”normalt”, hur känns det att som 7-8 åring bygga upp ett försvar, att ha en skam över sitt eget liv, som man inte kan styra över, hur känns hans hopplöshet och maktlöshet ? Hur känns det att då ta beslutet att inte vara sämre än någon annan och att sluta bara vara barn och börja bete sig som oss vuxna, att börja ljuga och dölja sin skam, sin besvikelse och sin frustration. En frustration som växer och växer i takt med lögnerna. En falsk värld och en ny roll som ska spelas varje dag, jag tror att ni ser vart jag håller på att gå med det här och var och en av er kan på sitt sätt med egen fantasi avsluta den här historien på många olika sätt och få kommer avsluta den på ett positivt sätt!

Det här är ingen historia eller en saga med lycklig slut, det här är bara ett exempel på den verklighet vi möter. Så hur kan jag jobba med det här och inte skrika av frustration varje dag, hur kan ni läsa om dem och veta att det problemet finns och varje dag låtsas som inget, hur kan man gå varje dag och strunta i de klyftor som finns i vårt samhälle, hur kan våra vardagsproblem väga mer än vår medmänskliga ansvar,hur kan vi blunda för all orättvisa som finns och hur kan vi sova gott om natten, vi som kan göra skillnad bara om vi börjar se och agera, bara vi ger kärlek och bekräftelse, bara vi tillsammans reser oss och säger ifrån, att vi tillsammans tar deras hand och ger dem tryggheten de förtjänar!

Hur kan man inte ställa sig frågan varför, när man dömer dem! Oavsett om de är kriminella eller bara busiga, om de slåss hela tiden eller mobbar eller förstör så håller alla alltid med mig om att ingen föds kriminell eller ond, så alltså menar man att något har hänt på vägen, de har blivit skadade på resan på så många olika sätt, men alla de har något gemensamt och det är att de är sårade och nästa gång ni möter dem på gatan eller i skolan eller på fritidsgård eller i en tingsrätt så gör mig en tjänst, innan ni dömer dem ställ er själva först frågan och gärna dem, VARFÖR….?

Detta är ett gästinlägg av en stafettbloggare. De skriver ett inlägg och väljer själva vem de skickar vidare uppdraget till. Denna gången är det Arash Sharafadin, ungdomssamordnare i Linköping kommun. Hans arbete med ungdomar i stadsdelen Skäggetorp i Linköping har uppmärksammats såväl av svensk som utländsk media. Läs mer om honom i Corren.

 

Folkbildarforum 2013

Navid Modiri och Sverige 3.0: ”Förstånd istället för motstånd”

torsdag 06 juni 2013

Navid Modiri och Sverige 3.0: ”Förstånd istället för motstånd”

Navid Modiri är kommunikationskonsult och artist. Just nu, i varje fall. Han är en sann mångsysslare som varit i radio och TV och på scener och konferenser runt om i landet. Han har även drivit flera nyskapande och uppmärksammade projekt på nätet.

– Jag tror att mycket av det jag gjort kan kallas för folkbildning, även om det inte var min tanke från början. Projekt som 365 saker, Idépedia och Sharea har spridit mycket kunskap i Sverige och jag kom i kontakt med spännande ”folkbildare” som t.ex Farid Nolen och Lina Tomsgård på Rättviseförmedlingen.

Navid pratar mycket om hur mötet med människor är viktigt för utvecklas. Det har bland annat gjort att han ändrat sin bild av vad folkbildning är och kan vara.

– Jag brukade förknippa folkbildning med traditionella socialdemokratiska folkhemstankar. Att lära sig internet på biblioteket, fika och gammaldags hemslöjd. Men det har förändrats i och med alla människor jag träffat genom åren. Och jag tror att folkbildningen kan låta sig inspireras mer av nätet idag. Titta bara på hur Wikipedia och sociala medier förändrat hur vi diskuterar och ser på kunskap, säger Navid.

Navid kommer till Folkbildarforum med projektet Sverige 3.0 tillsammans med sin kollega Kajsa Balkfors. Han fick idén till projektet efter järnrörsnyheten om Sverigedemokraterna. Navid kände att han ville skapa ett konstruktivt alternativ till det Sverige som Sverigedemokraterna pratar om. Istället för att kritisera deras idéer och göra motstånd, ville Navid prata om förstånd. Det påminner alltså om vad Alexander på Expo varit inne på tidigare i bloggen.

– Det handlar om att förändra sättet vi pratar på. Vi vill förändra samtalsklimatet för att ändra på samhällsklimatet. Det gör man med samtal och inte debatt. Det är en viktig poäng för i en debatt finns vinnare och förlorare men för samhället finns det bara förlorare. Man kommer liksom inte framåt. En debatt är bara en tävling i att övertyga någon annan om sin ståndpunkt, menar Navid.



Hur gör man då för att samtala istället för att debattera? Det går vi in på mer i nästa bloggpost om Navid.

Folkbildarforum 2013

Genusfotografen: ”Manligt eller kvinnligt, och inget däremellan”

tisdag 04 juni 2013

Genusfotografen: ”Manligt eller kvinnligt, och inget däremellan”

Genusfotografen Tomas Gunnarsson kommer till Folkbildarforum för att göra oss mer uppmärksamma på hur stereotyper lyser igenom i bilder. Det är lätt att glömma bort det i vardagen, så det är oerhört viktigt att få inspiration från folk som Tomas. Plötsligt blir det väldigt lätt att se.

– En kvinna fotas sällan på ett manligt sätt. Och vice versa. I bilder så tenderar könsstereotyper att förstärkas. Eller det blir åtminstone väldigt tydligt, säger Tomas.

Det är betydligt vanligare att en kvinna lägger huvudet på sned i bilden. Hon fotograferas ofta ovanifrån, och ser ganska käck ut genom att le och ha ett ledigt kroppsspråk. Män ska se allvarligare ut. Kroppen visas som mer bastant och fotografen tar ofta bilden underifrån. Det signalerar makt, och är ett vanligt knep inom film och foto.

Visst kan man kritisera fotograferna som tar bilderna. Men ibland ligger ”felet” hos de som fotograferas också. Det sker av bara farten att en kvinna lutar på huvudet, eller att en man håller händerna i kors.

– En del som jag pratat med känner igen sig i det här. Att man som man inte ler inför kameran, eller att en kvinna lägger huvudet på sned. De vet inte varför de gör det, utan det sker av bara farten, nästan automatiskt, säger Tomas.

Vi behöver bli bättre på att se sådana saker, och det är just det som Tomas seminarium handlar om. Med hjälp av smarta övningar i hans seminarium får deltagarna en ny slags medvetenhet. Vissa får väldigt starka aha-upplevelser som stannar kvar i deras tankar väldigt länge därefter. Så missa inte det här tillfället att bli mer genusmedveten om bilder!

Foto: Mattias Lundblad

1 2