Folkbildarforum

Arkiv för månad: februari 2017

Diverse

Mod och motstånd i en Facebookgrupp

fredag 24 februari 2017

Mod och motstånd i en Facebookgrupp

Det krävs mod för att gå in och tycka annorlunda i ett kommentarsfält fullt av hatiska inlägg. Men är man många som stöttar varandra så går det bättre. Det tog Mina Dennert fasta på när hon förra våren startade den uppmärksammade och prisade Facebook-gruppen #jagärhär.

Den som önskar sig en fri och öppen debatt styrd av fakta blir lätt modfälld av att läsa kommentarsfält på Facebook. Åtminstone om de är kopplade till artiklar som berör invandring, eller som går att knyta ihop med invandring om man bara vill. Hatet frodas. Den som vågar sig på att försöka balansera diskussionen blir ofta utsatt för hot och hån.

Men i somras började det plötsligt dyka upp allt fler sansade debattinlägg taggade #jagärhär. Algoritmerna på Facebook gör att de inlägg som får flest reaktioner är de som hamnar överst och allt oftare sågs #jagärhär-inläggen högst upp.

Taggen visade sig vara en Facebook-grupp, startad våren 2016 av journalisten Mina Dennert, som tröttnat på hur debatt ständigt tystades av hat.

Idag engagerar gruppen 64 000 medlemmar och den växer hela tiden. Ett flertal administratörer turas om att moderera den. Varje dag väljer de ut några kommentarsfält på Facebook där medlemmarna uppmuntras gå in och nyansera debatten och balansera upp hatet. Aktionerna utförs aldrig på privata Facebook-sidor, utan oftast på de sidor som tillhör traditionella medier såsom Expressen, Aftonbladet, GP eller SVT. Även invandringsfientliga och rent rasistiska gruppsidor får besök.

Medlemmarna i #jagärhär finns på hela den politiska skalan från vänster till höger, men rasism, sexism, homofobi, funkofobi etc tolereras inte. Tanken är heller inte att dränka diskussioner på webben med inlägg som bara innehåller taggen, utan att föregå med gott exempel på hur man kan argumentera för sin sak utan invektiv, härskartekniker eller andra aggressiva metoder. De som inte vill skriva själva kan “gilla” andras kommentarer och på så sätt stötta det goda samtalet.

Att gruppen är uppskattad har visat sig åtskilliga gånger det senaste halvåret. Ett flertal priser har tillfallit #jagärhär, däribland Rättvisepriset från Rättviseförmedlingen och priset för Årets integration på Faktumgalan nyligen.

När det nu avsomnade bandet Kent i veckan auktionerade ut bilder från sin sista konsert, tagna av bl a regissören och fotografen Johan Renck, skänkte de hela summan till #jagärhär. Resultatet: drygt 1,2 miljoner kronor, som nu blir till startplåt för att ta gruppens arbete vidare även utanför Facebook.

 

Diverse

Fördomar styr skildringen av landsbygden

fredag 17 februari 2017

Fördomar styr skildringen av landsbygden

Staden kopplas till positiva och moderna värden medan landsbygden beskrivs som lite ”bakom”. Det är ett exempel på hur storstadsmaktordningen kommer till uttryck, menar Terese Bengard, verksamhetschef för Hela Sverige ska leva.

Terese Bengard skulle ha hållit ett seminarium med titeln “Finns det en urban norm – om att utmana storstadsmaktordningen” under Folkbildarforum i november, men tvingades ställa in. Vi bad henne att ändå berätta om vad som låg bakom seminariets titel.

– Urbana miljöer är det som är normalt och det som de flesta utgår ifrån när de skapar sin världsbild. Det kan jämföras med könsmaktordningen där män under en lång tid varit norm och kvinnan det avvikande. När det gäller detta har vi kommit långt men när det gäller att erkänna den urbana normen är det fortfarande en lång väg kvar att gå.

Landsbygdsskildringar kantas ofta av fördomar och stereotyper. Bilder på landsbygden är ofta tomma på människor men visar gärna en ko, åkrar eller grusvägar.

– Människorna där beskrivs som parodier på korkade människor, som i exempelvis SVT:s ”Uti bögda”. Det senaste exemplet är Kjell A Nordströms uttalande om att Gotland och Värmland är ”skräpytor”. (Artikel i Aftonbladet)

Storstadsmaktordningen yttrar sig bland annat i lagstiftning och reformer som anpassas och utformas efter staden och den yttrar sig i strategidokument och analyser, menar Terese.

– Exempelvis långtidsutredningen som beskriver platser som ”mycket avlägset belägna” men aldrig någonstans på de 300 sidorna definierar man vad man är avlägset belägen ifrån  – för det är ”självklart”?

Hela Sverige ska leva, som Terese Bengard är verksamhetschef för, är en medlemsorganisation som lyfter frågor som är betydelsefulla för människorna på landsbygden. Den ger också stöd och råd till lokala utvecklingsgrupper.

Vad får den urbana normen för följder?

– Framförallt skapar den en felaktig bild av vad landsbygden är. Detta i sin tur leder till att unga inte känner att de har någon framtid där eller att de som stannar är loosers. Resurser satsas i städerna och uteblir på landsbygden. 

Hur bryter vi storstadsmaktordningen?

– Frågan måste upp på bordet och diskuteras. Ett bra förslag i landsbygdsutredningen är att alla beslut ska landsbygdsbedömas. Det skulle synliggöra detta. Jag tror att beslutsfattare, journalister, forskare, utredare och allmänhet; ja, egentligen alla, skulle få öka sin kunskap om den urbana normen, för att sedan på ett bättre sätt själva kunna fatta beslut eller beskriva beslut om staden och landet utan massor av förutfattade meningar.

Taggar: ,

Folkbildarforum 2017

“Jag vill slå ett slag för det sega vardagsmotståndet”

fredag 03 februari 2017

“Jag vill slå ett slag för det sega vardagsmotståndet”

Karin Klingenstierna har med säker hand lett Folkbildarforum två år i rad. Nu är vi glada att välkomna henne tillbaka till konferensen även 2017.

Karin Klingenstierna är van moderator och konferencier och dessutom sångerska och låtskrivare. På Folkbildarforum 2016 fick vi höra henne såväl sjunga som hålla i presentationer och frågestunder. Det gjorde hon så bra att vi snabbt bokade upp henne även till nästa konferens.

Vad du tänker inför att komma tillbaka en tredje gång?

– Fantastiskt kul. Folkbildarforum är en perspektivvidgare och ger även mig fortbildning. Vi lever i en tid när mänskligheten skriker efter enkla svar och lösningar. Svaren kan förvisso vara enkla, men man kan bara komma fram till dem om man klarar det komplexa resonemanget. På Folkbildarforum fördjupar man förmågan att resonera. Man blir lite klokare och blir individen klokare blir samhället det också.

Det måste krävas en del för att navigera mellan så många olika ämnen och talare. Hur förbereder du dig?

–Jag läser på en hel del. I någon mån måste jag äga det som sägs, även om jag inte kan vara någon expert. Som moderator blir man väldigt generisk. Sen tar jag alltid kontakt med föreläsaren och stämmer av innan. Ber om en lista på sådan jag ska läsa eller plugga in.

Vad tänker du kring årets tema Mod och Motstånd?

–  Om mod tänker jag att det just nu är så viktigt att vi visar mod i alla led. Vi som är vuxna, myndiga människor måste visa att vi är modiga i ett samhälle som trycker på från alla håll. Och när det gäller motstånd vill jag slå ett slag för det sega vardagsmotståndet: att kunna sätta gränser och tala om vad jag tycker. Det räcker inte med ett tryck på like-knappen. Men det kan vara så enkelt som att säga ifrån när någon har fötterna på sätet på bussen. Att i varje stund våga bjuda motstånd mot det man tycker är oacceptabelt.