Folkbildarforum

Arkiv för månad: februari 2018

Folkbildning, Forskning

Lunchseminarium om asylsökande barns rättigheter

tisdag 20 februari 2018

Lunchseminarium om asylsökande barns rättigheter

Hur har rättsligt beslutsfattande och den offentliga debatten om asylsökande barns rättigheter utvecklats genom åren? Det har Jonathan Josefsson, vid Tema Barn på LiU, undersökt i avhandlingen ”Barn vid gränserna”. Tisdag den 27 februari håller han i ett lunchseminarium som tar avstamp i avhandlingen.

Regeringen förbereder i denna stund ett förslag om att göra Barnkonventionen till svensk lag med syftet att stärka barns rättigheter i Sverige och för att ”Sverige ska vara världens bästa land för barn att växa upp i”.

Samtidigt har riksdag och regering de senaste åren drivit på och infört en rad åtgärder för att begränsa asylsökande och papperslösas barns tillgång till grundläggande rättigheter såsom hälsa, trygghet, utbildning och säkerhet genom att föra en mer restriktiv migrationspolitik.

I samband med Bildningsförbundets representantskapsmöte den 27 februari hålls ett lunchseminarium med titeln ”Asylsökande barns rättigheter i en tid av restriktiv migrationspolitik”, lett av Jonathan Josefsson, universitetslektor vid Tema Barn på Linköpings Universitet.

”I denna presentation tar jag utgångspunkt i min avhandling om rättsligt beslutsfattande och offentlig debatt om asylsökande barns rättigheter i Sverige de senaste 15 åren för att ge en bild av utvecklingen på några års sikt och diskutera hur denna kunskap kan bidra till att öka förståelsen för asylsökande barns rättigheter i en tid av mer restriktiv migrationspolitik.”

Plats: Hemslöjden, Linköping, Storgatan 41, Konferenssalen

Tid: 27/2, kl 11.30-12.15

Anmälan till info@bildningsforbundet, senast måndag 26/2  kl 12. Vi serverar soppa och bröd.

 

 

Kalendarium

Vårens tisdagsträffar är igång

torsdag 15 februari 2018

Vårens tisdagsträffar är igång

En ny säsong med tisdagsträffar har startat, med syfte att skapa dialog kring frågor som rör integration. Vårens träffar handlar bland annat om hur vi bemöter barn som varit med om svåra upplevelser.

Under hösten arrangerades fyra tisdagsträffar av Bildningsförbundet Östergötland i samarbete med Länsstyrelsen Östergötland. Höstserien avslutades med en föreläsning om kreativ integration av fd polisen Mustafa Panshiri, som vi skrev om här.

Nu är vårsäsongen igång och årets första tisdagsträff gästades av Nabila Alfakir pedagog, utbildare och författare. Hon har lett projekt med fokus på integration och samverkan över hela landet, bland annat Rädda barnens En skola för alla. Hon är även författare till böckerna ”Skapa dialog med föräldrarna – integration”  och ”Föräldrasamverkan i förändring – Handbok för pedagoger” som används om kurslitteratur och i praktiskt arbete. Nabila understryker vikten av en dialog mellan skola och föräldrar och att man från skolans håll förstår förutsättningarna för föräldrar som kommit till Sverige från ett annat land. Handboken är framtagen för arbete med föräldrar från andra länder, men fungerar för alla.

Vårens kommande träffar ser ut som följer:

13 mars: Trauman under och efter flykt. Med Hanna Thermaenius, Erica Mattelin, Rädda Barnens centrum för stöd och behandling. Hur ska vuxna bemöta barn som varit med om svåra upplevelser, inte minst barn på flykt?

Plats: Hemgården, Saltängsg 7, Norrköping

10 april: Myndigheterna och civilsamhället. Medverkande från Migrationsverket, Länsstyrelsen, Arbetsförmedlingen, Norrköpings kommun och Region Östergötland.

Vilket ansvar har olika myndigheter för arbetet med asylsökande och nyanlända? Hur samverkar det med organisationer inom civilsamhället? Mycket har hänt sedan hösten 2015 så många människor på flykt kom till Sverige. Vi reder ut hur det ser ut idag och vad som är på gång 2018.

Plats: Hemgården, Saltängsg 7, Norrköping

Träffarna är kostnadsfria. Tider och anmälan hittar du här

Forskning

Dags att problematisera problembilden av förorten

onsdag 07 februari 2018

Dags att problematisera problembilden av förorten

Bilden av förorten som en våldsdrabbad plats, ett utanförskapsområde, som behöver mötas av hårdare tag, har blivit allt vanligare i media och den offentliga debatten.

I boken Förortsdrömmar: Ungdomar, utanförskap och viljan till inkludering vill Magnus Dahlstedt, professor i social arbete vid Linköpings universitet, nyansera den verklighetsbeskrivningen.

Magnus Dahlstedt medverkade under Folkbildaforum i ett panelsamtal om identitet, folkbildning och mobilisering, lett av Eva Nikell. Han forskar kring frågor som rör “välfärd och medborgarskapande, med särskilt fokus på unga, inkludering och exkludering i migrationens tid”.

Förortsdrömmar: Ungdomar, utanförskap och viljan till inkludering är en samling texter skrivna av Magnus Dahlstedt ihop med forskarkollegor runtom i landet. Den vänder sig till forskare och studerande inom det samhälls- och utbildningsvetenskapliga området, verksamma inom skola, polis, socialtjänst och andra verksamhetsområden som i sitt arbete kommer i kontakt med ungdomar, samt politiker och en intresserad allmänhet.   

I boken presenteras aktuell forskning om villkoren för unga förortsbor.

– Ambitionen är att boken ska bidra till att utmana dominerande berättelser om förortens utanförskapsproblem, säger Magnus Dahlstedt.

– Debatten om utanförskap och utanförskapsområden är mer ett problem än en lösning. De främsta orsakerna till sociala spänningar, konflikter och desperation finner vi i en marknadsorienterad välfärdspolitik som under de senaste två decennierna har lett till kraftigt ökade sociala och ekonomiska klyftor, minskad likvärdighet i den svenska skolan, städer som faller isär. Debatten om militära insatser i förorten bidrar till att osynliggöra ojämlikhetens problem och att legitimera en välfärdspolitik som har gjort ojämlikheten möjlig. Som en följd av ojämlikheterna som tudelar de svenska städerna gror misstron, alienationen och desperationen. Men också viljan till förändring. Det är hög tid att lyssna till förortens unga. För dem som önskar lyssna finns en vilja till förändring och drömmar, om ett annat Sverige.

I inledningen till Förortsdrömmar skriver Magnus Dahlstedt om hur problembilder av områdena i stadens perferi inte är något nytt, utan går långt tillbaka.

”Det finns inte och har aldrig funnits en bild av förorten, dess utmaningar och de åtgärder som krävs för att adressera dem, utan flera. Vilken bild är det då som har kommit att bli dominerande i vår samtid? Hur har den vuxit fram? Och vilka åtgärder är det som görs möjliga av denna bild?”

En problemformulering som tar fasta på strukturella ojämlikheter och skev resursfördelning, riktar ansvaret för konflikter och sociala spänningar i förorten mot makthavarna i stadens centrum, istället för mot de boende i dess utkanter, menar Dahlstedt.

Boken finns att ladda ner gratis från DiVA (digitala, vetenskapliga arkivet) här.

Foto: Henrik Witt

 

 

Taggar:

Diverse

När robotarna tar över

fredag 02 februari 2018

När robotarna tar över

Stiftelsen för strategisk forskning har gjort bedömningen att varannan anställning i Sverige kommer att vara ersatt av digital teknik om 20 år. Hur ska vi bygga vår tillvaro i ett samhälle där långt ifrån alla kan få jobb? Vi måste prata om hur vi löser vår försörjning i framtiden, menar Fredrik Löfgren, robotutvecklare vid Linköpings Universitet.

När Fredrik Löfgren inte bygger robotar är han ute och föreläser på konferenser och universitet om utmaningar och möjligheter i den robotiserade framtid som vi står inför.

Då berättar han t ex om att många människor i tjänstemannasektorn kommer att få se sig ersatta av robotar inom en snar framtid. Det finns nämligen starkare ekonomiska incitament att ersätta en akademiker med hög lön än en person i ett låginkomstyrke. Att skapa en algoritm som utför tjänstemannens jobb kan förvisso vara dyrt, men när den väl är klar kostar det nästan inget att duplicera den, till skillnad från en fysisk robot.

Robotar kan också bli utmärkta läkare. IBM:s robotdoktor Watson, ställer inom vissa områden säkrare diagnoser än mänskliga läkare. Robotdoktorn kan dessutom matas med aktuell forskning i mängder som en människa inte kan hantera.

Många blir chockade av Fredriks föreläsningar. En del kan se gråtfärdiga ut efteråt, säger han. Men han är också medvetet lite provokativ.

– Vi står inför stora utmaningar och jag brinner för det här ämnet. Om publiken uppfattar det, så kommer det att börja hända saker.

Problemet är att vi inte diskuterar det här mer än vi gör.

– Utvecklingen går så fort och det kan vara svårt att föra mjuka diskussioner när ingenjörerna driver på. Men vi har redan 400 000 äldre i Sverige som inte har Internet. Vi har en massa människor som hamnar utanför. Jag är positiv till teknik, men man får inte glömma att det finns ett utanförskap. Och vi kommer att få se mer av det.

I november höll Fredrik Löfgren ett seminarium under Folkbildarforum med namnet “Den robotiserade framtiden”. Det uppstod en filosofisk diskussion där, minns han.

– Filosofi är ju inte mitt huvudområde, men det var väldigt spännande. Det var en professor i filosofi från Lunds universitet (Lena Halldenius/vår anm.) som frågade: om robotar har skyldigheter, ska de då också ha rättigheter? Var går gränsen mellan människa och robot?

När människor tar moraliska beslut, kan de ske reflexmässigt. Om vi till exempel kör bil och det står mellan att köra över en ekorre och att framkalla fara för andra, då väljer jag kanske att köra över ekorren, även om vi inte ska skada djur. Vi värderar helt enkelt människoliv högre. Men om det står mellan passagerarna i bilen och andra personer ute i trafiken? I en snar framtid har vi förarlösa bilar som drivs av teknik som hinner ta rationella beslut på mycket kort tid. Vi kan programmera den att värdera liv utifrån yttre attribut. Vem ska offras? Är alla liv lika mycket värda? Om bilen måste välja mellan en ung människa och en gammal? Vi kan fylla på beslutsunderlaget med en mängd parametrar.

– Ska roboten slå upp ditt ansikte mot Facebook och se hur många vänner du har? Det kanske är väldigt många som kommer att sakna dig och därför dumt att köra över dig. Den kanske ska hitta dig på Linkedin och ser hur mycket du jobbar och därmed betalar skatt?

Fredrik Löfgrens humanoid Elis deltog i föreställningen Vi släcker mörkret under Folkbildarforum, tillsammans med performanceartisten JoXx.

I takt med att AI (artificiell intelligens) adapteras i allt större utsträckning i samhället kan man också fråga sig vad vi människor ska göra istället för att arbeta. Sannolikt behöver vi ett nytt ekonomiskt system för att hantera att alla inte kommer att arbeta i framtiden. Det finns t ex förslag om att man bör beskatta arbetet, istället för arbetaren. På så sätt kan robotarna bli de som fyller på statskassan.Men vad blir människans uppgift och mening i en värld där robotarna sköter förvärsarbetandet?

–  Vi kan leva och utveckla våra intressen. Vi kan inte tjäna några pengar, men vi kan göra saker för att det är kul. Isaac Newton hade ingen lön när han formulerade gravitationslagen, men han var nyfiken på hur universum fungerade. Mozart tjänade inga pengar, men komponerade musik ändå. Vill man forska så gör man det. Vill man bygga robotar så gör man det.

– Många tror att det här blir undergången, men ser vi till att det blir bra, så blir det kanske paradiset istället.

Finns det då något unikt med mänskligt medvetande? Något som en robot inte kan simulera?

– Det är inget vi vet. Vi förstår ju fortfarande inte hur vårt medvetande fungerar helt. Men jag tror inte att det finns något unikt mänskligt. Allt vi kan känna och uppleva, kan en robot uppleva. Vi skulle kunna bygga en digital kopia av hur hjärnan fungerar som får samma förmågor som vår hjärna har. Om 15-20 år har vi en hjärna i en dator. Då kan vi koppla ihop hjärnorna och få fram tio gånger smartare tankar.

Och då blir de illvilliga och börjar ett krig mot oss, eller? Artificiell intelligens som blir intelligentare än människan skrämmer många. Men Fredrik tror inte på någon robotapokalyps.

– En AI som är smartare än oss förstår ju att biologisk mångfald är bra, så den kommer inte att utrota oss. Att mänskligheten utrotat arter visar ju bara vi inte är perfekta.

En AI skulle istället kunna medla i konflikter, menar han. Skapa fred.

– Många är rädda för att de kommer ta över världen, som i Terminator. Den risken bedömer jag som väldigt låg. Det är försörjningen som är problemet. Vi måste prata om den. Alla ska förstå vilka utmaningar vi stå inför.

Text: Christel Valsinger
Foto: Henrik Witt