Folkbildarforum

Sökresultat för "svenska värderingar"

Folkbildning

”Om svenska värderingar” i ny upplaga

fredag 09 mars 2018

”Om svenska värderingar” i ny upplaga

De första 1000 exemplaren tog snabbt slut, men nu finns en ny upplaga av fickhandboken “Om svenska värderingar” som Bildningsförbundet Östergötland gav ut i höstas i samarbete med Föreningen Ordfront och Demokratiakademin. En liten skrift om den svenska grundlagen och om mänskliga rättigheter,  perfekt att bära med sig i bakfickan eller plånboken.

Huruvida det finns hot mot demokratin och hur skyddet för svensk grundlag ser ut, är frågor som kommit att bli extra angelägna under detta valår. De kommer bland annat att behandlas under halvdagskonferensen ”Ta inte demokratin för given!”, som Folkbildarforum arrangerar i april. Läs mer om den här.

”Om svenska värderingar” är en användarguide i fickformat som behandlar den svenska grundlagen och kopplingarna mellan formuleringarna i den och FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Syftet är att sprida kunskap om vår konstitution och samtidigt väcka medvetenhet om demokratins skörhet. 

Bakom skriften står Bildningsförbundet Östergötland, Föreningen Ordfront och Demokratiakademin. Lars Holmgren (BFÖ) och Benton Wolgers (Ordfront) fick idén efter ha lyssnat till ett föredrag om grundlagen som Agneta Stark höll på Vestlunddagarna i mars 2017.

“Om svenska värderingar” delades ut på Människorättsdagarna i Jönköping och under Folkbildarforum i november. Då höll också Benton Wolgers och Anna Wigenmark från föreningen Ordfront en workshop om vikten av att förstå och försvara delar av den svenska grundlagen. Benton Wolgers skrev också en artikel på temat i #fofo nr 2 2017, som du kan läsa här.

Nu finns nya exemplar av handboken och ett begränsat antal exemplar går att beställa via info@bildningsforbundet.se

En pdf hittar du här, obs att formatet inte lämpar sig för utskrift.

Diverse

”Det är på tiden att vi använder de rättigheter vi faktiskt har”

torsdag 17 januari 2019

”Det är på tiden att vi använder de rättigheter vi faktiskt har”

Sverige behöver en ny grundlagsutredning för att öka skyddet för konstitutionen. Dessutom behöver gemene mans kunskap om grundlagens principer bli bättre. Det menar Edna Eriksson, som under många år arbetat med demokratifrågor och som är en av grundarna av MR-stiftelsen. Hon vill också se fler ta juridiken till hjälp för att hävda sina lagstadgade rättigheter.

Edna Eriksson är idé- och strategiutvecklare av mänskliga rättigheter och vice ordförande för MR-stiftelsen. Under 2018 jobbade hon för flera studieförbund runt om i landet för att väcka liv i de grundläggande demokratiska strukturerna och principerna. I september gjorde hon en uppskattad insats som föreläsare och moderator på en strategidag för Bildningsförbundet Östergötlands representantskap.

– Vår demokrati är under press, utmaning och hot, och det är den även i många andra länder i världen som är moderna demokratier. Därför tyckte jag att det var viktigt att börja folkbilda kring det här. Vilka principer vår demokrati är byggd av. Varför funkar den som den funkar? Vilka spelregler finns?

I 25 års tid har hon arbetat med likabehandling, inkludering, tillgänglighet och mångfaldsfrågor på olika departement. Men för några år sedan kände hon att det var dags att gå tillbaka till de grundläggande frågorna. En så tydlig konfliktfråga som de demokratiska principerna är idag, har den aldrig varit förut menar hon.

Idén till MR-stiftelsen föddes i Almedalen för tre år sen.

– Jag  började fundera över hur jag ser på det som händer, vad jag behöver göra som person och vilket uppdrag jag bör ge mig själv. Så jag slutade gå runt på event och bad folk komma och fika med mig istället. Sen fortsatte jag så under hösten med jurister och forskare och det utmynnade i MR-stiftelsen – vars enda syfte är att skydda demokratin genom att stärka vår konstitution.

Kunskapen om den svenska grundlagen är dålig och det sätter demokratins försvarare i en svag position mot de som vill se de mänskliga rättigheterna begränsas i lagtexten. Medan exempelvis amerikaner är väl orienterade i sitt lands konstitution och kan åberopa den i debatter, är många svenskar dåligt pålästa om exempelvis var yttrandefrihetens gränser går och varför.

– Varför det är så kan jag bara spekulera i. Kanske för att vi växt upp i ett land där det inte blivit krig på länge? Vi har inget nationellt trauma. Vissa saker som vi tagit för givet är skapade genom kamp. Det var t ex Birgitta Dahl som drev frågan om att förbjuda våld mot barn och våldtäkt inom äktenskapet i mitten av 70-talet. Jag är infödd i en värld där dessa saker är helt nya i juridisk mening. Den kvinnliga rösträtten är 100 år och vi kan tycka att det är länge sedan men det är ju inte långt alls. Ändå förstår vi inte hur de här lagarna blev till.

För att stärka skyddet för grundlagen arbetar MR-stiftelsen för att få till stånd en ny grundlagsutredning. Den enkla majoritet i två riksdagsbeslut med ett val emellan som räcker idag är för svag, anser många.

Edna Eriksson vill också att juridiken ska få en mer framskjuten plats i försvarandet av de mänskliga rättigheterna. Sverige är ett ombudsmannasamhålle menar hon. Vi överlämnar åt makten att gå i konflikt åt någon annan.

– Vi har ett starkt föreningsliv som med hjälp av upplysning och kampanjer försöker få maktens uppmärksamhet, men politikerna är inte lika nära folkrörelserna längre. Vi är en framgångsrik välfärdsstat med stort förtroende för myndigheter och institutioner – inte som förr, men ändå – men vi tror att andra ska göra väl i våra intressen. Men när det inte längre är så, så har vi har inga redskap för det riktigt.

På arbetsmarknaden kan arbetsgivarorganisationer och fackliga organisationer fredligt begå tvister, men när det kommer till exempelvis bostad, fritid, hälsa och vård, så är vi enskilda människor och ingen maktfaktor.

– Det finns ingen maktbalans mellan de som har rättigheter och de som är skyldiga att infria dem. Det blir upp till makten att göra gott.

Att göra upp i godo behöver inte heller nödvändigtvis vara någonting negativt, men vi lär oss ingenting på det, det lämnar inga avtryck, resonerar hon.

– Mänskliga rättigheter måste vara effektiva rättigheter. De är inget utopiskt tillstånd där saker sker av sig själv. Det är på tiden att vi använder de rättigheter som vi faktiskt har och ansvarsutkräver och går till domstol.

Samtidigt känner hon hopp.

– När man börjar prata om konstitutionella frågor väcks ett enormt engagemang. Det märks att det här känns viktigt. Människor ringer, mailar, hör av sig på sociala medier. Det är långt ifrån dystopiskt. Men vi måste ta tillvara det engagemang det väcker.

Text: Christel Valsinger
Bild: Petra Aho

 

Nu finns broschyren ”Om svenska värderingar” i en ny, fjärde upplaga, sedan de första 5000 exemplaren tagit slut. Broschyren är en ”användarguide i fickformat” som förklarar fundamenten i den svenska grundlagen. Du kan beställa den via info@bildningsforbundet.se (endast portokostnad).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Folkbildarforum 2018

”Folk är bättre än den politiska debatten”

måndag 24 september 2018

”Folk är bättre än den politiska debatten”

Agneta Stark kommer till Folkbildarforum för att tala om demokratiska visioner. Ett svårt men roligt ämne, menar hon.

– Klart är att demokratin inte är till för att vara effektiv eller för att vara kostnadsbesparande. Den måste få ta tid.

Agneta Stark är företagsekonom, genusforskare, författare och samhällsdebattör. Mellan 2004 och 2010 var hon rektor vid Högskolan i Dalarna. Idag sitter hon i styrelsen för Högskolan i Borås, och är också bland annat ordförande i Centrum för genusvetenskap vid Uppsala universitet. Och så skriver hon regelbundet krönikor för ETC.

Det var i en av dessa krönikor hon lyfte frågan om grundlagens betydelse. Att vår kunskap om Sveriges grundlag många gånger är för låg. Hur många vet till exempel att rätten till arbete och bostad finns inskriven i den?  “I tyska bokhandlar ligger ofta grundlagen i pyttesmå böcker i flätade korgar på kassadisken, som ett slags demokratiskt smågodis” skrev hon och föreslog att i Sverige kunde vi kanske skapa en fin informationssajt om grundlagen?

Krönikan ledde till en föreläsning på Vestlunddagarna 2017, där Bildningsförbundet Östergötlands Lars Holmgren och Föreningen Ordfronts Benton Wolgers satt i publiken och blev inspirerade. Några månader senare hade de tagit fram “Om svenska värderingar”, en genomgång av den svenska grundlagen i fickformat.

– Det är roligt att kasta ut idéer och frön och så kommer det tillbaka saker, då blir jag lycklig, säger Agneta Stark.

Nu kommer hon till Folkbildarforum för att tala om “demokratiska visioner”. Ett ämne som kräver eftertanke.

– Det är riktigt svårt och riktigt roligt därför. Men klart är att demokratin inte är till för att vara effektiv och den är inte till för att vara kostnadsbesparande. Det är mycket billigare om bara en bestämmer. Men demokrati är ett överordnat värde. Den måste få ta tid.

Samtidigt har den gångna valrörelsen varit tålamodsprövande.

– Det har varit alldeles för mycket spel och koncentration på processfrågor i en liten, liten del av politiken. Det vill säga “OM det blir såhär så kan DE bilda regering, men DÅ måste talmannen” och “HUR ska det gå”?

– Och andra sidan hade vi det högsta valdeltagandet på decennier. Så det är uppenbart att folk är bättre än den politiska debatten.

Anmäl dig till Folkbildarforum här.

Foto: Daniel Forsberg.

En längre intervju med Agneta Stark kommer i höstens nummer av #FoFo.

Taggar:

Diverse

Hur lyckas vi med integration?

torsdag 14 december 2017

Hur lyckas vi med integration?

Vad är integration och vad är egentligen segregation? Och vad menar vi när vi pratar om respekt? Publiken fick mycket att fundera på när före detta polisen, numera föreläsaren, Mustafa Panshiri besökte Tisdagsträffarna på Valla folkhögskola.


Mustafa Panshiri kom till Sverige från Afghanistan ihop med sina föräldrar som 11-åring. Som vuxen blev han polis och efter att ha följt med sin kollega Håkan Stenbäck till ett boende för ensamkommande ungdomar en dag, insåg han att där fanns ett stort behov av förebilder med hans bakgrund.

Idag har Mustafa slutat hos polisen och jobbar istället som föreläsare. Han har varit i över 100 av Sveriges kommuner och målet är att besöka alla 290 för att möta ensamkommande ungdomar.

Han föreläser också för dem som möter ungdomarna i sina jobb, t ex gode män, personal på boenden, lärare och socialsekreterare, om kulturella skillnader som kan skapa missförstånd och förvirring och om hur vägen till lyckad integration skulle kunna se ut.

I tisdags kväll föreläste Mustafa Panshiri på Valla folkhögskola i Linköping. Föreläsningen var den sista för hösten i serien Tisdagsträffar, som arrangerats av Bildningsförbundet och Länsstyrelsen Östergötland i syfte att skapa dialog och erfarenhetsutbyte i frågor som rör integration.

I sina möten med ensamkommande ungdomar försöker han förklara hur det svenska samhället fungerar, och han gör det utifrån sina egna erfarenheter av att komma ifrån ett talibanstyrt Afghanistan till en demokrati – ett begrepp han som 11-åring över huvud taget inte kände till.

– När jag ska prata om svenska värderingar så brukar jag börja att prata om den minsta gemensamma nämnaren vi kan vara överens om – den svenska grundlagen. Jag pratar om yttrandefrihet och jämställdhet. Och när jag frågar så tycker alla att yttrandefrihet är något bra, men när jag då tar upp Lars Vilks, som målade en viss profet, då blir de arga och förstår inte hur det kan vara tillåtet. Jag berättar att yttrandefriheten har gränser men att man måste skilja på religionskritik och hets mot folkgrupp.

 

Vad vi lägger in i olika begrepp skiljer sig åt, menar han. Ett ord som “respekt” kan betyda olika saker beroende på var man kommer ifrån. Som barn var han själv rädd för sin pappa och det var hans pappa stolt över. Det betydde att han respekterade sin far. Många som kommer hit har liknande erfarenheter och kan bli förvirrade när de upptäcker att det inte får några följder att vara respektlös mot t ex läraren.

– Det är tragiskt, men många är vana vid att konsekvenserna av att inte visa respekt är våld. Så de tycker att vi är mesiga här.

Att förstå kulturella skillnader kan göra det lättare att kommunicera hur man blir en del av det svenska samhället. Och det är viktigt att vi ställer samma krav på alla människor.

– Annars uppstår en slags “de låga förväntningarnas rasism”.

Att förutsätta att muslimer inte tål religionskritik är ett exempel på hur vi kan ha lägre förväntningar på människor utifrån grupptillhörighet, menade han.

I sin föreläsning utmanade han också oss i publiken att fundera på om vi vill ha ett mångkulturellt samhälle och vad det i så fall är som vi tycker är bra med det.

– Och ni får inte säga “maten” eller “dansen”!

I sina möten med politiker får han ofta höra om mångkultur i positiva ordalag, men när han frågar politikerna vad de menar med mångkultur, kan de flesta inte svara.

Vi måste våga ta tag i de obekväma frågorna, menade Mustafa. Vad är integration och inkludering och vad är segregation? Vi fick vi en hel del att fundera vidare på. 

Tisdagsträffarna fortsätter i vår.

Foto: Christel Valsinger

 

 

 

 

#FOFO

Nytt nummer av #FOFO ute!

måndag 09 oktober 2017

Nytt nummer av #FOFO ute!

Ett nytt innehållsrikt nummer av #FOFO är här! Bernt Gustavsson resonerar om sanningsbegreppet, Per Selle skriver om frivilligkrafter och marknadslösningar, Stina Wollter berättar om sin kroppsaktivism, Anna Charlotta Gunnarson bjuder på en spellista för Mod & Motstånd, Benton Wolgers skriver om den svenska grundlagen mm.

Höstens nummer av #FOFO fortsätter att fördjupa sig i temat Mod & Motstånd inför Folkbildarforum den 28-29 november. Beställ din egen tidning här eller läs den direkt på webben.

Ur innehållet:

Frivillighetens marginalisering
Per Selle, professor vid Institutt for sammenliknende politikk, Universitetet i Bergen och vid Universitetet i Tromsø, skriver om folkrörelsernas försvagade ställning och vad det fått för konsekvenser för Norge, men framförallt för Sverige. Övergången till ett system där marknadslösningar löper genom allt fler sektorer, har gått extremt snabbt i Sverige, menar Selle.

Allkonstnär i kamp mot tyrannisk kroppskultur
Christel Valsinger har intervjuat Stina Wollter, kroppsaktivist med över 120 000 följare på Instagram. Stina för en daglig kamp mot destruktiva normer och för allas rätt att vara sig själva.

Sanningar och alternativa sanningar
Bernt Gustavsson, författare och f d professor i pedagogik och demokrati, resonerar kring sanningsbegreppet och undrar om det inte kan finnas ett till alternativ, utöver de snäva ramar som den massmediala dramaturgen fångar in oss i, där enbart vetenskaplig sanning och alternativ, falsk sanning, existerar.

Utan tvivel är man inte riktigt klok…
Tage Danielssons poetiska hyllning till människans sunda skepsis.

Svenska värderingar, grundlagen och mänskliga rättigheter
Benton Wolgers, ordförande för Föreningen Ordfront, om vikten av att förstå och försvara delar av den svenska grundlagen.

Musik för Mod & Motstånd
Anna Charlotta Gunnarson
, radiojournalist och pop-musikalisk allvetare, skriver om mod och motstånd i popmusiken och ger oss en stärkande spellista på temat.

Folkbildarnas härliga vilja att göra mer
Christel Valsinger i samtal med Maria Graner, generalsekreterare för Folkbildningsrådet och passionerad läsare, om folkbildningens möjligheter och böckerna som gripit henne på sistone.

Presentationer av fler medverkande på årets Folkbildarforum hittar ni i förra numret av #FOFO; Johan Ehrenberg, Lena Halldenius, Hans Abrahamsson, Tuomo Haapala.

 

Taggar: , , , , , ,

Folkbildarforum 2016

​Eftertankar, Folkbildarforum 2016 Makt och Mening

måndag 05 december 2016

​Eftertankar, Folkbildarforum 2016  Makt och Mening

Freds- och utvecklingsforskaren Hans Abrahamsson avslutade Folkbildarforum 2016 med att försöka förklara folkbildningens roll i övergången mellan det nationella och globala. Här bygger han vidare på sitt resonemang om vikten av ett lokalt medborgarskap som kopplas till globala institutioner. ”Vi måste återta förmågan att föreställa oss att en annan värld är möjlig och utmana den rådande diskursen”, skriver han om dagens dystopiska tonläge.

Tack för senast. Ett sådant spänstigt forum – ett forum i tiden som vår moderator Karin – sedvanligt på tå– påpekade i sin välkomsthälsning.

Bernt Gustavsson hjälpte oss under forumets första dag med att förstå kopplingen mellan bildning – mening och makt. Bildning, hävdade Bernt, handlar om att finna sin egen välgrundade mening och förmåga att kritiskt granska rådande diskurser. Carin Holmberg spann vidare på samma tanke och visade på bryggan över till nästa års Folkbildarforum och frågan om mod och motstånd.  Bildning behövs för att synliggöra makten. Det är först när vi förstår makten och dess uttryckssätt som vi kan göra motstånd mot de förhärskande diskurserna. Det handlar som Bengt Kristensson Uggla så stjärnklart uttryckte det om slaget om verkligheten. Däremellan hade Tuomo Haapala konkretiserat frågan om mod och makt genom att visa på fantasins och överraskningens betydelse och musikgruppen Golbang med sin kvällskonsert åskådliggjort vikten av interkulturell samverkan och visat på behovet att ompröva medborgarskapets grunder

Själv försökte jag visa på folkbildningens roll i den övergångsfas mellan det nationella och det globala vi befinner oss i. Människor söker alltmer efter mening med det som sker och i brist på framtidstro och visioner blir alltfler fångade i det som Zygmunt Bauman så träffande kallar för ”retrotopia”. Får vi ingen hjälp med att blicka framåt försöker vi att vrida klockan tillbaka och blicka bakåt. Vi försöker att relatera det obekanta till det redan bekanta. Här blir onekligen folkbildningen allt viktigare för att hjälpa till att utmana dominerande dystopiska diskurser och skapa mening utifrån visioner och framtidstro.

På vägen hem på tåget kom jag att tänka på en av mina många läromästare – Dani Rodrik – professor i Internationell Politisk Ekonomi – på Harvard University. Han har länge varnat oss för att den nyliberala tron på den självreglerande marknaden kommer att ställa oss inför ett trilemma (The Globalization Paradox, 2011). I den bästa av världar menar han att vi skulle behöva utveckla och förstärka såväl globalisering, nationell suveränitet som demokrati. Trilemmat består i att Rodrik inte anser detta möjligt. Han menar att vi kan välja två men på bekostnad av den tredje. Vi kan välja globalisering och (någon form av övernationell) demokrati, vi kan välja globalisering och nationell suveränitet (men där statens roll enbart blir till ett kraftöverföringsband för globala influenser). I det första fallet väljer vi bort nationalstaten och i det andra fallet demokratin. Rodrik tror själv inte på att något av dessa alternativ kan uppbåda tillräckligt politiskt stöd. Modern samhällsutveckling har kännetecknats av en spänning mellan en kosmopolitisk och en mer lokalt och territoriellt förankrad identitet där den senare väger tyngst. Rodrik menar därför att ett val av nationell suveränitet och demokrati ligger närmast till hands och att vi måste överge den oreglerade hyperglobaliseringen. Han pläderar för samma typ av politisk vaddering av marknadens vassa kanter som John Maynard Keynes (embedded liberalism). Samtidigt som Keynes på sin tid argumenterade för den internationella handelns betydelse varnade han för effekterna av att valutahandeln släpptes fri och blev oreglerad.  Fenomenen Brexit och Trump visade på Trilemmats existens och tyder på att såväl Keynes som Rodrik fick rätt. De sociala konsekvenserna av den oreglerade marknaden medförde att valen avgjordes av de som höll fast vid den nationella suveräniteten. Bristen på framtidstro och visioner gjorde att de körde i diket. Sommarens diskussion i Almedalen kring svenska värderingar visar att även vi riskerar att gå samma öde till mötes.

Själv är jag av den bestämda uppfattningen att min läromästare Dani Rodrik arbetar utifrån alltför begränsade perspektiv och därmed, valresultaten till trots, drog fel slutsatser från sitt Trilemma. Vare sig Rodrik eller anhängarna till Brexit eller Trump var tillräckligt öppna för en alternativ diskurs som skulle kunnat hjälpa dem att formulera problemen på ett annat sätt, undvika trilemmat och finna andra politiska lösningar. Det trilemma som målas upp utgår från en nationalstatsepok som försvunnit ur tiden. Men klockan kan inte vridas tillbaka. De globala förädlingskedjornas länkar saknar nationell tillhörighet. Nationalstatens tid med sina traditionella funktioner är förbi. Vi måste formulera om problemet och söka nya lösningar.

I mitt eget bidrag till folkbildningskonferensen (se #FOFO NR 2 HÖST 2016) pekade jag på hur produktionssystemens utveckling medfört att städer, urbana regioner och deras gränsöverskridande nätverkssamarbete kommit att spela en allt viktigare roll liksom på vikten av medskapande och att betrakta medborgarna som subjekt för att sådan utveckling skall bli socialt hållbar. En socialt hållbar stadsutveckling kräver också att begreppet medborgare omdefinieras för att svara mot vår tid. Som jag nämnde under mitt inspel under konferensen har arbetsgivare- och intresseorganisationen för Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) liksom Stockholms Stad och Göteborgs Stad anvisat vägen för detta genom att definiera begreppet medborgare som de som bor, arbetar, vistas eller har andra långvariga relationer med platsen oavsett deras juridiska status. På detta sätt säkerställs medborgerliga rättigheter för alla. Montreal i Kanada är en av de städer som utvecklat ett lokalt socialt kontrakt och medborgerliga rättigheter och skyldigheter för de som där vistas oavsett juridisk status. New York rör sig i samma riktning genom utfärdandet av lokala identitetshandlingar som också ger papperslösa vissa rättigheter. Motsvarande diskussioner om det urbana medborgarskapet förs inom ramarna för FN-systemet och pågående samarbete mellan UN Habitat och Unesco. Vårt glokala tillstånd, där de flesta av problemen har global räckvidd – även om de skapas och kommer till uttryck lokalt, kräver globala lösningar. Det är därför viktigt att koppla upp lokal demokrati och medborgarskap med globala institutioner, medborgargrupper och sociala rörelser. För sådana lokala – globala kopplingar spelar naturligtvis det gränsöverskridande nätverkssamarbetet som många av det civila samhällets organisation och rörelser liksom städer och kommuner inlett en helt avgörande roll. Det är sannolikt också genom sådant gränsöverskridande nätverkssamarbete med sina lokala och globala kopplingar som en mer kosmopolitisk identitet gradvis kan tillåtas växa fram.

Under min hemresa blev det än tydligare för mig vilken viktig roll som folkbildningen spelar när det gäller bildning och med att skapa mening som gör det möjligt att mobilisera mod och motstånd. Vi måste återta förmågan att föreställa oss att en annan värld är möjlig och att utmana den rådande diskursen och ersätta den med en diskurs som bygger på ett lokalt medborgarskap där mänskliga rättigheter säkerställs åt alla. Med stor förtröstan ser jag fram mot Folkbildarforum 2017 inte bara för dess tema mod och motstånd utan också för dess undertema “mänskliga rättigheter för alla eller medborgerliga rättigheter för vissa?” Själv hoppas jag att Folkbildarforum 2017 visar sig kunna producera tillräckligt med mening och mobilisera tillräckligt med mod för att kunna omformulera frågan till ett utrop – ”mänskliga och medborgerliga rättigheter för alla!”. Genom att räta ut frågetecknet till ett utropstecken inleder vi motståndet mot den rådande diskursen och visar på att en annan värld är möjlig.

#FOFO, Forskning

Så upplever nyanlända folkbildningens insatser

fredag 08 juni 2018

Så upplever nyanlända folkbildningens insatser

Utvärderingar av folkbildningens språkintroducerande insatser är efterlängtade. Inte minst sådana som bygger på hur deltagarna själva upplever dem. I sommar läggs den första rapporten från forskningsprojektet “Migration, lärande och social inkludering” fram. I den går att utläsa att studieförbundens verksamhet innefattat mycket mer än vad som uppdragits.

I senaste numret av #FOFO skriver Andreas Fejes, professor i vuxenpedagogik vid Linköpings Universitet, om forskningsprogrammet Migration, lärande och social inkludering, som han driver tillsammans med Magnus Dahlstedt, professor i socialt arbete vid LiU. (Läs artikeln i #FOFO här)

Programmet ska undersöka hur migranter själva upplever de språkintroducerande insatser de möter i Sverige. I programmet studeras bland annat det uppdrag som folkbildningen fick av regeringen att genomföra i och med det stora flyktingmottagandet i Sverige hösten 2015. Den övergripande frågan i forskningsprogrammet är “På vilka sätt bidrar olika sammanhang för vuxna och unga vuxna migranters språkliga lärande till deras sociala inkludering?”

– Regeringen satsar hundratals miljoner på de här insatserna, men är folkbildningen bra på det? Jag tror det personligen, men den forskning som finns kring arbete med nyanlända och språklärande, har tidigare framförallt haft ett snävt fokus och handlat om etablering på arbetsmarknaden och lönenivåer, säger Andreas Fejes.

– Vi vill istället få kunskap om vad insatserna innebär för de nyanlända. Både här och nu och på sikt.

Programmet pågår under en åttaårsperiod. Omkring 200 personer intervjuas vid tre tillfällen, med två – tre års mellanrum. Har man kanske omvärderat betydelsen av aktiviteterna några år framåt i tiden?

En av verksamheterna som deltar i studien finns hos Sensus i Norrköping. Marie Innab, verksamhetsutvecklare och ansvarig för #fokus-projektet (som vi skrivit om här) , säger att projektpersonalen är förväntansfull.

– Det betyder oerhört mycket att vi ska få en återkoppling på vad det är vi gör och att det är någon som tittar objektivt och ur olika vinklar på det. Vi levererar ju statistik, men de kvalitativa värdena är det bra att forskare utvärderar.

Uppföljningen är angelägen. Projektet vars deltagare ska intervjuas är halvvägs igenom sin treåriga period.

– Vi hoppas såklart på positiva resultat, men även det som inte varit bra vill vi veta mer om, säger Marie Innab som också lyfter fram det positiva med att ingå i ett större forskningssammanhang som dessutom är långsiktigt.

De första resultaten av forskningsprogrammet har redan kommit och är från en studie av ABF:s verksamhet med “Svenska från dag 1”, i tre olika kommuner i Sverige. Rapporten publiceras till sommaren och i den kan man utläsa att studieförbundets verksamhet har innefattat mycket mer än den språkintroduktion som uppdraget innefattar, berättar Andreas Fejes. Deltagarna uttrycker att cirkeln blivit deras hem. “Här känner jag mig hemma” och “det här är mina vänner” är återkommande utsagor. Cirkelledarna hjälper exempelvis till att överklaga asylärenden och att boka tandläkarbesök.

– Våra slutsatser handlar om att på ett sätt erbjuder cirklarna en plats för nyanlända som är dubbelt utsatta. Många kommer från olika typer av hemskheter och så hamnar livet på paus, i väntan på besked om uppehållstillstånd. ABF ger ändå en plats, ett socialt sammanhang, på någorlunda jämlika villkor, att lära sig språket. Det blir ett socialt arbete.

 

Bild: Canva.com

Folkbildarforum 2013, Forskning

Magnus Dahlstedt: ”Folkbildningen måste välja sin roll”

måndag 06 maj 2013

Magnus Dahlstedt: ”Folkbildningen måste välja sin roll”

Magnus Dahlstedt kommer att prata på årets Folkbildarforum om folkbildningens roll i ett mångkulturellt Sverige. Enligt Magnus befinner sig folkbildningen i en brytningspunkt. Man försöker hitta sin roll och identitet. Det gör att man ibland slår vakt om det gamla, och söker svaren i det förflutna.

– Man backar in i framtiden så att säga. Folkbildningen är reaktiv istället för proaktiv, och det ger utrymme för konservativa och nationalistiska värderingar. Det blir ju ett problem i mötet med mångfalden, menar Magnus.

Men folkbildningen har en fördel jämfört med annan bildning, nämligen att man inte är lika kringskuren av nationell utbildningspolitik. Folkbildningen behöver inte bara prata om anställningsbarhet heller, vilket Magnus menar är nyttigt i det här arbetet.

– I folkbildningen finns möjligheter att åberopa frihetligt självlärande istället för att fokusera på disciplin och ordning, poängterar Magnus.

Och hur kan man dra nytta av det? Magnus menar att det måste finnas utrymme för immigranter att ta egna initiativ på sina egna sätt. Studieförbundet Ibn Rushd är ett exempel på det, samarbeten mellan olika invandrarföreningar är ett annat. När de får resa frågorna själva så skapar de den svenska traditionen på sitt eget sätt. Det kan ibland leda till konflikter, och de måste alla bli bättre på att hantera. ”Vi” ska inte tro att ”deras” sätt är sämre, menar Magnus.

Ofta gör vi det svårare än det behöver vara, tror Magnus. Det finns en utbredd osäkerhet i mötet med mångkultur som skapar blockeringar. Man tittar på hur ”dom” skiljer sig från ”oss”. Men man är mer lik än man tror, enligt Magnus. Och därför är det är i själva verket ganska okomplicerat. Man kommer långt på att vara ärlig och öppen och att kritiskt reflektera över konsekvenserna av det man gör.

Läs mer om Magnus och hans forskning här.

 

Taggar: , , , , , ,