Folkbildarforum

Bloggstafett

Arash Sharafadin – nyfikenhet är grunden för mitt arbete

lördag 08 juni 2013

Arash Sharafadin – nyfikenhet är grunden för mitt arbete

Nyfikenhet.

Varför, frågan som blev utgångspunkt för mitt arbete. Väcker mer frågor än svar, väcker massa känslor, öppnar för så många diskussioner, startar en del argument och avslutar en del meningar. Att jobba med utsatta barn i destruktiva miljöer kräver erfarenhet, kräver tålamod men framför allt nyfikenhet!

Hur kan det bli så? Hur kan mamman inte älska sina barn? Är hon berusad just för att det ska vara lättare att inte bry sig? Hur mår barnen ? Hur känns det att vakna varje morgon och inte veta hur dagen alls kommer se ut, att vakna och magen kurrar och mamma sover och det luktar blä för mamma har mått illa och så luktar hon så där som hon gör dagen efter! Hur känns att sitta som ett litet barn vara hungrig men för rädd för att väcka din mamma/pappa för du vet hur arg hon/han kan bli….? Hur känns det att se då de andra barnen, de som har det ”normalt”, hur känns det att som 7-8 åring bygga upp ett försvar, att ha en skam över sitt eget liv, som man inte kan styra över, hur känns hans hopplöshet och maktlöshet ? Hur känns det att då ta beslutet att inte vara sämre än någon annan och att sluta bara vara barn och börja bete sig som oss vuxna, att börja ljuga och dölja sin skam, sin besvikelse och sin frustration. En frustration som växer och växer i takt med lögnerna. En falsk värld och en ny roll som ska spelas varje dag, jag tror att ni ser vart jag håller på att gå med det här och var och en av er kan på sitt sätt med egen fantasi avsluta den här historien på många olika sätt och få kommer avsluta den på ett positivt sätt!

Det här är ingen historia eller en saga med lycklig slut, det här är bara ett exempel på den verklighet vi möter. Så hur kan jag jobba med det här och inte skrika av frustration varje dag, hur kan ni läsa om dem och veta att det problemet finns och varje dag låtsas som inget, hur kan man gå varje dag och strunta i de klyftor som finns i vårt samhälle, hur kan våra vardagsproblem väga mer än vår medmänskliga ansvar,hur kan vi blunda för all orättvisa som finns och hur kan vi sova gott om natten, vi som kan göra skillnad bara om vi börjar se och agera, bara vi ger kärlek och bekräftelse, bara vi tillsammans reser oss och säger ifrån, att vi tillsammans tar deras hand och ger dem tryggheten de förtjänar!

Hur kan man inte ställa sig frågan varför, när man dömer dem! Oavsett om de är kriminella eller bara busiga, om de slåss hela tiden eller mobbar eller förstör så håller alla alltid med mig om att ingen föds kriminell eller ond, så alltså menar man att något har hänt på vägen, de har blivit skadade på resan på så många olika sätt, men alla de har något gemensamt och det är att de är sårade och nästa gång ni möter dem på gatan eller i skolan eller på fritidsgård eller i en tingsrätt så gör mig en tjänst, innan ni dömer dem ställ er själva först frågan och gärna dem, VARFÖR….?

Detta är ett gästinlägg av en stafettbloggare. De skriver ett inlägg och väljer själva vem de skickar vidare uppdraget till. Denna gången är det Arash Sharafadin, ungdomssamordnare i Linköping kommun. Hans arbete med ungdomar i stadsdelen Skäggetorp i Linköping har uppmärksammats såväl av svensk som utländsk media. Läs mer om honom i Corren.

 

KOMMENTARER


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Äldre inlägg ()
Nyare inlägg ()