Folkbildarforum

Diverse

”Bensinpriset är en symbolfråga”

måndag 03 juni 2019

”Bensinpriset är en symbolfråga”

Det så kallade Bensinupproret har aktualiserat frågan om rättvis klimatomställning. Bränslepriset blir en symbolfråga, menar Björn-Ola Linnér, klimatforskare vid Linköpings Universitet. Att det relativa priset på bensin inte ökat spelar ingen roll. Det handlar om att den försämrade servicen på landsbygden gjort människor mer bilberoende.

I april höll Björn-Ola Linnér ett uppskattat lunchseminarium arrangerat av Bildningsförbundet Östergötland, om rättvis omställning och hur vi åstadkommer den. I sin forskning intresserar han sig för hur människor runt om i världen ser på omställningen till ett hållbart samhälle, till följd av klimatförändringarna.

Ungefär samtidigt som Björn-Ola Linnér höll sin föreläsning startades Facebook-gruppen Bensinupproret 2.0, en rörelse som protesterar mot de höjda bränslepriserna. På drygt sex veckor har gruppen samlat över 600 000 medlemmar. En del jämför Bensinupproret med Gula Västarna i Frankrike, men det svenska motståndet har varit mer stillsamt.

Björn-Ola Linnér är dock inte förvånad över att det uppkommit.

– Det är oerhört viktigt att man adresserar även dem som känner sig exkluderade i debatten om omställning. Att konflikten finns har vi kunnat se en längre tid, men det är först de senaste månaderna vi har börjat ha den här diskussionen.

Åtgärder för klimatomställning ser en del enbart som något positivt, något som förknippas med bättre hälsa och renare städer. Men andra ser omställningen som ett hot mot försörjningen och vårt sätt att leva.

– När det gäller just bensinupproret så har bensinen blivit en symbolfråga. Vår köpkraft har egentligen inte minskat, vi har bättre råd att köpa bensin idag. Det som hänt är att servicen på landsbygden försämrats så att man blivit mer beroende av bilar. Ska man göra en omställning så måste den även gagna landsbygden.

Och då handlar det inte om att sänka bensinpriset. Det vore en kortsiktig åtgärd, menar Björn-Ola Linnér, eftersom klimatförändringarna också kommer att slå orättvist. Människor med resurser och möjlighet till flexibilitet på arbetsmarknaden kommer att klara förändringarna bättre.

– Men vill man att människor ska kunna leva på ett vettigt och hållbart sätt på landsbygden så går utvecklingen i helt fel riktning. Servicen har försämrats enormt. Bank, post och affärer läggs ner, liksom skolor och kollektivtrafiklinjer.

– Istället borde man göra en tydlig markering: här gör vi satsningar som kommer landsbygden till del. Så att man ser att det finns en tanke om ett bättre liv för alla.

Glädjande nog förs diskussionen om rättvis omställning även internationellt, berättar Björn-Ola Linnér. EU-kommissionen har börjat ta upp frågan med särskilt sikte på unionens kolregioner. 24 regioner har identifierats som extra känsliga när man fasar ut fossila bränslen. Där kommer att krävas riktade insatser.

Men samhällsomställningar är möjliga och har gjorts förut.

– Varvsnedläggningen på västkusten till exempel. Det var dramatiskt när det hände och det gjordes stora satsningar för att minska de negativa inverkningarna. Det handlar om att erbjuda ny utbildning och nya arbetsmöjligheter eller med andra medel underlätta för människor som annars kan bli exkluderade i omställningen.

Christel Valsinger

Foto: David Brohede

Läs mer om rättvis omställning i senaste numret av #FOFO, där vi intervjuat Anna Kaijser som arbetar med samhällsvetenskaplig miljö­forskning.

 

 

 

 

 

KOMMENTARER


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Äldre inlägg ()
Nyare inlägg ()