Folkbildarforum

Folkbildarforum 2017

Johan Ehrenberg till Folkbildarforum!

fredag 17 mars 2017

Johan Ehrenberg till Folkbildarforum!

Johan Ehrenberg, grundare av tidningen ETC, kommer till Folkbildarforum i november för att tala på temat Mod och Motstånd. ”Mod är för mig när man tagit reda på något och gör något åt saken utifrån sin nya upptäckt”, säger han i en kommande artikel i #fofo.

Johan Ehrenberg är författare, samhällsdebattör och journalist. Han grundade tidningen ETC 1978, som idag vuxit till tolv lokala tidningar, en dagstidning och en helgtidning.

Han är numera också mycket aktiv i klimatdebatten. Så pass att ETC-koncernen under de senaste åren startat “ETC el”, som bl a säljer solceller, och inredningstidningen “Kloka hem”, en inredningstidning med ekologisk inriktning.

Dessutom har han en mängd nya verksamheter på gång. Bland annat arbetar han med nya tekniska lösningar för att framställa och lagra energi.

I november gästar han Folkbildarforum, som i år har temat Mod och Motstånd.

– Mod är för mig när man tagit reda på något och gör något åt saken utifrån sin nya upptäckt. Och att våga utsätta sig för risken att misslyckas. Det kan vara att starta en tidning eller se till att använda energi som inte skadar klimatet eller bygga ett klimatneutralt hyreshus. Motstånd hänger ihop med mod och det innebär organisering för att göra något, säger han i en intervju gjord av Göran Jacobsson.

Hela intervjun publiceras i vår tidning #fofo nr 1 2017, som utkommer tidigt i maj.

Diverse

Dags att rösta i Nederländernas val!

torsdag 09 mars 2017

Dags att rösta i Nederländernas val!

Hur skulle styret i våra länder se ut om hela världens befolkning fick vara med och rösta i alla val? Med den digitala omröstningen Global Vote vill Simon Anholt visa just det och tydliggöra hur samtidens stora utmaningar måste hanteras med samarbete över nationsgränserna. Nu är det dags att tycka till i parlamentsvalet i Nederländerna.

Västvärlden står i spänd väntan inför vårens val i Nederländerna och Frankrike. Ska högerpopulistiska partier som Frihetspartiet med Geert Wilders i spetsen och Front National, lett av Marine Le Pen, få ökat inflytande och kanske rentav hamna i regeringsställning? I praktiken kan vi som inte är medborgare i dessa länder bara vänta och se, men för att visa var vi står och vad vi tycker kan vi rösta i Global Vote, en omröstning för alla världsmedborgare skapad av Simon Anholt.

Global Vote tar fasta på att länders ledare inte bara påverkar den egna nationen, utan faktiskt är med och styr planeten. Några av mänsklighetens största utmaningar i modern tid är globala. Klimatförändringar, flyktingströmmar och ekonomiska kriser kan inte hanteras av ett enskilt land. Lösningarna måste vara gemensamma.

Global Vote påverkar inga valresultat, men politiker, ledare och de medborgare som får rösta i det specifika valet, får en signal om vad världen utanför nationsgränserna vill och förväntar sig.

Simon Anholt är politisk rådgivare och har skrivit flera böcker om länder som varumärken. 2015 talade han på Folkbildarforum och han har tidigare skrivit här i bloggen (”Foreigners aren’t aliens!”).

Han ligger också bakom Good Country Index, en rankning av hur väl enskilda länder bidrar till mänsklighetens bästa i ett globalt perspektiv. På listan över det som mäts hittar man bl.a. hur väl länderna bidrar till världsfred och säkerhet, klimat och hälsa.

Projektet Global Vote startade Simon Anholt 2016 och på hemsidan har hittills tio val hållits. Bland dem finns Storbritanniens folkomröstning om huruvida landet ska stanna kvar i EU, valet av generalsekreterare till FN och, förstås presidentvalet i USA.

I det sistnämnda röstade människor i 130 olika länder. Resultatet? Hillary Clinton fick 52% av rösterna, medan Donald Trump bara fick 14%. Gröna partiets kandidat Jill Stein var Global Votes tvåa med 19% av rösterna.

Den 15 mars är det val i Nederländerna men på Global Votes hemsida är röstningen redan öppen. Valet gäller de 150 platserna i Generalstaternas andra kammare. Största parti bildar vanligen regering och ledaren blir premiärminister. Partiledarna finns presenterade på hemsidan som du hittar HÄR.

Andra val under våren är presidentvalen i Frankrike den 23 april och i Iran den 19 maj. Gör din röst hörd!

 

Diverse

Mod och motstånd i en Facebookgrupp

fredag 24 februari 2017

Mod och motstånd i en Facebookgrupp

Det krävs mod för att gå in och tycka annorlunda i ett kommentarsfält fullt av hatiska inlägg. Men är man många som stöttar varandra så går det bättre. Det tog Mina Dennert fasta på när hon förra våren startade den uppmärksammade och prisade Facebook-gruppen #jagärhär.

Den som önskar sig en fri och öppen debatt styrd av fakta blir lätt modfälld av att läsa kommentarsfält på Facebook. Åtminstone om de är kopplade till artiklar som berör invandring, eller som går att knyta ihop med invandring om man bara vill. Hatet frodas. Den som vågar sig på att försöka balansera diskussionen blir ofta utsatt för hot och hån.

Men i somras började det plötsligt dyka upp allt fler sansade debattinlägg taggade #jagärhär. Algoritmerna på Facebook gör att de inlägg som får flest reaktioner är de som hamnar överst och allt oftare sågs #jagärhär-inläggen högst upp.

Taggen visade sig vara en Facebook-grupp, startad våren 2016 av journalisten Mina Dennert, som tröttnat på hur debatt ständigt tystades av hat.

Idag engagerar gruppen 64 000 medlemmar och den växer hela tiden. Ett flertal administratörer turas om att moderera den. Varje dag väljer de ut några kommentarsfält på Facebook där medlemmarna uppmuntras gå in och nyansera debatten och balansera upp hatet. Aktionerna utförs aldrig på privata Facebook-sidor, utan oftast på de sidor som tillhör traditionella medier såsom Expressen, Aftonbladet, GP eller SVT. Även invandringsfientliga och rent rasistiska gruppsidor får besök.

Medlemmarna i #jagärhär finns på hela den politiska skalan från vänster till höger, men rasism, sexism, homofobi, funkofobi etc tolereras inte. Tanken är heller inte att dränka diskussioner på webben med inlägg som bara innehåller taggen, utan att föregå med gott exempel på hur man kan argumentera för sin sak utan invektiv, härskartekniker eller andra aggressiva metoder. De som inte vill skriva själva kan “gilla” andras kommentarer och på så sätt stötta det goda samtalet.

Att gruppen är uppskattad har visat sig åtskilliga gånger det senaste halvåret. Ett flertal priser har tillfallit #jagärhär, däribland Rättvisepriset från Rättviseförmedlingen och priset för Årets integration på Faktumgalan nyligen.

När det nu avsomnade bandet Kent i veckan auktionerade ut bilder från sin sista konsert, tagna av bl a regissören och fotografen Johan Renck, skänkte de hela summan till #jagärhär. Resultatet: drygt 1,2 miljoner kronor, som nu blir till startplåt för att ta gruppens arbete vidare även utanför Facebook.

 

Diverse

Fördomar styr skildringen av landsbygden

fredag 17 februari 2017

Fördomar styr skildringen av landsbygden

Staden kopplas till positiva och moderna värden medan landsbygden beskrivs som lite ”bakom”. Det är ett exempel på hur storstadsmaktordningen kommer till uttryck, menar Terese Bengard, verksamhetschef för Hela Sverige ska leva.

Terese Bengard skulle ha hållit ett seminarium med titeln “Finns det en urban norm – om att utmana storstadsmaktordningen” under Folkbildarforum i november, men tvingades ställa in. Vi bad henne att ändå berätta om vad som låg bakom seminariets titel.

– Urbana miljöer är det som är normalt och det som de flesta utgår ifrån när de skapar sin världsbild. Det kan jämföras med könsmaktordningen där män under en lång tid varit norm och kvinnan det avvikande. När det gäller detta har vi kommit långt men när det gäller att erkänna den urbana normen är det fortfarande en lång väg kvar att gå.

Landsbygdsskildringar kantas ofta av fördomar och stereotyper. Bilder på landsbygden är ofta tomma på människor men visar gärna en ko, åkrar eller grusvägar.

– Människorna där beskrivs som parodier på korkade människor, som i exempelvis SVT:s ”Uti bögda”. Det senaste exemplet är Kjell A Nordströms uttalande om att Gotland och Värmland är ”skräpytor”. (Artikel i Aftonbladet)

Storstadsmaktordningen yttrar sig bland annat i lagstiftning och reformer som anpassas och utformas efter staden och den yttrar sig i strategidokument och analyser, menar Terese.

– Exempelvis långtidsutredningen som beskriver platser som ”mycket avlägset belägna” men aldrig någonstans på de 300 sidorna definierar man vad man är avlägset belägen ifrån  – för det är ”självklart”?

Hela Sverige ska leva, som Terese Bengard är verksamhetschef för, är en medlemsorganisation som lyfter frågor som är betydelsefulla för människorna på landsbygden. Den ger också stöd och råd till lokala utvecklingsgrupper.

Vad får den urbana normen för följder?

– Framförallt skapar den en felaktig bild av vad landsbygden är. Detta i sin tur leder till att unga inte känner att de har någon framtid där eller att de som stannar är loosers. Resurser satsas i städerna och uteblir på landsbygden. 

Hur bryter vi storstadsmaktordningen?

– Frågan måste upp på bordet och diskuteras. Ett bra förslag i landsbygdsutredningen är att alla beslut ska landsbygdsbedömas. Det skulle synliggöra detta. Jag tror att beslutsfattare, journalister, forskare, utredare och allmänhet; ja, egentligen alla, skulle få öka sin kunskap om den urbana normen, för att sedan på ett bättre sätt själva kunna fatta beslut eller beskriva beslut om staden och landet utan massor av förutfattade meningar.

Folkbildarforum 2017

“Jag vill slå ett slag för det sega vardagsmotståndet”

fredag 03 februari 2017

“Jag vill slå ett slag för det sega vardagsmotståndet”

Karin Klingenstierna har med säker hand lett Folkbildarforum två år i rad. Nu är vi glada att välkomna henne tillbaka till konferensen även 2017.

Karin Klingenstierna är van moderator och konferencier och dessutom sångerska och låtskrivare. På Folkbildarforum 2016 fick vi höra henne såväl sjunga som hålla i presentationer och frågestunder. Det gjorde hon så bra att vi snabbt bokade upp henne även till nästa konferens.

Vad du tänker inför att komma tillbaka en tredje gång?

– Fantastiskt kul. Folkbildarforum är en perspektivvidgare och ger även mig fortbildning. Vi lever i en tid när mänskligheten skriker efter enkla svar och lösningar. Svaren kan förvisso vara enkla, men man kan bara komma fram till dem om man klarar det komplexa resonemanget. På Folkbildarforum fördjupar man förmågan att resonera. Man blir lite klokare och blir individen klokare blir samhället det också.

Det måste krävas en del för att navigera mellan så många olika ämnen och talare. Hur förbereder du dig?

–Jag läser på en hel del. I någon mån måste jag äga det som sägs, även om jag inte kan vara någon expert. Som moderator blir man väldigt generisk. Sen tar jag alltid kontakt med föreläsaren och stämmer av innan. Ber om en lista på sådan jag ska läsa eller plugga in.

Vad tänker du kring årets tema Mod och Motstånd?

–  Om mod tänker jag att det just nu är så viktigt att vi visar mod i alla led. Vi som är vuxna, myndiga människor måste visa att vi är modiga i ett samhälle som trycker på från alla håll. Och när det gäller motstånd vill jag slå ett slag för det sega vardagsmotståndet: att kunna sätta gränser och tala om vad jag tycker. Det räcker inte med ett tryck på like-knappen. Men det kan vara så enkelt som att säga ifrån när någon har fötterna på sätet på bussen. Att i varje stund våga bjuda motstånd mot det man tycker är oacceptabelt.

Folkbildning

Folkbildningens insatser för asylsökande följs upp

måndag 30 januari 2017

Folkbildningens insatser för asylsökande följs upp

Det goda samarbetet mellan studieförbunden och glädjen hos deltagarna. Det var två positiva aspekter som lyftes när Bildningsförbundet Östergötlands asylnätverk mötte Folkbildningsrådets externa utredare för uppföljning av insatserna för asylsökande under 2016. Bland svårigheterna nämndes att nå kvinnor och lågutbildade, samt att hålla igång den ordinarie verksamheten.

Sedan 2015 har Sveriges studieförbund kunnat få statsbidrag för att arrangera studiecirklar i svenska för asylsökande och de med uppehållstillstånd som bor kvar på Migrationsverkets boenden. För att ta tillvara resurserna och kompetensen i Östergötland, startade BFÖ samma år ett nätverk med ansvariga för verksamheter med asylsökande inom studieförbunden. Sedan hösten 2016 deltar även folkhögskolor i nätverket eftersom dessa numera också kan få del av det särskilda statsbidragen för verksamheter med asylsökande.

90 000 asylsökande i nästan samtliga av landets kommuner har deltagit i verksamheterna. I Östergötland har vi nått ut i alla de tretton kommunerna.

Statsbidragen fördelas och följs upp av Folkbildningsrådet och i veckan fick BFÖ:s asylnätverk besök av projektledaren för rådets uppföljning, Mats Bernerstedt. Han reser just nu runt i landet och gör intervjuer med verksamhetsledare för och deltagare i utbildningarna. Svaren blir underlag till en rapport som ska beskriva verksamheterna och bedöma effekterna av dem. Vad har man gjort för beloppen som staten delat ut?

Närvarade vid träffen gjorde representanter för ABF, Sensus, Studiefrämjandet, Bilda, NBV, Medborgarskolan och Liljeholmens folkhögskola i Östergötland. De fick svara på frågor som exempelvis varför de ansåg sig lämpliga att sig an uppdraget, hur de påverkats av det och hur de rekryterat deltagare.

De flesta var överens om att de redan besatt kompetens och lokaler för att kunna arrangera de efterfrågade verksamheterna och att de därför kunde komma igång snabbt. Alla ansåg det också ligga inom folkbildningens värdegrund att hjälpa utsatta människor.

Rekryteringen gjordes genom besök på boenden och genom att “knacka dörr”. Asylsökande med eget boende är svårare att nå, liksom kvinnor och lågutbildade. “De högutbildade hittar oss alltid”, som någon uttryckte det.

Svårigheterna att få med asylsökande kvinnor i studiecirklarna beror bland annat på att det kan vara svårt att få dem att lämna asylboendet på egen hand. De förväntas vara på plats när resten av familjen är det. Avsaknad av barnomsorg kan också göra det svårt för kvinnor att delta. Bland annat Studefrämjandet kommer att satsa på strategier för att nå fler kvinnor under 2017.

Samarbetet studieförbunden emellan lyftes fram som något mycket positivt. Att få uppleva glädjen hos deltagarna, när de erövrar det svenska språket, likaså.

Den 15 mars lämnas rapporten till Folkbildningsrådet, som några veckor senare lämnar den vidare till regeringen.

 

Folkbildarforum 2017

Tuomo Haapala återvänder till Folkbildarforum

fredag 20 januari 2017

Tuomo Haapala återvänder till Folkbildarforum


Med stadsmiljön som rekvisita och dess invånare som musiker, dansare, sångare och andra aktörer, har Tuomo Haapala gjort mer än 30 föreställningar i Sverige, Norge och Finland. Under året kommer han att jobba med Folkbildarforum.

Tuomo Haapala, som är bland annat kompositör, musiker och regissör, gjorde sin första stadsföreställning på Vattenfestivalen i Stockholm 1992. Idén hade fötts när han gick över Strömbron och slog på metallräcket. En klang uppstod – musik! Han började fantisera. Intill fanns Operan. Tänk om man öppnade ett fönster och det stod en solist där och sjöng? Om det fanns en orkester på en flotte i vattnet? Idéerna blev till “Vattenspel i Strömmen”, som även kom att innefatta ångbåtsorgel, grodmanskör och en vaktparad med mässingsinstrument. 30 000 personer kom och lyssnade.

Sedan dess har han gjort över 30 föreställningar i Sverige, Norge och Finland. Ibland har det varit 1000 medverkande, ibland 200. Varje föreställning föregås av minst ett års förarbete och workshops där den aktuella stadens intressegrupper, föreningar och kulturövare på olika sätt involveras.

När föreställningen “Sanna drömmar” uppfördes i Norrköping engagerades t ex media- och teknikstudernade från universitetet, akrobater och dansare. Norrköpings Symfoniorkester spelade på en flotte i Strömmen och för att få den att röra sig tog Tuomo in en atletklubb som drog den i stora rep. Många olika delar av föreningslivet kan inkluderas.

Kulisserna i föreställningarna utgörs av staden själv. Allt kan vävas in. Fasader, byggnader, natur och byggarbetsplatser. Stadsföreställningarna handlar om att ta tillbaka sin stad från kommersen, menar han. Att fylla den med musik och andra kulturyttringar, sprungna ur samarbeten över åldersgränserna.

I november höll Tuomo ett seminarium på Folkbildarforum och under året ska han hålla workshops i Linköping som ska resultera i en föreställning till höstens konferens. Deltagare i studieförbundens och folkhögskolornas verksamheter i Östergötland inbjuds att delta.

Hur ser du på att du blivit ombedd att återkomma till Folkbildarforum?

– Jag känner mig upplivad eftersom jag ser min verksamhet i fantasifulla samarbetsprojekt som en sorts folkbildning. Människor upptäcker att vår gemensamma kunskapsbank  är enorm. Vissa kan teknik, vissa kultur, vissa forskar och vissa har vardagskunskaper som grundar sig i långvarig praktik. Vi har allt att vinna med samarbete och i förmågan att höja blicken över vår vanliga horisont.

Har du några idéer redan nu till vad det kan komma att bli för slags föreställning?

– Lokalen och deltagarnas kunskaper är grunden till det hela. Lokalen har jag sett under en kort tid så jag skall titta på dess möjligheter ordentligt i februari. Deltagarnas kunskaper och intresse för olika saker måste jag känna till mera men jag funkar så att fantasin börjar skapa visioner direkt. Allt får konkretiseras under året.

Temat för Folkbildarforum 2017 är Mod och motstånd och Tuomo Haapalas föreställning kommer att kretsa kring det.

– Temat ligger väldigt nära mitt hjärta och min verksamhet. Alla mina föreställningar bygger på att få deltagarna att inse sina krafter individuellt och kollektivt, säger han.

Folkbildarforum 2016

​Eftertankar, Folkbildarforum 2016 Makt och Mening

måndag 05 december 2016

​Eftertankar, Folkbildarforum 2016  Makt och Mening

Freds- och utvecklingsforskaren Hans Abrahamsson avslutade Folkbildarforum 2016 med att försöka förklara folkbildningens roll i övergången mellan det nationella och globala. Här bygger han vidare på sitt resonemang om vikten av ett lokalt medborgarskap som kopplas till globala institutioner. ”Vi måste återta förmågan att föreställa oss att en annan värld är möjlig och utmana den rådande diskursen”, skriver han om dagens dystopiska tonläge.

Tack för senast. Ett sådant spänstigt forum – ett forum i tiden som vår moderator Karin – sedvanligt på tå– påpekade i sin välkomsthälsning.

Bernt Gustavsson hjälpte oss under forumets första dag med att förstå kopplingen mellan bildning – mening och makt. Bildning, hävdade Bernt, handlar om att finna sin egen välgrundade mening och förmåga att kritiskt granska rådande diskurser. Carin Holmberg spann vidare på samma tanke och visade på bryggan över till nästa års Folkbildarforum och frågan om mod och motstånd.  Bildning behövs för att synliggöra makten. Det är först när vi förstår makten och dess uttryckssätt som vi kan göra motstånd mot de förhärskande diskurserna. Det handlar som Bengt Kristensson Uggla så stjärnklart uttryckte det om slaget om verkligheten. Däremellan hade Tuomo Haapala konkretiserat frågan om mod och makt genom att visa på fantasins och överraskningens betydelse och musikgruppen Golbang med sin kvällskonsert åskådliggjort vikten av interkulturell samverkan och visat på behovet att ompröva medborgarskapets grunder

Själv försökte jag visa på folkbildningens roll i den övergångsfas mellan det nationella och det globala vi befinner oss i. Människor söker alltmer efter mening med det som sker och i brist på framtidstro och visioner blir alltfler fångade i det som Zygmunt Bauman så träffande kallar för ”retrotopia”. Får vi ingen hjälp med att blicka framåt försöker vi att vrida klockan tillbaka och blicka bakåt. Vi försöker att relatera det obekanta till det redan bekanta. Här blir onekligen folkbildningen allt viktigare för att hjälpa till att utmana dominerande dystopiska diskurser och skapa mening utifrån visioner och framtidstro.

På vägen hem på tåget kom jag att tänka på en av mina många läromästare – Dani Rodrik – professor i Internationell Politisk Ekonomi – på Harvard University. Han har länge varnat oss för att den nyliberala tron på den självreglerande marknaden kommer att ställa oss inför ett trilemma (The Globalization Paradox, 2011). I den bästa av världar menar han att vi skulle behöva utveckla och förstärka såväl globalisering, nationell suveränitet som demokrati. Trilemmat består i att Rodrik inte anser detta möjligt. Han menar att vi kan välja två men på bekostnad av den tredje. Vi kan välja globalisering och (någon form av övernationell) demokrati, vi kan välja globalisering och nationell suveränitet (men där statens roll enbart blir till ett kraftöverföringsband för globala influenser). I det första fallet väljer vi bort nationalstaten och i det andra fallet demokratin. Rodrik tror själv inte på att något av dessa alternativ kan uppbåda tillräckligt politiskt stöd. Modern samhällsutveckling har kännetecknats av en spänning mellan en kosmopolitisk och en mer lokalt och territoriellt förankrad identitet där den senare väger tyngst. Rodrik menar därför att ett val av nationell suveränitet och demokrati ligger närmast till hands och att vi måste överge den oreglerade hyperglobaliseringen. Han pläderar för samma typ av politisk vaddering av marknadens vassa kanter som John Maynard Keynes (embedded liberalism). Samtidigt som Keynes på sin tid argumenterade för den internationella handelns betydelse varnade han för effekterna av att valutahandeln släpptes fri och blev oreglerad.  Fenomenen Brexit och Trump visade på Trilemmats existens och tyder på att såväl Keynes som Rodrik fick rätt. De sociala konsekvenserna av den oreglerade marknaden medförde att valen avgjordes av de som höll fast vid den nationella suveräniteten. Bristen på framtidstro och visioner gjorde att de körde i diket. Sommarens diskussion i Almedalen kring svenska värderingar visar att även vi riskerar att gå samma öde till mötes.

Själv är jag av den bestämda uppfattningen att min läromästare Dani Rodrik arbetar utifrån alltför begränsade perspektiv och därmed, valresultaten till trots, drog fel slutsatser från sitt Trilemma. Vare sig Rodrik eller anhängarna till Brexit eller Trump var tillräckligt öppna för en alternativ diskurs som skulle kunnat hjälpa dem att formulera problemen på ett annat sätt, undvika trilemmat och finna andra politiska lösningar. Det trilemma som målas upp utgår från en nationalstatsepok som försvunnit ur tiden. Men klockan kan inte vridas tillbaka. De globala förädlingskedjornas länkar saknar nationell tillhörighet. Nationalstatens tid med sina traditionella funktioner är förbi. Vi måste formulera om problemet och söka nya lösningar.

I mitt eget bidrag till folkbildningskonferensen (se #FOFO NR 2 HÖST 2016) pekade jag på hur produktionssystemens utveckling medfört att städer, urbana regioner och deras gränsöverskridande nätverkssamarbete kommit att spela en allt viktigare roll liksom på vikten av medskapande och att betrakta medborgarna som subjekt för att sådan utveckling skall bli socialt hållbar. En socialt hållbar stadsutveckling kräver också att begreppet medborgare omdefinieras för att svara mot vår tid. Som jag nämnde under mitt inspel under konferensen har arbetsgivare- och intresseorganisationen för Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) liksom Stockholms Stad och Göteborgs Stad anvisat vägen för detta genom att definiera begreppet medborgare som de som bor, arbetar, vistas eller har andra långvariga relationer med platsen oavsett deras juridiska status. På detta sätt säkerställs medborgerliga rättigheter för alla. Montreal i Kanada är en av de städer som utvecklat ett lokalt socialt kontrakt och medborgerliga rättigheter och skyldigheter för de som där vistas oavsett juridisk status. New York rör sig i samma riktning genom utfärdandet av lokala identitetshandlingar som också ger papperslösa vissa rättigheter. Motsvarande diskussioner om det urbana medborgarskapet förs inom ramarna för FN-systemet och pågående samarbete mellan UN Habitat och Unesco. Vårt glokala tillstånd, där de flesta av problemen har global räckvidd – även om de skapas och kommer till uttryck lokalt, kräver globala lösningar. Det är därför viktigt att koppla upp lokal demokrati och medborgarskap med globala institutioner, medborgargrupper och sociala rörelser. För sådana lokala – globala kopplingar spelar naturligtvis det gränsöverskridande nätverkssamarbetet som många av det civila samhällets organisation och rörelser liksom städer och kommuner inlett en helt avgörande roll. Det är sannolikt också genom sådant gränsöverskridande nätverkssamarbete med sina lokala och globala kopplingar som en mer kosmopolitisk identitet gradvis kan tillåtas växa fram.

Under min hemresa blev det än tydligare för mig vilken viktig roll som folkbildningen spelar när det gäller bildning och med att skapa mening som gör det möjligt att mobilisera mod och motstånd. Vi måste återta förmågan att föreställa oss att en annan värld är möjlig och att utmana den rådande diskursen och ersätta den med en diskurs som bygger på ett lokalt medborgarskap där mänskliga rättigheter säkerställs åt alla. Med stor förtröstan ser jag fram mot Folkbildarforum 2017 inte bara för dess tema mod och motstånd utan också för dess undertema “mänskliga rättigheter för alla eller medborgerliga rättigheter för vissa?” Själv hoppas jag att Folkbildarforum 2017 visar sig kunna producera tillräckligt med mening och mobilisera tillräckligt med mod för att kunna omformulera frågan till ett utrop – ”mänskliga och medborgerliga rättigheter för alla!”. Genom att räta ut frågetecknet till ett utropstecken inleder vi motståndet mot den rådande diskursen och visar på att en annan värld är möjlig.

Kalendarium

Seminarium: Integrationsprojektet #fokus

fredag 02 december 2016

Seminarium: Integrationsprojektet #fokus

Integrationsprojektet #fokus ska underlätta för asylsökande att ta del av bl a samhällsinformation och utbildning, men också öka kunskaperna hos det etablerade samhället. Den 7 december hålls ett frukostseminarium för att informera om projektet. Anmäl dig senast den 6 december!

Sensus Östergötland Norra Småland har fått medel ur Europeiska asyl- migration- och integrationsfonden, AMIF, för att driva projektet #fokus under tre år i Norrköping och Gusum, platser där Sensus redan idag bedriver verksamhet med asylsökande.

Syftet med #fokus är att underlätta integrationsprocessen för nyanlända genom att bygga upp ett nätverk som kan erbjuda utbildning, praktikplatser och prova-på-verksamheter inom föreningslivet. Ett vänfamiljssystem ska också utvecklas för att skapa relationer även utanför det organiserade föreningslivet.

Målet är att nå 1500 individer i Norrköping och Gusum. Men projektet inkluderar inte bara nyanlända. Utgångspunkten är att integration och inkludering i ett mångkulturellt samhälle kräver ökade kunskaper även hos det etablerade samhället.

— Det unika med det här projekten är att vi också vänder oss till dem som möter de asylsökande –  cirkelledare, företag och ideella organisationer, det vi kallar för deltagare. Tanken är att vi ska mötas från båda håll, säger Marie Innab som är projektledare.

Just nu jobbar man på att ta fram metoder för diskussion kring frågor som rör exempelvis religion. Framöver kommer olika studieförbund att bjudas in till seminarier för att ta del av metoderna.

#fokus ska dessutom följeforskas av högskolan Ersta Sköndal under de tre projektåren, en forskning som kommer att delfinansieras av BFÖ, som tidigare letat lämpligt underlag till följeforskning av folkbildningsarbete. Samarbetet med Ersta Sköndal ger dessutom tillgång till ett nätverk av liknande samarbeten mellan högskolan och andra civilsamhällesorganisationer.

På seminariet på onsdag informeras även om verksamheter med asylsökande och nyanlända som länets studieförbund och folkhögskolor bedriver.

Tid: Ons 7 december kl 9 – 10.

Plats: Sensus. Teatergatan 3, Stadshuset, Norrköping

Anmälan, senast 6 december kl 13, till lars@bildningsforbundet.se 070-2598561

Arr: Bildningsförbundet Östergötland, Sensus studieförbund och BFÖs nätverk för ansvariga för verksamheter med asylsökande och nyanlända.

1 2 3 19