Folkbildarforum

Kalendarium

Vårens tisdagsträffar är igång

torsdag 15 februari 2018

Vårens tisdagsträffar är igång

En ny säsong med tisdagsträffar har startat, med syfte att skapa dialog kring frågor som rör integration. Vårens träffar handlar bland annat om hur vi bemöter barn som varit med om svåra upplevelser.

Under hösten arrangerades fyra tisdagsträffar av Bildningsförbundet Östergötland i samarbete med Länsstyrelsen Östergötland. Höstserien avslutades med en föreläsning om kreativ integration av fd polisen Mustafa Panshiri, som vi skrev om här.

Nu är vårsäsongen igång och årets första tisdagsträff gästades av Nabila Alfakir pedagog, utbildare och författare. Hon har lett projekt med fokus på integration och samverkan över hela landet, bland annat Rädda barnens En skola för alla. Hon är även författare till böckerna ”Skapa dialog med föräldrarna – integration”  och ”Föräldrasamverkan i förändring – Handbok för pedagoger” som används om kurslitteratur och i praktiskt arbete. Nabila understryker vikten av en dialog mellan skola och föräldrar och att man från skolans håll förstår förutsättningarna för föräldrar som kommit till Sverige från ett annat land. Handboken är framtagen för arbete med föräldrar från andra länder, men fungerar för alla.

Vårens kommande träffar ser ut som följer:

13 mars: Trauman under och efter flykt. Med Hanna Thermaenius, Erica Mattelin, Rädda Barnens centrum för stöd och behandling. Hur ska vuxna bemöta barn som varit med om svåra upplevelser, inte minst barn på flykt?

Plats: Hemgården, Saltängsg 7, Norrköping

10 april: Myndigheterna och civilsamhället. Medverkande från Migrationsverket, Länsstyrelsen, Arbetsförmedlingen, Norrköpings kommun och Region Östergötland.

Vilket ansvar har olika myndigheter för arbetet med asylsökande och nyanlända? Hur samverkar det med organisationer inom civilsamhället? Mycket har hänt sedan hösten 2015 så många människor på flykt kom till Sverige. Vi reder ut hur det ser ut idag och vad som är på gång 2018.

Plats: Hemgården, Saltängsg 7, Norrköping

Träffarna är kostnadsfria. Tider och anmälan hittar du här

Forskning

Dags att problematisera problembilden av förorten

onsdag 07 februari 2018

Dags att problematisera problembilden av förorten

Bilden av förorten som en våldsdrabbad plats, ett utanförskapsområde, som behöver mötas av hårdare tag, har blivit allt vanligare i media och den offentliga debatten.

I boken Förortsdrömmar: Ungdomar, utanförskap och viljan till inkludering vill Magnus Dahlstedt, professor i social arbete vid Linköpings universitet, nyansera den verklighetsbeskrivningen.

Magnus Dahlstedt medverkade under Folkbildaforum i ett panelsamtal om identitet, folkbildning och mobilisering, lett av Eva Nikell. Han forskar kring frågor som rör “välfärd och medborgarskapande, med särskilt fokus på unga, inkludering och exkludering i migrationens tid”.

Förortsdrömmar: Ungdomar, utanförskap och viljan till inkludering är en samling texter skrivna av Magnus Dahlstedt ihop med forskarkollegor runtom i landet. Den vänder sig till forskare och studerande inom det samhälls- och utbildningsvetenskapliga området, verksamma inom skola, polis, socialtjänst och andra verksamhetsområden som i sitt arbete kommer i kontakt med ungdomar, samt politiker och en intresserad allmänhet.   

I boken presenteras aktuell forskning om villkoren för unga förortsbor.

– Ambitionen är att boken ska bidra till att utmana dominerande berättelser om förortens utanförskapsproblem, säger Magnus Dahlstedt.

– Debatten om utanförskap och utanförskapsområden är mer ett problem än en lösning. De främsta orsakerna till sociala spänningar, konflikter och desperation finner vi i en marknadsorienterad välfärdspolitik som under de senaste två decennierna har lett till kraftigt ökade sociala och ekonomiska klyftor, minskad likvärdighet i den svenska skolan, städer som faller isär. Debatten om militära insatser i förorten bidrar till att osynliggöra ojämlikhetens problem och att legitimera en välfärdspolitik som har gjort ojämlikheten möjlig. Som en följd av ojämlikheterna som tudelar de svenska städerna gror misstron, alienationen och desperationen. Men också viljan till förändring. Det är hög tid att lyssna till förortens unga. För dem som önskar lyssna finns en vilja till förändring och drömmar, om ett annat Sverige.

I inledningen till Förortsdrömmar skriver Magnus Dahlstedt om hur problembilder av områdena i stadens perferi inte är något nytt, utan går långt tillbaka.

”Det finns inte och har aldrig funnits en bild av förorten, dess utmaningar och de åtgärder som krävs för att adressera dem, utan flera. Vilken bild är det då som har kommit att bli dominerande i vår samtid? Hur har den vuxit fram? Och vilka åtgärder är det som görs möjliga av denna bild?”

En problemformulering som tar fasta på strukturella ojämlikheter och skev resursfördelning, riktar ansvaret för konflikter och sociala spänningar i förorten mot makthavarna i stadens centrum, istället för mot de boende i dess utkanter, menar Dahlstedt.

Boken finns att ladda ner gratis från DiVA (digitala, vetenskapliga arkivet) här.

Foto: Henrik Witt

 

 

Taggar:

Diverse

När robotarna tar över

fredag 02 februari 2018

När robotarna tar över

Stiftelsen för strategisk forskning har gjort bedömningen att varannan anställning i Sverige kommer att vara ersatt av digital teknik om 20 år. Hur ska vi bygga vår tillvaro i ett samhälle där långt ifrån alla kan få jobb? Vi måste prata om hur vi löser vår försörjning i framtiden, menar Fredrik Löfgren, robotutvecklare vid Linköpings Universitet.

När Fredrik Löfgren inte bygger robotar är han ute och föreläser på konferenser och universitet om utmaningar och möjligheter i den robotiserade framtid som vi står inför.

Då berättar han t ex om att många människor i tjänstemannasektorn kommer att få se sig ersatta av robotar inom en snar framtid. Det finns nämligen starkare ekonomiska incitament att ersätta en akademiker med hög lön än en person i ett låginkomstyrke. Att skapa en algoritm som utför tjänstemannens jobb kan förvisso vara dyrt, men när den väl är klar kostar det nästan inget att duplicera den, till skillnad från en fysisk robot.

Robotar kan också bli utmärkta läkare. IBM:s robotdoktor Watson, ställer inom vissa områden säkrare diagnoser än mänskliga läkare. Robotdoktorn kan dessutom matas med aktuell forskning i mängder som en människa inte kan hantera.

Många blir chockade av Fredriks föreläsningar. En del kan se gråtfärdiga ut efteråt, säger han. Men han är också medvetet lite provokativ.

– Vi står inför stora utmaningar och jag brinner för det här ämnet. Om publiken uppfattar det, så kommer det att börja hända saker.

Problemet är att vi inte diskuterar det här mer än vi gör.

– Utvecklingen går så fort och det kan vara svårt att föra mjuka diskussioner när ingenjörerna driver på. Men vi har redan 400 000 äldre i Sverige som inte har Internet. Vi har en massa människor som hamnar utanför. Jag är positiv till teknik, men man får inte glömma att det finns ett utanförskap. Och vi kommer att få se mer av det.

I november höll Fredrik Löfgren ett seminarium under Folkbildarforum med namnet “Den robotiserade framtiden”. Det uppstod en filosofisk diskussion där, minns han.

– Filosofi är ju inte mitt huvudområde, men det var väldigt spännande. Det var en professor i filosofi från Lunds universitet (Lena Halldenius/vår anm.) som frågade: om robotar har skyldigheter, ska de då också ha rättigheter? Var går gränsen mellan människa och robot?

När människor tar moraliska beslut, kan de ske reflexmässigt. Om vi till exempel kör bil och det står mellan att köra över en ekorre och att framkalla fara för andra, då väljer jag kanske att köra över ekorren, även om vi inte ska skada djur. Vi värderar helt enkelt människoliv högre. Men om det står mellan passagerarna i bilen och andra personer ute i trafiken? I en snar framtid har vi förarlösa bilar som drivs av teknik som hinner ta rationella beslut på mycket kort tid. Vi kan programmera den att värdera liv utifrån yttre attribut. Vem ska offras? Är alla liv lika mycket värda? Om bilen måste välja mellan en ung människa och en gammal? Vi kan fylla på beslutsunderlaget med en mängd parametrar.

– Ska roboten slå upp ditt ansikte mot Facebook och se hur många vänner du har? Det kanske är väldigt många som kommer att sakna dig och därför dumt att köra över dig. Den kanske ska hitta dig på Linkedin och ser hur mycket du jobbar och därmed betalar skatt?

Fredrik Löfgrens humanoid Elis deltog i föreställningen Vi släcker mörkret under Folkbildarforum, tillsammans med performanceartisten JoXx.

I takt med att AI (artificiell intelligens) adapteras i allt större utsträckning i samhället kan man också fråga sig vad vi människor ska göra istället för att arbeta. Sannolikt behöver vi ett nytt ekonomiskt system för att hantera att alla inte kommer att arbeta i framtiden. Det finns t ex förslag om att man bör beskatta arbetet, istället för arbetaren. På så sätt kan robotarna bli de som fyller på statskassan.Men vad blir människans uppgift och mening i en värld där robotarna sköter förvärsarbetandet?

–  Vi kan leva och utveckla våra intressen. Vi kan inte tjäna några pengar, men vi kan göra saker för att det är kul. Isaac Newton hade ingen lön när han formulerade gravitationslagen, men han var nyfiken på hur universum fungerade. Mozart tjänade inga pengar, men komponerade musik ändå. Vill man forska så gör man det. Vill man bygga robotar så gör man det.

– Många tror att det här blir undergången, men ser vi till att det blir bra, så blir det kanske paradiset istället.

Finns det då något unikt med mänskligt medvetande? Något som en robot inte kan simulera?

– Det är inget vi vet. Vi förstår ju fortfarande inte hur vårt medvetande fungerar helt. Men jag tror inte att det finns något unikt mänskligt. Allt vi kan känna och uppleva, kan en robot uppleva. Vi skulle kunna bygga en digital kopia av hur hjärnan fungerar som får samma förmågor som vår hjärna har. Om 15-20 år har vi en hjärna i en dator. Då kan vi koppla ihop hjärnorna och få fram tio gånger smartare tankar.

Och då blir de illvilliga och börjar ett krig mot oss, eller? Artificiell intelligens som blir intelligentare än människan skrämmer många. Men Fredrik tror inte på någon robotapokalyps.

– En AI som är smartare än oss förstår ju att biologisk mångfald är bra, så den kommer inte att utrota oss. Att mänskligheten utrotat arter visar ju bara vi inte är perfekta.

En AI skulle istället kunna medla i konflikter, menar han. Skapa fred.

– Många är rädda för att de kommer ta över världen, som i Terminator. Den risken bedömer jag som väldigt låg. Det är försörjningen som är problemet. Vi måste prata om den. Alla ska förstå vilka utmaningar vi stå inför.

Text: Christel Valsinger
Foto: Henrik Witt

Folkbildarforum 2017

Folkbildning om naturens rättigheter

tisdag 16 januari 2018

Folkbildning om naturens rättigheter

Folkbildningen kan bidra till den nödvändiga omställning som krävs för en hållbar framtid i balans med naturen. Det menar Niklas Högberg och Ingrid Stiernström från Medskaparna, som deltog i Folkbildarforum i november.

På ett seminarium med titeln “Ekopedagogik som grund för en hållbar, jordcentrerad kultur” berättade Niklas Högberg och Ingrid Stiernström från Medskaparna om hur vi kan bli aktiva medskapare av de kultur- och systemförändringar som behövs för att hållbara lokalsamhällen ska bli verklighet.

Seminariet väckte frågor och tankar bland deltagarna och några har kontaktat Niklas och Ingrid och vill följa upp seminariet med föreläsningar eller liknande.

– Många blev överraskade över att Sveriges hållbarhetsarbete går så dåligt att vi befinner oss i ”topp 4” av värstingligan över klimatförstörande länder, säger de när vi återkommer och ber dem berätta och reflektera över sitt deltagande i Folkbildarforum.

Det kom också som en nyhet för många att Sveriges ekologiska fotavtryck har ökat med med ytterligare ett halvt jordklot, från 3,7 till 4,2, trots alla goda ambitioner.

– Det blev tydligt att vi behöver ett nytt tänkande, ett paradigm- eller kulturskifte för att kunna vända utvecklingen och förverkliga en hållbar framtid som den formulerats i bl a Agenda 2030. Några av deltagarna uttryckte behovet av att möjliggöra nya sätt att tänka i sina egna organisationer och sammanhang.

Ekopedagogiken går tillbaka till folkbildningens rötter i medvetandegörande och Paulo Freires ”pedagogik för förtryckta”, berättar de. Men den pekar också framåt och målet är att frigöra människor som medskapare av en hållbar framtid i balans med naturen.  Globala kriser kan mötas med lokala lösningar som återskapar hållbara lokalsamhällen.

– Och i hållbara lokalsamhällen behövs även folkbildning om naturens rättigheter. Det är en revolutionerande idé och berättelse som snabbt sprider sig över världen och börjar förverkligas i olika länders lagstiftning. På seminariet diskuterade vi hur ekopedagogiken kan frigöra människors förmåga som ekorättsaktivister.

Vad kan Folkbildarforum ha för roll för en hållbar samhällsutveckling?

– Det var spännande att medverka på Folkbildarforum. På vårt seminarium kände vi styrkan när folkbildare från olika organisationer och skolor möts och lär tillsammans. Forumet kan synliggöra gemensamma utmaningar och visioner, inte minst när det gäller hållbar omställning och hur folkbildningen kan bidra till den. Idag är det viktigare än någonsin. Vi ser behovet av att förnya folkbildningens visioner så att alla kan lyfta sig ur begränsande strukturer som ibland verkar skapa mer separation än samverkan. Det kan vara dags att bli en mer samlad folkrörelse igen för att möjliggöra omställningen till en hållbar framtid med hållbara lokalsamhällen, lokal mat och naturens rättigheter som några hörnpelare.

Vad är viktigt nu för er del och vad händer framöver?

– För egen del kommer vi under 2018 att bland annat fokusera på vår ettåriga utbildning ”Framtidens by – bredbandsbullerbyar” som utforskar byn i hjärna och hjärta, som en hållbar kultur. Det är relativt lätt att odla eller bygga hållbart, men hur förverkligar vi hållbara gemenskaper? Det är en central fråga i denna kurs om hållbar byutveckling på Karlskoga folkhögskola.

– Under året färdigställer vi också en bok om naturens rättigheter som vi är medförfattare till – den första boken i ämnet på svenska. Där skriver vi om ekopedagogik för en hållbar och vital ekorättsrörelse och en dynamisk ekorättsaktivism. Hur lyfter man naturens rättigheter till en idé vars tid har kommit, en självklarhet i samhället, som en grund för hållbar omställning?

En pdf från seminariet hittar du här.

Foto: Henrik Witt

Folkbildarforum 2017

En unik föreställning

onsdag 20 december 2017

En unik föreställning

Efter månader av ”idémuller”, planering, problemlösning, diskussion och repetition framfördes föreställningen ”Vi släcker mörkret” i Konsert & Kongress den 28 november. Med omkring 150 personer på och bakom scenen och närmare tusen i publiken, vävdes musik, dans, sång, poesi, teknik, samhällshistoria och humor samman i ett unikt scenkonstverk, signerat Tuomo Haapala. 

Musikelever från Kulturskolan, dansare från Vidans i Ödeshög och Slaka Balladforum, smeder, modellflygare, en yrkesmålare, en textilkonstnär, Akademiska Kören, elever från flera folkhögskolor och studieförbund och från Folkungaskolans gymnasium, kören Motvalls, performanceartisten YoXx och en humanoid från Linköpings Universitet.

Omkring 150 personer bidrog till att göra föreställningen ”Vi släcker mörkret” till en färgstark upplevelse som väckte både känslor och tankar. För de flesta inblandade blev upplevelsen också mycket mer än bara den där timmen på scenen i Konsert & Kongress den 28 november.

Vi bad några av de många aktörerna att reflektera över föreställningen och sin medverkan.

Bilderna är tagna av Henrik Witt.

 

 

”Vi vill tacka Tuomo, alla dansare och alla andra som var med i den här fantastiska föreställningen. Det var väldigt trevligt att få vara med er alla. Det var fantastiskt och starkt att låta folk få uppleva olika sorters musik, kulturer och uttryck samtidigt.

Vi är väldigt stolta över att ha varit en del av ‘Vi släcker mörkret’ och vi hoppas göra mer saker tillsammans snart.”

Vidans, Ödeshög genom Eslam Al Hamdan

 

”Jag är jätteglad att än en gång ha fått vara med i Tuomos magiska värld. Ända sedan jag flyttade till Linköping för 12 år sen har jag önskat att han skulle komma hit. Så tack för att ni har ordnat så fint och generöst med allt!

Det jag gillar med att jobba med Tuomo är hans sätt att förmedla förtroende till alla medverkande. Det gör att alla gör sitt allra bästa och kanske till och med bättre. Jag känner mig trygg i att jag veta att Tuomo har koll på helheten och att jag kan ägna mig åt att slipa på min scen så den ska bli så bra som möjligt.

Jag gillade också att programmet bekräftade och omfamnade platsen och människorna som finns här – ‘här är vår stad’ – det var rörande på ett sällsynt och sällsamt sätt.”

/Marie Länne, Slaka Balladforum

 

 

”Hur gick det till, hur kom det sig att vi fick vara med om detta?”

”Vilken aha-upplevelse att se alla andra programpunkter och förstå vilken fantastisk föreställning vi var en del av”.

”Så fantastiskt att få möta Eslams dansgrupp och fläta ihop våra danser, vara välkomna i varandras dans! Vill gärna samarbeta med dem igen.”

”Det var så skönt att stämningen var lugn, positiv och lekfull ända in i premiären, och att ingen var arg. Det hela kändes mycket välorganiserat.”

/Slaka Balladforum

Solisten Maria Hedman med en ensemble ur Akademiska Kören. Dockan i jätteformat är skapad av konstnären Tjåsa Gusfors. 

 

 

”Att vara med på föreställningen var annorlunda mot min vanliga vardag, även om städet, elden och hammaren var bekanta. Det är inte varje dag man dras runt på en stor vagn medan man jobbar. Och eftersom vi inte visste så mycket om föreställningens innehåll så blev det  ju en givande kväll då vi fick se alla andra aktörers bidrag.”

Micke Maasing, smed. På bilden också smeden Pablo von Eckardstein samt Amanda och Amelie Christiansen.

 

Kören Motvalls med Iida Halttunen i gungan.

 

 

”Första gången på scenen. Och då med tusen i publiken!”  (Kevin)

”Jag har aldrig varit på teater förut.” (Kevin)

”Att ALLA åt tillsammans innan.” (Ludde)

”Att det var blandade åldrar, från barn…”(Kevin och Sofie)

”Att ALLA stod tillsammans och sjöng på slutet, var mäktigt.” (Maja)

”Att bara genom att göra sin lilla grej få ut så mycket tillsammans med andra.” (Anton)

/Elever från STUDS, Valla Folkhögskola

Målaren Niclas Alshorn släppte loss med skapande väggklotter inspirerat av Tage Danielsson.

Anna Borg och Birgitta Söderlund deklamerade  Tage Danielssons dikt ”En droppe droppad i livets älv” på isländska och svenska.

 

Ytterligare en av Tjåsa Gusfors jättedockor.

 

Dan Larsson, soloklarinett tillsammans med vilda klarinettister från Kulturskolan.

 

”Att stå på Crusellhallens stora scen och titta ut mot publikhavet, som är den största mängd människor jag spelat för samtidigt, var en sån otroligt skön känsla.

Ingen i publiken hade den minsta aning om vad jag skulle göra, och tystnaden var påtaglig, precis som om en kunde höra en knappnål falla.

Jag var otroligt nervös innan jag gick upp, för att något skulle gå fel med Elis, eller att folk skulle vara på fel plats, men när jag satte saxen i håret första gången rann allt bara av mig.

Det gick så lätt.

Att få förtroendet att ha en helt egen grej på scenen, och att få jobba med Fredrik och Elis i samtalet var något av det coolaste jag gjort.

Att se mängden människor som hade noll koll på vad de andra skulle göra och ändå gjorde tidernas föreställning, det är något av det coolaste som någonsin hänt.”

/Performanceartisten YoXx, som lät dreadlocksen falla i ett samtal med humanoiden Elis, om kvinnans hår som symbol och provokation.

 

”I mitt arbete drivs jag förutom min vilja till konstnärligt förverkligande av glädjen i att se hur deltagarna växer, tar ansvar och öppnar sin kreativa lekfulla ådra – individuellt och i oväntade samarbeten.

I ett vardagsliv alltmer styrd av ekonomiska beräkningar får inte vår lust till lek och skapande tillräckligt plats. Vi formas till enkelspåriga varelser som inte får tillfälle till brukar hela vår  kapacitet.

Insikten om ekonomismens skadliga verkningar för oss människor börjar inses av även  allt fler ekonomer. En av årets Nobelpristagare i fysik, Rainer Weiss, poänterarde gång på gång att nyckeln till ett bra mänskligt liv även i arbetslivet är att ha roligt!

I förordet till min bok ‘Staden som scen-fantasi och samarbete’ citerar jag den tidigare finansministern Ernst Wigfors som för ett halvt sekel sedan framförde samma tanke:

‘Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt vore vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa, måla, sjunga, ja, vad ni vill. Frihet.'”

/Tuomo Haapala, regissör

 

Folkbildarforum 2017

Potatisrevolutionen och dagens folkrörelser

tisdag 19 december 2017

Potatisrevolutionen och dagens folkrörelser

Det finns kopplingar mellan de protester och demonstrationer som banade väg för allmän rösträtt för hundra år sedan och dagens folkrörelser. Det menar Håkan Blomqvist, författare till boken ”Potatisrevolutionen och kvinnoupploppet på Södermalm 1917”, som gästade Folkbildarforum i november.

Lördagen den 5 maj 1917. Sedan en vecka hade det inte gått att få tag i potatis på Södermlam i Stockholm. Kvinnor drog från butik till butik på jakt efter mat till sina hungrande familjer. På eftermiddagen spreds ryktet att en handlare på Södermannagatan hade potatis och hundratals styrde stegen dit, bara för att få höra att handlaren inte vill sälja till dem, utan bara till sina stamkunder. Det blev början till ett upplopp som samlade ett par tusen protesterande. När polisen ingrep möttes de av stenkastning och 19 personer greps, men fler demonstrationer och protester följde under våren och banade väg för kommande reformer som allmän rösträtt och åtta timmars arbetsdag.

Håkan Blomqvist, historiker vid Södertörns folkhögskola, har skrivit boken ”Potatisrevolutionen och kvinnoupploppet på Södermalm 1917”. Under Folkbildarforum höll han ett seminarium där han berättade om kravallerna för hundra år sedan och om demokratisk mobilisering idag.

Ser du några kopplingar mellan 1917 års uppror och dagens folkrörelser?

– Jag kan se många kopplingar vad gäller engagemang och protest. Då var det mat och rösträtt, idag är det försvar för ett BB eller rätt till assistans, jobb och hyfsad inkomst – men också en strävan att utvidga medborgerliga rättigheter som i kampen för ensamkommandes uppehållstillstånd och flyktingars asyl. Just där de anhållna kvinnorna från potatisupploppet på Södermannagatan 1917 fraktades i polispiketerna ligger idag föreningen ”Demokratipiloterna” i kafé Dynamo som i huvudsak drivs ideellt av frivilliga krafter. Målsättningen med verksamheten är att ”uppmuntra människor att gå från passiva till aktiva samhällsaktörer” och ”i en anda demokrati och mångfald” stärka människors ”självkänsla och känsla av sammanhang”. Det vill säga just vad så många människor den gången försökte uttrycka.

Hur kan Folkbildarforum spela en roll för att få människor att engagera sig tror du?

– Folkbildarforum kan spela en viktig roll i att sprida erfarenheter och kunskap samt inspirera och stödja människors kollektiva självaktivitet underifrån, det är ju där kraften att förändra samhället i riktning mot ökad demokrati och jämlikhet ligger. ”I höjden räddar’n vi ej hälsa”, som det heter i den gamla sången. Det är vi själva, tillsammans, som ska göra’t. Varför inte inspirerade av exemplen från bland annat 1917, där den folkliga aktiviteten försatte övermaktens berg.

 

Diverse

Hur lyckas vi med integration?

torsdag 14 december 2017

Hur lyckas vi med integration?

Vad är integration och vad är egentligen segregation? Och vad menar vi när vi pratar om respekt? Publiken fick mycket att fundera på när före detta polisen, numera föreläsaren, Mustafa Panshiri besökte Tisdagsträffarna på Valla folkhögskola.


Mustafa Panshiri kom till Sverige från Afghanistan ihop med sina föräldrar som 11-åring. Som vuxen blev han polis och efter att ha följt med sin kollega Håkan Stenbäck till ett boende för ensamkommande ungdomar en dag, insåg han att där fanns ett stort behov av förebilder med hans bakgrund.

Idag har Mustafa slutat hos polisen och jobbar istället som föreläsare. Han har varit i över 100 av Sveriges kommuner och målet är att besöka alla 290 för att möta ensamkommande ungdomar.

Han föreläser också för dem som möter ungdomarna i sina jobb, t ex gode män, personal på boenden, lärare och socialsekreterare, om kulturella skillnader som kan skapa missförstånd och förvirring och om hur vägen till lyckad integration skulle kunna se ut.

I tisdags kväll föreläste Mustafa Panshiri på Valla folkhögskola i Linköping. Föreläsningen var den sista för hösten i serien Tisdagsträffar, som arrangerats av Bildningsförbundet och Länsstyrelsen Östergötland i syfte att skapa dialog och erfarenhetsutbyte i frågor som rör integration.

I sina möten med ensamkommande ungdomar försöker han förklara hur det svenska samhället fungerar, och han gör det utifrån sina egna erfarenheter av att komma ifrån ett talibanstyrt Afghanistan till en demokrati – ett begrepp han som 11-åring över huvud taget inte kände till.

– När jag ska prata om svenska värderingar så brukar jag börja att prata om den minsta gemensamma nämnaren vi kan vara överens om – den svenska grundlagen. Jag pratar om yttrandefrihet och jämställdhet. Och när jag frågar så tycker alla att yttrandefrihet är något bra, men när jag då tar upp Lars Vilks, som målade en viss profet, då blir de arga och förstår inte hur det kan vara tillåtet. Jag berättar att yttrandefriheten har gränser men att man måste skilja på religionskritik och hets mot folkgrupp.

 

Vad vi lägger in i olika begrepp skiljer sig åt, menar han. Ett ord som “respekt” kan betyda olika saker beroende på var man kommer ifrån. Som barn var han själv rädd för sin pappa och det var hans pappa stolt över. Det betydde att han respekterade sin far. Många som kommer hit har liknande erfarenheter och kan bli förvirrade när de upptäcker att det inte får några följder att vara respektlös mot t ex läraren.

– Det är tragiskt, men många är vana vid att konsekvenserna av att inte visa respekt är våld. Så de tycker att vi är mesiga här.

Att förstå kulturella skillnader kan göra det lättare att kommunicera hur man blir en del av det svenska samhället. Och det är viktigt att vi ställer samma krav på alla människor.

– Annars uppstår en slags “de låga förväntningarnas rasism”.

Att förutsätta att muslimer inte tål religionskritik är ett exempel på hur vi kan ha lägre förväntningar på människor utifrån grupptillhörighet, menade han.

I sin föreläsning utmanade han också oss i publiken att fundera på om vi vill ha ett mångkulturellt samhälle och vad det i så fall är som vi tycker är bra med det.

– Och ni får inte säga “maten” eller “dansen”!

I sina möten med politiker får han ofta höra om mångkultur i positiva ordalag, men när han frågar politikerna vad de menar med mångkultur, kan de flesta inte svara.

Vi måste våga ta tag i de obekväma frågorna, menade Mustafa. Vad är integration och inkludering och vad är segregation? Vi fick vi en hel del att fundera vidare på. 

Tisdagsträffarna fortsätter i vår.

Foto: Christel Valsinger

 

 

 

 

Folkbildarforum 2017

Tack för i år!

onsdag 06 december 2017

Tack för i år!

Två dagar smockfulla av föreläsningar, seminarier, samtal, insikter, möten, fika, funderingar, sång, musik och mat. Tack alla som kom och formade Folkbildarforum 2017! 

Fler än någonsin tidigare kom till Folkbildarforum i år, men så hade vi också ett väldigt starkt och spännande program. Johan Ehrenberg, Stina Wollter, Per Sälle, Lena Halldenius och Hans Abrahamsson höll föreläsningar. Under tio olika seminarier fördjupade vi oss i ämnen som robotisering, fake news och populism, grundlagen, villkoren för demokratisk mobilisering, ekopedagogik och kulturens roll i samhällsutvecklingen. Och utöver allt detta, den unika föreställning ”Vi släcker mörkret”, i regi av Tuomo Haapala och framtagen i samarbete med folkbildningen i Östergötland.

Presentationer från några föreläsningar och sessioner hittar ni här.

Folkbildarforum tar inte slut i och med konferensen. Vi fortsätter att reflektera över årets seminarier och föreläsningar här i bloggen de närmsta veckorna. Snart avslöjar vi också nästa års tema och börjar planera för 2018.

Tills dess bjuder vi på en samling bilder från konferensdagarna, tagna av Henrik Witt.

Folkbildarforum 2017

Tips från coachen

måndag 27 november 2017

Tips från coachen

Med bara en dag kvar till Folkbildarforum 2017 pågår febril aktivitet på Bildningsförbundets kansli och förberedelserna är i full gång inne i Konsert & Kongress. Fler deltagare än någonsin tidigare väntas till årets konferens.

Namnskyltar och presenter till föreläsare ska fixas, bokbord och utställningar ska styras upp.

– Det är hur mycket praktiskt som helst kvar att göra, säger Lars Holmgren, på Bildningsförbundets kansli.

– Det kommer fler deltagare än någonsin tidigare, så det är mer jobb, men också ännu roligare. Det är fortfarande folk som hör av sig och vill göra en sen anmälan och vi har fått mycket beröm för årets program. Jag hoppas och tror att vi kan leva upp till det.

Folkbildarforums första dag kröns med kvällsföreställningen ”Vi släcker mörkret” i regi av Tuomo Haapala. Arbetet med föreställningen har pågått sedan i maj. Omkring 150 personer från många olika håll medverkar i scenkonstverket så det har inte gått att repetera i lika hög grad som man normalt gör. Men under måndagkvällen är det dags för genrep.

– Att ordna en stor konferens i samma lokal som vi ska ha en föreställning i på kvällen kräver en hel del tekniska lösningar. Det har satt myror i huvudet på oss. Men det är många, inte minst på Konsert & Kongress, som ställer upp och gör mer än de förväntas göra, för att det är spännande och roligt.

Har du några tips till konferensdeltagarna?

– Kom i tid! Alla föreläsare är bra, men det vore väldigt synd om ni missade Lena Halldenius, som är först ut.

– Och tänk gärna att Folkbildarforum inte bara är en konferens, utan att det handlar om att vilja någonting, att via folkbildning påverka samhället i en dyster tid. Vid nästa års Folkbildarforum kommer det att ha varit ett val. Hur ser demokratin ut då? Finns det hot mot den? Folkbildarforum är en viktig del i ett pågående arbete.

 

På bilden: Roland Pettersson, Bertil Jedeskog och Lars Holmgren förbereder namnskyltar och material till Folkbildarforum 2017. 

Folkbildarforum 2017

Omtyckt moderator återvänder

fredag 24 november 2017

Omtyckt moderator återvänder

Folkbildarforums moderator Karin Klingenstierna återvänder till konferensen för tredje året i rad. Hon förväntar sig att bli rejält omskakad i sina tankemönster och samtidigt stärkt i att det går att göra skillnad.

– Mod och motstånd har stor relevans i dessa tider, inte minst inför ett kommande valår, säger hon.

Karin Klingenstierna har jobbat som moderator, konferencier och sångerska i mer än 20 år. Hon har också bakgrund som lärare på gymnasiet och i yrkeshögskolor. Bildningsintresset kommer väl till pass i förberedelserna inför Folkbildarforum.

– En konferens av den här digniteten kräver att man läser på mycket,  så det har blivit ett antal artiklar och rapporter och avstämningar med föreläsare. Temat ligger i bakhuvudet hela tiden fram till den 28 november och jag reflekterar och funderar i en pågående process.

Några av årets föreläsare är hon bekant med sedan tidigare.

– Hans Abrahamsson är  skarpsinnig , vänlig och engagerad. Han och jag stöter på varandra regelbundet och jag ser fram emot hans fortsatta och utvecklade resonemang , utifrån det föredrag han höll påförra årets Folkbildarforum. Eva Nikell har jag stött på i musiksammanhang. Hon kommer denna gång att hålla i ett högintressant panelsamtal i plenum om identitet.

– Annars är det nya möten rakt igenom, med kunniga och stimulerande auktoriteter och personligheter! Jag har ett roligt jobb….  Tuomo Haapala som var med förra året håller ju i föreställningen ”Vi släcker mörkret”. A must see!

Vad har du för förväntningar på årets konferens?

– För egen del: att bli påfylld med viktig och aktuell kunskap, rejält omskakad i mina tankemönster och samtidigt stärkt i att det går att göra skillnad. Det brukar bli så! Folkbildarforum är en strålande intressant konferens och en av mina absoluta favoriter. Det är en ynnest att få vara med och moderera!

Vi pratades vid om temat Mod & Motstånd i början av februari i år. Har du reflekterat mer kring temat sedan dess?

– Absolut. Jag känner att temat har en enorm dragningskraft  och potential . Mod och motstånd har stor relevans i dessa tider, inte minst inför ett kommande valår.  Efter avstämningar vet jag att vi kommer att få verktyg av olika slag för att praktisera både mod och motstånd, konstruktivt och organiserat.

Kommer vi att få höra dig sjunga även i år?

– Så kan det bli. Och alla som är där får chans att höra sig själva sjunga också.

Foto: Ines Sebalj

Taggar:

1 2 3 22