Folkbildarforum

Folkbildarforum 2019

3 tonsäkra lästips

tisdag 09 juli 2019

3 tonsäkra lästips

Musikjournalisten och artisten Anna Charlotta Gunnarson kommer till Folkbildarforum i november och berättar om sin nya bok “Kvinnorna som formade pophistorien”. Tills dess, här är tre lästips på temat kvinnor och musik.

 

Anna Charlotta Gunnarson: Kvinnorna som formade pophistorien (Atlas förlag)

Hur väl kan du din Britt Lindeborg? Kompositören och textförfattaren som ligger bakom “Hej, mitt vinterland” och som gav svensk text till “Lyckliga gatan” och “Mitt sommarlov? Det var ju också hon som skrev texten till “Judy min vän”, som Tommy Körberg vann Melodifestivalen med 1969 och “Diggilo Diggiley”, som Herreys vann hela Eurovision Song Contest med 1984. Ändå är hon ett okänt namn för de flesta svenskar.

Britt Lindeborg skrev flera hundra låtar och merparten spelades in och framfördes på stora scener av etablerade artister. Men själv kände hon sig osynlig. Hon hade skrivit låtar till Melodifestivalen i ett decennium innan hon bjöds in att närvara vid tävlingen, hon fick sällan eller aldrig träffa artisterna som framförde hennes verk och hon erbjöds aldrig någon anställning i musikbranschen, så som hennes manliga kollegor. 

Britt Lindeborg är också en av många om kvinnor som glömts bort när populärmusikens historia skrivits. Kanske för att den så ofta skrivits av män?

I musikjournalisten Anna Charlotta Gunnarsons nya bok berättas såväl Lindeborgs historia som en mängd andra kvinnliga artister och kompositörers. Vi får också läsa om bristen på kvinnor i musiklexikon, Karin Juels modiga nazistprotester och om hur Agnetha Fältskogs insatser som låtskrivare och producent hamnat i skuggan av rollen som ”hon i Abba”. 

Ellinor Skagegård: För dig ska musiken bara vara ett smycke (Leopard förlag)

Det här är berättelsen om Fanny Mendelssohn, tidigare mest sedd som kompositören Felix Mendelssohns begåvade syster, numera erkänd som framstående kompositör och en av det tidiga 1800-talets skickligaste musiker. Trots att hennes far var en för tiden vidsynt man, som beundrade sin dotter och uppmuntrade hennes musikalitet och övriga begåvning, klargjorde han för henne att för brodern Felix kan musiken bli ett yrke, men för dig kan den bara vara ett smycke. Det vill säga något som kunde öka hennes värde på äktenskapsmarknaden och som hon sedan kunde utöva i hemmet.

Berättelsen skildrar familjen Mendelssohns liv som konverterade judar mot bakgrund av ett Europa mellan revolution och reaktion och mellan upplysning och romantik. Att en kvinna som dessutom kom från en judisk familj skulle kunna  få erkännande som något mer en begåvad amatör var närmast otänkbart. Judar, liksom kvinnor, har helt enkelt inte det existentiella djup som krävs för att skapa verklig konst, utan kan enbart härma och sammanfoga delar – på ytan få dem att se ut som mästerverk, menade t ex kompositören Rickard Wagner.

Det här är en berättelse om nedtryckt genialitet och begränsningar, men också om musik som trots allt inte har tystats.

Emma Knyckare: Patriarkatet får inte festa med oss (Teg Publishing)

Sommaren 2017 duggade rapporterna om sexuella övergrepp och trakasserier på festival tätt. Komikern och programledaren Emma Knyckare var en av många som kände att hon fått nog och postade en tweet: “Vad tror ni om att vi styr ihop en asfet festival dit bara icke-män är välkomna som vi kör tills ALLA män har lärt sig hur en beter sig?”

Responen blev enorm och med hjälp av en arbetsgrupp tog idén om en festival utan cis-män form.

En separatistisk festival väcker dock mycket känslor och redan innan festivalen hade ägt rum var den anmäld till Diskrimineringsombudsmannen (DO). Så småningom fälldes den också – för kommunikationen av festivalen som ett event för icke-män. Någon diskriminering på plats skedde dock inte. Det kom bara en man när festivalen ägde rum hösten 2018 och han släpptes in.

Nu har berättelsen om festivalen blivit till en bok. Där berättar arrangörsgruppen om vägen till det faktiska arrangemanget på Bananpiren i Göteborg, men delar också med sig av tips om allt från artistbokning, säkerhet, PR och finansiering. 

 

Glöm inte att anmäla dig till Folkbildarforum före den 23 augusti för att få rabatterat pris! Anmäl dig här.

 

Diverse

#fokus på migration, lärande och social inkludering

torsdag 20 juni 2019

#fokus på migration, lärande och social inkludering

Uppskattad och lättillgänglig utbildning och omtyckta ledare. Men också krånglande byråkrati som sätter käppar i hjulen. Det är lite av vad som kommer fram i rapporten om Sensus integrationsprojekt #fokus i Norrköping och Gusum som läggs fram i höst. Rapporten presenteras på en seminariedag den 3 september. Nu är anmälan öppen.

Forskningsprogrammet Migration, lärande och social inkludering är ett flerårigt program som drivs vid Linköpings Universitet. Syftet är att undersöka hur migranter själva upplever de språkintroducerande insatser de möter i Sverige. Programmet pågår under en åttaårsperiod och tanken är att kunna följa personer som tagit del av olika insatser och intervjua dem med två-tre års mellanrum.

Ett delprojekt inom programmet har följt det Sensus-ledda #fokus, ett treårigt – integrationsprojekt finansierat av asyl-, integrations- och migrationsfonden (AMIF). Projektet avslutas tidigt i höst, och en forskningsrapport om #fokus med inriktning mot insatser för språkintroduktion läggs fram i samband med detta.

Den 3 september presenteras rapporten i Sensus lokaler på Teatergatan i Norrköping. Rapporten har ställts samman av Magnus Dahlstedt, Andreas Fejes, professorer vid Linköpings universitet och Sabine Gruber, lektor och docent i social arbete vid Linköpings universitet.

Sabine Gruber har intervjuat 15 personer som deltagit i #fokus, inom ramen för Svenska från dag 1. Intervjuerna har i de flesta fall genomförts med hjälp av tolk. Ambitionen har varit att få till en blandad grupp avseende ålder, utbildningsnivå och ursprungsland. Det har inneburit att såväl deltagare med hög utbildning som analfabeter har intervjuats.

– Det flesta är väldigt glada för den här verksamheten, säger Sabine Gruber.

– Man tycker att det känns roligt och meningsfullt och känner en tacksamhet för att det här sammanhanget finns. Många av deltagarna kom till Sverige hösten 2015 eller vintern 2016 och befinner sig fortfarande i en asylprocess.

Språkutbildningens fokus på vardagssvenska har särskilt uppskattats och omtalas av flera som mer lättillgänglig än SFI:n. Detta gäller inte minst för de deltagare som saknar tidigare utbildning. Även kursledarna är omtyckta och någon deltagare beskrev i sin intervju ledaren som “min syster”.

Samtidigt som språkkurserna inom #fokus beskrivs i positiva ordalag finns logistiska problem som återkommande tagits upp i intervjuerna. De flesta som Sabine Gruber har  intervjuat har fått flytta runt i landet i takt med att asylboenden läggs ner. Migrationsverket har dock beslutat att de som flyttat till närliggande kommuner ska få busskort för att kunna fortsätta att delta i den verksamhet man redan börjat i.

– Men många har fått vänta i veckor på busskort och kan inte ta sig till sina kurser. Det gör mig upprörd. Sensus gör det här bra, regeringen gör den här satsningen och så stupar det på att byråkratin inte funkar så de kan få sina busspengar. Även cirkelledarna är frustrerade. Hur kan man se till att det fungerar? Det är något att ta med sig.

Personligen tar hon också med sig funderingar kring de olika förutsättningar människor har att kunna lära sig ett nytt språk. För den som är äldre, saknar utbildning och är traumatiserad kan det vara mycket svårt, kanske till och med omöjligt, att ta till sig svenskan.

– Några kvinnor strax under 60 sa till mig att de inte har förutsättningar för att lära sig ett nytt språk. Det är för mycket som hänt. De säger “jag satsar på mina barn”. De tycker att det är viktigt att barnen kan etablera sig i det svenska samhället och vill stötta dem men de klarar inte att själva lära sig språket.

– De har haft uppehållstillstånd i flera år, har gått tre år SFI men har inte gjort den förväntade progressionen. De riskerar att fastna i svenskundervisningen, samtidigt som de längtar febrilt efter att kunna börja arbeta och försörja sig själva. De har lärt sig att ”svenskan är nyckeln” till det svenska samhället, men får bara sämre självförtroende när de har svårt att lära sig språket. Det här är ju inte en fråga för Sensus, utan jag tänker mer på hur man i stort rent politiskt ser på de här frågorna. Att alla ska lära sig på samma sätt. Det är en diskussion som behöver komma fram.

Samtidigt har många unga människor en annan kapacitet. De har livet framför sig och “ger järnet”, säger Sabine Gruber.

Mer om rapporten och om andra resultat från forskningsprogrammet Migration, lärande och social inkludering blir det den 3 september. Här anmäler du dig och här finns programmet.

 

 

 

 

 

Folkbildarforum 2019

Samtal om samtal på Folkbildarforum

måndag 10 juni 2019

Samtal om samtal på Folkbildarforum

Kan och bör man prata med vem som helst om vad som helst? I vilka forum? Vad ska syftet vara? Det är frågor som aktualiserats under våren och åsikterna om vad som är det rätta går isär.

– Inom folkbildningen säger vi ofta att samtalet är grunden för pedagogiken, det som får kursdeltagare, lärare, cirkelledare att växa, få syn på samhället, sig själva och andra, säger Lars Holmgren på Bildningsförbundet Östergötland.

– Frågan är hur bra vi egentligen är på detta på folkhögskolor och studieförbund, inte minst när en ökad polarisering och ”obekväma” åsikter gör samtalen mindre bekväma. Att samtala för att tillsammans bli klokare utan att för den skull behöva bli överens… det borde vara det bultande hjärtat i ”folkbildningen”, och är det… ibland.

Ett panelsamtal om samtalsaktivism och samtalet som folkbildningsmetod och grund för demokratin är därför på sin plats och kommer att äga rum under Folkbildarforum den 20 november.

Navid Modiri kallar sig samtalsextremist och vill minska avståndet mellan människor med olika åsikter genom djupgående samtal i podden “Hur kan vi”. Men när han bjöd in debattören Ingrid Carlqvist, av många sedd som förintelseförnekare, möttes han av stark kritik. 

En av kritikerna var Brit Stakston, som i en debattartikel i DN (https://www.dn.se/kultur-noje/brit-stakston-samtiden-praglas-av-en-overtro-pa-samtal-med-hogerextremister/) ifrågasätter “den ständiga normaliseringen av fientliga röster”. I sin kritik mot samtalsivern inbegriper hon också folkbildningsinitiativet Sverigepratar.se, som kopplar samman meningsmotståndare i anonyma samtal online, som bara de två som samtalar kan se.

Gerhard Holmgren, generalsekreterare RIO (Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation) och David Samuelsson, generalsekreterare Studieförbunden, har i en replik svarat på Stakstons kritik  (https://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/nej-brit-stakston-att-prata-ar-att-bryta-filterbubblor/). De menar att syftet med satsningen är att skapa samtal där innehållet står i fokus, till skillnad från debatter på Twitter och Facebook som gynnar det enkelt förpackade och snärtigt formulerade.

Både Brit Stakston och Navid Modiri kommer att delta i ”Samtal om samtal”. Det gör också Carina Sommarström, verksamhetsstrateg på NBV som varit med och drivit kampanjen ”Jag röstar – för demokratin” och Stina Oscarsson, teaterregissör, författare och samhällsdebattör. Stina Oscarsson har under SvD-vinjetten ”Den polariserade debatten – en samtalsserie”, intervjuat personer som på olika sätt ansetts kontroversiella i sina åsikter. Ambitionen har varit att försöka förstå hur andra människor resonerar, men samtidigt stå stadigt i de egna värderingarna. Bland de intervjuade finns författaren Katerina Janoush, konstnären Lars Vilks, politikern Yasri Khan och Chang Frick, chefredaktör för Nyheter Idag.

Här anmäler du dig till Folkbildarforum och här finns programmet.

Diverse

”Bensinpriset är en symbolfråga”

måndag 03 juni 2019

”Bensinpriset är en symbolfråga”

Det så kallade Bensinupproret har aktualiserat frågan om rättvis klimatomställning. Bränslepriset blir en symbolfråga, menar Björn-Ola Linnér, klimatforskare vid Linköpings Universitet. Att det relativa priset på bensin inte ökat spelar ingen roll. Det handlar om att den försämrade servicen på landsbygden gjort människor mer bilberoende.

I april höll Björn-Ola Linnér ett uppskattat lunchseminarium arrangerat av Bildningsförbundet Östergötland, om rättvis omställning och hur vi åstadkommer den. I sin forskning intresserar han sig för hur människor runt om i världen ser på omställningen till ett hållbart samhälle, till följd av klimatförändringarna.

Ungefär samtidigt som Björn-Ola Linnér höll sin föreläsning startades Facebook-gruppen Bensinupproret 2.0, en rörelse som protesterar mot de höjda bränslepriserna. På drygt sex veckor har gruppen samlat över 600 000 medlemmar. En del jämför Bensinupproret med Gula Västarna i Frankrike, men det svenska motståndet har varit mer stillsamt.

Björn-Ola Linnér är dock inte förvånad över att det uppkommit.

– Det är oerhört viktigt att man adresserar även dem som känner sig exkluderade i debatten om omställning. Att konflikten finns har vi kunnat se en längre tid, men det är först de senaste månaderna vi har börjat ha den här diskussionen.

Åtgärder för klimatomställning ser en del enbart som något positivt, något som förknippas med bättre hälsa och renare städer. Men andra ser omställningen som ett hot mot försörjningen och vårt sätt att leva.

– När det gäller just bensinupproret så har bensinen blivit en symbolfråga. Vår köpkraft har egentligen inte minskat, vi har bättre råd att köpa bensin idag. Det som hänt är att servicen på landsbygden försämrats så att man blivit mer beroende av bilar. Ska man göra en omställning så måste den även gagna landsbygden.

Och då handlar det inte om att sänka bensinpriset. Det vore en kortsiktig åtgärd, menar Björn-Ola Linnér, eftersom klimatförändringarna också kommer att slå orättvist. Människor med resurser och möjlighet till flexibilitet på arbetsmarknaden kommer att klara förändringarna bättre.

– Men vill man att människor ska kunna leva på ett vettigt och hållbart sätt på landsbygden så går utvecklingen i helt fel riktning. Servicen har försämrats enormt. Bank, post och affärer läggs ner, liksom skolor och kollektivtrafiklinjer.

– Istället borde man göra en tydlig markering: här gör vi satsningar som kommer landsbygden till del. Så att man ser att det finns en tanke om ett bättre liv för alla.

Glädjande nog förs diskussionen om rättvis omställning även internationellt, berättar Björn-Ola Linnér. EU-kommissionen har börjat ta upp frågan med särskilt sikte på unionens kolregioner. 24 regioner har identifierats som extra känsliga när man fasar ut fossila bränslen. Där kommer att krävas riktade insatser.

Men samhällsomställningar är möjliga och har gjorts förut.

– Varvsnedläggningen på västkusten till exempel. Det var dramatiskt när det hände och det gjordes stora satsningar för att minska de negativa inverkningarna. Det handlar om att erbjuda ny utbildning och nya arbetsmöjligheter eller med andra medel underlätta för människor som annars kan bli exkluderade i omställningen.

Christel Valsinger

Foto: David Brohede

Läs mer om rättvis omställning i senaste numret av #FOFO, där vi intervjuat Anna Kaijser som arbetar med samhällsvetenskaplig miljö­forskning.

 

 

 

 

 

Folkbildarforum 2019

Anna Lindman är årets moderator

tisdag 21 maj 2019

Anna Lindman är årets moderator

Journalisten och programledaren Anna Lindman har i många år gjort programserier för SVT om existentiella frågor och livsåskådning. I november blir hon moderator för Folkbildarforum.

Anna Lindman har lett tv-serier som “Existens”, “Från Sverige till himlen”, “Annas eviga” och “Döden, döden, döden”. Hon är även författare till boken “Den där jävla döden”. Det existentiella temat löper hela tiden som en röd tråd i hennes yrkesgärning.

Hur landade du i just de frågorna?

– För mig finns inget viktigare att prata om, livet känns kort och jag vill vara där det bränns och känns meningsfullt på riktigt.

Vad fick dig att tacka ja till att bli Folkbildarforums moderator 2019?

– Folkbildning är ett av de finaste ord jag vet! Det i kombination med temat ”tillit, trovärdighet, transparens” och jag var såld. Ser fram emot den här dagen så mycket!

Hur förbereder du dig?

– Som jag alltid gör, genom att läsa allt material och all information som finns, och så förprata med alla som ska medverka.

Vad väcker Folkbildarforums tema ”tillit, trovärdighet, transparens” för tankar hos dig?

– Att vi lider ett underskott av de tre just nu. Vår tid är präglad av polemik, osäkerhet och brist på tillit. Jag tror vi alla längtar efter uppriktighet och ödmjukhet, äkta möten och konstruktiva samtal om hur vi ska öka människors förtroende för varandra och för själva samhällssystemet.

Kan du se några kopplingar till existentiella frågor i temat?

– Absolut, det handlar om vad det är att vara människa, att varje individ har rätt till en röst och hur vi tillsammans formar den värld vi lever i. Vi står inför enorma utmaningar. Demokratin, det fria ordet, alla människors lika värde är inget vi kan ta för givet och tillsammans har vi en planet att rädda. Det är existentiella utmaningar, för att klara det måste vi kunna lita på varandra och våra makthavare.

Vad gör du mer, just nu och framöver?

– Just nu spelar jag in en ny tv-serie som kommer i höst och så skriver jag och Nina Hemmingsson på en bok som kommer till bokmässan.

Sedan tidigare är Jonna Bornemark, Carl Heath, Brit Stakston, Navid Modiri och Emil Jensen klara för Folkbildarforum. Nu har även Stina Oscarson tackat ja till att delta i ”Samtal om samtal”. 

Anmäl dig till årets konferens här

Foto: Vogler. Hämtad från Wikipedia under denna licens.

Diverse

Tankeväckande dag för demokratin

måndag 06 maj 2019

Tankeväckande dag för demokratin

Hur stärker vi demokratin i Sverige? Hur kan en demokratisering av EU se ut? Och hur fungerar demokratin i Bangladesh? Det var några av frågorna som fick svar av föreläsarna under ”Demokrati som handling och idé” på Arbetets Museum i Norrköping.

Moderator Zaynab Ouahabi, från ABF, inledde demokratidagen med att uppmana oss att inte ta demokratin för given, eftersom det finns krafter som vill annorlunda. Därefter presenterade hon dagens första föreläsare Per Wirtén, frilansskribent och författare till boken “Är vi framme snart? Drömmen om Europas förenta stater”.

Per Wirtén vill se en utökad demokratisering av EU. Det är ett sätt att stå emot de nationalistiska vindar som blåser över hela Europa, menar han, att faktiskt erbjuda en vision om ett fungerande europeiskt samarbete.

– Allt ropar på gemensamma beslut: valuta, ekonomi, klimat etc. Men många längtar efter åternationalisering. Vilken pol ska vinna? Det är helt oförutsägbart just nu. Och det är vad EU-valet handlar om.

Per Wirténs grundsyn är att det är en dålig idé att gräva ner sig och enbart försvara EU:s framsteg sedan 50-talet.

– De som är missnöjda med EU har en poäng. Europatankens idéer har inte förverkligats. Det behövs ett eget alternativ på hur Europa ska se ut i framtiden. Det räcker inte att svara med hur mycket bättre det blivit i Europa de senaste åren.

EU:s viktigaste fråga är den sociala frågan. Ojämlikheten mellan de de rika och fattiga delarna av EU är enorm. Vi måste börja se på problemen som våra egna.

– Arbetslösheten i Frankrike är ett europeiskt problem. Låga löner i Polen är också vårt problem. Vi har ett gemensamt ansvar. En fattig rumän är en fattig europé.

Framöver kommer EU att handla om en utvidgad ekonomisk politik, menar han. Det kommer att behövas en finanspolitik, en finansminister och en ökad budget för investeringar, konjunkturpolitik och fördelningspolitik mellan fattiga och rika.

– Man säger att EU är ett fredsprojekt men glömmer hur. Det är det genom att vara antinationalistiskt. Att begränsa nationalstaternas suveränitet och skapa en överstatlig lagstiftning. EU är sprunget ur erfarenhet av krig och folkmord som vilat på nationalistisk grund. EU-tanken är överstatlig.

Så hur tar vi språnget till en utvidgad demokratisering av EU? För Per Wirtén handlar det i ett första steg om att förstärka parlamentet, som är den enda folkvalda instansen i EU.

Dagens andra föreläsning flyttade perspektivet från EU till Sydasien. Supriti Dhar arbetade som journalist i 21 år i Bangladesh innan hon startade nyhetsportalen Women Chapter, en feministisk onlineplattform där kvinnor får skriva och uttrycka sina åsikter. En inte ofarlig verksamhet. I Bangladesh tillämpas en lag mot blasfemi, som ger regeringen rätt att konfiskera material som anses sårande för statsrelisgionen, som sedan 1980-talets slut är Islam. En annan lag, som Supriti Dhar kallar Black law, ger polisen rätt att arrestera vem som helst som anses samla information om regeringen med hjälp av digitala verktyg. Lagen sägs vara till för att skydda medborgarna från att utsättas för cyberkrimiliatet, men används för att arrestera journalister och konfiskera deras utrustning utan domstolsbeslut. Supriti Dhar, som själv är icketroende, har på grund av lagarna, fått lämna sitt hemland och bor idag i Norrköping, där hon fått ett fristadsstipendium genom organisationen ICORN.

Supriti Dhar, Per Wirtén och Zaynab Ouahabi i samtal.

Jämställdheten har en lång väg att gå i Bangladesh, även om Sydasien har och har haft kvinnor i ledande positioner länge. Supriti Dhar visade bilder på tidigare kvinnliga politiker som Indiens premiärminister Indira Ghandi, Pakistans premärminister Benazir Bhutto och Bangladesh premiärminister Sheikh Hasina, men underströk att de alla kommit till makten via familjerelationer och måste spelar enligt patriarkala regler.

– Att kvinnor går med i politiska partier gör dem inte feministiska. Det är partiets politiska agenda som räknas. Och i lagstiftande sammanhang är kvinnorna få.

Med Women Chapter har Supriti Dhar lyckats skapa en plattform som blir läst, även av företrädare för regeringen. Nyhetssajten har bland annat skrivit om #metoo. Och även om upproret inte lett till några domar i landet, så har medvetenheten om problematiken ökat.

Vad behövs för förändringar för att göra Bangladesh mer jämställt? löd en fråga från publiken.

– Vi behöver kvinnovänliga system, svarade Supriti Dhar.  

– Vi kan byta ut folk, men det hjälper inte. Vi måste byta system och vi behöver feministiska system. Våra män tror att feminismen är emot dem, men de är också offer för systemet. Det finns program för jämställdhet som vänder sig till kvinnorna, men vi behöver initiativ för mäns utveckling också.

Våra rättigheter som medborgare i Sverige tar vi lätt för givna, men hur många kan den svenska grundlagen? frågade Edna Eriksson, som föreläste på temat “Vår sköra demokrati och hur vi stärker den”.

– Det första man gör där nationalism vinner mark är att avdemokratisera den nation man fått makt i.

Edna Eriksson är  idé- och strategiutvecklare av mänskliga rättigheter och en av grundarna av MR-stiftelsen, som granskar skyddet för mänskliga rättigheter och grundlagen i Sverige. När hon påbörjade arbetet 2016 fanns redan motioner lagda som handlar om grundlagsändringar som syftar till att begränsa svensk demokrati utifrån snävare definitioner om vilka skydden ska gälla. Skyddet för den svenska grundlagen är svagt, menar många, eftersom det räcker med enkel majoritet i två riksdagsomrösningar med ett val emellan för att göra ändringar. Det mellanliggande valet kan dessutom vara ett extraval, snabbt utlyst av den sittande makten.

Men nedmonteringen av demokratin kan också gå via budgetar där nationalistiska krafter vunnit politisk makt. Det kan handla om budgetbeslut som vill avgränsa grundläggande friheter, t ex vilka kulturföreteelser som ska få pengar i en kommun.

För att stärka och skydda vår fri- och rättigheter, behöver vi bli bättre på att förstå dem, menar Edna Eriksson. Vi måste också lära oss att skilja på åsiktsfrihet och rätten att göra och säga vad man vill.

– Dödshot är ett brott i brottsbalken, det är inte yttrandefrihet. Vi får inte anävda våra friheter för att våldföra oss på vår nästa. Vi får inte ta bort friheten för någon annan. Det är demokratins gränser. Vi måste kunna gränserna i alla sammanhang, annars uppstår förvirring.

– Man får vara rasist, men börjar man göra rasism så börjar man bryta mot en massa lagar. Man får vara sexist, men börjar man göra sexism så börjar man bryta mot en massa lagar.

På temat Demokrati som handling presenterade sig sedan tre organisationer som jobbar för allas rätt att delta i samhället. Inger Händestam, förbundsordförande för SPES (Suicidprevention och Efterlevandes Stöd) tog upp tystnadsnormen som råder kring självmord, trots att fyra personer begår självmord varje dag i Sverige. Över hela världen är siffran 2200 varje dag, vilket motsvarar elva dagliga flygkrascher. Inger Händestam leder också projektet ”Läsa för livet”, som genomförs inom Sensus och är en läse- och samtalscirkel som vänder sig till alla som känner behov av att bättre förstå och bearbeta omvälvande livshändelser.

Jimmy Jonsson, representerade “Ett Norrköping för alla”, en förening som  arbetar för att alla människor ska ha samma rätt att existera i Norrköping. Verksamheten är religiöst och partipolitiskt obunden och arrangerar bl a “Tillsammansfika” på ABF varje vecka. “Ett Norrköping för alla” är en del av ”Tillsammansskapet”. Mattias Poulsen från ”Tillsammansskapet” berättade att organisationen arbetar mot främlingsfientlighet och vill motverka utanförskap. Det gör man bl a genom att erbjuda praktisk hjälp, som skjuts eller kanske någon att övningsköra med när man inte har familj eller andra som kan hjälpa till.

Mellan föreläsningarna under dagen erbjöds aktiviteter under temat “Demokratitorg”. Elever från Marieborgs Folkhögskola visade Forumteater, Linn Malmström och Alexander Johansson sjöng och spelade, Arbetets museum gav guidad visning av utställningen ”100% kamp” och på Stadsmuseet visades konst- och demokratiprojektet ”Världens Mammor”. Sverigepratar.se berättade om sin plattform för trollfria samtal.

“Demokrati som handling och idé” arrangeras på åtta olika platser i Sverige i samarbete med initiativet #vimåsteprata. I Norrköping var konferensen ett samarrangemang av Bildningsförbundet Östergötland/Folkbildarforum, Arbetets Museum, Marieborgs Folkhögskola, ABF, Sensus, Studiefrämjandet och #vimåsteprata.

#FOFO

Nytt nummer av #FOFO!

torsdag 02 maj 2019

Nytt nummer av #FOFO!

Ett nytt nummer av #FOFO har levererats från tryckeriet. I intervjuer och essäer fördjupar vi oss i temat Tillit, trovärdighet, transparens. Välkommen att beställa ditt exemplar. Eller läs den på nätet!

Ur innehållet:

Svenskarnas tillit till samhället är hög, men har börjat sjunka. ”Det är ett orosmoment att ta på stort allvar”, menar tillitsforskaren Lars Trägårdh, som intervjuats för #FOFO av Eva Bergstedt.

Carl Heath har av regeringen tillsatts som särskild utredare för att värna det demokratiska samtalet. Hur tar han sig an uppdraget? Unn Torell har intervjuat honom.

Varför minskar kommunernas generella anslag till folkbildningen och vad kan vi göra åt det? Thomas Östlund är frilansjournalist och utredare med inriktning på folkbildning och civilsamhället och har genomfört studien ”Varför minskar det?” Här berättar han själv.

Artisten, poeten och radiokrönikören Emil Jensen kommer till Folkbildarforum med en föreställning som berör vikten av folkbildning. Christel Valsinger har intervjuat honom om hans eget samhällsengagemang, om musiken och om orden som han leker så till synes enkelt med.

Hur lyckas vi med en rättvis omställning för klimatet? Anna Kaijser jobbar på det statliga forskningsrådet Formas och har jobbat med samhällsvetenskaplig miljöforskning i många år. Tar vi inte hänsyn till hur olika människor drabbas av såväl klimatförändringarna som arbetet med att hantera dem, så blir klimatarbetet inte effektivt, menar hon.

Dessutom: Troed Troedsson skriver om ”Digitalisering, bildning och ledarskap”, en fortbildning för personer med ledaruppdrag på folkhögskolor och studieförbund, som genomförs under våren. Mia Maria Sandell, verksamhetsutvecklare på Bilda, berättar om sitt arbete med att föra kulturarvet vidare med hjälp av digitala verktyg, mm.

Beställ #FOFO nr 1 2019 eller läs den online här.

Folkbildarforum 2019

Emil Jensen till Folkbildarforum!

måndag 15 april 2019

Emil Jensen till Folkbildarforum!

Emil Jensen kommer till Folkbildarforum med en skräddarsydd föreställning som berör vikten av folkbildning. Det blir en afton med musik, lyrik, humor och allvar från en av Sveriges mest omtyckta ordkonstnärer.

Han är artist, skådespelare, radiokrönikör, poet och estradör. Med sina föreställningar “Flyktpotatis” och “En Gemensam galning” har han uppträtt för mer än 50 000 personer och hans sommar- och vinterprat i P1 har älskats av lyssnarna.

Du kommer till Folkbildarforum i november, berätta!

– Det ser jag himla mycket fram emot, folkbildning ligger mig så varmt om hjärtat. Jag kommer att varva musiken med komik och lyrik och lite tankar för dagen från mina radioprat. Det blir lite som sommarprat, fast live. Och på hösten. Men just detta med att varva berättelser med musik som jag tycker så mycket om att göra, varva personligt med globalt, allvar med satir.   

– Med mig har jag till min glädje Stockholm Strings med Anna Dager på cello och Hanna Ekström på violin, så det kommer bli riktigt vackert emellanåt också.

Temat för Folkbildarforum i år är Tillit, trovärdighet, transparens. Vad sätter det igång för tankar i dig?

– Det får mig att tänka att jag kanske ska försöka specialskrivna ett nummer med bara ord på t. Jag har över ett halvår på mig, det borde gå!  

Du har själv mycket erfarenheter av folkhögskolor. Vad har det haft för betydelse för dig?

– Dels gick jag skrivarkursen på Bona Folkhögskola när jag var 19 år. Det har jag alltid burit med mig. Sen hade jag själv skrivarkurser på Långbro Folkhögskola för några år sen. Och sen har jag under alla mina turnéer genom åren också uppträtt på folkhögskolor av alla slag. Så folkhögskolevärlden har verkligen följt mig och jag den.

Christel Valsinger
Foto: Joel Nilsson

En längre intervju med Emil Jensen kommer i årets första nummer av #FOFO, ute den 2 maj.

 

Konferens

Till handling för demokratin!

måndag 01 april 2019

Till handling för demokratin!

Norrköpings fristadsförfattare Supriti Dhar, författaren och skribenten Per Wirtén och Edna Eriksson, grundare av MR-stiftelsen. Alla föreläser de under konferensen “Demokrati som handling och idé” den 2 maj. Elisabeth Dahlström, som är projektledare, hoppas att dagen ska ge insikter i att det finns mycket man kan göra för demokratin. Både lokalt och på ett övergripande plan.

Förra våren arrangerade Folkbildarforum konferensen “Ta inte demokratin för given” tillsammans med nätverket #vimåsteprata, ett initiativ av förintelseöverlevanden Hédi Fried, som uppmanar till samtal om vår konstitution och mänskliga rättigheter.

Den 2 maj följs konferensen upp med en ny dag tillägnad demokratiska frågor, denna gång i ett samarrangemang av Bildningsförbundet Östergötland/Folkbildarforum, Arbetets Museum, Marieborgs Folkhögskola, ABF, Sensus, Studiefrämjandet och #vimåsteprata. Konferensen vänder sig till bland annat till verksamhetsledare inom folkbildningen, en del fackliga ledare och människor som arbetar inom organisationer som Ett Norrköping för alla, Tillsammansskapet och Portalen i Norrköping.

– Det är roligt att satsningen #vimåsteprata blivit av så att vi kan jobba tillsammans med andra studieförbund och folkhögskolor. Alla har fått vara delaktiga. Det är ett väldigt demokratiskt arbetssätt, säger Elisabeth Dahlström, verksamhetsledare på ABF i Linköping och projektledare för konferensen.

– Programmet är tänkt som en inspiration för personer som på olika sätt jobbar med det här och som behöver fyllas på med kunskap och inspiration. Själv har jag till exempel haft glädje av Folkbildarforum, som gett en boost i arbetet.

Supriti Dhar, journalist och människorättsaktivist från Bangladesh är en av föreläsarna under konferensdagen. Som grundare av Women Chapter – towards a change, en nyhetsportal som lyfter kvinnors berättelser, har hon blivit hotad och motarbetad av religiösa fundamentalister i hemlandet. Nu är hon Norrköpings fristadsförfattare, vilket innebär att hon uppbär ett 2-årigt stipendium och bostad i Norrköpings kommun för att kunna fortsätta arbeta.

Bland föreläsarna finns också Edna Eriksson, idé- och strategiutvecklare av mänskliga rättigheter och en av grundarna av MR-stiftelsen. Edna Eriksson har arbetat med likabehandling, inkludering, tillgänglighet och mångfaldsfrågor på olika departement i 25 år. Vi intervjuade henne i vintras, läs artikeln här.

Dessutom kommer författaren och frilansskribenten Per Wirtén att föreläsa om Europa och demokratin. Per Wirtén skriver bland annat för Expressens och Sydsvenskans kultursidor, han är grundare av tidsskriften Arena och har skrivit boken “Är vi framme snart? Drömmen om Europas förenta stater”.

Moderator för konferensen är Zaynab Ouahabi

– Men hon kunde lika gärna varit en av föreläsarna själv, säger Elisabeth Dahlström. Hon jobbar med projektet “Gör din röst hörd”, en fyraårig satsning som vill påverka människor att komma närmare och påverka det demokratiska samhället i sina liv.

Mellan föreläsningarna finns möjlighet att ta del av ett demokratitorg.

– Vi kan ju inte ha ett tema som manar till handling samtidigt som man inte kan göra något! Så man kan välja att delta i små samtal som är kopplade till föreläsningarna eller gå guidad visning och delta i olika aktiviteter. Dessutom bjuder elever från Marieborgs folkhögskola på Forumteater två gånger under dagen.

Konferensen avslutas med högläsning ur “Handbok för demokrater”, som gavs ut förra våren och är en del i arbetet med #vimåsteprata. Kajsa Nilsson på Marieborgs teaterpedagoglinje står för läsningen.

– Jag hoppas på att man lämnar den här dagen med en wowkänsla, att man fått se och höra att det händer väldigt mycket och att man kan jobba på ett övergripande plan men också på lokal nivå.

– Det är oroliga tider med EU-valet, nationalister på frammarsch och demokratin hotad. Men det finns saker man kan göra, man kan börja där man står. Det ger en känsla av hopp.

Demokrati som handling och idé

Plats: Arbetets museum, Norrköping, Folksamsalen 

Tid: 2 maj kl 9-16

Anmäl dig här

Här finns hela programmet

 

 

 

Diverse

Skenande ojämlikheter och överhetens återkomst

tisdag 26 mars 2019

Skenande ojämlikheter och överhetens återkomst

Sverige har näst efter Schweiz flest dollarmiljardärer av alla västländer. Och i takt med att svenska myndigheter och politik ska drivas som privata företag har politiker och byråkrater skaffat sig privilegier som gör att de bäst kan beskrivas som en ny överhet. Det menar sociologen och författaren Göran Therborn, som föreläste på Valla Folkhögskola i fredags.

Göran Therborn är marxistisk sociolog och en av Sveriges mest kända samhällsvetare internationellt. När han lämnade Sverige i början av 80-talet så var det för att han ansågs för radikal för en professur, men i Holland kunde han arbeta med internationella frågor och jämförandeforskning. 2006 blev han professor i sociologi vid universitetet i Cambridge men sedan några år tillbaka är han pensionerad därifrån och åter i Sverige.

Hemkomsten blev dock något av en chock, berättade han under föreläsningen som Bildningsförbundet Östergötland arrangerade på Valla folkhögskola. Det Sverige som Therborn lämnade under tidigt 80-tal visar sig i backspegeln vara det mest jämställda i vårt lands historia. Sedan dess har ojämlikheterna ökat lavinartat. Det här visar han också i siffror i sin bok ”Kapitalet, överheten och alla vi andra”, som kom ut i höstas. Där framgår bl a att Sverige 2017 hade 187 miljardärer med ett sammanlagt ägande av 2147 miljarder kronor (inte inräknat eventuella tillgångar utomlands), vilket motsvarar 48 procent av Sveriges BNP. Att jämföra med 1960-talet då de femton rikaste familjerna i Sverige hade en samlad förmögenhet som uppgick till 1,7 procent av BNP.

En jämförelse av inkomst efter skatt och bidrag mellan 1991 och 2016, som Göran Therborn visar, skildrar också den ojämlika utvecklingen. Den rikaste tiondelen har under perioden ökat sina inkomster med 240%. Den lägsta tiondelen har ökat 20%. Alla har fått mer – javisst – men avstånden mellan de med mest och de med minst blir bara större. Spelar det någon roll? Ja, t ex om vår gemensamma välfärd är under press. Idag ökar de privata sjukvårdsförsäkringarna och skapar en marknad för privat vård, samtidigt som viljan att bidra till den gemensamma välfärden minskar. 

Men hur har Sverige gått från att vara ett av världens mest jämlika länder till ett där klyftorna vidgas i ett rasande tempo?

Därför att det är kapitalinkomsterna som ökar långt mer än inkomst av arbete, menar Therborn. Och kapitalinkomsterna går till mer än hälften till den allra rikaste procenten. Till hälften av befolkningen går bara 2% av kaptalinkomsterna.

Och att dessa inkomster ökat så kraftigt beror på att börs- och finanskapitalismen har brett ut sig i Sverige de senaste decennierna. Avregleringen av kreditmarknaden i mitten av 80-talet ledde till en utlåningsexpansion, där börs- och fastighetsspekulanter blev nya lånekunder. Avskaffandet av förmögenhetsskatten, arvskatten och fastighetsskatten bidrog också till kapitalexpansionen. 1990 kom kraschen men bankerna räddades med  skattebetalarnas pengar och utvecklingen har fortsatt.

Under sin föreläsning talade Göran Therborn också om hur klass inte bara är inkomstklyftor utan något som påverkar under hela livet. 

Arbetarklassens kvinnor föder t ex fler undervikiga barn och barnen får lättare sjukdomar som diabetes. I skolan beror en fjärdedel av meriteringen på föräldrarnas klasstillhörighet, inte barnets förmåga, enligt Skolverkets egen undersökning.

I arbetslivet tenderar arbetarklassens inkomster tenderar att plana ut i 40-årsåldern. Och vid svår sjukdom är överlevnadschansen klassberoende. Kommer du från arbetarklass är chansen att överleva 30-40% mindre är om du tillhör en annan klass.

När du dör är också klassberoende. Fyra till fem år mer kan du leva om du tillhör överklassen, en siffra som ökat med två år sedan 90-talet.  Bor du dessutom i utkantskommuner, så minskar medellivslängden också.

Så var finns motståndet? Hur länge kan processen hålla på?

Det finns egentligen ingen gräns, menar Therborn. Industrikapitalismen skapade samtidigt med sin kapitalökning, ett motstånd hos arbetarna. Men bankerna och finanskapitalet producerar inga löntagarmotståndare.

Hoppet står till en politisk kraft som kopplar samman grupperna som förlorar på utvecklingen. Dvs de som lever med osäkra anställningsförhållanden (prekariatet), de som inte har något kapital och därför inte kan ta sig in i den sektor där inkomsterna ökar som mest (proletariatet), samt de med särskild yrkesutbildning som drabbas när välfärden blir vinstdrivande (“professionals”).

Utan det motståndet står vi snart inför ett nytt ståndsamhälle, menar Göran Therborn.

 

 

 

 

 

1 2 3 27