Folkbildarforum

Konferens

“Man måste veta vad man letar efter”

tisdag 06 oktober 2020

“Man måste veta vad man letar efter”

Vad finns det för riskfaktorer för att felaktig rapportering av verksamhet ska uppstå inom folkbildningen? Det var en av frågorna som diskuterades under den etikkonferens som Bildningsförbundet Östergötland arrangerade den 29 september. Tilliten till folkbildningen stod i fokus och föreläste gjorde Eva Ekengren, som på uppdrag av Studieförbunden i Samverkan gjort en utredning om indikatorer på oegentligheter i studieförbundens rapportering. 

“Man måste veta vad man letar efter” kallar Eva Ekengren utredningen, eftersom det som på ytan kan se normalt ut, vid en djupare granskning kan tyda på att något är fel. Syftet med utredningen har varit att ta fram ett underlag för Studieförbunden i Samverkan som ska förbättra verktygen för att hitta felaktigheter i rapportering av verksamhet. 

– Det allra mesta är bra och lever upp till kriterierna. Men inte allt. Vi har alla varit med om att upptäcka oegentligheter. Det finns personer utanför studieförbundsvärlden som vill nyttja den ideella sektorn för egen vinning, sade Eva Ekengren i sin inledning till konferensen som hölls via Zoom. 

Deltog gjorde chefer och ledare för studieförbunden i länet, som bidrog med sina erfarenheter och insikter i gruppdiskussioner under dagen. 

En av diskussionerna rörde riskfaktorer. När, var och hur uppstår situationer som ökar risken för att verksamhet som inte uppfyller krav för statsbidrag genomförs? 

För nära relationer till föreningar, bristande kunskaper i rapporteringssystemet och jakt på ökad verksamhetsvolym, var några av faktorerna som fördes fram. En svårighet att vara objektiv i förhållande till verksamhet som man själv kanske har intresse av, var också en omständighet som lyftes. 

Ett återkommande ord i diskussionerna kring vad man ska leta efter i rapporteringen, var “rimlighet”.  Är det rimligt att man är med i verksamhet varje dag? Att deltagare har 100% närvaro i ett helt år? 

Bättre närkontakt mellan chefer och verksamhetsansvariga, ökar möjligheten att se till att det är rätt verksamheter som genomförs.

– Vi behöver bli bättre på kontroll. Alla jag mött inom folkbildningen har ett hjärta som glöder och ett stort engagemang. Men det kan bli för stort, sa Eva Ekengren.

I slutet av dagen fördes gruppdiskussioner kring hur vi tar diskussionen vidare i Östergötland. Går det att göra gemensamma lokala överenskommelser i etikfrågor? 

Då flera av studieförbundens chefer är ansvariga för regioner som innefattar fler län än Östergötlands, är frågan inte helt lätt. 

En möjlig väg att är att skapa etikgrupper med representanter för de olika studieförbunden. Ett sådant upplägg finns inom Länsbildningsförbundet i Stockholm, berättade en av konferensdeltagarna, som också berättade att det skapat goda relationer och ett transparant samtalsklimat. 

Nu fortsätter arbetet med en gemensam strategi för Östergötland.

 

Folkbildarforum 2020

Folkbildarforum 2020 flyttas fram!

tisdag 08 september 2020

Folkbildarforum 2020 flyttas fram!

Med anledning av Corona-pandemin flyttas Folkbildarforum 2020 till den 27 april 2021. Därmed blir det dubbelt upp nästa år, med konferens både på våren och hösten.

NYTT DATUM: 27 APRIL 2021

– Som ny kanslichef sedan augusti har inget varit som det brukar. Varje gång vi tar upp något som ska hända måste jag både ta reda på hur vi gjorde tidigare och samtidigt planera för hur det ska bli framåt, med anledning av corona-pandemin, säger Peter Frejhagen på Bildningsförbundet Östergötland.

Årets upplaga av Folkbildarforum skulle hållits den 11 november, men med anledning av pandemin har förbundet fått tänka om.

– Vi har fört samtal med Konsert & Kongress utifrån gällande regler och även de föreslagna regler som nu ligger på bordet. Tillsammans har vi landat i att det upplägg som konferensen har bör vara i fysisk form och att vi i höst inte kommer kunna få ihop det.

– Vi har nu beslutat att flytta den fysiska konferensen till den 27 april 2021 med budskapet ”Dubbelt upp 2021!”. Det betyder att vi tar med oss temat ”Klokhet och Kunskap” till våren och ställer därefter om till 2021 års tema inför hösten.

Vad händer med de talare och gäster som som var bokade till konferensen den 11 november?

– Vi har  kontaktat alla uppbokade medverkanden för att se om de kan tänka sig att följa med till den 27 april 2021 och det är så kul att de vill det.

Taggar: ,

Diverse

Möt Bildningsförbundet Östergötlands nye kanslichef

torsdag 20 augusti 2020

Möt Bildningsförbundet Östergötlands nye kanslichef

Tydligare identitet som bildningsförbund och ökad digital närvaro i regionen. Det är lite av vad Bildningsförbundet Östergötland står inför när Peter Frejhagen nu tar över som kanslichef.

Sedan Peter Frejhagen anställdes av Bildningsförbundet Östergötland den 1 augusti har han ägnat sig åt att lära känna organisationen.  

– Vi samlar tio studieförbund och sex folkhögskolor i regionen och det ska bli så spännande att förstå hur Bildningsförbundet fortsatt kan vara en kraft för medlemmarna.

– Folkbildarforum är en stor och viktig del av Bildningsförbundet som bidrar till att medlemsorganisationerna kan utvecklas. Men det har ibland uppfattats som det enda vi är. Där kommer jag att jobba hårt för att hitta en bra balans mellan det vi är och det vi gör.

Nya lokaler står också på agendan, som är tillgängliga för funkisar och som kan bli en fast plats för förbundets verksamheter. Peter Frejhagen jobbar identitetsskapande och det tror han kommer att märkas.

Tidigare har han arbetat fackligt för Kommunal, varit anställd av Socialdemokraterna i Riksdagen, ekonomichef på RFSL och startat upp organisationen HBT-Socialdemokrater Sverige. Dessutom har han drivit en hotell och konferensanläggning i Ödeshög. De senaste tre åren har han varit verksamhetsledare för ABF Östergötland, men suget att jobba mer med idéutveckling regionalt lockade honom till Bildningsförbundet Östergötland.

– Varje studieförbund och folkhögskola har ju sina huvudmän och sina ideologiska grundtankar, vilket jag tycker är så oerhört spännande. Jag jobbade i tio år i Sveriges Riksdag med politik, anställd av Socialdemokraterna. Men i lunchkön stod ju Tobias Billström som är moderat framför mig. Alla partier fanns liksom i min vardag och det gillade jag väldigt mycket. Jag tyckte om känslan av att det jag tycker och det jag står för inte tas för givet. 

När alla finns representerade på en och samma plats är det svårare att demonisera människor och åsikter, menar han.

– Då handlar det mer om förståelsen för att olikheter just är en styrka. Det är det som jag tror gör Bildningsförbundet till vad det är. Medborgarskolan, ABF, Bilda, Sensus, Valla, Bona och så vidare har ju alla sina karaktärer som ska synliggöras som just varsin del av folkbildningen. Det är jättespännande. 

Peter Frejhagens pappa var civilingenjör och programmerare på IBM, medan mamma jobbade på LO som dataombudsman. Den digitala vanan har han med andra ord sen barnsben. Att många ser den virtuella och den fysiska världen som separata platser idag är något han vänder sig emot. 

– Vi når inte de som är 30 minus om vi inte förstår att det är en och samma värld. Jag har skolat mig till det, de yngre har levt det. Det virtuella är ingen annan värld. Det kommer att vara en sak jag vill lyfta in i folkbildningen. Vad händer när vi får den digitala och fysiska världen att hänga ihop bättre?

 

En längre version av denna artikel kommer i höstnumret av #FOFO, i oktober.

 

Taggar:

Diverse

Antologi för ett stärkt demokratiskt samtal

torsdag 06 augusti 2020

Antologi för ett stärkt demokratiskt samtal

Desinformation, propaganda och näthat påverkar det demokratiska samtalet, men kan motverkas. Det menar Carl Heath, Särskild utredare för den nationella satsningen på medie- och informationskunnighet, där den nyutgivna boken ”Det demokratiska samtalet i en digital tid” ingår.

Hur kan informationspåverkan och åsiktsmanipulering se ut? Vad kan man göra om man utsätts för näthat? Vad är det som händer när vi inte längre är överens om vad som är fakta?

”Det demokratiska samtalet i en digital tid” är en nyutkommen antologi utgiven av den statliga kommittén ”Nationell satsning på medie- och informationskunnighet och det demokratiska samtalet”. I 14 kapitel klargör forskare, journalister, ledare i civilsamhället och myndighetschefer vilka utmaningar som demokratin står inför i förhållande till digitaliseringen och hur vi kan hantera dem. Syftet är att sprida kunskap om och stimulera till samtal om hur desinformation, propaganda och näthat påverkar det demokratiska samtalet.

Carl Heath är Särskild utredare för den nationella satsningen på medie- och informationskunnighet, i vilken boken ingår. Tillsammans med andra representanter för satsningen deltog han i Folkbildarforum 2019.

När man läser antologin blir man stundtals lite överväldigad av hur långt före de som vill störa det demokratiska samtalet verkar ligga. Det kan kännas svårt att komma ikapp och agera ”rätt” när det finns intressen som hela tiden verkar för att förvirra. Hur tänker du kring det? Har du några tips på hur man ska förhålla sig till denna känsla?

– Visst är det så att det finns många aktörer som har intressen av att störa det demokratiska samtalet, genom desinformation, propaganda och näthat. Samtidigt behöver vi också ha med oss att vår demokrati står på starka fundament. Hur vi tillsammans hjälps åt för att motverka detta är också viktigt. Ett sätt att förhålla sig till det är att själv bidra på det sätt man kan, genom att exempelvis lära sig något mer om medie- och informationskunnighet.

I kapitlet ”Sociala medier och det politiska deltagandet”, angående desinformationskampanjer, skriver  Anders Sundell att polariseringen i det offentliga samtalet faktiskt ökade redan före internets genombrott. Och den har ökat i de grupper som använder internet minst (äldre). Gör vi fel när vi letar orsaker till ett destabiliserat demokratiskt samtal enbart i digitala kanaler?

– Min uppfattning är att vi måste se det dessa frågor i sin helhet och utgå ifrån att det rör sig om väldigt komplexa processer. Vi behöver förstå dessa frågor i många olika kontexter och utifrån många olika perspektiv, där digitala arenor och sociala medier är en sådan yta.

Mycket förebyggande arbete bedrivs ju i skolan. Men hur når vi de äldre?

– Frågan om hur vi når ut i ett bredare sammanhang och erbjuder möjligheter för hela befolkningen att ta del av kunskap i dessa frågor är viktig och svår. När det kommer till målgruppen äldre så pågår arbeten inom inte minst civilsamhället genom pensionärsorganisationer och genom folkbildningen. Detta är värdefulla verksamheter i sammanhanget. URs programserie ”Seniorsurfarna” och Internetstiftelsens arbete med information är också exempel på goda insatser i området. Men trots dessa olika initiativ tror jag det finns mer som går att göra.

Hur tycker du att företrädare för folkbildningens organisationer ska använda antologin?

– Antologin ger en bred bild av de utmaningar och sammanhang vi har att förhålla oss till när det kommer till det demokratiska samtalet i en digital tid. Den kan säkerligen användas på många olika sätt – som ett kunskapsbildande underlag för lärare och utbildare inom folkbildningen, men kanske också som samtals- och diskussionsmaterial i studiecirklar och liknande verksamheter.

Har ni sett någon förändring i destabiliserande aktiviteter på nätet under våren, som skulle kunna vara en följd av Corona?

– Ja, tyvärr har det gått att se många exempel på framförallt desinformation under pandemin. Desinformation knuten till hur pandemin uppstod, alternativa metoder för att skydda sig, vaccinmotstånd och dylika ämnen är exempel på områden vi kunnat se. Vi har också kunnat ta del av hur ledande personer verksamma i att bekämpa pandemins påverkan på samhället har utsatts för hat och hot på nätet som en konsekvens av deras arbete. Det är alla försvårande omständigheter i arbetet för att skydda samhället i en svår tid. Samtidigt som vi måste värna det goda demokratiska samtalet, där debattens vågor måste få tillåtas att gå höga, kan vi aldrig acceptera hat och hot.

”Det demokratiska samtalet i en digital tid” finns att läsa i pdf-format här.

Foto: Henrik Witt

Diverse

Sommarläsning 2: Om rasismens rötter och identiteters roll

torsdag 30 juli 2020

Sommarläsning 2: Om rasismens rötter och identiteters roll

”Utbilda dig” är en av uppmaningarna från Black Lives Matter-rörelsen, som vill få människor att göra upp med sina fördomar och sin okunskap om rasismen och dess rötter. Här tipsar vi om tre böcker som ger vidgade perspektiv.

 

Amat Levin: Slumpens barn (Natur & kultur)

Seinabo Sey, Erik Lundin, Alice Bah Kunke, Madi Banja. ”När jag tittade på listan över svenskgambier insåg jag att de hjälper till att forma berättelsen om det moderna Sverige. Deras liv utgör en historia som behöver dokumenteras, så att den kan leva vidare och nå nya generationer.” Så skriver Amat Levin, själv svenskgambier, i sin debutbok ”Slumpens barn”, som kom ut i maj i år. Amat Levin är journalist och en av dem som har synts och hörts i debatten om rasism och auktoritärt våld efter att amerikanen George Floyd dödades av polis i USA i våras. Han driver också sajten och insatgramkontot ”Svart historia” som vill hjälpa till att bredda bilden av Afrika och diasporan.

Här tecknar han bilden av hur Sverige en gång mötte Gambia – en fantastisk slump som berodde på att sjöfararen och krigsveteranen Bertil Harding körde fel när han egentligen skulle till Senegal. Harding förälskade sig i Gambia och blev först med att erbjuda turitsresor till det nyligen befriade landet. Det är början till att det idag finns över 11 000 svenskar med ursprung i det lilla riket på Afrikas västkust med drygt 2 miljoner invånare.

Men ”Slumpens barn” innehåller också en ström av vittnesmål om hur det är att stå mitt emellan två kulturer och om att leva som svart i en vit majoritet.

 

Renni Eddo-Lodge: Varför jag inte längre pratar med vita om ras (Modernista)

2014 lade den brittiska journalisten och aktivisten Renni Eddo-Lodge ut ett blogginlägg där hon slog fast att hon inte längre tänkte prata om ras med människor som förnekar den strukturella rasismens existens. Hon hade tröttnat på att se den offentliga debatten om rasism föras av dem som aldrig drabbas av den.

I den här boken vidareutvecklar hon sitt resonemang och undersöker dessutom kopplingen mellan ras, klass och kön. Hon borrar också ner sig i Englands historia med slavhandel och kolonialism. Exempelvis berättas om hur en miljon indier slogs på Englands sida i Första världskriget i tron att det skulle ge det egna landet självständighet. Boken ger inblick i hur rasismen kan se ut i Europa. Det är värdefullt när blickarna så mycket oftare riktas mot USA.

 

Kwame Anthony Appiah: Identitetsillusionen – lögnerna som binder oss samman (Fri tanke)

Är etiketterna vi sätter på varandra utifrån kön, religion, etnicitet, nationalitet, klass och kultur våra verkliga identiteter? Går de att avgränsa på det sätt vi så ofta gör?

Ghanansk-brittiska filosofen Kwame Anthony Appiah intresserar sig för hur identiteter fungerar och konstrueras. Vad avgör vad som definieras som ”vi”?  I sin bok ”Identitetsillusionen” visar han hur identiteter inte sällan är baserade på missförstånd och till och med lögner. Ändå behöver vi dessa identiteter för att skapa tillit och hålla samman.

 

 

Diverse

Sommarläsning: Vägar ut ur pandemi och klimatkris

måndag 06 juli 2020

Sommarläsning: Vägar ut ur pandemi och klimatkris

Såväl pandemin som klimatkrisen kan vara en möjlighet och inte enbart ett hot. Här tipsar vi om lyssning och läsning som ger kunskap som kan öppna för en bättre framtid.

”Historiskt har pandemier tvingat människor att bryta med det förflutna för att i stället föreställa sig världen förnyad. Det är inte annorlunda den här gången. Vi står inför en portal, en passage mellan en värld och nästa.

Vi kan göra valet att släpa våra kadaver genom den; våra fördomar och vårt hat, vår girighet, våra databanker och döda idéer, våra döda floder och våra skyar tunga av rök. Vi kan också välja att gå genom den med lätt bagage, redo att föreställa oss en annan värld. Redo att kämpa för den.”

Så skriver den indiska författaren och aktivisten Arundhati Roy i en artikel som under våren publicerats i tidningar i  många länder. Ni hittar The pandemic is a portal på DNs kultursida, eller hos Financial Times för den som vill läsa den i original.

Vi rekommenderar även den långa intervjun med Arundhati Roy i ett av vårens avsnitt av Människor och tro i P1. Hennes  roman Den yttersta lyckans ministerium ger en bakgrund till hur kriser slår i det av kastväsende, ojämlikhet och religiösa motsättningar präglade jättelandet Indien. En fantastisk och trots allt hoppfull roman.

Att det finns ett samband mellan pandemier och klimatförändringar, och att de senare även de måste  hanteras som en kris, det sade Greta Thunberg i sitt Sommar i P1. I den just utkomna Klimatrisens Sverige: så förändras vårt land från norr till söder, skriver SVT:s klimatkorrespondent Erika Bjerström; Klimatkrisen kommer att föra med sig en rad pandemier, där den nuvarande coronakrisen är att betrakta som ett genrep inför vad som komma skall, enligt forskarna.

Det kan låta pessimistiskt, och pessimistist är definitivt Jonathan Jeppsson i Åtta steg mot avgrunden: Vårt framtida liv på planeten. Men att läsa en dyster bok kan vara befriande. Om den är ärlig. Och det är inte hopp vi behöver, enligt Jeppsson, utan mod.

Mod behövs när vi ska möta hotet mot demokratin och den globala upphettningen. ”Två kriser som drar ihop till en ödesdiger storm”. Om det skriver Daniel Lindvall m. fl i Upphettning: Demokratin i klimatkrisens tid. Här avslöjas samband mellan förnekelse av klimathotet och undergrävandet av demokrati och det öppna samhället.

Vi har alla en möjlighet bidra till att hanteringen av pandemin och klimatkrisen blir en möjlighet och inte enbart ett hot. Och det känns mindre tungt efter läsningen av Så räddar vi klimatet: Argument för en Green New Deal av den brittiska ekonomen Ann Pettifour. I boken vill hon visa att en snabb och rättvis omställning av den globala ekonomin bort från beroendet av fossila bränslen är möjlig, och att kampanjen för detta skulle kunna bli den största globala rörelsen någonsin.

Nog vore det trist om inte folkbildningen i Sverige såg en tydlig roll att spela här. Vi har t ex  Folkhögskolans klimatnätverk och ett rådslag om Grön Rättvis Nystart på Färnebo Folkhögskola i början av augusti.

Diverse

Generation i jakt på trygghet

tisdag 16 juni 2020

Generation i jakt på trygghet

Hur kan folkbildningen bättre nå och förstå Generation Z? Och vad kan folkbildningen lära sig av den?  Rikard Molander från Kairos Future berättade i en spännande föreläsning om generationen som varit digital sedan födseln, men som också präglats av en uppväxt fylld av kriser.

Generation Z. Zoomers. iGeneration. Doomers. Unga födda mellan 1995 och 2005 har fått många smeknamn. Namnen anspelar dels på att de präglats av kriser (11 september-attentaten, finanskrisen, backlashen på den arabiska våren, klimatkrisen) men också på att de är den första generationen som är bofast i den digitala eran. De har aldrig levt utan internet, utan ser det digitala och analoga som samma värld. 

Under rubriken “Generation Z och framtiden” berättade Rikard Molander från Kairos Future mer ingående om hur Gen Z:s världsbild påverkar oss alla. Föreläsningen hölls digitalt den 11 juni och arrangerades av Bildningsförbundet Östergötland. Ett 100-tal deltagare som arbetar inom folkbildningen inom länet, lyssnade och diskuterade sedan gruppvis i chattrum. 

Kairos Future har ägnat nästan 30 år åt att studera nya generationer med hjälp av bl a medieanalys, intervjuer och enkätundersökningar. Företaget arbetar efter en ekonomisk teori och modell som delar in tidsperioder i årstider. Enligt modellen kommer en tid av kris (vinter) att följas av en period av välståndsbyggande (vår), då nya idéer och institutioner växer fram. Efter Andra världskriget (vinter) bildades t ex  FN, EU (EG) och WHO (vår).  Tilltron till institutionernas förmåga började dock så småningom att naggas i kanten. Under 80-talet tog marknadslösningar och liberala förhållningssätt över (höst). 00-talet dominerades sedan av kriget mot terrorismen, finanskrisen och klimatkrisen (vinter).

Med cykler på ungefär 20 år skulle vi alltså nu kunna vara framme vid det som ska bli en ny vår, då nya idéer och institutioner ska formas. Och eftersom det är Generation Z som kommer att gå längst fram i detta etablerande, behöver vi alla fördjupa vår förståelse för dem.

Så, hur tänker de?

Om Generation X (1965-1980) var den digitala världens pionjärer och Generation Y (1981-1995) dess nybyggare, så är Generation Z alltså den första bofasta generationen i det nya landet. De ser inte Internet som något nytt och oreglerat, utan vill bygga något som fungerar. De vill ha regler på nätet men de gör också en skillnad på hur man kan agera på olika plattformar. På Facebook är man t ex representativ, på Snapchat får man tramsa och på Instagram har man ofta två konton, ett “finstagram” som är öppet för alla och ett privat konto. 

Youtube används dagligen av 79% av de unga mellan 12 och 15 år och 64% av 16-25-åringarna. Video ses som tydligt, praktiskt och visuellt och det är också så man gärna lär sig. Praktisk kunskap värderas högt och man är van att söka den själv för ett särskilt syfte. 

Kunskap når man också via gaming och även om en majoritet av de som spelar är killar, är de flesta vana vid spelvärlden. Det är en plats att träffa folk på och man lär av varandra.

Kairos Futures uppfattning är vidare att Gen Z gillar duktiga ledare, som står för det de tycker. Ledarrollen är ett så stort ansvar att få själva vågar ta den. Men de som gör det blir hjältar. Drömmen för de flesta är istället ett bra jobb, fint boende och att få barn. Att bli rik, känd och berömd är inte särskilt viktigt. Trygghet väger tyngre.

Samtidigt är Generation Z  en generation med mycket ångest. 73% har upplevt ångest, enligt Enligt Kairos Futures enkät, vilket är en tredubbling på 20 år. Mycket ångest kommer av jämförelsen med andra och på att nätet erbjuder stenhård konkurrens. I skolan känner man prestationskrav och missar man ett prov är känslan att “det är kört”. Perfektionism är generationens största fiende och för utbildningsväsendet är det en uppgift att ge den självförtroende.

Till skillnad från tidigare generationer hanterar man inte ångesten med “sex, drugs and rock’n’roll” heller. Moralen har gjort comeback och när man ombeds ranka beteenden som är omoraliska så kommer otrohet, att låta sina barn bete sig som de vill, att marknadsföra onyttigheter och ta kort utan samtycke före beteenden som t ex är skadliga för klimatet. Mellanmänskliga relationer är viktiga. Inte minst i en teknikstyrd värld.

I efterföljande diskussioner togs sedan flera utmaningar för folkbildningen i relation till Gen Z upp. En frågeställning som kom upp var hur en generation som föredrar tydligt ledarskap ska vara lockad av folkbildningens demokratiska villkor där lärandet sker mellan deltagarna? En annan rörde Generation Z:s förmåga till snabb organisation i digitala kanaler och hur den kan komma till användning eller inspirera. 

För den som vill lära sig mer om Generation Z finns podden Framtidsstudion med Rikard Molander här.

 

Folkbildarforum 2020

Strävan efter sanning

måndag 01 juni 2020

Strävan efter sanning

Ropen på sanning ökar i tider av osäkerhet och oro och många vänder sig till forskningen för leverans. Men vetenskapen är ett projekt som är på väg – inte en leverantör av tvärsäkra utsagor. Det menar Bengt Kristensson Uggla, som kommer till Folkbildarforum och pratar om sanningsbegreppet i höst.

Bengt Kristensson Uggla är professor i filosofi, kultur och företagsledning vid Finlands svenska universitet Åbo Akademi. I höstas kom han ut med boken En strävan efter sanning – Vetenskapens teori och praktik, som introducerar vetenskapsteorin med utgångspunkt från de praktiker som präglar vetenskapens vardag. 

I en tid av fake news och alternativa fakta är det många som ropar efter sanning. Förväntningarna på att forskningen ska leverera den är höga. Men vetenskapen varken kan eller bör leva upp till det, sa Bengt Kristensson Uggla när han intervjuades i SVT Forums Politik i bokyllan i höstas. Vetenskapen är ett projekt som är på väg och den kräver sina processer. 

– Politiker vill helst använda forskningsrapporter som stödjer den egna positionen, inte lyssna till hur tolkningslaboratoriet i vetenskapen fungerar – mängden av olika röster som bryts mot varandra i mödosam strävan efter sanning.

Samhället behöver lära sig mer om hur vetenskapen fungerar och ta den på allvar. Om det bara fanns ett sätt att tolka världen behövde vi inte demokratin. Men det handlar inte om någon allmän relativism, utan om att söka göra bruk av den bästa kunskap vi för närvarande kan uppbringa.

– Vetenskapens historia handlar om att vetenskapen förändras. Om vetenskapen är ett framgångsrikt projekt så kommer den att se annorlunda ut om 100 år.

Bengt Kristensson Uggla deltar i Folkbildarforum den 22 november. Anmälan är öppen och pga det rådande läget tar vi inte ut någon förskottsavgift.

 

Diverse

Att förstå Generation Z

måndag 25 maj 2020

Att förstå Generation Z

Generation Z beskrivs ofta som digitala infödingar, eftersom de aldrig levt i en värld utan internet. De är uppvuxna med klimat- och terroristhot och i takt med att de tar över kommer deras världsbild att påverka oss. Att förstå generation Z är därför viktigt, inte minst för folkbildningen. 

Torsdagen den 11 juni föreläser Rikard Molander från Kairos Future om Generation Z, den unga generation som är född från mitten av 1990-talet till mitten av 00-talet. De är generationen som aldrig levt utan internet, men som vuxit upp i en värld präglad av terrorattackerna den 11 september 2001 och klimatkrisens genombrott.

Inom en inte alltför avlägsen framtid tar de över och redan nu påverkar deras världsbild vår vardag. Att förstå hur Generation Z tänker och fungerar är därför viktigt för alla organisationer, inte minst folkbildningens.

Denna föreläsning genomförs digitalt från Linköping Konsert & Kongress och vänder sig i första hand till medarbetare och förtroendevalda inom Bildningsförbundet Östergötlands medlemsorganisationer, dvs länets folkhögskolor och studieförbund.

Mer om programmet och hur du anmäler dig hittar du här.

Sista anmälningsdag 8/6.

Folkbildarforum 2020

Så styrs vi av implicita fördomar

måndag 18 maj 2020

Så styrs vi av implicita fördomar

Vi vill tro att vi är fördomsfria, ändå visar forskning att vi undermedvetet bär på attityder som påverkar våra beslut och handlingar. Katharina Berndt Rasmussen är fil dr i filosofi och forskar om implicita fördomar, diskriminering och sociala normer. I höst kommer hon till Folkbildarforum.

Hur ska vi som individer, kollektiv och samhälle hantera våra fördomar? Det är en minst sagt viktig frågeställning i förhållande till Folkbildarforums tema för 2020, Klokhet & Kunskap. Utan förförståelse och antaganden kan vi inte ta till oss något och inte heller utveckla ny kunskap. Och förförståelse innehåller även fördomar. 

Attityder och stereotyper som påverkar våra beslut och vårt handlande utan att vi är medvetna om dem kallas för implicit bias. Vi kan själva, på en rak fråga, svara att vi inte hyser rasistiska eller sexistiska värderingar, men ändå omedvetet agera utifrån sådana inre föreställningar. 

Katharina Berndt Rasmussen är fil dr i Filosofi och forskar på Institutet för framtidsstudier. Där är hon bland annat involverad i forskningstemat “Diskriminering, sexism och rasism”, som undersöker vilken roll implicita attityder och föreställningar spelar för vårt tänkande och handlande. ”Kan handlingar utifrån implicita attityder och föreställningar överhuvudtaget förstås som diskriminering? Kan vi hållas moraliskt ansvariga för våra implicita attityder och föreställningar, eller för våra handlingar grundade i dessa? Vad (om något) får och bör vi göra åt dessa handlingar och deras grunder?”

Den 11 november deltar Katharina Berndt Rasmussen i Folkbildarforum för att prata om dessa frågor.

Här kan du höra henne i ett samtal kring dessa frågor i ett avsnitt av Filosofiska rummet i P1 från tidigare i våras.

Bild överst: John Hain/Pixabay

1 2 3 31