Folkbildarforum

Folkbildarforum 2019, Folkbildning

Tillit, trovärdighet och transparens – i folkbildningen

fredag 04 oktober 2019

Tillit, trovärdighet och transparens – i folkbildningen

– Vi skulle kunna göra mycket mer samhällsnytta om vi valde rätta målgrupper istället för lätta målgrupper.

Det sa Andrea Rodriguez, distriktschef för Studiefrämjandet Västerbotten, som tillsammans med Torvald Åkesson från Folkbildningsrådet gästade en etikkonferens arrangerad av Bildningsförbundet Östergötland i onsdags.

”Transparens är utgångspunkten”, säger Andrea Rodriguez i en intervju i ett kommande nr av #FOFO, där hon berättar om arbetet med att städa upp inom det egna studieförbundet i Umeå efter att felaktigheter i verksamhetsrapporteringen uppdagats 2015. ”Med transparens kommer trovärdighet, och med trovärdighet kommer tillit.”

Andrea är numera distriktschef för Studiefrämjandet Västerbotten och i onsdags var hon i Linköping, tillsammans med Torvald Åkesson, ansvarig för Studieförbunden på Folkbildningsrådet. Tillsammans höll de ett föredag om etik- och gränsdragningsfrågor inom folkbildningen. På plats fanns företrädare för studieförbunden i Östergötland, som också under dagen presenterade hur de själva jobbar med dessa frågor i verksamheterna.

Torvald Åkesson formulerar för Folkbildningsrådets räkning villkoren för att bedriva statsbidragsberättigad folkbildning och han började med att uttrycka oro för en utveckling där studieförbundens mål är att hela tiden öka. Han citerade folkbildningsnestorn Gösta Vestlund: ”håller folkbildningens värderationalitet på att ersättas av volymrationalitet? Och vad leder det till?”

– Varför ger staten så mycket pengar till folkbildning? Det är ju för att möjliggöra för en mängd människor att påverka sin situation och kunna delta i samhällsutvecklingen!

Om inte studieförbunden blir bättre på att granska och sanera sig själva kommer kontrollen utifrån och kraven på mätbar uppföljning att öka, menade Torvald, som också ville understryka att hans kritik kommer ur en stark kärlek till folkbildningen.

Studiefrämjandet i Västerbotten har kommit på fötter igen, efter ett rejält stålbad, även om ekonomin är dålig. Inom organisationen har man tagit fram en ”Policy för transparens”, berättade Andrea Rodriguez. Den innebär bl a att avdelningarna tittar på varandras verksamheter internt. Man bjuder också in andra studieförbund att titta på deras verksamhet, om de de antar samma policy. Tanken är att det ökar möjligheterna att driva rätt verksamheter samtidigt som förtroendet för folkbildningen bibehålls hos både bidragsgivare och allmänhet. 

”För att våga vara transparent, måste man i grunden vara stolt över det man försöker göra”, sammanfattade en deltagare diskussionen.
”Ett ovanligt ärligt och öppet samtalsklimat.” ”Med så ärliga diskussioner når vi en ny nivå”, var andra kommentarer

Under dagen blev det också klart att Andrea Rodriguez och Torvald Åkesson kommer att delta i de parallella sessionerna under Folkbildarforum den 20 november. Rubriken för deras gemensamma programpunkt: Vadå transparens? -På riktigt eller tom retorik?

Intervjun med Andrea Rodriguez, gjord av journalisten Catarina Gisby, finns att läsa i höstnumret av #FOFO som kommer i mitten av oktober.

 

 

Folkbildarforum 2019

En resa i Nils Holgerssons fotspår

fredag 27 september 2019

En resa i Nils Holgerssons fotspår

Digitala mediestrategen Brit Stakston och journalisten Martin Schibbye från reportagesajten Blankspot ska resa genom 340 mil av svenska landskap för att berätta om Sverige som det ser ut idag. Resan som sker i Nils Holgerssons fotspår samlas i reportageserien Verkliga Sverige. Den 20 november kommer Brit Stakston till Folkbildarforum och berättar om projektet.

 

Reportageserien är inspirerad av bokklassikern Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Varför behövs en ny resa?

– Selma Lagerlöf skrev Nils Holgerssons underbara resa på uppdrag av folkskollärarna, för att göra en ny läsebok för folkskolorna för att öka bildningsnivån bland de barn som hade minst ekonomiska resurser. I en berättelse fylld av fantasi gavs sedan tanken frihet och demokratin luft under vingarna. De förändringar Sverige går igenom idag, från industri- till kunskapssamhälle, medför både utmaningar och möjligheter. Globalisering, urbanisering och digitalisering skapar klyftor, men även hopp och framtidstro. Det är detta som vill vi belysa på ett rättvisande sätt. 

– När läseboken skickades ut hade precis de första flygplanen lyft och Sverige stod inför en lika stor omvandling som den vi nu befinner oss i. På vilket sätt liknar de utmaningar som beskrevs för drygt 100 år sedan de vi ser i dag? Vilka är sakfrågorna som påverkar människors liv idag? Vilka är bildningsbehoven? Var finns kunskapsklyftorna? Vad förklarar skillnaderna i demokratisk delaktighet runt om i landet? Med reportageserien ”Verkliga Sverige” vill vi lyfta fram fler röster och ge en bild av vardagen med perspektiv, sammanhang och nyanser. Reportageserien pågår under minst tre år och den röda tråden är att 100 år senare besöka de platser och landskap som Selma Lagerlöf skrev om.

 Första stoppet gjordes i Vellinge – varför just den platsen?

– Vi utgår från Nils Holgerssons rutt och startade faktiskt på gården i Västra Vemmenhög som Selma Lagerlöf skrev om 1906, där valde vi dock inte att ha vårt första öppna möte med läsare om reportageserien. De ursprungliga byggnaderna har dessutom brunnit ner.

– Vi väljer orter och platser i närheten av ursprungsrutten beroende på hur området ser ut och vilka som hört av sig till oss. Vi söker bibliotek, föreningar och andra mötesplatser inför varje landskapsstart. I Skåne besöktes bla Vemmenhög, Vombsjön och Vellinge som alla är i närheten av Nils Holgersson rutt. Vellinge är förstås i dagens politiska situation med infekterade diskussioner om migration och tiggeri intressant ur perspektiv som vad civilsamhället betyder och vilken roll ett bibliotek har i lokalsamhället. 

Var har ni varit hittills och vad avgör vilka orter ni åker till?

– Vi följer landskapsrutten enligt Nils Holgersson, och ja vi lovar att stanna i Halland som Selma Lagerlöf inte hann med, Nils Holgersson flög bara över landskapet. Detta får vi frågor om varje gång vi berättar om vårt arbete. Vi har en Facebookgrupp som heter Verkliga Sverige, där berättar vi vart vi är på väg och väljer sammanhang och platser som kan ge intressanta perspektiv på det som Nils Holgersson upplevde. Eller att det i vår samtid dykt upp spännande saker som bör belysas. Men gå med i gruppen och kom med tips och idéer!

Kan man se något mönster i  vilken typ av berättelser ni får ta del av?

– Nej det är för tidigt. Det som är tydligt är att det tar tid och att mitt i ett arbete kan man få tips om t.ex. allvarliga arbetsmiljöproblem som den svåra arbetsolyckan som krävde en ung persons liv i Ronneby. Det blir då ett kompletterande reportage av en helt annan karaktär än våra huvudkapitel i serien. Men lika mycket en del av Verkliga Sverige. Vi gör alltså ett huvudkapitel till varje landskap i vilket återkopplingen till Selma Lagerlöfs berättelse är tydligast, dessa skrivs av Martin Schibbye. 

– Själv gör jag kulturanalyser som tittar närmare på folkbildningen och människors livsvillkor. Ambitionen är att skildra människors mötesplatser och hur man lär tillsammans. Jag kommer att besöka bibliotek, hänga på fik, besöka några kvällskurser, möta studenter på folkhögskolor eller via tips hitta till andra viktiga knytpunkter för människor på de orter vi besöker. Jag är också nyfiken på vilka folkbildningens arenor är i dag och vad de har för betydelse för människor och för sammanhållningen.

Är det någon historia som satt sig lite extra hårt i dig?

– Det som är så förbluffande magiskt -som jag visste det är – är hur skönt det är att lämna Stockholm och se ett Sverige som myllrar av daglig demokratitillämpning. Människor som löser de problem de står inför tillsammans. Det är så långt från den fullständigt svartvita rapporteringen om ett fullständigt sönderslitet land. Vi är bara i början och jag längtar redan till nästa landskap. 

– En händelse som gestaltar allt för mig om är hur jag under ett återbesök i Bräkne Hoby av en slump möter en av förgrundsgestalterna i en lokal organisation för bygdesamverkan. Han sladdar in på parkeringen och har lokaltidningen BLT i handen och berättar upprört att det står i tidningen att man i Ronneby kommun driver ett förslag om att deras tandklinik ska läggas ner. ”Vi måste bjuda in ansvariga politiker hit och berätta vad vår tandklinik betyder för oss och våra möjligheter att bo här. Jag måste dra ihop ett möte”. Och iväg sprang han. Dels gav det en bild av vad lokaljournalistiken betyder för att medborgare ska kunna vara informerade och agera dels visar det vad civilsamhällets gemensamma arbete för sin bygd betyder. Att snabbt kunna agera och försöka påverka tillsammans. Demokrati i vardagen. Allt det där vi till vardags glömmer bort. 

– Hur det gick med mötet? Det finns att läsa på Blankspot för jag passade förstås på att åka tillbaks till det mötet.

Brit Stakston deltar under Folkbildarforum även i ”Samtal om samtal” som du kan läsa mer om här

Anmäl dig till Folkbildarforum den 20 november i Linköping här.

Folkbildning

Studieförbundens musikverksamheter i strålkastarljuset

fredag 20 september 2019

Studieförbundens musikverksamheter i strålkastarljuset

“Basen i svenskt musikliv”. Så heter en rapport från Studieförbunden, som sammanfattar de tio studieförbundens betydelse för svenskt musikliv, men också lyfter framtida utmaningar.

I onsdags fanns rapportens författare Ebba Ringblom på plats i Linköping för att gå igenom resultaten med representanter för några av musikverksamheterna inom folkbildningen i Östergötland. Även företrädare för Region Östergötland och några av länets kommuner deltog under dagen.

Kartläggningen av studieförbundens musikverksamheter bygger på enkätsvar från 512 avdelningar/lokalkontor runtom i landet. Enkäterna genomfördes våren och hösten 2018. 

Av rapporten framgår att musikverksamheten volymmässigt är den största verksamheten inom de tio studieförbundens folkbildning. I hela Sverige är 14 000 band eller akter anslutna till något studieförbund och cirka 800 av dem finns i Östergötland.

De tio studieförbunden är också de enda som driver musikverksamhet i alla Sveriges kommuner och i 98,5% av musikstudiecirklarna är ledaren ideellt engagerad. Utan studieförbunden avstannar stora delar av musiksverige, är en slutsats man kan dra efter att ha läst hela rapporten som finns här.

Samtidigt minskar de generella anslagen från kommunerna till studieförbunden stadigt, något som även drabbar musikverksamheterna. De senaste 25 åren har studieförbunden förlorat ⅔ av anslagen från kommuner och regioner. De statliga bidragen har ökat något, men det kompenserar inte bortfallen. 

På musikträffen i Linköping möttes verksamhetsledare från populärmusikverksamheter inom Sensus, Studieförbundet Vuxenskolan, Studiefrämjandet, ABF, Bilda och Marieborgs Folkhögskola. Dagen inleddes med att Ebba Ringborg från Studieförbunden presenterade rapporten och lyfte fram lokala exempel, såsom att det i Östergötland finns 14 musikhus och 230 replokaler anslutna till olika studieförbund.

Rapporten lyfter också utmaningar som musikverksamheterna står inför, något som också diskuterades i grupper under för- och eftermiddagen. Hur ska folkbildningen t ex hantera det ökade intresset för att göra musik i solo- eller duoprojekt? Studiecirkelmodellen bygger på att minst tre personer deltar. Sättet att skapa musik på förändras också. Många vill göra egna studioproduktioner och dj:a snarare än att stå i replokaler eller spela live. Hur hänger studieförbunden med i det förändrade musiklandskapet?

Andra utmaningar som diskuterades var hur musikverksamheterna ska nå deltagare i alla kommuner och i områden där inte alla vet vad studieförbund är. En synpunkt som lyftes var att studieförbunden behöver bli tydligare i kommunicera vad de gör och hur ofta de faktiskt är inblandade i musikarrangemang. Dagen mynnade ut i idéer om hur samarbetet mellan studieförbunden kan stärkas för att underlätta både för att genomföra arrangemang och för kommunikation med olika instanser.

Under och efter konferensen skrevs  en debattartikel om folkbildningen som basen i länets musikliv, och hur förväntade budgetnedskärningar i region och kommuner kan komma att hota den. Publicerad i Östgöta Correspondenten,  NT och Folkbladet.

Folkbildarforum 2019

“Bättre samtal kan förändra världen”

onsdag 18 september 2019

“Bättre samtal kan förändra världen”

Som samtalsledare för podcasten “Hur kan vi?” vill Navid Modiri möta människor utifrån viljan att förstå, även när det handlar om kontroversiella åsikter. Men kan och ska vi prata med alla om allt? Navid Modiri kommer till Folkbildarforum både för att föreläsa om och diskutera samtalets möjligheter. 

Navid Modiri är kommunikatör, föreläsare och artist. Han har varit programledare i P3 och i SVT (Filmkrönikan) och gett ut med musik med sitt band Navid Modiri & Gudarna.

2018 startade han podcasten “Hur kan vi?”, där han intervjuar oliktänkande, debattörer, experter, forskare och politiker om hur vi kan bli bättre på att prata med varandra. Hittills har 73 avsnitt släppts med gäster av vitt skilda åsikter, däribland Linnea Claesson, Hanif Bali, Jack Werner, Stina Oscarson, Katerina Janouch, Henrik Schyffert, Fatemeh Khavari, Kent Wisti och Ingrid Carlqvist. Avsnittet med den sistnämnda väckte stor uppmärksamhet i media, då det släpptes på förintelsens minnesdag och Carlqvist har gjort sig känd som förintelseförnekare.

På Folkbildarforum kommer Navid Modiri både att föreläsa och sitta med i panelen “Samtal om samtal”, där han tillsammans med Stina Oscarson, Vidar Aronsson och Brit Stakston ska att diskutera samtalet som folkbildningsmetod och huruvida man verkligen kan samtala med alla om allting.

Varifrån kommer din tro på kraften i samtal?

– Jag har själv både varit med om att jag ändrat åsikt eller fått ett nytt perspektiv när jag pratat med en person men också sett när andra har gjort det. Jag älskar lättnaden i att kunna säga orden ”Jag har fel” eller ”Jag har tänkt om”. Det kan kännas skamfyllt och svårt innan men när du väl säger dem så är det så skönt. Och samtal har kraften att kunna få människor att tänka om, utvecklas och se sig själva och andra med nya ögon.

Vad kommer din föreläsning på Folkbildarforum att handla om?

– Hur kraftfullt det är att verkligen lyssna på andra människor på djupet. Hur bättre samtal kan förändra världen. Hur vi behöver lära oss att prata med varandra och lyssna på varandra för att kunna fortsätta leva tillsammans i ett samhälle.

Vad har du lärt dig av att göra podden ”Hur kan vi?”? 

– Att jag har fel om människor oftare än jag tror. Att jag är snabb till att döma och kategorisera andra människor. Att jag kan hitta ett frö av igenkänning i alla jag träffar. Att vi är mer lika än vi tror när vi väl börjar lyssna på ett empatiskt plan. 

Ni möttes av en del häftig kritik efter det avsnitt där Ingrid Carlqvist gästade. Kritikerna ansåg att hennes ifrågasättande av förintelsen borde bemötts mer kraftfullt. Hur ser du på reaktionerna, nu i efterhand? 

– Jag tycker att reaktionerna var förväntade och lätta att förstå, både då och nu. Min roll som samtalsledare i “Hur kan vi?” är inte att varje gång det ges tillfälle ifrågasätta, jag agerar inte i den här podden som en journalist. Syftet här är att förstå en annan människa. Då kan det vara läge att inte sparka in varje öppen dörr utan avvakta för att förstå vart hon är på väg, men också vad hon menar med det hon säger och varför hon säger det. Vi borde varit tydligare med vad “Hur kan vi?” står för och vad för slags podd vi är så att människor inte förväntade sig en argumentativ debatt, en journalistisk granskning, utan ett mänskligt samtal.

Anmäl dig till Folkbildarforum med årets tema Tillit, trovärdighet, transparens här.

Folkbildarforum 2019

Forskning om civilsamhället får eget centrum

fredag 13 september 2019

Forskning om civilsamhället får eget centrum

Ett nytt forskningscentrum har invigts på Ersta Sköndal Bräcke högskola. ”Centrum för civilsamhällesforskning” har som mål att bli en ännu tydligare röst i samhällsdebatten. Den 20 november kommer Lars Svedberg och Lars-Erik Olsson till Folkbildarforum och berättar mer.

Sedan början av 90-talet har Ersta Sköndal Bräcke högskola bedrivit forskning om civilsamhället och nu samlas den forskningen och kunskapen i ett nytt centrum, för att vidareutvecklas.

Centrum för civilsamhällesforskning invigdes den 11 september med tal av flera av högskolans forskare, såsom Lars Svedberg, Lars Trägårdh och gästforskaren Maribel Morey.

– Sverige är en del av världen även när det gäller civilsamhället. Men det finns alltjämt skäl att fördjupa forskningen nationellt och lokalt. Mycket återstår. Och att förstå hur Sverige ter sig internationellt i denna forskning, sa Lars-Erik Olsson, enhetschef för Centrum för civilsamhällesforskning vid invigningen.

Under Folkbildarforum den 20 november får vi veta mer om det nya forskningscentrat, när Lars-Erik Olsson och professor Lars Svedberg  kommer och berättar.

Anmäl dig till Folkbildarforum här.
Ta en titt på programmet här.

 

Diverse

Migranternas egna berättelser i ny rapport

fredag 30 augusti 2019

Migranternas egna berättelser i ny rapport

Nu är rapporten om Sensus integrationsprojekt #fokus klar. Rapporten är resultatet av ett delprojekt inom forskningsprogrammet Migration, lärande och social inkludering vid LiU.

Forskningsprogrammets syfte är att undersöka hur migranter upplever de språkintroducerande insatser de möter i Sverige. Forskningen bygger på intervjuer och tanken är att bidra med ”tjocka” berättelser och beskrivningar med grund i deltagarnas egna erfarenheter och meningsskapande. 

Ett av delprojekten inom programmet har studerat Sensus integrationsprojekt #fokus. Den färdiga rapporten fått namnet ”Folkbildning på svenska?: En studie av språkintroduktion för migranter i studieförbundet Sensus regi” och finns nu att läsa här

Rapporten har sammanställts av Magnus Dahlstedt och Andreas Fejes, professorer vid Linköpings universitet samt Sabine Gruber, lektor och docent i social arbete vid Linköpings universitet. Den 3 september presenteras rapporten vid ett nu fulltecknat seminarium i Sensus lokaler i Norrköping. 

Läs även vår intervju med Sabine Gruber om rapporten, som finns här.

 

 

 

Folkbildarforum 2019

”Att vara transparent är att vara modig”

torsdag 22 augusti 2019

”Att vara transparent är att vara modig”

Musikjournalisten Anna Charlotta Gunnarson kommer till Folkbildarforum och berättar om sin nya bok ”Kvinnorna som formade pophistorien”. Här berättar hon om hur musik och musikjournalistik kan vara folkbildande, och reflekterar kring temat ”Tillit, trovärdighet, transparens”.

I prisbelönta radioserien ”Pop och politik” har Anna Charlotta Gunnarson skildrat modern historia och samhällsutveckling genom ett musikaliskt filter i sju säsonger. Serien följdes av boken ”Popmusik rimmar på politik” 2016 och just nu sänds den tredje säsongen av hennes radioserie ”Fejk” som granskar kända historiska skeenden med nya ögon och öron.

Boken ”Kvinnorna som formade pophistorien” kom ut i våras och lyfter fram komponerande och musicerande kvinnor som inte fått sin rättmätiga plats i historieskrivningen.

Utifrån din bok och ditt arbetsfält, vad får du för tankar kring årets tema ”Tillit, trovärdighet, transparens”?

– Tillit är ett väldigt vackert ord, men har de senaste åren lite grann blivit förknippat med träskyltar att sätta upp i vardagsrummet. Därför är det toppen att ordet lyfts fram i detta tunga sammanhang. Att våga lita på sina medmänniskor är grundläggande. Rädslan och misstänksamheten är de största hoten mot en enad värld. Min drivkraft är att hitta goda exempel och att öka förståelsen för varför orättvisor och hårda normer har uppstått historiskt och i dag. Jag tror mer på att försöka greppa omvärlden än att döma ut den. Kvinnor har varit sorgligt exkluderade i musikbranschen och tvingats se hur mindre begåvade män seglat förbi dem. Det viktiga är att förstå hur det har kunnat ske och hur vi i dag undviker att göra samma misstag. Hela musikvärlden har förlorat på att förbise massor av kvinnliga genier för att man inte litat på deras kompetens. Min bok kan förhoppningsvis ge några av dessa stjärnor upprättelse och nutida musikmakare en bättre plattform.

– Trovärdighet och transparens är fundamenten i all seriös journalistik och forskning. I dag har vi alla förutsättningar att skapa en bättre värld, och det mest centrala just nu är att vi alla blir bättre på att skilja åsikter från fakta. Alla trovärdiga medier och pedagoger är transparenta med sina metoder och begränsningar. Hela mitt förord till boken är skrivet så. Att vara transparent är att vara modig och jag tycker faktiskt att jag är ganska modig.

På vilket sätt kan musik och musikjournalistik vara folkbildande?

– Oj, var ska jag börja? Kom på mina föreläsningar, så får ni höra! Musiken är en så viktig del av samhällsutvecklingen, den beskriver samtiden precis på samma sätt som litteraturen, konsten och filmen. Vi hör skiftningarna i politiken, om krig, konflikter, synen på kärlek, familj, miljö och kroppsliga ideal. Det går att avläsa varje epok utifrån tonläget i låtarna på topplistorna, den alternativa musiken, vilka genrer som uppstått, vilka musiker som haft störst talutrymme och glänst i rampljuset. Självklart är det också alltid oerhört intressant att analysera vilka som samtidigt stått i kulisserna och inte haft makten över mikrofonen. Och tänk ändå – den glättigaste treminutershit kan summera en hel tidsanda. Det klarar inte någon enda roman.

När blev du själv medveten om bristen på mångfald bland utövare och personer i maktposition i musikbranschen? 

– Det har jag tänkt på sedan jag var liten. Jag har alltid haft många tjejer i min samling, och varit extra intresserad så fort någon kvinna stått med som producent, låtskrivare eller ljudtekniker. Sedan har intresset växt med åren. När vi gjorde UR-serien Pop och politik hade vi alltid med 50 procent kvinnor, och ibland fick vi slå knut på oss själva för att hitta någon som ville prata. Men vi gav aldrig upp, för vi visste ju att någonstans därute finns den efterlängtade berättelsen, och de historier vi slutligen fick höra var ofta unika. Ingen hade till exempel förut frågat Lill-Babs om succéåren bakom Berlinmuren – hon fick alltid bara prata familj. Hela musikbranschen är fylld av liknande normativa murar.

Boken har varit ute sen i maj. Vad möter du för reaktioner när du är ute och pratar om den?

– Översvallande positiva. Folk gråter, kramas och tackar som tusan. Många är också oerhört upprörda över orättvisorna och förbannar den historiska segregeringen. Många vill engagera sig. Häftigast för mig personligen är att somliga av de omskrivna kvinnorna själva varit och lyssnat och blivit glada och styrkta. Dessutom har släktingar till några avlidna idoler hört av sig och varit stolta över att jag belyst de gamla hjältinnornas insatser. Jag har bland annat fått skicka en signerad bok till kompositören Britt Lindeborgs son och svägerska. Då klappade hjärtat, ska jag säga.

Finns det något som topplistorna från i sommar kan berätta om den tid vi lever i tycker du?

– Det finns det definitivt, men jag behöver alltid höra och se musiken i ett perspektiv, så återkom med frågan om fem år, så ska du få en snyggare analys.

 

Anna Charlotta Gunnarson samtalar om sin bok i Folkbildarforums parallella sessioner. Under konferensen får vi också höra hennes eget popband 500 mil spela live!

Anmäl dig till konferensen här.

Foto: Jessica Segerber

 

Folkbildarforum 2019

Per Molander kommer till Folkbildarforum

måndag 19 augusti 2019

Per Molander kommer till Folkbildarforum

Nu är programmet för årets Folkbildarforum klart, med föreläsningar och samtal kring temat Tilit, Trovärdighet, Transparens. Till och med den 26 augusti kan du anmäla dig till Folkbildarforum till rabatterat pris. 

Sedan tidigare är det klart att Jonna Bornemark, Brit Stakston, Carl Heath och Navid Modiri håller föreläsningar. Modiri och Stakston ingår också i samtalspanelen ”Samtal om samtal” tillsammans med Stina Oscarson och Vidar Aronsson. 

Till föreläsarna lägger vi nu även till Per Molander, ordförande i regeringens Jämlikhetskommission. Molander har arbetat åt bl a Världsbanken och OECD, var huvudsekreterare i katastrofkommissionen om tsunamin 2005 och har skrivit ett flertal böcker om politik och filosofi, såsom ”Ojämlikhetens anatomi” och ”Condorcets misstag”.  Enligt Per är varken materiell jämlikhet eller demokrati samhälleliga tillstånd som står av egen kraft. Tvärtom är de instabila; de måste ständigt underhållas och försvaras för att inte vittra. Materiell ojämlikhet som inte aktivt motverkas med politiska ingrepp tenderar att växa av sig själv. Demokratin, som kan definieras som politisk jämlikhet, löper samma risk. Per är också en stark kritiker av New Public Management, och menar att styrning av offentliga verksamheter inte bör grundas på en förvaltningsfilosofi som i så liten grad förmår problematisera skillnader mellan privat näringslivsverksamhet och det offentliga.

Per Molander kommer i sin föreläsning att fokusera på den stora tilliten i samhället, vad som påverkar den och vad den i sin tur påverkar.

Mer om årets program hittar du här. Vi fortsätter att presentera föreläsarna och eftermiddagssessionerna här i bloggen under hösten.

Anmäler du dig till konferensen senast den 26 augusti får du 20% rabatt på anmälningsavgiften. Anmäl dig här!

Foto: Sofia Runarsdotter

Folkbildarforum 2019

3 tonsäkra lästips

tisdag 09 juli 2019

3 tonsäkra lästips

Musikjournalisten och artisten Anna Charlotta Gunnarson kommer till Folkbildarforum i november och berättar om sin nya bok “Kvinnorna som formade pophistorien”. Tills dess, här är tre lästips på temat kvinnor och musik.

 

Anna Charlotta Gunnarson: Kvinnorna som formade pophistorien (Atlas förlag)

Hur väl kan du din Britt Lindeborg? Kompositören och textförfattaren som ligger bakom “Hej, mitt vinterland” och som gav svensk text till “Lyckliga gatan” och “Mitt sommarlov? Det var ju också hon som skrev texten till “Judy min vän”, som Tommy Körberg vann Melodifestivalen med 1969 och “Diggilo Diggiley”, som Herreys vann hela Eurovision Song Contest med 1984. Ändå är hon ett okänt namn för de flesta svenskar.

Britt Lindeborg skrev flera hundra låtar och merparten spelades in och framfördes på stora scener av etablerade artister. Men själv kände hon sig osynlig. Hon hade skrivit låtar till Melodifestivalen i ett decennium innan hon bjöds in att närvara vid tävlingen, hon fick sällan eller aldrig träffa artisterna som framförde hennes verk och hon erbjöds aldrig någon anställning i musikbranschen, så som hennes manliga kollegor. 

Britt Lindeborg är också en av många om kvinnor som glömts bort när populärmusikens historia skrivits. Kanske för att den så ofta skrivits av män?

I musikjournalisten Anna Charlotta Gunnarsons nya bok berättas såväl Lindeborgs historia som en mängd andra kvinnliga artister och kompositörers. Vi får också läsa om bristen på kvinnor i musiklexikon, Karin Juels modiga nazistprotester och om hur Agnetha Fältskogs insatser som låtskrivare och producent hamnat i skuggan av rollen som ”hon i Abba”. 

Ellinor Skagegård: För dig ska musiken bara vara ett smycke (Leopard förlag)

Det här är berättelsen om Fanny Mendelssohn, tidigare mest sedd som kompositören Felix Mendelssohns begåvade syster, numera erkänd som framstående kompositör och en av det tidiga 1800-talets skickligaste musiker. Trots att hennes far var en för tiden vidsynt man, som beundrade sin dotter och uppmuntrade hennes musikalitet och övriga begåvning, klargjorde han för henne att för brodern Felix kan musiken bli ett yrke, men för dig kan den bara vara ett smycke. Det vill säga något som kunde öka hennes värde på äktenskapsmarknaden och som hon sedan kunde utöva i hemmet.

Berättelsen skildrar familjen Mendelssohns liv som konverterade judar mot bakgrund av ett Europa mellan revolution och reaktion och mellan upplysning och romantik. Att en kvinna som dessutom kom från en judisk familj skulle kunna  få erkännande som något mer en begåvad amatör var närmast otänkbart. Judar, liksom kvinnor, har helt enkelt inte det existentiella djup som krävs för att skapa verklig konst, utan kan enbart härma och sammanfoga delar – på ytan få dem att se ut som mästerverk, menade t ex kompositören Rickard Wagner.

Det här är en berättelse om nedtryckt genialitet och begränsningar, men också om musik som trots allt inte har tystats.

Emma Knyckare: Patriarkatet får inte festa med oss (Teg Publishing)

Sommaren 2017 duggade rapporterna om sexuella övergrepp och trakasserier på festival tätt. Komikern och programledaren Emma Knyckare var en av många som kände att hon fått nog och postade en tweet: “Vad tror ni om att vi styr ihop en asfet festival dit bara icke-män är välkomna som vi kör tills ALLA män har lärt sig hur en beter sig?”

Responen blev enorm och med hjälp av en arbetsgrupp tog idén om en festival utan cis-män form.

En separatistisk festival väcker dock mycket känslor och redan innan festivalen hade ägt rum var den anmäld till Diskrimineringsombudsmannen (DO). Så småningom fälldes den också – för kommunikationen av festivalen som ett event för icke-män. Någon diskriminering på plats skedde dock inte. Det kom bara en man när festivalen ägde rum hösten 2018 och han släpptes in.

Nu har berättelsen om festivalen blivit till en bok. Där berättar arrangörsgruppen om vägen till det faktiska arrangemanget på Bananpiren i Göteborg, men delar också med sig av tips om allt från artistbokning, säkerhet, PR och finansiering. 

 

Glöm inte att anmäla dig till Folkbildarforum före den 23 augusti för att få rabatterat pris! Anmäl dig här.

 

Diverse

#fokus på migration, lärande och social inkludering

torsdag 20 juni 2019

#fokus på migration, lärande och social inkludering

Uppskattad och lättillgänglig utbildning och omtyckta ledare. Men också krånglande byråkrati som sätter käppar i hjulen. Det är lite av vad som kommer fram i rapporten om Sensus integrationsprojekt #fokus i Norrköping och Gusum som läggs fram i höst. Rapporten presenteras på en seminariedag den 3 september. Nu är anmälan öppen.

Forskningsprogrammet Migration, lärande och social inkludering är ett flerårigt program som drivs vid Linköpings Universitet. Syftet är att undersöka hur migranter själva upplever de språkintroducerande insatser de möter i Sverige. Programmet pågår under en åttaårsperiod och tanken är att kunna följa personer som tagit del av olika insatser och intervjua dem med två-tre års mellanrum.

Ett delprojekt inom programmet har följt det Sensus-ledda #fokus, ett treårigt – integrationsprojekt finansierat av asyl-, integrations- och migrationsfonden (AMIF). Projektet avslutas tidigt i höst, och en forskningsrapport om #fokus med inriktning mot insatser för språkintroduktion läggs fram i samband med detta.

Den 3 september presenteras rapporten i Sensus lokaler på Teatergatan i Norrköping. Rapporten har ställts samman av Magnus Dahlstedt, Andreas Fejes, professorer vid Linköpings universitet och Sabine Gruber, lektor och docent i social arbete vid Linköpings universitet.

Sabine Gruber har intervjuat 15 personer som deltagit i #fokus, inom ramen för Svenska från dag 1. Intervjuerna har i de flesta fall genomförts med hjälp av tolk. Ambitionen har varit att få till en blandad grupp avseende ålder, utbildningsnivå och ursprungsland. Det har inneburit att såväl deltagare med hög utbildning som analfabeter har intervjuats.

– Det flesta är väldigt glada för den här verksamheten, säger Sabine Gruber.

– Man tycker att det känns roligt och meningsfullt och känner en tacksamhet för att det här sammanhanget finns. Många av deltagarna kom till Sverige hösten 2015 eller vintern 2016 och befinner sig fortfarande i en asylprocess.

Språkutbildningens fokus på vardagssvenska har särskilt uppskattats och omtalas av flera som mer lättillgänglig än SFI:n. Detta gäller inte minst för de deltagare som saknar tidigare utbildning. Även kursledarna är omtyckta och någon deltagare beskrev i sin intervju ledaren som “min syster”.

Samtidigt som språkkurserna inom #fokus beskrivs i positiva ordalag finns logistiska problem som återkommande tagits upp i intervjuerna. De flesta som Sabine Gruber har  intervjuat har fått flytta runt i landet i takt med att asylboenden läggs ner. Migrationsverket har dock beslutat att de som flyttat till närliggande kommuner ska få busskort för att kunna fortsätta att delta i den verksamhet man redan börjat i.

– Men många har fått vänta i veckor på busskort och kan inte ta sig till sina kurser. Det gör mig upprörd. Sensus gör det här bra, regeringen gör den här satsningen och så stupar det på att byråkratin inte funkar så de kan få sina busspengar. Även cirkelledarna är frustrerade. Hur kan man se till att det fungerar? Det är något att ta med sig.

Personligen tar hon också med sig funderingar kring de olika förutsättningar människor har att kunna lära sig ett nytt språk. För den som är äldre, saknar utbildning och är traumatiserad kan det vara mycket svårt, kanske till och med omöjligt, att ta till sig svenskan.

– Några kvinnor strax under 60 sa till mig att de inte har förutsättningar för att lära sig ett nytt språk. Det är för mycket som hänt. De säger “jag satsar på mina barn”. De tycker att det är viktigt att barnen kan etablera sig i det svenska samhället och vill stötta dem men de klarar inte att själva lära sig språket.

– De har haft uppehållstillstånd i flera år, har gått tre år SFI men har inte gjort den förväntade progressionen. De riskerar att fastna i svenskundervisningen, samtidigt som de längtar febrilt efter att kunna börja arbeta och försörja sig själva. De har lärt sig att ”svenskan är nyckeln” till det svenska samhället, men får bara sämre självförtroende när de har svårt att lära sig språket. Det här är ju inte en fråga för Sensus, utan jag tänker mer på hur man i stort rent politiskt ser på de här frågorna. Att alla ska lära sig på samma sätt. Det är en diskussion som behöver komma fram.

Samtidigt har många unga människor en annan kapacitet. De har livet framför sig och “ger järnet”, säger Sabine Gruber.

Mer om rapporten och om andra resultat från forskningsprogrammet Migration, lärande och social inkludering blir det den 3 september. Här anmäler du dig och här finns programmet.

 

 

 

 

 

1 2 3 4 5 29