Folkbildarforum

Kategori: Diverse

Diverse

Dags för nya Tisdagsträffar!

måndag 17 februari 2020

Dags för nya Tisdagsträffar!

Nytt år, nya Tisdagsträffar. Vid tre tillfällen i vår möts vi igen för att samtala och utbyta erfarenheter som rör integration. 

Årets första träff äger rum den 25 februari på Linköpings Stadsbibliotek, då uppskattade talaren Charbel Gabro (bilden) ger en inspirerande föreläsning om inkludering och exkludering och om att invandra till Sverige. Vad innebär det att komma som nyanländ till Sverige? Hur lätt är det egentligen att anpassa sig till nya strukturer, att förstå normer och sociala koder? 

Den 31 mars lyssnar vi till Alexandra Nörby, samordnare för mänskliga rättigheter på Länsstyrelsen i Östergötland. Alexandra kommer att samtala kring barnkonventionen, som blev svensk lag den 1 januari i år. Vad innebär den nya lagen för barn som vistas i Sverige?

Och så avslutningsvis, den 5 maj, kommer Josefin Zeolla från Röda Korset, att berätta om Röda Korsets återvändandeprojekt, som stöttar asylsökande som av- och utvisas mot sin vilja.

Mer om föreläsningarna och hur du anmäler dig hittar du här.

Alltid på en tisdag kl 15.30 – 17.30.

Foto: Talarforum.

Diverse

Ett ledarprogram för bildning i en digitaliserad värld

måndag 03 februari 2020

Ett ledarprogram för bildning i en digitaliserad värld

Vad kan lärande i en digitaliserad värld innebära? För ett år sedan drog ledarskapsprogrammet ”Digitalisering, bildning, ledarskap” igång, under ledning av Troed Troedson. Deltagarna, med ledande uppdrag på folkhögskolor och studieförbund, har rest runt i landet och i den virtuella världen, för att förstå det nya utbildningslandskapet. 

”Digitalisering, bildning och ledarskap. Det är tre områden som är alldeles särskilt hoptrasslade just nu. Två av dem känner vi sedan länge. Bildning har alltid handlat om ledarskap – och ledarskap har alltid förutsatt bildning. De två har utvecklats i symbios under århundraden, för att inte säga årtusenden. En utveckling som varit rimligt långsam och rimligt förutsägbar.

Så kommer den tredje komponenten, det vi lite slarvigt kallar digitalisering. Egentligen är det all form av informationsteknik, från de första radioapparaterna, diaprojektorn och telefonen till datorer, internet och avancerad VR-utrustning.

Alla som jobbar med ledarskap har på ett eller annat sätt tagit till sig det här. De använder självklart datorer, mobiltelefoner och gps:en i bilen. Men väldigt få av dem har på allvar funderat över vad digitalisering egentligen betyder för ledarskap. Att hierarkier gradvis byts ut mot mycket mer komplicerade organisationsformer, att specialisering byts mot komplexitet och att långsiktig planering bör lämna plats åt agil och lättrörlig verksamhet.”

Så skrev Troed Troedson i vår tidning #Fofo förra våren, inför att det ettåriga ledarskapsprogrammet Digitalisering, bildning, ledarskap drogs igång.

Den siste januari avslutade vi programmet med en träff i Malmö, där vi bl a träffade internetveteranen Joakim Jardenberg och Claes Magnusson, rektor på Malmö Yrkeshögskola som på ett mycket kreativt sätt utbildar programmerare.

Under ett år har vi rest runt i landet och i den virtuella världen och utforskat vad lärande i en digitaliserad värld kan bli. Vi har besökt forskare, teknikföretag, ledarskapstänkare och läromedelsutvecklare

Deltagarna har alla ledande uppdrag på folkhögskolor eller studieförbund och syftet har varit att förstå det nya utbildningslandskap som ett digitaliserat samhälle utgör.

Initiativet till programmet togs av Anneli Dahlqvist rektor på Bona folkhögskola, och har letts av Troed Troedsson, Paradigmmäklarna. 

Meningen är att programmet får sin fortsättning genom att det gett verktyg till deltagarna att verkligen utveckla verksamheter för bildning i en digitaliserad värld.

Anneli Dahlqvist:

– Det har varit en omtumlande resa! Jag har nästan svårt att förstå att jag verkligen har fått träffa dessa giganter i sina områden, och hoppas verkligen att jag vågar mer, gör flera misstag, lär mig, testar igen och på så sätt lyckas vara med i riktig förändring! 

Vy från toalett på 53-e våningen i Turning Torso.

Och var avslutade vi en sådan historia om inte i Malmös Turning Torso, ett paradigmskifte i sig själv, fast i skruvat stål och betong?

Diverse, Folkbildning

När kommunerna möter framtiden har folkbildningen en nyckelroll

fredag 17 januari 2020

När kommunerna möter framtiden har folkbildningen en nyckelroll

När folkbildningen är som bäst bidrar den till att stärka och utveckla demokratin och ger en mångfald av män­niskor möjlighet påverka sin livssituation och delta i samhällsutvecklingen. Den medverkar till att utbildningsklyftor utjämnas,  att bildnings- och utbildningsnivån höjs och till att intresset för och delaktigheten i kulturlivet kan öka.

”Är det här intressant för er? Hur kan vi tillsammans vässa den här verksamheten i er kommun?” Det är utgångspunkten för dialogen när Bildningsförbundet Östergötlands och länets studieförbund och folkhögskolor besöker region och kommuner.

Som ett underlag för dialogen tar Bildningsförbundet Östergötland fram broschyrer som förtydligar folkbildningens uppdrag och roll och hur den kommer till uttryck i respektive kommun. Två versioner finns redan, för Norrköping och Kinda. Under våren kommer informationsbroschyrer för fler kommuner att framställas. 

På ett överskådligt, läsarvänligt och utmanande sätt beskrivs hur studieförbund och folkhögskolor vill axla ett ansvar för demokratin och för ett öppet och inkluderande samhälle. Broschyren visar vilka studieförbund och folkhögskolor som är verksamma i respektive kommun. Från dessa lyfts fyra exempel på kurser och satsningar och vilken betydelse de haft för människorna som tagit del av dem. Foldern ger också statistik över verksamheten i kommunen och hur den finansieras.

Materialet vänder sig till politiker, tjänstemän och alla som är intresserade av folkbildningen i sin kommun. 

– Vid besöken vi nu gör hos kommunerna inleder vi en diskussion om värdet för dem av samarbete med folkbildningen utifrån ”Demokratimålen” på broschyrens första sida. Är de här frågorna viktiga för er? Hur tror ni att Folkbildningen kan bidra? Vi frågar bl a om deras planer på att uppmärksamma ”Demokratin 100 år”. Vi vill vara delaktiga där, och  diskutera de komplexa samhällsfrågor som demokratin har att hantera idag, berättar Lasse Holmgren, från Bildningsförbundet Östergötland.

– Vi ser också till att de här diskussionerna hänger ihop med vårt arbete med Folkbildarforum, och med årets tema Klokhet och Kunskap. Det handlar ju om hur vi blir kloka och omdömesgilla som individer och medborgare och framförallt hur blir vi det tillsammans, som samhälle?

 

Här kan ni ladda ned foldrarna för Norrköping och Kinda.

 

Diverse

Migranternas egna berättelser i ny rapport

fredag 30 augusti 2019

Migranternas egna berättelser i ny rapport

Nu är rapporten om Sensus integrationsprojekt #fokus klar. Rapporten är resultatet av ett delprojekt inom forskningsprogrammet Migration, lärande och social inkludering vid LiU.

Forskningsprogrammets syfte är att undersöka hur migranter upplever de språkintroducerande insatser de möter i Sverige. Forskningen bygger på intervjuer och tanken är att bidra med ”tjocka” berättelser och beskrivningar med grund i deltagarnas egna erfarenheter och meningsskapande. 

Ett av delprojekten inom programmet har studerat Sensus integrationsprojekt #fokus. Den färdiga rapporten fått namnet ”Folkbildning på svenska?: En studie av språkintroduktion för migranter i studieförbundet Sensus regi” och finns nu att läsa här

Rapporten har sammanställts av Magnus Dahlstedt och Andreas Fejes, professorer vid Linköpings universitet samt Sabine Gruber, lektor och docent i social arbete vid Linköpings universitet. Den 3 september presenteras rapporten vid ett nu fulltecknat seminarium i Sensus lokaler i Norrköping. 

Läs även vår intervju med Sabine Gruber om rapporten, som finns här.

 

 

 

Diverse

#fokus på migration, lärande och social inkludering

torsdag 20 juni 2019

#fokus på migration, lärande och social inkludering

Uppskattad och lättillgänglig utbildning och omtyckta ledare. Men också krånglande byråkrati som sätter käppar i hjulen. Det är lite av vad som kommer fram i rapporten om Sensus integrationsprojekt #fokus i Norrköping och Gusum som läggs fram i höst. Rapporten presenteras på en seminariedag den 3 september. Nu är anmälan öppen.

Forskningsprogrammet Migration, lärande och social inkludering är ett flerårigt program som drivs vid Linköpings Universitet. Syftet är att undersöka hur migranter själva upplever de språkintroducerande insatser de möter i Sverige. Programmet pågår under en åttaårsperiod och tanken är att kunna följa personer som tagit del av olika insatser och intervjua dem med två-tre års mellanrum.

Ett delprojekt inom programmet har följt det Sensus-ledda #fokus, ett treårigt – integrationsprojekt finansierat av asyl-, integrations- och migrationsfonden (AMIF). Projektet avslutas tidigt i höst, och en forskningsrapport om #fokus med inriktning mot insatser för språkintroduktion läggs fram i samband med detta.

Den 3 september presenteras rapporten i Sensus lokaler på Teatergatan i Norrköping. Rapporten har ställts samman av Magnus Dahlstedt, Andreas Fejes, professorer vid Linköpings universitet och Sabine Gruber, lektor och docent i social arbete vid Linköpings universitet.

Sabine Gruber har intervjuat 15 personer som deltagit i #fokus, inom ramen för Svenska från dag 1. Intervjuerna har i de flesta fall genomförts med hjälp av tolk. Ambitionen har varit att få till en blandad grupp avseende ålder, utbildningsnivå och ursprungsland. Det har inneburit att såväl deltagare med hög utbildning som analfabeter har intervjuats.

– Det flesta är väldigt glada för den här verksamheten, säger Sabine Gruber.

– Man tycker att det känns roligt och meningsfullt och känner en tacksamhet för att det här sammanhanget finns. Många av deltagarna kom till Sverige hösten 2015 eller vintern 2016 och befinner sig fortfarande i en asylprocess.

Språkutbildningens fokus på vardagssvenska har särskilt uppskattats och omtalas av flera som mer lättillgänglig än SFI:n. Detta gäller inte minst för de deltagare som saknar tidigare utbildning. Även kursledarna är omtyckta och någon deltagare beskrev i sin intervju ledaren som “min syster”.

Samtidigt som språkkurserna inom #fokus beskrivs i positiva ordalag finns logistiska problem som återkommande tagits upp i intervjuerna. De flesta som Sabine Gruber har  intervjuat har fått flytta runt i landet i takt med att asylboenden läggs ner. Migrationsverket har dock beslutat att de som flyttat till närliggande kommuner ska få busskort för att kunna fortsätta att delta i den verksamhet man redan börjat i.

– Men många har fått vänta i veckor på busskort och kan inte ta sig till sina kurser. Det gör mig upprörd. Sensus gör det här bra, regeringen gör den här satsningen och så stupar det på att byråkratin inte funkar så de kan få sina busspengar. Även cirkelledarna är frustrerade. Hur kan man se till att det fungerar? Det är något att ta med sig.

Personligen tar hon också med sig funderingar kring de olika förutsättningar människor har att kunna lära sig ett nytt språk. För den som är äldre, saknar utbildning och är traumatiserad kan det vara mycket svårt, kanske till och med omöjligt, att ta till sig svenskan.

– Några kvinnor strax under 60 sa till mig att de inte har förutsättningar för att lära sig ett nytt språk. Det är för mycket som hänt. De säger “jag satsar på mina barn”. De tycker att det är viktigt att barnen kan etablera sig i det svenska samhället och vill stötta dem men de klarar inte att själva lära sig språket.

– De har haft uppehållstillstånd i flera år, har gått tre år SFI men har inte gjort den förväntade progressionen. De riskerar att fastna i svenskundervisningen, samtidigt som de längtar febrilt efter att kunna börja arbeta och försörja sig själva. De har lärt sig att ”svenskan är nyckeln” till det svenska samhället, men får bara sämre självförtroende när de har svårt att lära sig språket. Det här är ju inte en fråga för Sensus, utan jag tänker mer på hur man i stort rent politiskt ser på de här frågorna. Att alla ska lära sig på samma sätt. Det är en diskussion som behöver komma fram.

Samtidigt har många unga människor en annan kapacitet. De har livet framför sig och “ger järnet”, säger Sabine Gruber.

Mer om rapporten och om andra resultat från forskningsprogrammet Migration, lärande och social inkludering blir det den 3 september. Här anmäler du dig och här finns programmet.

 

 

 

 

 

Diverse

”Bensinpriset är en symbolfråga”

måndag 03 juni 2019

”Bensinpriset är en symbolfråga”

Det så kallade Bensinupproret har aktualiserat frågan om rättvis klimatomställning. Bränslepriset blir en symbolfråga, menar Björn-Ola Linnér, klimatforskare vid Linköpings Universitet. Att det relativa priset på bensin inte ökat spelar ingen roll. Det handlar om att den försämrade servicen på landsbygden gjort människor mer bilberoende.

I april höll Björn-Ola Linnér ett uppskattat lunchseminarium arrangerat av Bildningsförbundet Östergötland, om rättvis omställning och hur vi åstadkommer den. I sin forskning intresserar han sig för hur människor runt om i världen ser på omställningen till ett hållbart samhälle, till följd av klimatförändringarna.

Ungefär samtidigt som Björn-Ola Linnér höll sin föreläsning startades Facebook-gruppen Bensinupproret 2.0, en rörelse som protesterar mot de höjda bränslepriserna. På drygt sex veckor har gruppen samlat över 600 000 medlemmar. En del jämför Bensinupproret med Gula Västarna i Frankrike, men det svenska motståndet har varit mer stillsamt.

Björn-Ola Linnér är dock inte förvånad över att det uppkommit.

– Det är oerhört viktigt att man adresserar även dem som känner sig exkluderade i debatten om omställning. Att konflikten finns har vi kunnat se en längre tid, men det är först de senaste månaderna vi har börjat ha den här diskussionen.

Åtgärder för klimatomställning ser en del enbart som något positivt, något som förknippas med bättre hälsa och renare städer. Men andra ser omställningen som ett hot mot försörjningen och vårt sätt att leva.

– När det gäller just bensinupproret så har bensinen blivit en symbolfråga. Vår köpkraft har egentligen inte minskat, vi har bättre råd att köpa bensin idag. Det som hänt är att servicen på landsbygden försämrats så att man blivit mer beroende av bilar. Ska man göra en omställning så måste den även gagna landsbygden.

Och då handlar det inte om att sänka bensinpriset. Det vore en kortsiktig åtgärd, menar Björn-Ola Linnér, eftersom klimatförändringarna också kommer att slå orättvist. Människor med resurser och möjlighet till flexibilitet på arbetsmarknaden kommer att klara förändringarna bättre.

– Men vill man att människor ska kunna leva på ett vettigt och hållbart sätt på landsbygden så går utvecklingen i helt fel riktning. Servicen har försämrats enormt. Bank, post och affärer läggs ner, liksom skolor och kollektivtrafiklinjer.

– Istället borde man göra en tydlig markering: här gör vi satsningar som kommer landsbygden till del. Så att man ser att det finns en tanke om ett bättre liv för alla.

Glädjande nog förs diskussionen om rättvis omställning även internationellt, berättar Björn-Ola Linnér. EU-kommissionen har börjat ta upp frågan med särskilt sikte på unionens kolregioner. 24 regioner har identifierats som extra känsliga när man fasar ut fossila bränslen. Där kommer att krävas riktade insatser.

Men samhällsomställningar är möjliga och har gjorts förut.

– Varvsnedläggningen på västkusten till exempel. Det var dramatiskt när det hände och det gjordes stora satsningar för att minska de negativa inverkningarna. Det handlar om att erbjuda ny utbildning och nya arbetsmöjligheter eller med andra medel underlätta för människor som annars kan bli exkluderade i omställningen.

Christel Valsinger

Foto: David Brohede

Läs mer om rättvis omställning i senaste numret av #FOFO, där vi intervjuat Anna Kaijser som arbetar med samhällsvetenskaplig miljö­forskning.

 

 

 

 

 

Diverse

Tankeväckande dag för demokratin

måndag 06 maj 2019

Tankeväckande dag för demokratin

Hur stärker vi demokratin i Sverige? Hur kan en demokratisering av EU se ut? Och hur fungerar demokratin i Bangladesh? Det var några av frågorna som fick svar av föreläsarna under ”Demokrati som handling och idé” på Arbetets Museum i Norrköping.

Moderator Zaynab Ouahabi, från ABF, inledde demokratidagen med att uppmana oss att inte ta demokratin för given, eftersom det finns krafter som vill annorlunda. Därefter presenterade hon dagens första föreläsare Per Wirtén, frilansskribent och författare till boken “Är vi framme snart? Drömmen om Europas förenta stater”.

Per Wirtén vill se en utökad demokratisering av EU. Det är ett sätt att stå emot de nationalistiska vindar som blåser över hela Europa, menar han, att faktiskt erbjuda en vision om ett fungerande europeiskt samarbete.

– Allt ropar på gemensamma beslut: valuta, ekonomi, klimat etc. Men många längtar efter åternationalisering. Vilken pol ska vinna? Det är helt oförutsägbart just nu. Och det är vad EU-valet handlar om.

Per Wirténs grundsyn är att det är en dålig idé att gräva ner sig och enbart försvara EU:s framsteg sedan 50-talet.

– De som är missnöjda med EU har en poäng. Europatankens idéer har inte förverkligats. Det behövs ett eget alternativ på hur Europa ska se ut i framtiden. Det räcker inte att svara med hur mycket bättre det blivit i Europa de senaste åren.

EU:s viktigaste fråga är den sociala frågan. Ojämlikheten mellan de de rika och fattiga delarna av EU är enorm. Vi måste börja se på problemen som våra egna.

– Arbetslösheten i Frankrike är ett europeiskt problem. Låga löner i Polen är också vårt problem. Vi har ett gemensamt ansvar. En fattig rumän är en fattig europé.

Framöver kommer EU att handla om en utvidgad ekonomisk politik, menar han. Det kommer att behövas en finanspolitik, en finansminister och en ökad budget för investeringar, konjunkturpolitik och fördelningspolitik mellan fattiga och rika.

– Man säger att EU är ett fredsprojekt men glömmer hur. Det är det genom att vara antinationalistiskt. Att begränsa nationalstaternas suveränitet och skapa en överstatlig lagstiftning. EU är sprunget ur erfarenhet av krig och folkmord som vilat på nationalistisk grund. EU-tanken är överstatlig.

Så hur tar vi språnget till en utvidgad demokratisering av EU? För Per Wirtén handlar det i ett första steg om att förstärka parlamentet, som är den enda folkvalda instansen i EU.

Dagens andra föreläsning flyttade perspektivet från EU till Sydasien. Supriti Dhar arbetade som journalist i 21 år i Bangladesh innan hon startade nyhetsportalen Women Chapter, en feministisk onlineplattform där kvinnor får skriva och uttrycka sina åsikter. En inte ofarlig verksamhet. I Bangladesh tillämpas en lag mot blasfemi, som ger regeringen rätt att konfiskera material som anses sårande för statsrelisgionen, som sedan 1980-talets slut är Islam. En annan lag, som Supriti Dhar kallar Black law, ger polisen rätt att arrestera vem som helst som anses samla information om regeringen med hjälp av digitala verktyg. Lagen sägs vara till för att skydda medborgarna från att utsättas för cyberkrimiliatet, men används för att arrestera journalister och konfiskera deras utrustning utan domstolsbeslut. Supriti Dhar, som själv är icketroende, har på grund av lagarna, fått lämna sitt hemland och bor idag i Norrköping, där hon fått ett fristadsstipendium genom organisationen ICORN.

Supriti Dhar, Per Wirtén och Zaynab Ouahabi i samtal.

Jämställdheten har en lång väg att gå i Bangladesh, även om Sydasien har och har haft kvinnor i ledande positioner länge. Supriti Dhar visade bilder på tidigare kvinnliga politiker som Indiens premiärminister Indira Ghandi, Pakistans premärminister Benazir Bhutto och Bangladesh premiärminister Sheikh Hasina, men underströk att de alla kommit till makten via familjerelationer och måste spelar enligt patriarkala regler.

– Att kvinnor går med i politiska partier gör dem inte feministiska. Det är partiets politiska agenda som räknas. Och i lagstiftande sammanhang är kvinnorna få.

Med Women Chapter har Supriti Dhar lyckats skapa en plattform som blir läst, även av företrädare för regeringen. Nyhetssajten har bland annat skrivit om #metoo. Och även om upproret inte lett till några domar i landet, så har medvetenheten om problematiken ökat.

Vad behövs för förändringar för att göra Bangladesh mer jämställt? löd en fråga från publiken.

– Vi behöver kvinnovänliga system, svarade Supriti Dhar.  

– Vi kan byta ut folk, men det hjälper inte. Vi måste byta system och vi behöver feministiska system. Våra män tror att feminismen är emot dem, men de är också offer för systemet. Det finns program för jämställdhet som vänder sig till kvinnorna, men vi behöver initiativ för mäns utveckling också.

Våra rättigheter som medborgare i Sverige tar vi lätt för givna, men hur många kan den svenska grundlagen? frågade Edna Eriksson, som föreläste på temat “Vår sköra demokrati och hur vi stärker den”.

– Det första man gör där nationalism vinner mark är att avdemokratisera den nation man fått makt i.

Edna Eriksson är  idé- och strategiutvecklare av mänskliga rättigheter och en av grundarna av MR-stiftelsen, som granskar skyddet för mänskliga rättigheter och grundlagen i Sverige. När hon påbörjade arbetet 2016 fanns redan motioner lagda som handlar om grundlagsändringar som syftar till att begränsa svensk demokrati utifrån snävare definitioner om vilka skydden ska gälla. Skyddet för den svenska grundlagen är svagt, menar många, eftersom det räcker med enkel majoritet i två riksdagsomrösningar med ett val emellan för att göra ändringar. Det mellanliggande valet kan dessutom vara ett extraval, snabbt utlyst av den sittande makten.

Men nedmonteringen av demokratin kan också gå via budgetar där nationalistiska krafter vunnit politisk makt. Det kan handla om budgetbeslut som vill avgränsa grundläggande friheter, t ex vilka kulturföreteelser som ska få pengar i en kommun.

För att stärka och skydda vår fri- och rättigheter, behöver vi bli bättre på att förstå dem, menar Edna Eriksson. Vi måste också lära oss att skilja på åsiktsfrihet och rätten att göra och säga vad man vill.

– Dödshot är ett brott i brottsbalken, det är inte yttrandefrihet. Vi får inte anävda våra friheter för att våldföra oss på vår nästa. Vi får inte ta bort friheten för någon annan. Det är demokratins gränser. Vi måste kunna gränserna i alla sammanhang, annars uppstår förvirring.

– Man får vara rasist, men börjar man göra rasism så börjar man bryta mot en massa lagar. Man får vara sexist, men börjar man göra sexism så börjar man bryta mot en massa lagar.

På temat Demokrati som handling presenterade sig sedan tre organisationer som jobbar för allas rätt att delta i samhället. Inger Händestam, förbundsordförande för SPES (Suicidprevention och Efterlevandes Stöd) tog upp tystnadsnormen som råder kring självmord, trots att fyra personer begår självmord varje dag i Sverige. Över hela världen är siffran 2200 varje dag, vilket motsvarar elva dagliga flygkrascher. Inger Händestam leder också projektet ”Läsa för livet”, som genomförs inom Sensus och är en läse- och samtalscirkel som vänder sig till alla som känner behov av att bättre förstå och bearbeta omvälvande livshändelser.

Jimmy Jonsson, representerade “Ett Norrköping för alla”, en förening som  arbetar för att alla människor ska ha samma rätt att existera i Norrköping. Verksamheten är religiöst och partipolitiskt obunden och arrangerar bl a “Tillsammansfika” på ABF varje vecka. “Ett Norrköping för alla” är en del av ”Tillsammansskapet”. Mattias Poulsen från ”Tillsammansskapet” berättade att organisationen arbetar mot främlingsfientlighet och vill motverka utanförskap. Det gör man bl a genom att erbjuda praktisk hjälp, som skjuts eller kanske någon att övningsköra med när man inte har familj eller andra som kan hjälpa till.

Mellan föreläsningarna under dagen erbjöds aktiviteter under temat “Demokratitorg”. Elever från Marieborgs Folkhögskola visade Forumteater, Linn Malmström och Alexander Johansson sjöng och spelade, Arbetets museum gav guidad visning av utställningen ”100% kamp” och på Stadsmuseet visades konst- och demokratiprojektet ”Världens Mammor”. Sverigepratar.se berättade om sin plattform för trollfria samtal.

“Demokrati som handling och idé” arrangeras på åtta olika platser i Sverige i samarbete med initiativet #vimåsteprata. I Norrköping var konferensen ett samarrangemang av Bildningsförbundet Östergötland/Folkbildarforum, Arbetets Museum, Marieborgs Folkhögskola, ABF, Sensus, Studiefrämjandet och #vimåsteprata.

Diverse

Skenande ojämlikheter och överhetens återkomst

tisdag 26 mars 2019

Skenande ojämlikheter och överhetens återkomst

Sverige har näst efter Schweiz flest dollarmiljardärer av alla västländer. Och i takt med att svenska myndigheter och politik ska drivas som privata företag har politiker och byråkrater skaffat sig privilegier som gör att de bäst kan beskrivas som en ny överhet. Det menar sociologen och författaren Göran Therborn, som föreläste på Valla Folkhögskola i fredags.

Göran Therborn är marxistisk sociolog och en av Sveriges mest kända samhällsvetare internationellt. När han lämnade Sverige i början av 80-talet så var det för att han ansågs för radikal för en professur, men i Holland kunde han arbeta med internationella frågor och jämförandeforskning. 2006 blev han professor i sociologi vid universitetet i Cambridge men sedan några år tillbaka är han pensionerad därifrån och åter i Sverige.

Hemkomsten blev dock något av en chock, berättade han under föreläsningen som Bildningsförbundet Östergötland arrangerade på Valla folkhögskola. Det Sverige som Therborn lämnade under tidigt 80-tal visar sig i backspegeln vara det mest jämställda i vårt lands historia. Sedan dess har ojämlikheterna ökat lavinartat. Det här visar han också i siffror i sin bok ”Kapitalet, överheten och alla vi andra”, som kom ut i höstas. Där framgår bl a att Sverige 2017 hade 187 miljardärer med ett sammanlagt ägande av 2147 miljarder kronor (inte inräknat eventuella tillgångar utomlands), vilket motsvarar 48 procent av Sveriges BNP. Att jämföra med 1960-talet då de femton rikaste familjerna i Sverige hade en samlad förmögenhet som uppgick till 1,7 procent av BNP.

En jämförelse av inkomst efter skatt och bidrag mellan 1991 och 2016, som Göran Therborn visar, skildrar också den ojämlika utvecklingen. Den rikaste tiondelen har under perioden ökat sina inkomster med 240%. Den lägsta tiondelen har ökat 20%. Alla har fått mer – javisst – men avstånden mellan de med mest och de med minst blir bara större. Spelar det någon roll? Ja, t ex om vår gemensamma välfärd är under press. Idag ökar de privata sjukvårdsförsäkringarna och skapar en marknad för privat vård, samtidigt som viljan att bidra till den gemensamma välfärden minskar. 

Men hur har Sverige gått från att vara ett av världens mest jämlika länder till ett där klyftorna vidgas i ett rasande tempo?

Därför att det är kapitalinkomsterna som ökar långt mer än inkomst av arbete, menar Therborn. Och kapitalinkomsterna går till mer än hälften till den allra rikaste procenten. Till hälften av befolkningen går bara 2% av kaptalinkomsterna.

Och att dessa inkomster ökat så kraftigt beror på att börs- och finanskapitalismen har brett ut sig i Sverige de senaste decennierna. Avregleringen av kreditmarknaden i mitten av 80-talet ledde till en utlåningsexpansion, där börs- och fastighetsspekulanter blev nya lånekunder. Avskaffandet av förmögenhetsskatten, arvskatten och fastighetsskatten bidrog också till kapitalexpansionen. 1990 kom kraschen men bankerna räddades med  skattebetalarnas pengar och utvecklingen har fortsatt.

Under sin föreläsning talade Göran Therborn också om hur klass inte bara är inkomstklyftor utan något som påverkar under hela livet. 

Arbetarklassens kvinnor föder t ex fler undervikiga barn och barnen får lättare sjukdomar som diabetes. I skolan beror en fjärdedel av meriteringen på föräldrarnas klasstillhörighet, inte barnets förmåga, enligt Skolverkets egen undersökning.

I arbetslivet tenderar arbetarklassens inkomster tenderar att plana ut i 40-årsåldern. Och vid svår sjukdom är överlevnadschansen klassberoende. Kommer du från arbetarklass är chansen att överleva 30-40% mindre är om du tillhör en annan klass.

När du dör är också klassberoende. Fyra till fem år mer kan du leva om du tillhör överklassen, en siffra som ökat med två år sedan 90-talet.  Bor du dessutom i utkantskommuner, så minskar medellivslängden också.

Så var finns motståndet? Hur länge kan processen hålla på?

Det finns egentligen ingen gräns, menar Therborn. Industrikapitalismen skapade samtidigt med sin kapitalökning, ett motstånd hos arbetarna. Men bankerna och finanskapitalet producerar inga löntagarmotståndare.

Hoppet står till en politisk kraft som kopplar samman grupperna som förlorar på utvecklingen. Dvs de som lever med osäkra anställningsförhållanden (prekariatet), de som inte har något kapital och därför inte kan ta sig in i den sektor där inkomsterna ökar som mest (proletariatet), samt de med särskild yrkesutbildning som drabbas när välfärden blir vinstdrivande (“professionals”).

Utan det motståndet står vi snart inför ett nytt ståndsamhälle, menar Göran Therborn.

 

 

 

 

 

Diverse

Om det ojämlika Sverige

torsdag 07 mars 2019

Om det ojämlika Sverige

Hur gick Sverige från att vara ett av världens mest jämlika länder till att ha en förmögenhetskoncentration som är en av de högsta i Europa? Välkommen på föreläsning med Göran Therborn den 22 mars.

Göran Therborn är professor emeritus i sociologi vid universitetet i Cambridge och en av Sveriges mest internationellt välkända samhällsvetare. Han har publicerat en mängd uppmärksammade verk, varav den senaste, ”Kapitalet, överheten och alla vi andra” handlar om  hur ojämlikheten utvecklats och påverkar oss.

Boken bygger på projektet ”Klass i Sverige”, som sammanställt rapporter från ett stort antal samhällsforskare inom olika områden. Projektet har han lett i samarbete med det fackliga idéinstitutet Katalys.  

Den 22 mars berättar Göran Therborn på temat Den moderna ojämlikheten i Sverige.

Plats: Valla Folkhögskola, Linköping, samlingssalen

Tid: 10-12

Anmäl dig till info@bildningsforbundet.se

Arrangörer: Folkbildarforum, Valla Folkhögskola, Institutionen för studier av samhällsutveckling och kultur – ISAK/LiU

 

 

 

 

Diverse

Nyhetsbrev på väg!

fredag 15 februari 2019

Nyhetsbrev på väg!

Med Folkbildarforums nyhetsbrev missar du inga nyheter, sista-anmälningstider eller tips på seminarier och föreläsningar. 

Ungefär var sjätte vecka skickar vi ut ett nyhetsbrev från Folkbildarforum där vi berättar om nya bokningar till konferensen, utbildningar, kurser, seminarier och annat spännande som händer inom folkbildningen i Östergötland. I årets första nyhetsbrev berättar vi bla om den första klara bokningen till höstens konferens och bifogar ett kalendarium över vårens händelser.

Om du ännu inte prenumererar på vårt nyhetsbrev så är det bara anmäla sig här.

 

1 2 3 4