Folkbildarforum

Kategori: Diverse

Diverse

”Det är på tiden att vi använder de rättigheter vi faktiskt har”

torsdag 17 januari 2019

”Det är på tiden att vi använder de rättigheter vi faktiskt har”

Sverige behöver en ny grundlagsutredning för att öka skyddet för konstitutionen. Dessutom behöver gemene mans kunskap om grundlagens principer bli bättre. Det menar Edna Eriksson, som under många år arbetat med demokratifrågor och som är en av grundarna av MR-stiftelsen. Hon vill också se fler ta juridiken till hjälp för att hävda sina lagstadgade rättigheter.

Edna Eriksson är idé- och strategiutvecklare av mänskliga rättigheter och vice ordförande för MR-stiftelsen. Under 2018 jobbade hon för flera studieförbund runt om i landet för att väcka liv i de grundläggande demokratiska strukturerna och principerna. I september gjorde hon en uppskattad insats som föreläsare och moderator på en strategidag för Bildningsförbundet Östergötlands representantskap.

– Vår demokrati är under press, utmaning och hot, och det är den även i många andra länder i världen som är moderna demokratier. Därför tyckte jag att det var viktigt att börja folkbilda kring det här. Vilka principer vår demokrati är byggd av. Varför funkar den som den funkar? Vilka spelregler finns?

I 25 års tid har hon arbetat med likabehandling, inkludering, tillgänglighet och mångfaldsfrågor på olika departement. Men för några år sedan kände hon att det var dags att gå tillbaka till de grundläggande frågorna. En så tydlig konfliktfråga som de demokratiska principerna är idag, har den aldrig varit förut menar hon.

Idén till MR-stiftelsen föddes i Almedalen för tre år sen.

– Jag  började fundera över hur jag ser på det som händer, vad jag behöver göra som person och vilket uppdrag jag bör ge mig själv. Så jag slutade gå runt på event och bad folk komma och fika med mig istället. Sen fortsatte jag så under hösten med jurister och forskare och det utmynnade i MR-stiftelsen – vars enda syfte är att skydda demokratin genom att stärka vår konstitution.

Kunskapen om den svenska grundlagen är dålig och det sätter demokratins försvarare i en svag position mot de som vill se de mänskliga rättigheterna begränsas i lagtexten. Medan exempelvis amerikaner är väl orienterade i sitt lands konstitution och kan åberopa den i debatter, är många svenskar dåligt pålästa om exempelvis var yttrandefrihetens gränser går och varför.

– Varför det är så kan jag bara spekulera i. Kanske för att vi växt upp i ett land där det inte blivit krig på länge? Vi har inget nationellt trauma. Vissa saker som vi tagit för givet är skapade genom kamp. Det var t ex Birgitta Dahl som drev frågan om att förbjuda våld mot barn och våldtäkt inom äktenskapet i mitten av 70-talet. Jag är infödd i en värld där dessa saker är helt nya i juridisk mening. Den kvinnliga rösträtten är 100 år och vi kan tycka att det är länge sedan men det är ju inte långt alls. Ändå förstår vi inte hur de här lagarna blev till.

För att stärka skyddet för grundlagen arbetar MR-stiftelsen för att få till stånd en ny grundlagsutredning. Den enkla majoritet i två riksdagsbeslut med ett val emellan som räcker idag är för svag, anser många.

Edna Eriksson vill också att juridiken ska få en mer framskjuten plats i försvarandet av de mänskliga rättigheterna. Sverige är ett ombudsmannasamhålle menar hon. Vi överlämnar åt makten att gå i konflikt åt någon annan.

– Vi har ett starkt föreningsliv som med hjälp av upplysning och kampanjer försöker få maktens uppmärksamhet, men politikerna är inte lika nära folkrörelserna längre. Vi är en framgångsrik välfärdsstat med stort förtroende för myndigheter och institutioner – inte som förr, men ändå – men vi tror att andra ska göra väl i våra intressen. Men när det inte längre är så, så har vi har inga redskap för det riktigt.

På arbetsmarknaden kan arbetsgivarorganisationer och fackliga organisationer fredligt begå tvister, men när det kommer till exempelvis bostad, fritid, hälsa och vård, så är vi enskilda människor och ingen maktfaktor.

– Det finns ingen maktbalans mellan de som har rättigheter och de som är skyldiga att infria dem. Det blir upp till makten att göra gott.

Att göra upp i godo behöver inte heller nödvändigtvis vara någonting negativt, men vi lär oss ingenting på det, det lämnar inga avtryck, resonerar hon.

– Mänskliga rättigheter måste vara effektiva rättigheter. De är inget utopiskt tillstånd där saker sker av sig själv. Det är på tiden att vi använder de rättigheter som vi faktiskt har och ansvarsutkräver och går till domstol.

Samtidigt känner hon hopp.

– När man börjar prata om konstitutionella frågor väcks ett enormt engagemang. Det märks att det här känns viktigt. Människor ringer, mailar, hör av sig på sociala medier. Det är långt ifrån dystopiskt. Men vi måste ta tillvara det engagemang det väcker.

Text: Christel Valsinger
Bild: Petra Aho

 

Nu finns broschyren ”Om svenska värderingar” i en ny, fjärde upplaga, sedan de första 5000 exemplaren tagit slut. Broschyren är en ”användarguide i fickformat” som förklarar fundamenten i den svenska grundlagen. Du kan beställa den via info@bildningsforbundet.se (endast portokostnad).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Diverse

Julklappstips och helgläsning

onsdag 19 december 2018

Julklappstips och helgläsning

Vardagsberättelser från svenska muslimer, Nya Akademiens litteraturpristagare och en samling texter med allvarsam humor. Här är några böcker vi gärna hittar under julgranen i år. Eller köper till oss själva.

 

”Muslimer i Sverige”, red Eli Göndör

(Timbro förlag)

Frågan om hur olika trossystem kan leva samman i ett sekulärt mångkulturellt samhälle behandlades i en session ledd av Pernilla Myrelid under Folkbildarforum i november. Här är ytterligare ett bidrag till samtalet. I ”Muslimer i Sverige” berättar 18 muslimer om sin vardag, och reflekterar över identitet och religion.

Antologins redaktör är Eli Göndör, fil. dr. i religionshistoria med inriktning mot islamologi och Mellanöstern. Han är även senior fellow på den marknadsliberala tankesmedjan Timbro och forskare vid Segerstedtinstitutet på Göteborgs universitet.

Eli Gönder har i höst även kommit ut med ”I Guds namn – om våld och politik i islam”

 

Emil Jensen: ”Vad var det jag sa?”

(Bokförlaget Forum)

Emil Jensen är låtskrivare, artist och estradpoet och har hyllats för sin medverkan i radioprogram som Sommar i P1 och Tankar för dagen. Han har gett ut en rad singlar, flera samlingsalbum och fyra böcker, varav denna den senaste kom ut i oktober. Här samsas  några av hans radioframträdanden med nyskrivna texter.

Jensen har förmågan att vara både rolig och allvarsam på samma gång. Han hyllar kulturtanter, skriver brev till framtiden, skojar om sorg och saknad och jämför sig själv med mellanbocken Bruse.

Emil Jensens ordlekar och underfundiga reflektioner kommer vi att få mer av under Folkbildarforum 2019, då han kommer att medverka. Mer om det här i bloggen längre fram!

 

Maryse Condé: ”Färden genom mangroven”

(Leopard förlag)

När det stod klart att det inte skulle delas ut något Nobelpris i litteratur i år, tog författaren och debattören Alexandra Pascalidou initiativet till Nya Akademien, som består av 117 svenska kulturpersonligheter. Nya Akademiens alternativa litteraturpris röstades fram av svenska bibliotekarier och allmänheten och till vinnare utsågs Maryse Condé, ursprungligen från Guadaloupe.

Condé har skrivit ett tjugotal romaner och ”Färden genom mangroven” är hennes senaste. Berättelsen utspelar sig i den fiktiva byn Rivière-au-Sel på Guadeloupe, där en illa omtyckt främling slagit sig ner. När han en dag hittas död en dag är få av byns invånare förvånade, mannen har själv förutspått att han skulle gå en onaturlig död till mötes. Under hans likvaka samlas byborna och berättar sina egna livshistorier.

 

Till slut tre tips för att väcka er nyfikenhet inför Folkbildarforum  2019.

Podcast: http://navidmodiri.com/hurkanvi/

Musik: En gemensam galning. (Adrian recordings)

Bok: Jonna Bornemark: Det omätbaras renässans (Volante)

 

 

Diverse

Välkommen på nya Tisdagsträffar!

fredag 24 augusti 2018

Välkommen på nya Tisdagsträffar!

Vad gör man när byråkratin sätter käppar i hjulen för integration? Och är flyktingar verkligen en finansiell börda för Sverige? Det är ett par av frågorna som höstens Tisdagsträffar tar sig an.

Tisdagsträffarna började arrangeras av Bildningsförunbdet Östergötland och Länsstyrelsen Östergötland under hösten 2017. Träffarna är gratis och syftet är att skapa en mötesplats för folkbildningen och övriga i civilsamhället för fortbildning, samtal och erfarenhetsutbyte i frågor som rör integration.

Höstens första träff den 25 september gästas av Peo Hansen, som menar att det är en myt att flyktingar skulle vara en finansiell börda. En expansiv flyktingpolitik verkar snarare stimulerande för efterfrågan och gynnar tillväxten, hävdar Peo som är professor i statsvetenskap vid Institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle, Linköpings Universitet.

Den 16 oktober är det dags för Andreas Fejes och Magnus Dahlgren att berätta om forskningsprogrammet “Migration, lärande och social inkludering”, som drivs vid Linköpings Universitet, där Andreas är professor i vuxenpedagogik och Magnus i socialt arbete. Programmet söker svar på vad folkbildningens insatser för nyanlända får för effekt på lång sikt och bygger på återkommande intervjuer med de berörda själva. Andreas Fejes skrev om arbetet i senaste numret av #FoFo, som du kan läsa här.

Hösten avslutas med en tisdagsträff som handlar om att trotsa segregation, rasism och utanförskap. Tv-serien “Nåt måste göras”, som sändes av UR, följde mötesplatsen Portalen i Norrköping, där Hyresbostäder samverkar med kommunen, ABF, Marieborgs folkhögskola, svenska kyrkan, volontärer och boende för att hjälpa personer med invandrarbakgrund in i det svenska samhället, där byråkratin ibland krånglar till det. Natalia Bonilla och Thomas Lindquist från Portalen berättar.

Vårens första möte sker den 12 februari och då är det Afrah Abdullah, lektor vid Högskolan Väst i Trollhättan som berättar om hur etableringsprocessen kan bli ett hinder för integrationen, något hon visat i sin doktorsavhandling från Linköpings Universitet. Bland annat anser många av de som hon intervjuat att Arbetsförmedlingen gör det svårare för dem att komma i på arbetsmarknaden. En del uppfattar det också som att svenska myndigheter kan ta deras barn ifrån dem. När blir det fel och hur kan det blir rätt?

Den 12 mars är temat jämställdhet. Sverige är ett av världens mest jämställda länder, men är jämställdheten till för alla? Studier visar att kvinnor som invandrar till Sverige inte får samma tillgång till insatser som män. De påbörjar sina studier i svenska senare, tar större del av föräldraledigheter och kommer inte ut i arbete i samma utsträckning som män. Hur ökar vi jämställdheten och jämlikheten?

Tid och plats för träffarna hittar du här, där det också finns länk till anmälan.

 

 

Diverse

Lästips för demokratin (del 2)

måndag 23 juli 2018

Lästips för demokratin (del 2)

I del två av sommarens lästips för demokratin lägger vi mer fokus på böcker som vill uppmuntra och vägleda till handling.

 

Tror du att du kan förändra världen utan att anstränga dig? (Leopard Förlag)

Stina Oscarsson, med bilder av Sara Granér.

En kvinna reser sig upp under ett seminarium. ”Hej, jag heter Gunnel. Jag är en halvintellektuell pensionär…en storkonsument av viktiga samtal. Men det är rätt enkelt. Att ta ansvar är något annat. Och det vet jag inte hur man gör. Kan någon tala om det för mig?”.
Stina Oscarsson lovade att försöka. Den här boken blev resultatet. Boken är inspirerad av Gene Sharps arbete om ickevåld. Gene Sharp är en av världens främsta forskare på området och har kartlagt och kategoriserat 198 metoder med vilka man kan förändra samhället underifrån. Det gäller alltifrån rättvisa löner till att störta diktatorer. 198 metoder – att jämföra med idén att demokrati är att gå och rösta vart fjärde år.
Vilken skatt för den som åter vill göra demokratin till ett verb, till handling. 
Stina Oscarsson medverkade på Folkbildarforum 2015, Mätas eller Mötas.
Intervju med Stina i #Fofo, nr 1/16

 

Hoppet – Bara du kan förändra världen! (ETC)

Johan Ehrenberg

Att inte tro på snabb förändring i en värld som vår är att förminska sig själv. Å andra sidan förändras inget av sig själv. Det gäller att vara del i att förändringen blir till något bättre. Till en omställning mot något socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbart till exempel. Om detta pratade Johan Ehrenberg på Folkbildarforum 2017, Mod och Motstånd.
Sedan dess har ETC bl a slutit ett samarbetsavtal med studieförbundet NBV och startat solcellskurser med Eskilstuna Folkhögskola. I den lilla boken ”Hoppet” har nu Ehrenberg sammanfattat hur lätt (?!) det borde gå att på allvar inleda den här omställningen. En bok om hopp när nästan alla texter och utredningar om framtiden handlar om förtvivlan. Och hoppet – det är du och jag, det som blir vi, som engagerade och praktiskt agerande medborgare.
Läs en intervju med Johan #Fofo, nr 1/17

 

Populistiska manifestet (Natur&Kultur)

Åsa Linderborg, Göran Greider

”Ett manifest för knegare, arbetslösa, tandlösa och 90 procent av alla andra”. Författarna vill förklara populismens rötter och samtidigt argumentera för behovet av en populism från vänster. En populism som står fri från den främlingsfientliga och konservativa högerpopulismen och det marknadsliberala politiska etablissemangetDet är ofta starkt, men också svajigt och ojämnt, vilket kan bero på att de båda författarna inte är överens om allt.
Hur kan en sådan vänsterpopulism lyckas? Genom att sätta fördelningspolitiska reformer högst upp på dagordningen och genom att avslöja att högerpopulismen inte är riktad mot makteliten utan snarare lierad med den. Den måste också förstå att populismens lockelse springer ur ”passionen”. Populistiska rörelser vill och står för något vilket framstår som lockande i jämförelse med etablerade partiers kompromissande för att sitta kvar i riksdagen. Men de tycks även mena att inte heller vänsterpopulismen är skickad att styra och förvalta ett samhälle. ”Vi måste ha både plattformsaktivister som har det moraliska privilegiet att tycka rätt och gott utan att behöva bry sig om vilka konsekvenser det skulle få om deras krav omsattes i praktiken och samhällsplanerare som vågar göra sig obekväma med både humanisterna och kapitalisterna”.

 

Del 1 av ”Lästips för demokratin” hittar du här

Taggar: , , ,

Diverse

Lästips för demokratin (del 1)

tisdag 10 juli 2018

Lästips för demokratin (del 1)

Just nu finns en mängd nyutgivna böcker som tar tempen på demokratin i Sverige. Utgångspunkten för de flesta är att vi behöver mobilisera för att bemöta minoritetsförtryck och genomskåda populism. Inför valet i september tipsar vi i två omgångar om böcker som undersöker hur vi hamnat där vi är och ger handfasta tips på hur vi kan agera tillsammans för att försvara demokratin.

Handbok för demokrater (Natur & Kultur)

Red: Elisabeth Åsbrink, Sverker Sörlin, Ola Larsmo

Med utgångspunkten att Sverige behöver ett bättre samtal om demokrati, tog författaren och förintelseöverlevanden Hédi Fried i våras initiativet till rörelsen #vimåsteprata. Kampanjen bedrivs i samarbete med Svenska PEN, Studieförbunden och Sveriges folkhögskolor och “Handbok för demokrater” är en del i arbetet.

Här bidrar 22 skribenter med råd om hur den enskilde kan bidra till ett bättre samhällsklimat genom att bemöta kunskapsförakt och motverka segregation. Bland författarna finns Anita Goldman, Ola Larsmo, Mohammad Fazlhashemi, Hédi Fried, Timothy Collins, Christian Landgren, Per Ödling, Antje Jackelén, Gellert Tamas, Majgull Axelsson och Göran Greider.

 

Postdemokratisk kultur (Gidlunds förlag)

Jeff Werner

I det postdemokratiska tillståndet upprätthålls demokratins formella strukturer, fria val, yttrandefrihet, fri press med mera – men de börjar tömmas på innehåll och vitalitet. Politiken bestäms mer av opinionsundersökningar än av gräsrötter i partiorganisationerna, och det politiska samtalet mer av kalkylerande medieutspel än av ideologier. Många, inte minst unga, vänder sina förhoppningar till kulturen som en plats att verka politiskt på. Håller kulturen på att ta över politikens roll och bli den främsta arenan för det demokratiska samtalet? Vad betyder det för kulturen – och för demokratin?
Jeff Werner är professor i konstvetenskap, men har en bakgrund bl a som metallarbetare vid SKF i Göteborg. Han medverkar på Folkbildarforum i november

 

Vad krävs för att rädda demokratin?  (Premiss förlag, Arena idé)

Sverker Gustavsson, Claes-Mikael Jonsson, Ingemar Lindberg

Demokrati – tolkad som en kombination av allmän rösträtt, majoritetsstyre, rättsstat, föreningsfrihet, yttrandefrihet, fri arbetsmarknad och legitim opposition – är ett inte mer än hundra år gammalt alternativ. För första gången sedan 1930-talet är demokratin hotad i vår del av världen. Vad är det som orsakar den populistiska störtvågen? Hur kan demokratins självförsvar mobiliseras?

Enligt författarna är inte mer ekonomisk liberalism svaret. Populismen har växt fram ur nyliberalismens skeppsbrott. Istället måste den ekonomiska liberalismen underordnas den politiska. Det kräver en balansakt som måste tygla marknadskrafterna globalt för att demokratin ska överleva.

 

 

Diverse

När robotarna tar över

fredag 02 februari 2018

När robotarna tar över

Stiftelsen för strategisk forskning har gjort bedömningen att varannan anställning i Sverige kommer att vara ersatt av digital teknik om 20 år. Hur ska vi bygga vår tillvaro i ett samhälle där långt ifrån alla kan få jobb? Vi måste prata om hur vi löser vår försörjning i framtiden, menar Fredrik Löfgren, robotutvecklare vid Linköpings Universitet.

När Fredrik Löfgren inte bygger robotar är han ute och föreläser på konferenser och universitet om utmaningar och möjligheter i den robotiserade framtid som vi står inför.

Då berättar han t ex om att många människor i tjänstemannasektorn kommer att få se sig ersatta av robotar inom en snar framtid. Det finns nämligen starkare ekonomiska incitament att ersätta en akademiker med hög lön än en person i ett låginkomstyrke. Att skapa en algoritm som utför tjänstemannens jobb kan förvisso vara dyrt, men när den väl är klar kostar det nästan inget att duplicera den, till skillnad från en fysisk robot.

Robotar kan också bli utmärkta läkare. IBM:s robotdoktor Watson, ställer inom vissa områden säkrare diagnoser än mänskliga läkare. Robotdoktorn kan dessutom matas med aktuell forskning i mängder som en människa inte kan hantera.

Många blir chockade av Fredriks föreläsningar. En del kan se gråtfärdiga ut efteråt, säger han. Men han är också medvetet lite provokativ.

– Vi står inför stora utmaningar och jag brinner för det här ämnet. Om publiken uppfattar det, så kommer det att börja hända saker.

Problemet är att vi inte diskuterar det här mer än vi gör.

– Utvecklingen går så fort och det kan vara svårt att föra mjuka diskussioner när ingenjörerna driver på. Men vi har redan 400 000 äldre i Sverige som inte har Internet. Vi har en massa människor som hamnar utanför. Jag är positiv till teknik, men man får inte glömma att det finns ett utanförskap. Och vi kommer att få se mer av det.

I november höll Fredrik Löfgren ett seminarium under Folkbildarforum med namnet “Den robotiserade framtiden”. Det uppstod en filosofisk diskussion där, minns han.

– Filosofi är ju inte mitt huvudområde, men det var väldigt spännande. Det var en professor i filosofi från Lunds universitet (Lena Halldenius/vår anm.) som frågade: om robotar har skyldigheter, ska de då också ha rättigheter? Var går gränsen mellan människa och robot?

När människor tar moraliska beslut, kan de ske reflexmässigt. Om vi till exempel kör bil och det står mellan att köra över en ekorre och att framkalla fara för andra, då väljer jag kanske att köra över ekorren, även om vi inte ska skada djur. Vi värderar helt enkelt människoliv högre. Men om det står mellan passagerarna i bilen och andra personer ute i trafiken? I en snar framtid har vi förarlösa bilar som drivs av teknik som hinner ta rationella beslut på mycket kort tid. Vi kan programmera den att värdera liv utifrån yttre attribut. Vem ska offras? Är alla liv lika mycket värda? Om bilen måste välja mellan en ung människa och en gammal? Vi kan fylla på beslutsunderlaget med en mängd parametrar.

– Ska roboten slå upp ditt ansikte mot Facebook och se hur många vänner du har? Det kanske är väldigt många som kommer att sakna dig och därför dumt att köra över dig. Den kanske ska hitta dig på Linkedin och ser hur mycket du jobbar och därmed betalar skatt?

Fredrik Löfgrens humanoid Elis deltog i föreställningen Vi släcker mörkret under Folkbildarforum, tillsammans med performanceartisten JoXx.

I takt med att AI (artificiell intelligens) adapteras i allt större utsträckning i samhället kan man också fråga sig vad vi människor ska göra istället för att arbeta. Sannolikt behöver vi ett nytt ekonomiskt system för att hantera att alla inte kommer att arbeta i framtiden. Det finns t ex förslag om att man bör beskatta arbetet, istället för arbetaren. På så sätt kan robotarna bli de som fyller på statskassan.Men vad blir människans uppgift och mening i en värld där robotarna sköter förvärsarbetandet?

–  Vi kan leva och utveckla våra intressen. Vi kan inte tjäna några pengar, men vi kan göra saker för att det är kul. Isaac Newton hade ingen lön när han formulerade gravitationslagen, men han var nyfiken på hur universum fungerade. Mozart tjänade inga pengar, men komponerade musik ändå. Vill man forska så gör man det. Vill man bygga robotar så gör man det.

– Många tror att det här blir undergången, men ser vi till att det blir bra, så blir det kanske paradiset istället.

Finns det då något unikt med mänskligt medvetande? Något som en robot inte kan simulera?

– Det är inget vi vet. Vi förstår ju fortfarande inte hur vårt medvetande fungerar helt. Men jag tror inte att det finns något unikt mänskligt. Allt vi kan känna och uppleva, kan en robot uppleva. Vi skulle kunna bygga en digital kopia av hur hjärnan fungerar som får samma förmågor som vår hjärna har. Om 15-20 år har vi en hjärna i en dator. Då kan vi koppla ihop hjärnorna och få fram tio gånger smartare tankar.

Och då blir de illvilliga och börjar ett krig mot oss, eller? Artificiell intelligens som blir intelligentare än människan skrämmer många. Men Fredrik tror inte på någon robotapokalyps.

– En AI som är smartare än oss förstår ju att biologisk mångfald är bra, så den kommer inte att utrota oss. Att mänskligheten utrotat arter visar ju bara vi inte är perfekta.

En AI skulle istället kunna medla i konflikter, menar han. Skapa fred.

– Många är rädda för att de kommer ta över världen, som i Terminator. Den risken bedömer jag som väldigt låg. Det är försörjningen som är problemet. Vi måste prata om den. Alla ska förstå vilka utmaningar vi stå inför.

Text: Christel Valsinger
Foto: Henrik Witt

Diverse

Hur lyckas vi med integration?

torsdag 14 december 2017

Hur lyckas vi med integration?

Vad är integration och vad är egentligen segregation? Och vad menar vi när vi pratar om respekt? Publiken fick mycket att fundera på när före detta polisen, numera föreläsaren, Mustafa Panshiri besökte Tisdagsträffarna på Valla folkhögskola.


Mustafa Panshiri kom till Sverige från Afghanistan ihop med sina föräldrar som 11-åring. Som vuxen blev han polis och efter att ha följt med sin kollega Håkan Stenbäck till ett boende för ensamkommande ungdomar en dag, insåg han att där fanns ett stort behov av förebilder med hans bakgrund.

Idag har Mustafa slutat hos polisen och jobbar istället som föreläsare. Han har varit i över 100 av Sveriges kommuner och målet är att besöka alla 290 för att möta ensamkommande ungdomar.

Han föreläser också för dem som möter ungdomarna i sina jobb, t ex gode män, personal på boenden, lärare och socialsekreterare, om kulturella skillnader som kan skapa missförstånd och förvirring och om hur vägen till lyckad integration skulle kunna se ut.

I tisdags kväll föreläste Mustafa Panshiri på Valla folkhögskola i Linköping. Föreläsningen var den sista för hösten i serien Tisdagsträffar, som arrangerats av Bildningsförbundet och Länsstyrelsen Östergötland i syfte att skapa dialog och erfarenhetsutbyte i frågor som rör integration.

I sina möten med ensamkommande ungdomar försöker han förklara hur det svenska samhället fungerar, och han gör det utifrån sina egna erfarenheter av att komma ifrån ett talibanstyrt Afghanistan till en demokrati – ett begrepp han som 11-åring över huvud taget inte kände till.

– När jag ska prata om svenska värderingar så brukar jag börja att prata om den minsta gemensamma nämnaren vi kan vara överens om – den svenska grundlagen. Jag pratar om yttrandefrihet och jämställdhet. Och när jag frågar så tycker alla att yttrandefrihet är något bra, men när jag då tar upp Lars Vilks, som målade en viss profet, då blir de arga och förstår inte hur det kan vara tillåtet. Jag berättar att yttrandefriheten har gränser men att man måste skilja på religionskritik och hets mot folkgrupp.

 

Vad vi lägger in i olika begrepp skiljer sig åt, menar han. Ett ord som “respekt” kan betyda olika saker beroende på var man kommer ifrån. Som barn var han själv rädd för sin pappa och det var hans pappa stolt över. Det betydde att han respekterade sin far. Många som kommer hit har liknande erfarenheter och kan bli förvirrade när de upptäcker att det inte får några följder att vara respektlös mot t ex läraren.

– Det är tragiskt, men många är vana vid att konsekvenserna av att inte visa respekt är våld. Så de tycker att vi är mesiga här.

Att förstå kulturella skillnader kan göra det lättare att kommunicera hur man blir en del av det svenska samhället. Och det är viktigt att vi ställer samma krav på alla människor.

– Annars uppstår en slags “de låga förväntningarnas rasism”.

Att förutsätta att muslimer inte tål religionskritik är ett exempel på hur vi kan ha lägre förväntningar på människor utifrån grupptillhörighet, menade han.

I sin föreläsning utmanade han också oss i publiken att fundera på om vi vill ha ett mångkulturellt samhälle och vad det i så fall är som vi tycker är bra med det.

– Och ni får inte säga “maten” eller “dansen”!

I sina möten med politiker får han ofta höra om mångkultur i positiva ordalag, men när han frågar politikerna vad de menar med mångkultur, kan de flesta inte svara.

Vi måste våga ta tag i de obekväma frågorna, menade Mustafa. Vad är integration och inkludering och vad är segregation? Vi fick vi en hel del att fundera vidare på. 

Tisdagsträffarna fortsätter i vår.

Foto: Christel Valsinger

 

 

 

 

Diverse, Folkbildning

“Folkbildarforum ska vara lite obstinat i debatten”

torsdag 20 juli 2017

“Folkbildarforum ska vara lite obstinat i debatten”

Bildningsförbundet Östergötlands nya ordförande Åsa Forsman har studerat på både folkhögskola och universitet, men föredrog den inkluderande folkbildningen. Idag är hon verksamhetsledare inom just folkbildning på Folkuniversitetet i Linköping och hon ser Folkbildarforum som en chans att själv bli utmanad och inspirerad.

Åsa Forsman blev verksamhetsledare inom folkbildningen på Folkuniversitetet i Linköping efter att ha arbetat inom förvaltningen på Linköpings universitet i många år, bland annat som projektledare och avdelningschef.

– Jag gick en eftergymnasial utbildning på Österlens folkhögskola i Skåne i 20-årsåldern och har alltid tyckt att det är något speciellt med folkbildning. Senare har jag utbildat mig på universitetet, jag har en pol mag, men jag har alltid längtat tillbaka till folkbildningen. Den är mer inkluderande, alla har en plats. När jag sen började här på Folkuniversitetet som utbildningsledare så kändes det som att jag kommit hem.

De viktigaste uppgifterna för folkbildningen just nu är verksamheterna för asylsökande och andra som inte har någon plats i samhället, tycker hon. Men hon ser också utmaningar för folkbildningen i att hänga med i vad som händer i världen utanför den egna, inre sfären.

– Många står utanför folkbildningen idag. Hur ska vi nå ut till dem? En viktig del av detta arbete är att studieförbunden samverkar och hjälps åt vilket till exempel sker inom ramen för Bildningsförbundet där ett asylnätverk har bildats. Asylnätverket består av representanter från de olika studieförbunden. Inom nätverket delar man på deltagarna så att deltagarna ska få ut så mycket som möjligt av t ex svenskundervisning.

Hur ser du på Folkbildarforums betydelse?

– Folkbildarforum är jätteviktigt för att berätta om vad folkbildningen gör. Vi ska också vara lite obstinata i samhällsdebatten. Vårt mål är att nå ut till fler och bli mer nationella, att vi syns i andra led än bara våra egna.

– Sen är det också viktigt att själv få känna sig utmanad. Hur gör vi saker på ett annat sätt, hur tar vi tag i de stora samhällsfrågorna ? Årets tema Mod och Motstånd är ett viktigt tema. Att få träffa människor som vågat utmana och haft modet att gå sina egna vägar och sen bära med sig det hem.

Årets Folkbildarforum äger rum i Linköping den 28-29 november. Anmäl dig här. Anmäler du dig senast 17/8 får du rabatt.

Taggar: ,

Diverse

Po Tidholm gästar temakväll om en region i balans

onsdag 29 mars 2017

Po Tidholm gästar temakväll om en region i balans

”Vi har gått ifrån en idé om en enhetsstat med lika villkor för alla till att göra skillnad på människor utifrån var de bor. ” Det menar författaren och journalisten Po Tidholm. Den 10 april kommer han till Missionskyrkan i Linköping och talar om ”Sverige – ett delat land”, ett arrangemang av Bildningsförbundet Östergötland, Hela Sverige ska leva, Coompanion och LRF.

Det blir en temakväll om förutsättningarna för en levande landsbygd i Östergötland. Vilka förändringar behöver Östergötland göra för att få en region i balans? Frågan ska diskuteras av en panel med ledamöter ur den parlamentariska landsbygdskommittén, regionala politiker, länsstyrelsen, trafikplanerare och representanter från den östgötska landsbygden. Diskussionen modereras av journalisten och författaren Po Tidholm, som också inleder kvällen med en föreläsning. Tidholm är uppvuxen i Arbrå och flyttade tillbaka till Hälsingland år 2000 efter att ha bott i Stockholm. Han har bland annat gett ut boken ”Norrland” med essäer och reportage och skrivit manus till och programlett tv-serien Resten av Sverige, som sändes i SVT i höstas.

Vad menas med temat, ”Ett delat land”?

– Det kanske egentligen är ett alldeles för vagt tema, men samtidigt är det ju vad Sverige är; delat. På många sätt egentligen, även om jag väljer att fokusera på stad och land. Vi har gått ifrån en idé om en enhetsstat med lika villkor för alla till att göra skillnad på människor utifrån var de bor. Bor du i Sollefteå har du till exempel inte gjort dig förtjänt av ett BB, och i delar av Östergötland går det inga bussar, helt enkelt eftersom vissa trakter inte anses vara produktiva nog.

Du flyttade själv tillbaka till dina hemtrakter i Hälsingland efter ett antal år i Stockholm. Vad lockade dig att återvända?

– En kombination av saker såklart, men mycket handlade om att ha en meningsfull fritid. Jag hade ofta ångest på helgerna i Stockholm, för jag upplevde att mycket av det jag ägnade mig åt var så konstruerat. Det är roligare på landet. Vi bor på en gård, har hästar, hund, höns och jag känner att jag gör meningsfulla saker.

Tv-serien “Resten av Sverige” blev hyllad för att lyfta fram landsbygdens problem med avfolkning och nedläggningar, men också kritiserad för att måla upp en alltför mörk bild. Hur ser du på kritiken?

– Folk var snabba att komma med kritik efter första avsnittet som ju var ämnat åt att ta upp de mer dystra aspekterna. I avsnitt två berättade jag landsbygdens moderna historia och i avsnitt tre sökte jag lösningar. Så i slutändan blev det nog hyfsat balanserat. Men visst, jag kan förstå att man reagerar, det var ju också meningen. Vi hade inte fått 800 000 tittare genom att släta över problemen.

Du blev nyligen utsedd till Årets Lantis av tidningen Land. Hur ska du förvalta titeln?

– Haha, ja du. Det är dubbelt det där med att kallas lantis. Det är som med beskrivningarna av landsbygden: de är ofta positiva och nedsättande på samma gång. Landsbygden och lantisen är ofta genuin, men också träig, traditionell men hopplöst omodern, äkta men lite dum.
Så det är lite dubbelt.

Tid: Måndag 10 april kl 17.30 – 20.oo.

Plats: Missionskyrkan i Linköping

Inbjudan hittar du här

Foto: Peter Hoelstad

Taggar:

Diverse

Dags att rösta i Nederländernas val!

torsdag 09 mars 2017

Dags att rösta i Nederländernas val!

Hur skulle styret i våra länder se ut om hela världens befolkning fick vara med och rösta i alla val? Med den digitala omröstningen Global Vote vill Simon Anholt visa just det och tydliggöra hur samtidens stora utmaningar måste hanteras med samarbete över nationsgränserna. Nu är det dags att tycka till i parlamentsvalet i Nederländerna.

Västvärlden står i spänd väntan inför vårens val i Nederländerna och Frankrike. Ska högerpopulistiska partier som Frihetspartiet med Geert Wilders i spetsen och Front National, lett av Marine Le Pen, få ökat inflytande och kanske rentav hamna i regeringsställning? I praktiken kan vi som inte är medborgare i dessa länder bara vänta och se, men för att visa var vi står och vad vi tycker kan vi rösta i Global Vote, en omröstning för alla världsmedborgare skapad av Simon Anholt.

Global Vote tar fasta på att länders ledare inte bara påverkar den egna nationen, utan faktiskt är med och styr planeten. Några av mänsklighetens största utmaningar i modern tid är globala. Klimatförändringar, flyktingströmmar och ekonomiska kriser kan inte hanteras av ett enskilt land. Lösningarna måste vara gemensamma.

Global Vote påverkar inga valresultat, men politiker, ledare och de medborgare som får rösta i det specifika valet, får en signal om vad världen utanför nationsgränserna vill och förväntar sig.

Simon Anholt är politisk rådgivare och har skrivit flera böcker om länder som varumärken. 2015 talade han på Folkbildarforum och han har tidigare skrivit här i bloggen (”Foreigners aren’t aliens!”).

Han ligger också bakom Good Country Index, en rankning av hur väl enskilda länder bidrar till mänsklighetens bästa i ett globalt perspektiv. På listan över det som mäts hittar man bl.a. hur väl länderna bidrar till världsfred och säkerhet, klimat och hälsa.

Projektet Global Vote startade Simon Anholt 2016 och på hemsidan har hittills tio val hållits. Bland dem finns Storbritanniens folkomröstning om huruvida landet ska stanna kvar i EU, valet av generalsekreterare till FN och, förstås presidentvalet i USA.

I det sistnämnda röstade människor i 130 olika länder. Resultatet? Hillary Clinton fick 52% av rösterna, medan Donald Trump bara fick 14%. Gröna partiets kandidat Jill Stein var Global Votes tvåa med 19% av rösterna.

Den 15 mars är det val i Nederländerna men på Global Votes hemsida är röstningen redan öppen. Valet gäller de 150 platserna i Generalstaternas andra kammare. Största parti bildar vanligen regering och ledaren blir premiärminister. Partiledarna finns presenterade på hemsidan som du hittar HÄR.

Andra val under våren är presidentvalen i Frankrike den 23 april och i Iran den 19 maj. Gör din röst hörd!

 

1 2 3