Folkbildarforum

Kategori: Diverse

Diverse

Hur lyckas vi med integration?

torsdag 14 december 2017

Hur lyckas vi med integration?

Vad är integration och vad är egentligen segregation? Och vad menar vi när vi pratar om respekt? Publiken fick mycket att fundera på när före detta polisen, numera föreläsaren, Mustafa Panshiri besökte Tisdagsträffarna på Valla folkhögskola.


Mustafa Panshiri kom till Sverige från Afghanistan ihop med sina föräldrar som 11-åring. Som vuxen blev han polis och efter att ha följt med sin kollega Håkan Stenbäck till ett boende för ensamkommande ungdomar en dag, insåg han att där fanns ett stort behov av förebilder med hans bakgrund.

Idag har Mustafa slutat hos polisen och jobbar istället som föreläsare. Han har varit i över 100 av Sveriges kommuner och målet är att besöka alla 290 för att möta ensamkommande ungdomar.

Han föreläser också för dem som möter ungdomarna i sina jobb, t ex gode män, personal på boenden, lärare och socialsekreterare, om kulturella skillnader som kan skapa missförstånd och förvirring och om hur vägen till lyckad integration skulle kunna se ut.

I tisdags kväll föreläste Mustafa Panshiri på Valla folkhögskola i Linköping. Föreläsningen var den sista för hösten i serien Tisdagsträffar, som arrangerats av Bildningsförbundet och Länsstyrelsen Östergötland i syfte att skapa dialog och erfarenhetsutbyte i frågor som rör integration.

I sina möten med ensamkommande ungdomar försöker han förklara hur det svenska samhället fungerar, och han gör det utifrån sina egna erfarenheter av att komma ifrån ett talibanstyrt Afghanistan till en demokrati – ett begrepp han som 11-åring över huvud taget inte kände till.

– När jag ska prata om svenska värderingar så brukar jag börja att prata om den minsta gemensamma nämnaren vi kan vara överens om – den svenska grundlagen. Jag pratar om yttrandefrihet och jämställdhet. Och när jag frågar så tycker alla att yttrandefrihet är något bra, men när jag då tar upp Lars Vilks, som målade en viss profet, då blir de arga och förstår inte hur det kan vara tillåtet. Jag berättar att yttrandefriheten har gränser men att man måste skilja på religionskritik och hets mot folkgrupp.

 

Vad vi lägger in i olika begrepp skiljer sig åt, menar han. Ett ord som “respekt” kan betyda olika saker beroende på var man kommer ifrån. Som barn var han själv rädd för sin pappa och det var hans pappa stolt över. Det betydde att han respekterade sin far. Många som kommer hit har liknande erfarenheter och kan bli förvirrade när de upptäcker att det inte får några följder att vara respektlös mot t ex läraren.

– Det är tragiskt, men många är vana vid att konsekvenserna av att inte visa respekt är våld. Så de tycker att vi är mesiga här.

Att förstå kulturella skillnader kan göra det lättare att kommunicera hur man blir en del av det svenska samhället. Och det är viktigt att vi ställer samma krav på alla människor.

– Annars uppstår en slags “de låga förväntningarnas rasism”.

Att förutsätta att muslimer inte tål religionskritik är ett exempel på hur vi kan ha lägre förväntningar på människor utifrån grupptillhörighet, menade han.

I sin föreläsning utmanade han också oss i publiken att fundera på om vi vill ha ett mångkulturellt samhälle och vad det i så fall är som vi tycker är bra med det.

– Och ni får inte säga “maten” eller “dansen”!

I sina möten med politiker får han ofta höra om mångkultur i positiva ordalag, men när han frågar politikerna vad de menar med mångkultur, kan de flesta inte svara.

Vi måste våga ta tag i de obekväma frågorna, menade Mustafa. Vad är integration och inkludering och vad är segregation? Vi fick vi en hel del att fundera vidare på. 

Tisdagsträffarna fortsätter i vår.

Foto: Christel Valsinger

 

 

 

 

Diverse, Folkbildning

“Folkbildarforum ska vara lite obstinat i debatten”

torsdag 20 juli 2017

“Folkbildarforum ska vara lite obstinat i debatten”

Bildningsförbundet Östergötlands nya ordförande Åsa Forsman har studerat på både folkhögskola och universitet, men föredrog den inkluderande folkbildningen. Idag är hon verksamhetsledare inom just folkbildning på Folkuniversitetet i Linköping och hon ser Folkbildarforum som en chans att själv bli utmanad och inspirerad.

Åsa Forsman blev verksamhetsledare inom folkbildningen på Folkuniversitetet i Linköping efter att ha arbetat inom förvaltningen på Linköpings universitet i många år, bland annat som projektledare och avdelningschef.

– Jag gick en eftergymnasial utbildning på Österlens folkhögskola i Skåne i 20-årsåldern och har alltid tyckt att det är något speciellt med folkbildning. Senare har jag utbildat mig på universitetet, jag har en pol mag, men jag har alltid längtat tillbaka till folkbildningen. Den är mer inkluderande, alla har en plats. När jag sen började här på Folkuniversitetet som utbildningsledare så kändes det som att jag kommit hem.

De viktigaste uppgifterna för folkbildningen just nu är verksamheterna för asylsökande och andra som inte har någon plats i samhället, tycker hon. Men hon ser också utmaningar för folkbildningen i att hänga med i vad som händer i världen utanför den egna, inre sfären.

– Många står utanför folkbildningen idag. Hur ska vi nå ut till dem? En viktig del av detta arbete är att studieförbunden samverkar och hjälps åt vilket till exempel sker inom ramen för Bildningsförbundet där ett asylnätverk har bildats. Asylnätverket består av representanter från de olika studieförbunden. Inom nätverket delar man på deltagarna så att deltagarna ska få ut så mycket som möjligt av t ex svenskundervisning.

Hur ser du på Folkbildarforums betydelse?

– Folkbildarforum är jätteviktigt för att berätta om vad folkbildningen gör. Vi ska också vara lite obstinata i samhällsdebatten. Vårt mål är att nå ut till fler och bli mer nationella, att vi syns i andra led än bara våra egna.

– Sen är det också viktigt att själv få känna sig utmanad. Hur gör vi saker på ett annat sätt, hur tar vi tag i de stora samhällsfrågorna ? Årets tema Mod och Motstånd är ett viktigt tema. Att få träffa människor som vågat utmana och haft modet att gå sina egna vägar och sen bära med sig det hem.

Årets Folkbildarforum äger rum i Linköping den 28-29 november. Anmäl dig här. Anmäler du dig senast 17/8 får du rabatt.

Taggar: ,

Diverse

Po Tidholm gästar temakväll om en region i balans

onsdag 29 mars 2017

Po Tidholm gästar temakväll om en region i balans

”Vi har gått ifrån en idé om en enhetsstat med lika villkor för alla till att göra skillnad på människor utifrån var de bor. ” Det menar författaren och journalisten Po Tidholm. Den 10 april kommer han till Missionskyrkan i Linköping och talar om ”Sverige – ett delat land”, ett arrangemang av Bildningsförbundet Östergötland, Hela Sverige ska leva, Coompanion och LRF.

Det blir en temakväll om förutsättningarna för en levande landsbygd i Östergötland. Vilka förändringar behöver Östergötland göra för att få en region i balans? Frågan ska diskuteras av en panel med ledamöter ur den parlamentariska landsbygdskommittén, regionala politiker, länsstyrelsen, trafikplanerare och representanter från den östgötska landsbygden. Diskussionen modereras av journalisten och författaren Po Tidholm, som också inleder kvällen med en föreläsning. Tidholm är uppvuxen i Arbrå och flyttade tillbaka till Hälsingland år 2000 efter att ha bott i Stockholm. Han har bland annat gett ut boken ”Norrland” med essäer och reportage och skrivit manus till och programlett tv-serien Resten av Sverige, som sändes i SVT i höstas.

Vad menas med temat, ”Ett delat land”?

– Det kanske egentligen är ett alldeles för vagt tema, men samtidigt är det ju vad Sverige är; delat. På många sätt egentligen, även om jag väljer att fokusera på stad och land. Vi har gått ifrån en idé om en enhetsstat med lika villkor för alla till att göra skillnad på människor utifrån var de bor. Bor du i Sollefteå har du till exempel inte gjort dig förtjänt av ett BB, och i delar av Östergötland går det inga bussar, helt enkelt eftersom vissa trakter inte anses vara produktiva nog.

Du flyttade själv tillbaka till dina hemtrakter i Hälsingland efter ett antal år i Stockholm. Vad lockade dig att återvända?

– En kombination av saker såklart, men mycket handlade om att ha en meningsfull fritid. Jag hade ofta ångest på helgerna i Stockholm, för jag upplevde att mycket av det jag ägnade mig åt var så konstruerat. Det är roligare på landet. Vi bor på en gård, har hästar, hund, höns och jag känner att jag gör meningsfulla saker.

Tv-serien “Resten av Sverige” blev hyllad för att lyfta fram landsbygdens problem med avfolkning och nedläggningar, men också kritiserad för att måla upp en alltför mörk bild. Hur ser du på kritiken?

– Folk var snabba att komma med kritik efter första avsnittet som ju var ämnat åt att ta upp de mer dystra aspekterna. I avsnitt två berättade jag landsbygdens moderna historia och i avsnitt tre sökte jag lösningar. Så i slutändan blev det nog hyfsat balanserat. Men visst, jag kan förstå att man reagerar, det var ju också meningen. Vi hade inte fått 800 000 tittare genom att släta över problemen.

Du blev nyligen utsedd till Årets Lantis av tidningen Land. Hur ska du förvalta titeln?

– Haha, ja du. Det är dubbelt det där med att kallas lantis. Det är som med beskrivningarna av landsbygden: de är ofta positiva och nedsättande på samma gång. Landsbygden och lantisen är ofta genuin, men också träig, traditionell men hopplöst omodern, äkta men lite dum.
Så det är lite dubbelt.

Tid: Måndag 10 april kl 17.30 – 20.oo.

Plats: Missionskyrkan i Linköping

Inbjudan hittar du här

Foto: Peter Hoelstad

Taggar:

Diverse

Dags att rösta i Nederländernas val!

torsdag 09 mars 2017

Dags att rösta i Nederländernas val!

Hur skulle styret i våra länder se ut om hela världens befolkning fick vara med och rösta i alla val? Med den digitala omröstningen Global Vote vill Simon Anholt visa just det och tydliggöra hur samtidens stora utmaningar måste hanteras med samarbete över nationsgränserna. Nu är det dags att tycka till i parlamentsvalet i Nederländerna.

Västvärlden står i spänd väntan inför vårens val i Nederländerna och Frankrike. Ska högerpopulistiska partier som Frihetspartiet med Geert Wilders i spetsen och Front National, lett av Marine Le Pen, få ökat inflytande och kanske rentav hamna i regeringsställning? I praktiken kan vi som inte är medborgare i dessa länder bara vänta och se, men för att visa var vi står och vad vi tycker kan vi rösta i Global Vote, en omröstning för alla världsmedborgare skapad av Simon Anholt.

Global Vote tar fasta på att länders ledare inte bara påverkar den egna nationen, utan faktiskt är med och styr planeten. Några av mänsklighetens största utmaningar i modern tid är globala. Klimatförändringar, flyktingströmmar och ekonomiska kriser kan inte hanteras av ett enskilt land. Lösningarna måste vara gemensamma.

Global Vote påverkar inga valresultat, men politiker, ledare och de medborgare som får rösta i det specifika valet, får en signal om vad världen utanför nationsgränserna vill och förväntar sig.

Simon Anholt är politisk rådgivare och har skrivit flera böcker om länder som varumärken. 2015 talade han på Folkbildarforum och han har tidigare skrivit här i bloggen (”Foreigners aren’t aliens!”).

Han ligger också bakom Good Country Index, en rankning av hur väl enskilda länder bidrar till mänsklighetens bästa i ett globalt perspektiv. På listan över det som mäts hittar man bl.a. hur väl länderna bidrar till världsfred och säkerhet, klimat och hälsa.

Projektet Global Vote startade Simon Anholt 2016 och på hemsidan har hittills tio val hållits. Bland dem finns Storbritanniens folkomröstning om huruvida landet ska stanna kvar i EU, valet av generalsekreterare till FN och, förstås presidentvalet i USA.

I det sistnämnda röstade människor i 130 olika länder. Resultatet? Hillary Clinton fick 52% av rösterna, medan Donald Trump bara fick 14%. Gröna partiets kandidat Jill Stein var Global Votes tvåa med 19% av rösterna.

Den 15 mars är det val i Nederländerna men på Global Votes hemsida är röstningen redan öppen. Valet gäller de 150 platserna i Generalstaternas andra kammare. Största parti bildar vanligen regering och ledaren blir premiärminister. Partiledarna finns presenterade på hemsidan som du hittar HÄR.

Andra val under våren är presidentvalen i Frankrike den 23 april och i Iran den 19 maj. Gör din röst hörd!

 

Diverse

Mod och motstånd i en Facebookgrupp

fredag 24 februari 2017

Mod och motstånd i en Facebookgrupp

Det krävs mod för att gå in och tycka annorlunda i ett kommentarsfält fullt av hatiska inlägg. Men är man många som stöttar varandra så går det bättre. Det tog Mina Dennert fasta på när hon förra våren startade den uppmärksammade och prisade Facebook-gruppen #jagärhär.

Den som önskar sig en fri och öppen debatt styrd av fakta blir lätt modfälld av att läsa kommentarsfält på Facebook. Åtminstone om de är kopplade till artiklar som berör invandring, eller som går att knyta ihop med invandring om man bara vill. Hatet frodas. Den som vågar sig på att försöka balansera diskussionen blir ofta utsatt för hot och hån.

Men i somras började det plötsligt dyka upp allt fler sansade debattinlägg taggade #jagärhär. Algoritmerna på Facebook gör att de inlägg som får flest reaktioner är de som hamnar överst och allt oftare sågs #jagärhär-inläggen högst upp.

Taggen visade sig vara en Facebook-grupp, startad våren 2016 av journalisten Mina Dennert, som tröttnat på hur debatt ständigt tystades av hat.

Idag engagerar gruppen 64 000 medlemmar och den växer hela tiden. Ett flertal administratörer turas om att moderera den. Varje dag väljer de ut några kommentarsfält på Facebook där medlemmarna uppmuntras gå in och nyansera debatten och balansera upp hatet. Aktionerna utförs aldrig på privata Facebook-sidor, utan oftast på de sidor som tillhör traditionella medier såsom Expressen, Aftonbladet, GP eller SVT. Även invandringsfientliga och rent rasistiska gruppsidor får besök.

Medlemmarna i #jagärhär finns på hela den politiska skalan från vänster till höger, men rasism, sexism, homofobi, funkofobi etc tolereras inte. Tanken är heller inte att dränka diskussioner på webben med inlägg som bara innehåller taggen, utan att föregå med gott exempel på hur man kan argumentera för sin sak utan invektiv, härskartekniker eller andra aggressiva metoder. De som inte vill skriva själva kan “gilla” andras kommentarer och på så sätt stötta det goda samtalet.

Att gruppen är uppskattad har visat sig åtskilliga gånger det senaste halvåret. Ett flertal priser har tillfallit #jagärhär, däribland Rättvisepriset från Rättviseförmedlingen och priset för Årets integration på Faktumgalan nyligen.

När det nu avsomnade bandet Kent i veckan auktionerade ut bilder från sin sista konsert, tagna av bl a regissören och fotografen Johan Renck, skänkte de hela summan till #jagärhär. Resultatet: drygt 1,2 miljoner kronor, som nu blir till startplåt för att ta gruppens arbete vidare även utanför Facebook.

 

Diverse

Fördomar styr skildringen av landsbygden

fredag 17 februari 2017

Fördomar styr skildringen av landsbygden

Staden kopplas till positiva och moderna värden medan landsbygden beskrivs som lite ”bakom”. Det är ett exempel på hur storstadsmaktordningen kommer till uttryck, menar Terese Bengard, verksamhetschef för Hela Sverige ska leva.

Terese Bengard skulle ha hållit ett seminarium med titeln “Finns det en urban norm – om att utmana storstadsmaktordningen” under Folkbildarforum i november, men tvingades ställa in. Vi bad henne att ändå berätta om vad som låg bakom seminariets titel.

– Urbana miljöer är det som är normalt och det som de flesta utgår ifrån när de skapar sin världsbild. Det kan jämföras med könsmaktordningen där män under en lång tid varit norm och kvinnan det avvikande. När det gäller detta har vi kommit långt men när det gäller att erkänna den urbana normen är det fortfarande en lång väg kvar att gå.

Landsbygdsskildringar kantas ofta av fördomar och stereotyper. Bilder på landsbygden är ofta tomma på människor men visar gärna en ko, åkrar eller grusvägar.

– Människorna där beskrivs som parodier på korkade människor, som i exempelvis SVT:s ”Uti bögda”. Det senaste exemplet är Kjell A Nordströms uttalande om att Gotland och Värmland är ”skräpytor”. (Artikel i Aftonbladet)

Storstadsmaktordningen yttrar sig bland annat i lagstiftning och reformer som anpassas och utformas efter staden och den yttrar sig i strategidokument och analyser, menar Terese.

– Exempelvis långtidsutredningen som beskriver platser som ”mycket avlägset belägna” men aldrig någonstans på de 300 sidorna definierar man vad man är avlägset belägen ifrån  – för det är ”självklart”?

Hela Sverige ska leva, som Terese Bengard är verksamhetschef för, är en medlemsorganisation som lyfter frågor som är betydelsefulla för människorna på landsbygden. Den ger också stöd och råd till lokala utvecklingsgrupper.

Vad får den urbana normen för följder?

– Framförallt skapar den en felaktig bild av vad landsbygden är. Detta i sin tur leder till att unga inte känner att de har någon framtid där eller att de som stannar är loosers. Resurser satsas i städerna och uteblir på landsbygden. 

Hur bryter vi storstadsmaktordningen?

– Frågan måste upp på bordet och diskuteras. Ett bra förslag i landsbygdsutredningen är att alla beslut ska landsbygdsbedömas. Det skulle synliggöra detta. Jag tror att beslutsfattare, journalister, forskare, utredare och allmänhet; ja, egentligen alla, skulle få öka sin kunskap om den urbana normen, för att sedan på ett bättre sätt själva kunna fatta beslut eller beskriva beslut om staden och landet utan massor av förutfattade meningar.

Taggar: ,

Diverse

Möt vår nya kanslichef!

onsdag 05 oktober 2016

Möt vår nya kanslichef!

Efter många års engagerat arbete i Bildningsförbundet Östergötland går Anneli Dahlqvist vidare till nya utmaningar. Ny kanslichef blir Lars Holmgren med en lång och gedigen erfarenhet av folkbildning och civilsamhälle.

Lars har en bakgrund som folkhögskollärare, med starkt förankring i folkrörelsetanken. Han har arbetat internationellt såväl som med kommunalpolitik och fackligt arbete.

– Kanske man kan anklaga mig för att vara folkrörelseromantiker också. Men jag känner mig trygg med att kunna försvara folkbildningen utan att behöva romantisera den.

Fysiker, verktygsmakare, miljöaktivist, verksamhetstutvecklare och katastrofarbetare på Rädda Barnen, utbildare i mänskliga rättigheter, chef på ett socialt företag, arbete med ensamkommande… Är du en hoppjerka?

– Nja, allt jag gjort hänger ihop. Jag är rätt bra på att göra något av mina erfarenheter, använda dem till att se samband och möjligheter.

– Men utan tvivel är man inte riktigt klok, som Tage Danielsson sagt. Jag tror på möten, samtal där man står upp för någonting, fördjupar sina insikter men också törs visa sitt tvivel. Vi ska inte vara rädda för att frågor är komplexa och att vi som individer kan vara motsägelsefulla. Det betyder inte att man tvingas vela utan att ta ställning. I en tid där enkla lösningar, populism och fundamentalism lockar måste folkbildning vara en del i ett annat meningsskapande.

Blir det någon skillnad med en ny person på kansliet?

– Någon beskrev Anneli som en naturkraft, jag har kanske en mer stillsam glöd. Hon är en väldigt stor del i att Folkbildforum utvecklats till en sådan respekterad mötesplats för samhällskritik, forskning och folkbildning. Väldigt inspirerande att få förvalta och utveckla det arbetet. Jag gillar verkligen att man ser Folkbildarforum inte bara som en årlig konferens, utan som en årscykel med ett tema som genomsyrar seminarier, vår tidning, nätverkande och hur vi syns på sociala medier.

– Vi ska snart bestämma oss för nästa års tema. På något sätt borde det handla om medborgarskap, tänker jag, inte minst med tanke på situationen för alla människor på flykt i världen. I nästan alla Sveriges kommuner har studieförbund och folkhögskolor verksamheter tillammans med nyanlända.

– Medborgarskap är sedan länge ett honnörsord inom folkbildningen. Det handlar om att människor ska känna sig som myndiga subjekt, uppleva sig delaktiga i samhället med rätt att utvecklas, bidra och ställa krav. Men medborgarskap är ju också något formellt. Det finns en diskussion om motsättningar mellan universella mänskliga rättigheter, du har dem bara för att du är människa, och medborgerliga fri- och rättigheter, mer eller helt kopplade till ett formellt medborgarskap i en stat.

– När aktivister, folkrörelser, politiker och andra försökt göra världen bättre har de i flera decennier hjälpligt kunnat luta sig mot det system kring mänskliga rättigheter som växte fram efter andra världskriget. Är legitimiteten i det systemet allvarligt hotat? Vad händer med berättelsen om var och ens lika rättigheter när diskussionen alltmer ensidigt får fokus på den egna statens formella medborgare, deras rättigheter och skyldigheter?

– Att vi alla är världsmedborgare riskerar bli ett tomt svar, om vi inte fyller det svaret med sådant som ger mening för små och stora gemenskaper, och med redskap för konkret politik.

Diverse

Tips för sommarläsning #2

onsdag 20 juli 2016

Tips för sommarläsning #2

Här kommer ytterligare ett boktips för dig som behöver litteratur för hängmattan.

Zombieöverlevnad – din guide till apokalypsen
Herman Geijer och Jimmy Wallin

I fem år har ABF Stockholm hållit en studiecirkel om zombieöverlevnad som lockat hundratals personer. De som enbart sett det som ett skämt har snabbt ändrat åsikt, när man förstår att det faktiskt finns en koppling till verkligheten. Vad skulle vi göra om basala samhällsnyttor plötsligt skulle slås ut i flera månader? Har du någon aning om hur du själv, och andra, skulle kunna överleva utan rinnande vatten och elektricitet?

Vad är då en zombieapokalyps? Det kan beskrivas som att majoriteten av mänskligheten har förvandlats till känslokalla maskiner som äter människor. Denna  lättlästa bok med ruggiga bilder känns förvånansvärt relevant, kanske kan man till och med fundera på om vissa skeenden i historien och även i nutid kan beskrivas som en zombieapokalyps.

I vår tidning #FOFO hittar du fler boktips. Beställ en gratis prenumeration här!

Diverse

Tips för sommarläsning #1

fredag 08 juli 2016

Tips för sommarläsning #1

Många kopplar ihop sommar med läsning och därför vill vi passa på att tipsa om läsvärda böcker som dessutom knyter an till årets tema Makt och Mening.

Är svensken människa – gemenskap och oberoende i det moderna Sverige
Henrik Berggren och Lars Trägårdh

Högerpolitikern oroar sig för att välfärdsstaten har skapat en kollektivistisk, konformistisk svensk, oförmögen att ta hand om sig själv. Vänsterpolitiker å andra sidan tänker att folkhemmet har gjort svensken solidarisk. Boken tar en annan utgångspunkt – att socialdemokratins framgångssaga kommer ur att den förstod och bekräftade svenskens djupast kända behov: individualismen och oberoendet.

En bra bok för dig som inte funderat på att oberoende och ensamhet är två sidor av samma mynt, särskilt i Sverige. Kanske har det gjort svenskar sämre på att kompromissa? För dig som vill ha en lite mer lättillgänglig tankeväckare på området, så kan vi passa på att rekommendera Erik Gandinis film The Swedish Theory of Love.

Vad säger barnen?
Ylva Mårtens

Hur respektfull är du när du pratar med barn? Ylva Mårtens, som även bidrar med en text i senaste numret av #FOFO, har skrivit en högintressant bok om hur man intervjuar barn. Trots det snäva området, eller kanske tack var det, får man en insikt i hur barn i allmänhet uppfattar oss vuxna.

En lättläst bok där barnens berättelser får liv samtidigt som man hela tiden reflekterar över Ylvas värdefulla råd. De gäller ju även för andra samtal där man är i maktposition, och det kanske är oftare än vad man är medveten om?

Boktipsen kommer från vår tidning #FOFO. Beställ en gratis prenumeration här!

Diverse

Östergötlands folkhögskolor först med språkintroduktion

fredag 18 mars 2016

Östergötlands folkhögskolor först med språkintroduktion

Nu ska ensamkommande ungdomar få möjlighet att läsa svenska på folkhögskola! Först ut i Sverige blir folkhögskolorna Bona, Liljeholmen, Vadstena, Marieborg, Sommenbygden och Valla som nu får ta över delar av svenskundervisningen från gymnasierna. De erbjuder i vissa fall även boende.

Detta är en följd av att folkhögskolorna i Östergötland ville erbjuda undervisning till nyanlända, men inte fick. De bad Länsstyrelsen om hjälp för att ansöka om dispens hos regeringen. Förra året, som landshövdingen Elisabeth Nilsson pratade om här i bloggen, skickade de in en dispensansökan som nu gymnasie- och kunskapslyftsminister Aida Hadzialic (på bilden) beslutat om. Dispensen gäller fem östgötakommuner: Kinda, Linköping, Norrköping, Åtvidaberg och Ödeshög.

Vi är glada att regeringen äntligen fattat ett beslut och att Östergötland återigen är först i Sverige på folkbildningsfronten. 🙂

Läs mer i pressmeddelandet från regeringen.

Foto: Mikael Lundgren, Regeringskansliet

Taggar: , , , ,

1 2 3 4 5