Folkbildarforum

Kategori: Folkbildarforum 2015

Folkbildarforum 2015

Vad är fel med världen?

tisdag 19 april 2016

Vad är fel med världen?

Simon Anholt, som skrev en hyllad text här i bloggen i december, har precis gjort en ny video med sitt Good Country-projekt som han pratade om på Folkbildarforum förra året.

What’s gone wrong with the world – and how we can fix it är en lättsam och kort animation om stora frågor. Den beskriver hur globaliseringen skapat en situation där länder måste samverka mer för att lösa problemen, men inte gör det. Men varför?

En tänkvärd, sevärd och spridningsvärd film tycker vi!

Taggar: , , ,

Folkbildarforum 2015

Simon Anholt: Foreigners aren’t aliens!

onsdag 16 december 2015

Simon Anholt: Foreigners aren’t aliens!

Simon Anholt pratade på Folkbildarforum om Good Country Index och varför politiker och medborgare behöver rikta blicken utanför landets gränser. Nu skriver han exklusivt här i bloggen om flyktingkrisen, generositet och varför Sverige behöver upprätthålla sitt goda rykte.

It was such a pleasure to speak at the Folkbildarforum in Linköping last month. I always feel when I’m in Sweden that I’m in good company.

And I’m not just saying that to be nice: I can prove it statistically. Not only does Sweden rank alongside its Nordic neighbours near the top of the Good Country Index (www.good.country) for its overall contributions to humanity and the planet, but it also has the highest proportion of internationally-minded and globally responsible citizens of any country on earth: 57 per cent, according to an analysis of the World Values Survey.

That analysis shows that Swedes, above all other nations, seem to understand that foreigners aren’t aliens: they’re human beings too, and so deserve our care, whatever passport they happen to hold.

Yet, like so many other countries today, Sweden’s sense of responsibility towards humanity is being severely tested by the current refugee crisis.

Actually, humanity is being tested by more and more international crises each year: globalisation may have supercharged our potential for progress, but it has also supercharged our problems. Little, local problems have become huge global challenges; short-term and infrequent problems have become persistent and regular; it seems that catastrophe is forever just around the corner.

In such a world, it’s not surprising if people start to wonder whether being kind and generous and open-hearted is an affordable strategy. In times like this, when it seems as if everyone around us is expending more and more effort on protecting their own interests, continuing to base our actions on a stubborn trust in human nature can feel like a increasingly lonely and vulnerable position. And there’s never any shortage of populists and nationalists who are happy to stoke up that feeling: it’s their best trick, and it never fails.

But that loneliness and vulnerability are an illusion. In a hyper-connected world, interdependence is a simple fact of life, a demonstrable logical necessity. Working with others, responding to the general shortage of trust by increasing rather than diminishing the trust one extends to others, is the only viable strategy for the zero-sum game that is human life on planet earth.

Blind trust, it goes without saying, would indeed be a risky strategy: but Sweden has long excelled in trusting with its eyes open.

This Declaration of Interdependence is one that Sweden and its neighbours have made, implicitly if not explicitly, throughout their modern history. It requires vast courage, confidence and strength of purpose: qualities that Sweden has demonstrated many times in the past.

Sweden benefits greatly from the solid reputation it has earned from this strength of purpose over the generations: thanks to that reputation, it enjoys privileged and trusted trading, diplomatic, cultural and social relationships with virtually every country on earth.

The moment Sweden’s world-view starts to microscope rather than telescope, the moment it begins to recalibrate the fine balance between responsibility toward its own citizens and responsibility towards the whole of humanity, between responsibility towards today’s voters and tomorrow’s citizens which is so emblematic of Sweden’s role in the world, that reputation will begin to leak away, because only trust creates and sustains trust. And with it, all of those privileged relationships will leak away too, along with Sweden’s self-respect, its moral leadership, its precious store of global ‘soft power’.

Without soft power, Sweden is frighteningly weak. Countries with big armies, big populations and big economies can get away with purely self-interested behaviour for a generation or two longer, since they can continue to further their interests by coercion and competition rather than collaboration and co-operation. But Sweden is not such a country and never will be.

There’s no weakness in trust and generosity: it is the greatest mark of strength a nation and a people can display in our troubled world. That world counts on Sweden to be strong.

Text av Simon Anholt. Illustration av Leo Antolini (från www.good.country)

Taggar: , ,

Folkbildarforum 2015

Presentationer från Folkbildarforum 2015

tisdag 15 december 2015

Presentationer från Folkbildarforum 2015

Många har frågat oss om presentationsmaterial från föreläsarna och seminarieledarna på Folkbildarforum. Nu kan du läsa några av dem här! Det är pdf-filer, så du behöver inte Powerpoint för att titta på dem.

Andreas Fejes
Medborgarskapande och folkbildning i individualismens tidevarv

Anna Fyrberg Yngfalk
Ideella organisationer i konsumtionssamhället

Må bra med kultur
Kulturaktiviteter som komplement till vård och behandling

Ola Segnestam Larsson
Att prata som marknad och handla som folkrörelse

Pelle Åberg
Statliga syften, studiecirklar och folkbildning som demokratitillskott

Susanna Alexius
Likriktningens förbannelse

Lars Svedberg & Johan von Essen
Folk i rörelse – medborgerligt engagemang

Lena Lindgren
Kvalitetsarbete – en nödvändig ritual?

Vill du veta mer om vad som hände på Folkbildarforum? Läs våra sammanfattningar av dag ett och dag två. Rapporterna som Svedberg & von Essen skrivit finns här: Folk i rörelse och Mer engagemang?

Taggar: , , , , , , , ,

Folkbildarforum 2015

Mätas eller Mötas, andra dagen

torsdag 19 november 2015

Mätas eller Mötas, andra dagen

Vilken sprudlande andra dag av Folkbildarforum det blev, späckad med tankeväckare och goda skratt! Efter första dagens succé inledde moderatorn Karin Klingenstierna andra dagen med att presentera sig själv lite mer utförligt än vad som hunnits med under den späckade förstadagen. Det var många som uppskattade hennes sätt att locka till skratt och ställa kloka och insatta frågor till talarna, så det var intressant att få höra lite mer om hennes bakgrund.

IMG_8975_andreas

 

Andreas Fejes, Sveriges enda professor i vuxenpedagogik, fick en del att höja på ögonbrynen med sina forskningsresultat. Han har gjort en intervjustudie med lärare och elever på Komvux och i folkhögskolor. Utifrån det ser Fejes flera tydliga tendenser om individualism, som också hänger ihop med frågor i hans tidigare forskning kring medborgarskap och medborgarideal; vad det är för medborgare som samhället vill fostra.

Komvux är en individualiseringsfabrik i dagens neoliberala samhälle. Det finns inget fokus på uppdraget om personlig utveckling i policies, utan det handlar om kostnadseffektivitet genom individanpassning och flexibilitet.

Folkhögskolan då, är den också individualistisk? Spontant tänker man såklart att nej, det är den ju inte. Men Fejes forskning visar att folkhögskolan också bidrar till individualismen i samhället på olika vis. Man pratar om att medborgaren inte är färdigformad – att hen inte riktigt existerar – utan ska uppstå genom kollektiva processer i folkhögskolan. Det är bland annat därför som folkhögskolan bidrar till en individualism.

Andreas pratar också om hur det finns en nostalgisk tendens bland folkhögskollärare. De tycker att det är för lite spridning hos eleverna nu: det är väldigt många unga och svaga, och man upplever att det saknas en känsla av ansvar. Man tycker att eleverna förr var bättre anpassade för vad folkbildningen är. Med andra ord finns det ett glapp mellan lärare och deltagare i uppfattningen om vad folkhögskolan är, och det finns all anledning att diskutera det mer.

Fyra parallella seminarier stod på tur. Susanna Alexius pratade om likriktningens förbannelse i kvalitetsmätning, Konversatorium höll ett öppet samtal om mätande, Anna Iwarsson föreläste om ledarskapets betydelse för organisationskulturen och Maria Linderström från Region Östergötland pratade om deras projekt Må bra med kultur.

 

IMG_8997_lena

 

Det känns som att vi pratat om kvalitetsmätning inom folkbildningen i 20 år utan att vi kommit någon vart. Så inledde Lena Lindgren från Förvaltningshögskolan sin föreläsning om kvalitetsarbete. Trots ett ganska ”torrt” ämne så var det en avslappnad och rolig föreläsning. Lena pratade om hur alla nuförtiden mäter kvalitet, men att man ofta inte vet vad det är man mäter, och varför. Kvalitetsträsket har setts länge inom hälsa, sjukvård, utbildning, socialtjänst och andra offentliga verksamheter, och sedan 1990 även inom folkbildningen.

Sedan 2014 är det särskilt trångt på folkbildningens utvärderingsarena. Det är inte bara studieförbunden, folkhögskolorna och Folkbildningsrådet som utvärderar utan även Statskontoret, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering och Myndigheten för kulturanalys.

Alla dessa aktörer har olika syn på kvalitet, och då är frågan vems syn som ska räknas högst? Lena pratade om detta som MAD – multiple account disorder, för när man inte vet vems utsago man ska följa och till slut inte längre vet vad man håller på med så kan man bli galen.

Det produceras stora mängder information, men vad ska vi göra med all information som produceras? Och är det vettigt att lägga så mycket tid och resurser på detta? Man borde tänka ut i förväg vad man ska göra med datan som utvärderingen kommer att producera, menade Lena, som även sa:

Jag har hållit på i så många år med det här och det verkar faktiskt inte bli bättre. Det är lika illa i universitetsvärlden. Jag vet inte varför vi anpassar oss så mycket efter detta. Det är en jättemärklig situation. Varför lyder vi? Vad är det som händer om vi inte lyder?

Jag vill inte säga släng all den här skiten i sjön, men med trängseln så måste man börja städa. Vad ska vi ha det till? Det måste bli lite mer feng shui i det här.

Lena förvånade många när hon pratade om sin nya fascination för gamla utredningar av folkbildningen. Hon har läst 12 utredningar från 1924 och framåt, och konstaterar att det fanns otroligt omfattande och detaljerad kontroll inom folkbildningen även då. Kanske ännu mer än idag. Det kunde handla om hur många av ledarna som var fruar, eller vilken typ av innehåll som var okej och inte okej.

Det fanns även ett tryck på att folkbildningen borde utvecklas. Då såg man det som gjordes som slentrianmässigt och efterfrågade förnyade metoder, medan det idag finns en annan syn på folkbildningens särart och arbetsmetodik.

Det är alltså tydligt att mycket behöver göras idag, men det är också tydligt att det inte nödvändigtvis var bättre förut.

Efter lunchen blev det seminariepass igen! Susanna Alexius körde en favorit i repris och Konversatorium höll ett nytt öppet samtal denna gången under frågan Vad händer när man möts på riktigt? SV Kulturcollege pratade om sin verksamhet som ett nytt alternativ efter särgymnasiet, och Folkbildningsförbundets Göran Hellmalm och Anna Lundqvist höll ett seminarium om validering.

 

IMG_9015_behrang

 

Behrang Miri ser hiphop som den främsta rörelsen för folkbildning idag. Den betydde mycket för hans självbild när han försökte hitta sig själv i ett samhälle där han varken kände sig som svensk eller iranier, varken svart eller vit. Eftersom han ville bli en bättre rappare så använde han sig av både arabiska och svenska, vilket fick honom att växa som person. I folkbildningen finns det en essens om att frigöra sig sjäv. Hiphop gav mig den kraften.

Det var känslomässigt och laddat när Behrang pratade, men han lyfte också in mycket postkolonial teori. Jag behöver postkoloniala teorier för att överleva, som han sa. Han nämnde bland annat hybridiseringsteorin, om hur han är någonstans ”mittemellan” – och att hiphop är tillåtande för det.

Behrang visade en video där man intervjuade svarta och vita små barn om svarta och vita dockor. Både svarta och vita barn såg de vita dockorna som finare, duktigare och bättre. Det är ett exempel på internaliserat självhat, som Behrang pratade mycket kring. De negativa bilder som lyfts fram av icke-vita, och avsaknaden av icke-vita förebilder, är något som sätter sig i huvudet på icke-vita.

Det är såklart inte bra – inte för vita heller. Precis som feminismen är befriande för både kvinnor och män, är postkolonial teori bra för både vita och svarta, sa Behrang.

Han pratade också om problematiken kring välvilligheten. Han målade upp en bild av den välvilliga musikläraren som trots goda intentioner förminskar honom. Han kallade henne för Karin. Man kan ibland känna sig som en förminskad falafel när man träffar Karin, sa han.

Behrang avslutade med att säga: Vi är i ett kritiskt skede i Sverige. Folkbildning är den enda lösningen.

Uppiggande avslutningsord innan Karin Klingenstierna rundade av! Presenter delades ut till några av alla de som gjorde årets Folkbildarforum till vad det är. Anneli Dahlqvist Pettersson gjorde som vanligt ett fantastiskt jobb med att rodda ihop mycket av konferensen, och dessutom hade hon gjort egna kuddar till alla föreläsare. Här är några av dem:

kudde4
kudde1b
kudde2
kudde3

Taggar: , , , , , , , , , , , , , , ,

Folkbildarforum 2015

Mätas eller Mötas, första dagen

onsdag 18 november 2015

Mätas eller Mötas, första dagen

Rekord i antal deltagare, surrande diskussioner, mycket prat i sociala medier, målning, löpning och många glada miner. Folkbildarforums första dag bjöd på en hel del saker. Framförallt blev det nya och fördjupade perspektiv på Mätandet och Mötandet. 

 

IMG_8522_carola

 

Carola Råström, ordförande för Bildningsförbundet Östergötland, inledde dagen och lämnade över ordet till Anita Jernberger, regionråd i Region Östergötland. Anita pratade om vikten av att se människan som hel för att tillvaron ska vara meningsfull. Där tror hon att folkbildningen kan spela en viktig roll, och att den därmed är viktig för folkhälsan. Och därför menar hon att folkbildningen är en viktig resurs för den regionala utvecklingen, och att den spela en ännu större roll där.

Elisabeth Nilsson, landshövdingen, pratade kring riskerna med informationssamhället. Där såg hon många ytliga och snabba diskussioner, och ett stort behov av djupare kunskap. Brist på bildning, menade hon, gör oss rädda för fel saker.

 

IMG_8560_simon

 

Den brittiske politiske rådgivaren Simon Anholt började med att prata om att terrorism och klimathot inte är problem, utan symptom på problem. Grundproblemet enligt honom är att vi tävlar istället för att samarbeta. Simon ser att det finns en sådan tävling länder emellan. Politiker arbetar visserligen på internationella arenor, men syftet är oftast inte att hjälpa andra, utan att hjälpa sig själv – sitt eget land.

Det fungerar inte, menar Simon. Det blir bara ett fåtal vinnare, och de som vinner får ändå en förstörd jord. Konkurrens måste mixas med samarbete. Simon tycker inte att framtidens politiker ens ska få fatta beslut utan att tänka globalt på jorden, djuren och mänskligheten. Och han menar att vi som väljare måste kräva det, precis som vi gjort med arbetet mot rasism och sexism. Ett sätt att börja är att prata om hans undersökning Good Country Index.

 

IMG_8475_stina

 

Stina Oscarsson inledde med att tacka Simon Anholt. För henne var det det mest radikala hon hört på länge. Hon kände hopp igen efter att ha varit tyst ända sedan terroristattackerna i Paris.

Kulturlandskapet som vi tror att vi känner är under snabb förändring. Vi känner att vi tappar kontroll, och försöker återta den med mer kontroll. Men vi kommer aldrig att få mer kontroll med mer kontroll. En viktig fråga är hur vi kan svara på en känsla av rädsla utan att förlora värdet av klassisk bildning?

Samtalet är centralt. Och då är det viktigt att våga ge upp det man tror på; att kunna ändra sin uppfattning. Det gäller att våga tvivla – på allvar. Tvivlet är en demokratis immunförsvar.

Stina menar att vi inte behöver mer nyheter och siffror för att hantera alla hemskheter som händer. Inte mer kontroll och statistik. Vi behöver poesi och konst och musik! Och vi behöver förstå att vårt sätt att se på världen är inte det enda.

 

IMG_8674_larsjohan

 

Som något av en motpol följde Lars Svedberg och Johan von Essen upp med statistik om civilsamhället och folkbildningen i Sverige sedan 1992. Deras senaste rapport debatterades flitigt i medierna tidigare i år, eftersom den visade att Sverige har ett ovanligt högt och stabilt engagemang. Ungefär hälften av alla i Sverige engagerar sig ideellt, oavsett om det är ekonomisk kris, hög arbetslöshet, eller andra yttre förändringar. Deras hypotes är att Sveriges infrastruktur för civilsamhället stabiliserar upp det här.

Det finns ett tydligt samband mellan att delta i studiecirklar eller folkhögskola, och att engagera sig ideellt. Vilket som beror på vad vet man inte säkert, men folkbildningen tycks vara en plantskola för medborgerligt engagemang.

Moderatorn Karin Klingenstierna ställde en fråga om hur engagemanget hänger ihop med den starka individualismen i Sverige. Där svarade Johan von Essen att det inte alls finns någon motsättning. Individualism och ideellt arbete hänger ihop, enligt Johan, eftersom man vill visa för andra att man gör något som inte alla andra gör.

Johan von Essen pratade även vidare på egen hand, utifrån ett bokkapitel han varit med och skrivit: En mosaik av mening. Här fokuserade han på skillnaden mellan nytta och mening.

Von Essen menar att det är en fälla att studieförbunden använder nyttovärdet som ett argument. Då kan man lätt springas förbi av något annat som råkar anses nyttigare för stunden. Han menar snarare att det är meningsfullheten som är det viktiga.

Det är viktigt att skilja nytta och meningsfullhet åt. Blandar man ihop dem, så är det ofta meningsfullheten som får stryka på foten. Och börjar man med att tänka nytta, så är det inte alls säkert att meningsfullheten kommer. Börjar man däremot med meningsfullheten, så blir det ofta så att nyttan kommer.

 

IMG_8874_forskarpanel

 

Därefter följde fyra seminarier med forskare från Ersta Sköndal högskola. De behandlade frågor om civilsamhället och folkbildningen i gränslanden mellan stat och marknad. Efter seminarierna följde en forskarpanel där de svarade på frågor från publiken.

Den som provocerade mest där var antagligen Ola Segnestam Larsson, som argumenterade för mer hyckleri. Organisationer i civilsamhället borde prata som en marknad men agera som en folkrörelse ännu mer, menar Ola.

 

IMG_8766_troed

 

Därefter pratade framtidsanalytikern Troed Troedson om skillnaden mellan det som är skapat och det som är bildat. En läkare är till exempel skapad utifrån en rätt strikt mall och med väldigt specifika mål. En skateboardåkare däremot, har en mer brokig resa bakom sig där man mer gjort som man vill.

Troed pratade vidare om strukturers seghet. De kan vara antingen rigida, elastiska, plastiska eller flytande. Han beskrev 1800-talets industrialisering som en plastisk struktur där många bra saker hände. Idag finns inte det längre, men han ser något som han kallar för 2015 års utvecklingsfönster. Det finns massor av möjligheter.

Troed målar upp paralleller mellan digitaliseringen (att en mänsklig kunskap finns utanför hjärnan) och migrationen. Både digitalisering och migration ses som ett hot av vissa, men där ser Troed ett fönster till ett folkbildning 2.0, där man kan bilda ett nytt folk.

Han tror att en kärnfråga är hur man gör en person nyttig så fort som möjligt  med det hen redan har. Precis som en modern IT-chef gör med en nyanställd som kommer med en egen dator med egna program på.

 

IMG_8781_mingel

 

Efter detta blev det mingel i foajén, samtidigt som Martin Hultman höll ett föredrag om klimatdebatten. Han har varit med och studerat 3500 debattartiklar och ser några olika grupper. Industrifatalister ser grön tillväxt och marknadslösningar som självklart, medan gröna keynesianister vill arbeta med politiska styrmedel och vindkraft. Ekosocialisterna är, som namnet antyder, för kollektiva lösningar och demokratisering. Slutligen har vi klimatskeptikerna som inte ser något problem, utan som menar att vi kan köra på som vanligt.

Efter detta började kvällens program med mat och kulturupplevelser. Bland annat fick deltagarna måla tavlor tillsammans i en snabb slags stafett, och det blev sydafrikanska sånger från Motvalsorkestern. Run For Your Life, där 1000 personer springer en stafett för klimatet från Kiruna till Paris, passerade genom matsalen under kvällen till rungande applåder.

Som vanligt delades fyra stipendier ut. Grattis säger vi till:

Årets nytänkare: Troed Troedson
Årets folkbildare: Jag kan * Vi kan
Årets studiecirkelledare: Majken Zackrisson, Sensus
Årets folkhögskollärare: Martha Magyar, Vadstena folkhögskola

Vill du läsa mer? Kolla gärna in #fofo15-taggen på Twitter, läs mer årets deltagare i bloggen, titta på fler bilder i förra bloggposten, och missa inte tidningen #FOFO som i år håller sig till samma tema som konferensen, Mätas eller Mötas.

Taggar: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Folkbildarforum 2015

Packa Fofos kappsäck

måndag 16 november 2015

Packa Fofos kappsäck

Några av er är säkert redan på resande fot, för imorgon är det ju dags! Vi packar påsar som alla ni deltagare ska få. Ett kreativt kaos vill vi lova! Utan att avslöja för mycket så tror vi att ni kommer bli väldigt nöjda.

För er som inte lämnat hemmet ännu: kom ihåg att ta med laddare, anteckningsblock, visitkort, kamera och annat ni kan ha nytta av.

För er som inte kommer till Folkbildarforum: under konferensen kommer vi att använda #fofo15 på Twitter och Instagram så att ni kan hänga med i vad som händer. Skriv gärna själva vad ni tycker och tänker där!

Folkbildarforum 2015

Må bra med kultur

fredag 06 november 2015

Må bra med kultur

I Östergötland kan patienter ta hjälp av kultur för att förbättra sin hälsa. Det är följden av Må bra med kultur, som funnits sedan 2012. Nu kommer Maria Linderström till Folkbildarforum för att hålla ett seminarium under andra dagen av Folkbildarforum.

Maria Linderström har en bakgrund som kulturvetare och pedagog och arbetar idag på Centrum för hälso- och vårdutveckling med området Kultur och hälsa.

– Jag har arbetat både med det formella och informella lärandet, för barn, ungdomar och vuxna. Som kulturvetare har jag varit verksam inom både det bildpedagogiska fältet såväl som det kulturhistoriska. Mina arbeten har också inneburit att skapa nya forum och mötesplatser såsom utställningar, kreativa verkstäder och en hel del projektledning, säger Maria.

På Folkbildarforum ska Maria presentera Må bra med kultur, hälso- och sjukvårdens satsning på kultur som komplement till vård och behandling i Östergötland. Det är ett koncept som funnits sedan 2012 där patienter kan prova kultur som verktyg för ökad hälsa och välbefinnande.

– Det finns evidens för att kultur kan kopplas till hälsa.  Det finns forskningsrapporter för särskilt riktade aktiviteter (t ex musik i smärtlindrande syfte) och rehabilitering av specifika diagnoser (t ex dans för Parkinsonpatienter) men också för att upplevelsen av kultur kan starta positiva processer i kroppen som stödjer läkning.

Inom Må bra med kultur står deltagarens upplevelse av kulturaktiviteten i fokus, men också mötet med sig själv och andra människor. Centralt är det prestationsfria och lustfyllda förhållningssättet. Det betyder inte att utvärdering är sekundär och Må bra med kultur utvärderas kontinuerligt. Men utgångspunkten är från deltagarens perspektiv.

– Utvärderingen är inte ett traditionellt mätande av hälsoutfalldå man kan vara sjuk och ändå uppleva  livskvalitet. Vårdpersonal får också ge sina synpunkter på konceptet liksom kulturaktörerna som är involverade. På så vis finns det ett resultat att arbeta vidare utifrån.

Maria Linderström håller seminariet Må bra med kultur under Folkbildarforums andra dag. Anmäl dig senast idag 6 november!

 

Taggar: , ,

Folkbildarforum 2015

Regionutvecklaren Anita Jernberger vill driva folkhälsan framåt

torsdag 05 november 2015

Regionutvecklaren Anita Jernberger vill driva folkhälsan framåt

Anita Jernberger kommer att öppna årets Folkbildarforum tillsammans med landshövdingen Elisabeth Nilsson och BFÖ:s ordförande Carola Råström. Anita är ordförande för regionutvecklingsnämnden i Region Östergötland och brinner bland annat för att folkhälsofrågan ska bryta igenom i alla verksamheter.

Anita är folkhälsovetare och regionråd för Folkpartiet Östergötland. Som ordförande för regionala utvecklingsfrågor är hon ute i verksamheter och träffar människor för att sätta sig in i frågorna.

– Jag har bland annat öppnat upp för nya möjligheter för film och dans för unga. Det är en fråga som legat mig väldigt varmt om hjärtat. Tobaksfrågan är en annan, där vi jobbar för ett rökfritt Sverige 2025 – Tobacco end game. Alla sjukhusområden blir snart rökfria, och vi hoppas på att även göra perronger och hållplatser rökfria, säger Anita.

Anita har också folkbildningen på sitt bord, och försöker att inkludera den i den regionala utvecklingen.

– Det finns en enorm kompetens bland folkhögskolorna och den borde man ta vara på mer för att utveckla regionen. Jag tror att fler skulle klara av att nå sina mål om de fick uppleva samma flexibilitet som folkhögskolorna har. Man ser ju individen inte bara som en elev utan som en människa i ett sammanhang. Kanske skulle man till och med kunna erbjuda ungdomar att gå gymnasiet på folkhögskola istället för i den vanliga skolan, funderar Anita.

– Jag tror att folkhögskolorna ska närma sig samhället. För att knyta det till årets tema och att mäta kvalitet, så är det viktigt att tänka på det gamla ordspråket som man frågar får man svar. Det är farligt om folkhögskolornas själ förändras för att utvärderingsfrågorna som ställs inte är anpassade för verksamheten. Folkhögskolorna är ju en unik arena!

Anita Jernberger inleder första dagen av Folkbildarforum, 17 november.

Taggar: , , ,

Folkbildarforum 2015, Forskning

Är vi alla klimatskeptiker?

tisdag 03 november 2015

Är vi alla klimatskeptiker?

Industrifatalist, grön keynesianist, eko-socialist eller klimatskeptiker? Martin Hultman, forskare vid Linköpings universitet, reder ut klimatdebatten i en ny bok som han pratar kring på Folkbildarforum. Det blir i anslutning till att klimatstafetten Run For Your Life springer genom Folkbildarforum på sin rutt från Arktis till Paris!

På Folkbildarforum i mitten av november kommer jag att hålla ett föredrag om en kartläggning av klimatdebatten som bygger på min och Jonas Anshelms bok ”Discourses of Global Climate Change”. Vi har diskuterat länge kring varför det inte händer något när så många har kunskapen om klimatförändringarna och orsaken till den. Frågorna vi ställde oss när vi skrev boken var bland annat; Vad säger egentligen olika aktörer i klimatdebatten? Vilket samhälle vill de ha, vilka tekniska lösningar för de fram och hur ska vårt ekonomiska system egentligen organiseras för att möta klimatutmaningen? Hur möter aktörernas argument varandra och vilka förändringar sker vid dessa möten? Vi har studerat över 3500 debattinlägg och böcker.

Varför behövs forskning om klimatdebatten?
För någon som inte är helt insatt kan klimatdebatten verka kaotisk. Vi har rett ut hur de olika positionerna förhåller sig till varandra och förenar dem. De olika aktörerna som vi funnit är hur den industrifatalistiska positionen dominerar debatten med bland andra den tidigare moderatledaren Fredrik Reinfeldt som talesperson. De som tillhör denna tycker att grön tillväxt är ofrånkomlig, vilket gröna keynesianister håller med om vilka också är inflytelserika såsom Johan Rockström till exempel. Däremot skiljer sig deras åsikter åt i frågan hur samhället når grön tillväxt. Industrifatalisten vill nå dit med marknadslösningar och industrimoderna medel som kärnkraft och grön bilism. Den gröna keynesianismen vill göra det med politisk reglering och ekomoderna medel som vindkraftsparker och snabbtåg.

Ekosocialisterna, vilka är få i den offentliga debatten och har för tillfället lite politiskt inflytande, för fram tanken om att det industrimoderna samhället måste transformeras i grunden. De menar att en omställning ska nås genom decentralisering, demokratisering, kollektiva lösningar och småskalig förnybar energi.

Slutligen har vi klimatskeptikerna som avfärdar vad de anser vara ogrundade klimatlarm. Klimatskeptikerna tycker att vi ska köra på som vanligt för att bevara det industrimoderna samhället. Dessa har inte varit så många i den svenska debatten, men vi ser en växande klimatskepticism inte minst i form av Sverigedemokraterna.

Hur ser du på framtiden vad gäller diskussioner om klimatet?
– Det är en milsvid diskrepans mellan de allvarliga, klimatvetenskapliga beskrivningarna av verkligheten och det som konkret görs i form av ändrad lagstiftning och förändrade investeringar. Den industrifatalistiska idén om att vi måste fortsätta som vi alltid har gjort har vunnit än så länge, säger Martin Hultman. Ett exempel är Förbifart Stockholm som kommer att leda till mer utsläpp. Det är inte bra för klimatet och kostar minst 30 miljarder kronor. Om vi verkligen tog klimatfrågan på allvar skulle Förbifart Stockholm inte ens vara på planeringsstadiet.

Just medvetenheten är något som skiljer dagens beslutsfattare från sina företrädare. Till och med Exxon kände till vilka katastrofala konsekvenser deras utsläpp har för klimatet redan 1980.

– Med tanke på Volkswagens fusk med utsläppen från sina dieselbilar borde det inte få vara så att det viktigaste svaret på talet om att klimatet är vår tids ödesfråga blir miljöbilspremier. Det förefaller helt barockt om det är utfallet av vår klimatmedvetenhet.

Samtidigt är det fler och fler som inser att en lösning är att gå till källan av problematiken nämligen stoppa den inflytelserika gas-, olja- och kolindustrin. Organisationer och folkrörelser såsom Idle No More, Fossil Free, We Speak Earth, Urbergsgruppen och Keep it in the ground har alla som mål att stoppa fossilindustrin vid deras gruvor eller borrningar.

Martin Hultman håller seminarium kring Run for your life på första dagen av Folkbildarforum.

Taggar: , , ,

1 2 3