Folkbildarforum

Kategori: Folkbildarforum 2019

Folkbildarforum 2019

Årets konferens!

måndag 25 november 2019

Årets konferens!

Tillitens betydelse för samhällsekonomin. Samtalet möjligheter och begränsningar. Renässansfilosofernas bidrag till debatten om New Public Management. Det blev en tankeväckande dag när 2019 års upplaga av Folkbildarforum ägde rum.

Omkring 400 personer samlades i Linköping Konsert & Kongress den 20 november för årets upplaga av Folkbildarforum. På temat ”Tillit, trovärdighet, transparens” hölls föreläsningar, samtal och workshops under dagen, medan vi under kvällen fick lyssna till ordkonstnären och estradören Emil Jensen i en föreställning med titeln ”En mur är bara en bro på högkant”.

Efter en inledning av konferensens moderator Anna Lindman och Bildningsförbundet Östergötlands Lars Holmgren, föreläste Per Molander på temat ”Tillit som samhällsresurs”. Molander berättade om olika typer av tillit som finns i ett samhälle och pekade på jämlikhetens betydelse för hög generell tillit.

När Brit Stakston därefter tog över scenen fick vi höra berättelser från hennes arbete med reportageserien Verkliga Sverige, som drivs av reportagesajten Blankspot. Verkliga Sverige vill med inspiration från Selma Lagerlöfs ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige”, göra nedslag på orter runt om i landet som vi sällan hör historier ifrån. Målet är att skildra Sverige idag och möta människor i deras vardag.

Möten var också utgångspunkten för Navid Modiris föreläsning ”Samtal för förståelse”, där han tryckte på vikten av att lyssna för att förstå, även när åsikten som uttrycks inte stämmer med den egna.

Samtalstemat fortsatte därefter i paneldebatten ”Samtal om samtal”, där Navid Modiri och Brit Stakston fick sällskap av Vidar Aronsson från NBV och Stina Oscarson, teaterregissör och samhällsdebattör. Anna Lindman som ledde samtalet började med att fråga Navid Modiri vad han vill att samtalen i hans podd ”Hur kan vi?” ska leda till? ”Jag har inget slutmål”, svarade Navid. ”Jag kan inte veta vart det tar vägen. Det är upp till lyssnaren att göra sin tolkning. Jag vill bidra till ökad förståelse.”

Likt Navid Modiri har Stina Oscarson fått kritik för att föra offentliga samtal med människor med extrema åsikter. Det är att normalisera extrema åsikter menar vissa. ”Men jag vill normalisera människor inte åsikter”, sa Oscarson.

Brit Stakston ifrågasatte varför så många samtal måste föras på arenor och live-streamas. ”Åsikter växer sig alltid farligare i slutna rum”, replikerade Stina Oscarson.

Vidar Aronsson tog upp studiecirkeln som ett motexempel på livestreamade samtal i sociala medier-eran. ”Det är inte folkbildningens uppdrag att ge personer en plattform för sina extrema åsikter. Det handlar om frågorna – de måste få plats”.

Efter lunchen fortsatte temat om offentliga samtal på den digitala arenan. Carl Heath, som leder den nationella satsningen på medie- och informationskunnighet, redde ut begreppen desinformation och fake news och kom in på hur hot och hat på nätet påverkar demokratin. En av fem personer går inte in och engagerar sig i ett kommentarsfält på grund av rädsla. Var fjärde journalist har upplevt hot och hat och en tredjedel av alla riksdagledamöter uppger att de utsatts för hot, hat och trakasserier. ”Det här är en utmaning för det demokratiska samtalet.”

Under eftermiddagen hölls parallella sessioner där det gick att välja mellan olika workshops, samtal och föreläsningar (se program).

Konferensens sista föreläsning hölls av filosofen Jonna Bornemark, som i sin bok ”Det omätbaras renässans – en uppgörelse med pedanternas herravälde” är starkt kritisk mot införandet av New Public Management i offentliga verksamheter.  ”Förvaltningen har vuxit medan kärnverksamheten krymper, det visar entydiga siffror under 2000-talet”. Vår syn på kunskap är att den produceras på universitet och sedan ska omsättas till manualer för personal, menar Jonna Bornemark. Mer och mer kunskap produceras och till slut krävs övermanualer som förklarar hur manualerna ska läsas. ”Tänker vi att all kunskap ska finnas i ord och manualer så tar det inte slut! ” 

Eftersom vi idag saknar begrepp för att tala om det vi inte vet, har Jonna Bornemark vänt sig till renässansfilosoferna. Nicolaus Cusanus, som levde i Italien på 1400-talet, ger oss begreppet ”intellectus”, som är den mänskliga förmågan att stå i relation till horisonter av icke-vetande. Hur mycket kunskap vi än tillskansar oss så finns det sådant vi inte vet – horisonten flyttar sig alltid. Men vi kan använda vår förmåga att hantera vad vi ska lägga vår tid och energi på och hur.

Konferensdagen avslutades med en kvällsföreställning där artisten och ordkonstnären Emil Jensen bjöd på dikter och sånger från sin tidigare produktion tillsammans med Hanna Ekström och Anna Dager på fiol och cello, allt med ett särskilt öga vänt mot folkbildningen.

Fotograf Henrik Witt fångade konferensdagen i bilder.

 

Bertil Jedeskog delar ut namnbrickor vid registreringen.
Mingel!
Moderator Anna Lindman och Lars Holmgren från Bildningsförbundet Östergötland.
Vad påverkar tilliten i samhället?
Per Molander, ordförande i regeringens Jämlikhetskommission.
Brit Stakston, digital mediestrateg och VD för reportagesajten Blankspot.
Fika!
500 mil med Christel Valsinger och Anna Charlotta Gunnarson.
Navid Modiri, kommunikatör och samtalsaktivist.
Navid Modiri, Brit Stakston, Vidar Aronsson (ordförande NBV) och Stina Oscarson (teaterregissör, debattör mm) i ”Samtal om samtal”.
Lunch!
Carl Heath, Särskild Utredare för att leda den nationella satsningen på medie- och informationskunnighet.
Andrea Rodriguez, distriktschef Studiefrämjandet Västerbotten, under sessionen ”Vadå transparens – På riktigt eller tom retorik?”
Anna Charlotta Gunnarson intervjuas av Mattias Ahlén om sin bok ”Kvinnorna som formade pophistorien”.
Stina Oscarson under eftermiddagssessionen med titeln ”Kulturens roll i en sönderfallande demokrati – eller nyttan av ett fågelbo med blommande fingrar”.

 

Sira Jokinen Lisse och Världens Mammor höll i en av eftermiddagssessionerna och berättade om projektets nya ledarskapsutbildning.
Jonna Bornemark, filosof, höll föreläsningen ”Gör upp med pedanternas världsherravälde”…
…och tog hjälp av renässansfilosofen Cusanus begrepp intellectus och ratio.
Kvällsföreställning med Emil Jensen: ”En mur är bara en bro på högkant”

Folkbildarforum 2019

Tankar om samtal och bildning

tisdag 19 november 2019

Tankar om samtal och bildning

Om bara en dag samlas vi åter till Folkbildarforum i Linköping Konsert & Kongress. En fullspäckad dag på temat ”Tillit, trovärdighet, transparens” väntar. ”Så mycket klokskap på en och samma plats”, skriver konferensens moderator Anna Lindman här i en välkomsthälsning.

Per Molander inleder med en föreläsning om ”tillit som samhällsresurs” och artisten Emil Jensen avslutar med en föreställning som knyter an till folkbildningen. Däremellan tar vi del av en mängd tankar om vad ”tillit, trovärdighet och transparens” faktiskt innebär.

Moderator Anna Lindman guidar genom dagen och vi bad henne sammanfatta några tankar inför konferensen. Såhär skriver hon:

”Nu är det snart dags! Sitter i mitt kök och filar på manus och läser om alla fantastiska föredragshållare vi ska få möta på onsdag. En sådan ynnest att få ta del av så mycket klokskap på en och samma plats! ’Leve Folkbildningen’ får en lust att utbrista och plötsligt känns novembermörkret därutanför köksfönstret inte så tungt.

Jag funderar mycket på ordet tillit just nu, vad som krävs för att våga känna tillit. Jag skriver våga, för visst handlar det om det? Det är så lätt att bli desillusionerad. Makthavare som sviker, politiker som ljuger, känslan av att allt blir värre och värre. Hur ska vi våga tro på varandra och på framtiden? Vi säger ju ofta att vi måste mötas, att vi måste samtala, att det är i mötet mellan människor som tillit byggs. Jag ser fram emot att få pilla i det där med samtalet på onsdag. På vilket sätt är samtalet vägen framåt, med vilka ska vi samtala, hur ska vi i vår vardag kunna möta människor med åsikter som skrämmer oss och gör oss arga?

Jag längtar efter svar och jag längtar efter att vi ska få mötas! Tänk, på onsdag har vi en hel dag till både eftertanke och konkreta kunskaper. Vi ses på Folkbildarforum!”

Bildningsförbundet Östergötlands Lars Holmgren påbörjade arbetet med tema och talare till årets konferens för ganska exakt ett år sedan och är just nu upptagen med de sista förberedelserna. Han hälsar:

”Roligt att det kommer så många till Folkbildarforum i år igen, runt 400 personer. Läste just ett så fint citat av Gösta Vestlund, som var med oss andligen och på film förra året.
’…i bildning ingår alltid ett visst mått av insikt, inlevelse och insats. Insikt för att förstå sig själv och samhället. Inlevelse för att kunna möta olika social behov och insats för att ta ansvar som individ och medborgare. Djupast sett är det en fråga om relationer, om förmågan att på allvar värdesätta andra människor…Möjligen är svaret så här enkelt: Bildad är den som inte kränker en annan människa’
För två år sedan satte vi upp föreställningen ’Vi släcker mörkret’ under Folkbildarforum. Det arbetet har vi många anledningar att fortsätta med. Även om ljuset precis inte segrat, så har mörkret inte heller gjort det.”

Till programmet för Folkbildarforum 2019

Folkbildarforum 2019

Med Världens mammor för en hållbar samhällsutveckling

fredag 15 november 2019

Med Världens mammor för en hållbar samhällsutveckling

Förra årets Folkbildarforum invigdes av KISAM-Världens mammor. I år får vi höra mer om den prisade organisationen som med hjälp av konst och skapande bryter isoleringen för många mammor och barn. Just nu utbildas 20 nya ledare för kommande satsningar.

Sira Jokinen Lisse startade Världens mammor i Motala 2016, när Barnavårdcentralen slog larm om att många mammor och barn satt isolerade i sina hem. Världens mammor arrangerar skapandeträffar där mammor och barn får prova på olika konstnärliga uttryck. Ibland arrangeras utflykter, till exempel till badplatser på sommaren.

Varför ska man satsa på mammor?

–  Mammor är oerhört viktiga i arbetet med en hållbar samhällsutveckling både i det lilla och i det stora. Det är oftast mammorna som tar det större ansvaret för familjen, hemmet och inte minst för barnen och deras uppväxt. Och i det större perspektivet, så tänker mammor generellt på barnens bästa och att skapa så bra framtidsmöjligheter som möjligt för ALLA barn. Detta märks tydligt också i arbetet med Världens mammor, då vi har mammor från olika religioner, traditioner, språk, kulturer med mera, men vi är förenade i att vi vill skapa en så bra framtid som möjligt för alla våra barn. 

Satsningar inom bistånd riktar sig  ofta till mammor eftersom det brukar ge bra resultat, men i Sverige är medvetenheten om detta mindre, menar Sira Jokinen Lisse.

– I Världens mammor pratar vi om att när vi har trygga, starka mammor, så får vi även trygga, starka barn. Jag tror att mammorna är en förutsättning även för barnens välbefinnande och framtidsmöjligheter. Därför är det viktigt att även mammor med olika erfarenheter och bakgrunder får vara en röst i samhällsdebatten och får möjlighet till att delta i att påverka och forma samhället. Det är alltför ofta som vi pratar OM exempelvis nyanlända och invandrarkvinnor, men det behöver finnas forum för att diskutera MED. Mammorna behöver även få kunskap och redskap i HUR de kan delta. 

Världens mammor har vuxit och finns idag på fem platser i Östergötland. I våras fick Sira Jokinen Lisse ta emot Stora mammapriset som delades ut på Mammagalan och sändes i kanal 5. 

– Mammapriset har betytt mycket för oss. Det är ett erkännande från nationellt håll, vilket är ett stöd i arbetet även lokalt och regionalt. Det är ju sällan man blir profet i sin hemstad och med den nationella uppmärksamheten är det fler möjligheter som öppnas, t ex  gällande samarbeten, finansieringsmöjligheter, tillgång till nya arenor för medverkan mm. Ju fler som känner till den verksamhet som man bedriver, desto lättare blir det att driva och utveckla den vidare. Man behöver inte förklara och argumentera för precis allt.

– Hedrande är att en sådan etablerad organisation som Läkarmissionen är intresserade av att samverka med oss i KISAM-Världens mammor. I januari 2020 följer jag med dem till Uganda, för att lära mig mer om hur de arbetar. Det lokala finns ju allt större utsträckning idag i det globala. 

Verksamheten med Världens mammor växer och utvecklas hela tiden och det finns intresse för att det ska startas fler Världens mammor, både nationellt och internationellt. Genom medel från Postkodstiftelsen får nu 20 kvinnor från Världens mammor i Östergötland delta i en ettårig ettårig utbildning för att kunna axla ledarrollen för nya och befintliga grupper av Världens mammor. 

– Under vår föreläsning ska vi självklart prata om ledarskapsutbildningen och kvinnorna som deltar i den kommer att dela med sig av sina erfarenheter både från utbildningen, men även av tankar kring behov, idéer, drömmar mm som rör  att vara mamma i Sverige idag.

– För att kvinnorna, mammorna i Världens mammor ska kunna ha en aktiv roll i samhällsutvecklingen, både i det lilla och i det stora, behöver vi även titta på de strukturer som hindrar: kommunikation som exkluderar, okunskap och förutfattade meningar som ger felriktade satsningar. Därför behöver vi även inkludera i utvecklingsarbetet att testa metoder, modeller och nya samarbetsformer. I det arbetet ska även konsten och kulturen ingå som en av hållbarhetsaspekterna i hållbar samhällsutveckling. Vi har idag spännande samarbeten med både Hyresgästföreningen och bostadsbolag för att se hur kvinnorna kan vara med och påverka sin närmiljö och hur vi kan arbeta TILLSAMMANS för att göra skillnad. Det viktiga är att vi börjar i det lilla och gör något konkret. Kvinnorna och mammorna i Världens mammor är en sådan resurs – kloka, starka och med hjärtat på rätt plats. Det vore ju synd att inte ta tillvara på den här resursen och drivkraften i det hållbara samhällsbygget.  

Bilden: deltagarna i ledarskapsutbildningen. Foto: Danko Lisse.

Programmet för Folkbildarforum finns här.

Folkbildarforum 2019

Det demokratiska samtalet

torsdag 07 november 2019

Det demokratiska samtalet

Digitaliseringen har flyttat ut en stor del av samhällsdebatten på nätet. Det har skapat nya möjligheter men också problem såsom desinformation och näthat. Hur kan vi tillsammans skapa ett bättre debattklimat på nätet? På temat “Det demokratiska samtalet” kommer Carl Heath till Folkbildarforum för att föreläsa och hålla i workshops.

Carl Heath är av regeringen tillsatt Särskild Utredare för att leda den nationella satsningen på medie- och informationskunnighet. Satsningen syftar till att öka motståndskraften mot desinformation, propaganda och näthat. Carl Heath är även utbildningsdirektör för RISE (Research Institutes Of Sweden), medverkar i Uppkopplad i P1 och har startat Facebookgruppen Digital Samhällskunskap. 

Under Folkbildarforum håller han en föreläsning med namnet “Det demokratiska samtalet”, men också två workshops där deltagarna får berätta om sina egna erfarenheter och erbjuds tips och råd om lösningar och vägar framåt.

Hur tycker du vår kunskapsnivå är generellt när det gäller källkritik och självkritik på nätet? 

 – Det är svårt att ge en tydlig bild eftersom frågan om befolkningens allmänna medie- och informationskunnighet mäts på ett sådant sätt att den frågan inte låter sig besvaras enkelt. Men med det sagt så pågår det idag ett stort antal insatser, såväl från myndigheter och kommuner, skolor och bibliotek, för att stärka barns- och ungdomars medie- och informationskunnighet. Vi kan se att många insatser bidrar till att stärka kunskapen i befolkningen. Det pågår projekt och verksamheter såväl från offentlig sektor som från civilsamhälle som näringsliv. Många krafter arbetar för att förbättra vår kunskap, men mycket mer kan göras.

 Vilka är de stora utmaningarna framöver? 

 – Det finns mycket positivt som görs just nu, inom t ex skola, bibliotek, medier och civilsamhälle. Några utmaningar vi noterar är bland annat att huvuddelen av arbetet är projektbaserat och ojämnt spritt över landet. Det finns ett fokus på barn och unga idag och vi kan notera att fler målgrupper behöver nås för att möta utmaningarna.

Läs en längre intervju med Carl Heath i #FOFO nr 1 2019 här

Programmet för Folkbildarforum finns här

Folkbildarforum 2019

3 frågor till Emil Jensen, som avslutar Folkbildarforum 2019

onsdag 30 oktober 2019

3 frågor till Emil Jensen, som avslutar Folkbildarforum 2019

Emil Jensen har uppträtt för tiotusentals personer under sina turnéer och nått ännu fler med sina radiokrönikor och sommar- och vinterprat i P1. Den 20 november avslutar han Folkbildarforum med en skräddarsydd kvällsföreställning.

I #FOFO nr 1 2019 intervjuade vi Emil Jensen om hans väg till musikscenen. Från ett oanvänt piano i hemmet som han tyckte synd om och därför började spela på, via ungdomens politiska engagemang till skrivarlinje på folkhögskola.

Idag har han åtta album, två böcker, en rad uppskattade radioprogram och flera välbesökta turnéer i bagaget.

Vad kan du berätta om föreställningen på Folkbildarforum?

– Jag blandar som alltid musik från mina album, poesi, komik och monologer från mina radioprat i ”Godmorgon världen” och ”Tankar för dagen” och massa mellansnack däremellan. Men just denna kväll har jag dels i åtanke att många inte sett eller hört mig tidigare, samtidigt som jag vill prata lite extra kring detta med folkbildning, en värld jag alltid haft minst en fot i. Jag har ju både gått och jobbat på folkhögskolor.

– I någon mån tänkte jag ju också försöka beröra temat för dagarna – tillit, trovärdighet och transparens. Vad nu dessa ord betyder.. Det blir mycket att tänka på!   Det jag vet säkert är att jag till min glädje kommer att ha med mig Hanna Ekström och Anna Dager från Stockholm Strings, på fiol och cello, som gör att allt blir så himla mycket finare och roligare!

Du har turnerat otroligt mycket nu. Har du koll på vilken stad du egentligen befinner dig i vid vare framträdande? 

– Ja, jag gjorde flera långa turnéer på raken, så det känns som att jag var på en ändlös turné under flera år. Nu har jag dock en period när jag inte ska turnera alls på länge, bara gör några fåtal specialare, som just denna afton, annars främst skriva nytt.

– Men för att svara på frågan, så har jag aldrig varit osäker på vilken stad jag uppträder i på kvällen, då är jag alltid så närvarande. Däremot kan jag vakna på hotell ibland och inte veta vilken stad jag sovit i, öppna fönstret, titta ut och ändå inte veta.

Ska publiken förbereda sig på något sätt? Nu har du chansen!

– Åh denna möjlighet har jag aldrig fått tidigare! Men om jag ska vara ärlig och transparent, så vill jag snarare att alla ska få känna att de för en gångs skull inte behöver förbereda någonting, och få vara i precis det tillstånd som de behöver vara i.

I en gästblogg på Folkbildningsrådets hemsida skriver Emil om folkhögskolan och världens mysterier.

Foto: Joel Nilsson

Här finns programmet för Folkbildarforum 2019

Folkbildarforum 2019

”Kulturens roll i en sönderfallande demokrati”

fredag 25 oktober 2019

”Kulturens roll i en sönderfallande demokrati”

Tillit, trovärdighet och transparens kräver strukturer och principer för att upprätthållas. Och principerna måste värnas även när det inte gynnar oss själva. Det menar Stina Oscarson, som kommer till Folkbildarforum för att både föreläsa och delta i panelen ”Samtal om samtal”.

Stina Oscarson är dramatiker, regissör och fri skribent. Hon har på uppdrag av Svenska Dagbladet gjort samtalsserien ”Den polariserade debatten” där hon intervjuat personer som anses kontroversiella i den svenska debatten, med ambitionen att försöka förstå hur de resonerar, utan att själv ge avkall på egna värderingar. 

Stina Oscarson ledde skuggutredningen av  kulturpolitiken 2008/2009, som var ett alternativ till den statliga kulturpolitiska utredningen. Hon är ofta aktiv i den svenska samhällsdebatten och förra året gav hon tillsammans med serietecknaren Sara Granér ut boken ”Tror du att du kan förändra världen utan att anstränga dig?”

Under Folkbildarforum kommer Stina Oscarson att delta i panelen ”Samtal om samtal” tillsammans med Brit Stakston, Navid Modiri och Vidar Aronsson.Hon kommer också att hålla en föreläsning med namnet ”Kulturens roll i en sönderfallande demokrati – eller nyttan av ett fågelbo av blommande fingrar”.

Vad kommer din föreläsning att handla om?

– Miró skrev en gång: ”En konstnär är enligt min uppfattning den som när alla andra är tysta höjer sin röst och säger sin mening och som är förpliktigad att säga något som inte saknar innehåll och som täcker ett samhälleligt behov.” Jag försöker leva efter det vilket kommer att prägla mitt anförande.

Du skrev i en debattartikel i DN för tre år sedan  att det inte är kulturens roll att lösa politiska problem. Att konst och kultur inte har något annat syfte än sig själv. Varför tror du att vi har så svårt att se konstens värde, utan att koppla den till politik?

– Det finns flera orsaker. Dels beror det på att vi i framväxten av vårt moderna välfärdssamhälle omvandlat alla kunskaper, kvaliteter och erfarenheter till mätbara beståndsdelar. Vi har helt enkelt trott oss kunna rationalisera bort många av de språk vi behöver för att beskriva vad det är att vara människa. Vilket vi nu får betala priset för då allt fler människor trots bättre livsvillkor mår allt sämre. Men det beror också på att vi har ett kulturliv som till stora delar är helt beroende av det offentliga och därför blir mycket sårbart för vad den politiska majoriteten för tillfället vill med kulturen. Och politiker av alla färger kommer alltid att inför medborgarna behöva redovisa vad pengar som satsas gör för nytta. Då politik ju i grunden handlar om fördelning av gemensamma resurser.

Vad får du för tankar kring Folkbildarforums tema Tillit, trovärdighet, transparens?

– Tillit, trovärdighet och transparens är centrala begrepp i en demokrati som dock lätt urvattnas på innehåll och förvandlas till floskler. De används gärna i olika former av värdegrundsarbete och måldokument och det talas ofta fint om att de ska försvaras. Men man glömmer lätt att tillit, trovärdighet och transparens kräver strukturer och principer för att upprätthållas och att vi värnar dessa principer även när det inte gynnar oss själva. Det är inte ord som kan försvaras. Det är ord som kräver handling. Och det kan kosta. Mycket.

Programmet för Folkbildarforum hittar du här.

Folkbildarforum 2019

Till det omätbaras försvar

måndag 14 oktober 2019

Till det omätbaras försvar

Siffror, diagram och staplar har blivit det ledande sättet att utvärdera kvalitet i offentliga verksamheter. Men hur väl fungerar det i mellanmänskliga yrken, som t ex sjukvård och äldreomsorg? Går det att mäta livskvalitet genom att räkna pinnar och bockar? Filosofen Jonna Bornemark vill se en renässans för det omätbara. Den 20 november föreläser hon på Folkbildarforum.

Jonna Bornemark är professor i filosofi vid Centrum för praktisk kunskap vid Södertörns högskola. I ett uppmärksammat och uppskattat avsnitt av Sommar i P1 2017 riktade hon stark kritik mot hur New Public Management skapat en enorm och växande administration inom offentliga verksamheter.

Som exempel tog hon Ortopediska kliniken i Linköping, där administrationen för en patient 1993 bestod av en halv sida dokumentation per vårddag. Tio år senare, 2003, var samma siffra 7,5 sidor.

I sin bok ”Det omätbaras renässans – en uppgörelse med pedanternas världsherravälde”, ger hon fler exempel på hur olika typer av metoder för att mäta verksamhet blir närmast absurda. Där redovisningen av resultat blivit viktigare än omvårdnaden, lärandet, tillfrisknandet. 

Med hjälp av renässansfilosfoerna Nicholas Cusanus, Giordano Bruno och René Descartes diskuterar hon hur vi istället kan ge plats åt ”det omätbara”, det mänskliga som inte låter sig begränsas till manualer.

Vad kommer din föreläsning på Folkbildarforum att handla om?

– Den kommer innehålla en kritik mot ett snävt fokus på manualisering och mätande. Samt diskutera utrymme för professionellt omdöme och hur man tillsammans odlar ett sådant. Allt med hjälp av renässansfilosofi som hjälper oss att skapa ett avstånd till det som vi riskerar ta för givet idag.

Det har gått ett år sedan din bok ”Det omätbaras renässans” kom ut. Vad har du fått för reaktioner på den? 

– Jag har fått mycket reaktioner, nästan bara positiva. Jag tycker också att diskussionen har förflyttats. För ett år sedan pratade jag om mikromotstånd, idag känns det allt för individualiserande och för smått. Istället har jag utvecklat diskussionen om hur vi kollektivt kan skapa miljöer för professionella omdömen.

Temat för årets Folkbildarforum är Tillit, trovärdighet, transparens. Vad får du för tankar kring temat, utifrån din profession och kanske också din kritik mot New Public Management?

– Spännande ord. ”Tillit” är ett ord som växer i status och som jag tycker vi har ett stort behov av att fundera på. ”Trovärdighet” kan ju användas på olika sätt. Vad är det som ska vara trovärdigt och för vem? ”Transparens” i betydelsen ärlighet och utan dolda agendor tycker jag är jätteviktigt, men det kan också betyda att vi ska göra allt synligt och då blir jag mer misstänksam eftersom det riskerar leda till en oändlig uppgift.

Programmet för Folkbildarforum hittar du här. Till anmälan.

Folkbildarforum 2019, Folkbildning

Tillit, trovärdighet och transparens – i folkbildningen

fredag 04 oktober 2019

Tillit, trovärdighet och transparens – i folkbildningen

– Vi skulle kunna göra mycket mer samhällsnytta om vi valde rätta målgrupper istället för lätta målgrupper.

Det sa Andrea Rodriguez, distriktschef för Studiefrämjandet Västerbotten, som tillsammans med Torvald Åkesson från Folkbildningsrådet gästade en etikkonferens arrangerad av Bildningsförbundet Östergötland i onsdags.

”Transparens är utgångspunkten”, säger Andrea Rodriguez i en intervju i ett kommande nr av #FOFO, där hon berättar om arbetet med att städa upp inom det egna studieförbundet i Umeå efter att felaktigheter i verksamhetsrapporteringen uppdagats 2015. ”Med transparens kommer trovärdighet, och med trovärdighet kommer tillit.”

Andrea är numera distriktschef för Studiefrämjandet Västerbotten och i onsdags var hon i Linköping, tillsammans med Torvald Åkesson, ansvarig för Studieförbunden på Folkbildningsrådet. Tillsammans höll de ett föredag om etik- och gränsdragningsfrågor inom folkbildningen. På plats fanns företrädare för studieförbunden i Östergötland, som också under dagen presenterade hur de själva jobbar med dessa frågor i verksamheterna.

Torvald Åkesson formulerar för Folkbildningsrådets räkning villkoren för att bedriva statsbidragsberättigad folkbildning och han började med att uttrycka oro för en utveckling där studieförbundens mål är att hela tiden öka. Han citerade folkbildningsnestorn Gösta Vestlund: ”håller folkbildningens värderationalitet på att ersättas av volymrationalitet? Och vad leder det till?”

– Varför ger staten så mycket pengar till folkbildning? Det är ju för att möjliggöra för en mängd människor att påverka sin situation och kunna delta i samhällsutvecklingen!

Om inte studieförbunden blir bättre på att granska och sanera sig själva kommer kontrollen utifrån och kraven på mätbar uppföljning att öka, menade Torvald, som också ville understryka att hans kritik kommer ur en stark kärlek till folkbildningen.

Studiefrämjandet i Västerbotten har kommit på fötter igen, efter ett rejält stålbad, även om ekonomin är dålig. Inom organisationen har man tagit fram en ”Policy för transparens”, berättade Andrea Rodriguez. Den innebär bl a att avdelningarna tittar på varandras verksamheter internt. Man bjuder också in andra studieförbund att titta på deras verksamhet, om de de antar samma policy. Tanken är att det ökar möjligheterna att driva rätt verksamheter samtidigt som förtroendet för folkbildningen bibehålls hos både bidragsgivare och allmänhet. 

”För att våga vara transparent, måste man i grunden vara stolt över det man försöker göra”, sammanfattade en deltagare diskussionen.
”Ett ovanligt ärligt och öppet samtalsklimat.” ”Med så ärliga diskussioner når vi en ny nivå”, var andra kommentarer

Under dagen blev det också klart att Andrea Rodriguez och Torvald Åkesson kommer att delta i de parallella sessionerna under Folkbildarforum den 20 november. Rubriken för deras gemensamma programpunkt: Vadå transparens? -På riktigt eller tom retorik?

Intervjun med Andrea Rodriguez, gjord av journalisten Catarina Gisby, finns att läsa i höstnumret av #FOFO som kommer i mitten av oktober.

 

 

Folkbildarforum 2019

En resa i Nils Holgerssons fotspår

fredag 27 september 2019

En resa i Nils Holgerssons fotspår

Digitala mediestrategen Brit Stakston och journalisten Martin Schibbye från reportagesajten Blankspot ska resa genom 340 mil av svenska landskap för att berätta om Sverige som det ser ut idag. Resan som sker i Nils Holgerssons fotspår samlas i reportageserien Verkliga Sverige. Den 20 november kommer Brit Stakston till Folkbildarforum och berättar om projektet.

 

Reportageserien är inspirerad av bokklassikern Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Varför behövs en ny resa?

– Selma Lagerlöf skrev Nils Holgerssons underbara resa på uppdrag av folkskollärarna, för att göra en ny läsebok för folkskolorna för att öka bildningsnivån bland de barn som hade minst ekonomiska resurser. I en berättelse fylld av fantasi gavs sedan tanken frihet och demokratin luft under vingarna. De förändringar Sverige går igenom idag, från industri- till kunskapssamhälle, medför både utmaningar och möjligheter. Globalisering, urbanisering och digitalisering skapar klyftor, men även hopp och framtidstro. Det är detta som vill vi belysa på ett rättvisande sätt. 

– När läseboken skickades ut hade precis de första flygplanen lyft och Sverige stod inför en lika stor omvandling som den vi nu befinner oss i. På vilket sätt liknar de utmaningar som beskrevs för drygt 100 år sedan de vi ser i dag? Vilka är sakfrågorna som påverkar människors liv idag? Vilka är bildningsbehoven? Var finns kunskapsklyftorna? Vad förklarar skillnaderna i demokratisk delaktighet runt om i landet? Med reportageserien ”Verkliga Sverige” vill vi lyfta fram fler röster och ge en bild av vardagen med perspektiv, sammanhang och nyanser. Reportageserien pågår under minst tre år och den röda tråden är att 100 år senare besöka de platser och landskap som Selma Lagerlöf skrev om.

 Första stoppet gjordes i Vellinge – varför just den platsen?

– Vi utgår från Nils Holgerssons rutt och startade faktiskt på gården i Västra Vemmenhög som Selma Lagerlöf skrev om 1906, där valde vi dock inte att ha vårt första öppna möte med läsare om reportageserien. De ursprungliga byggnaderna har dessutom brunnit ner.

– Vi väljer orter och platser i närheten av ursprungsrutten beroende på hur området ser ut och vilka som hört av sig till oss. Vi söker bibliotek, föreningar och andra mötesplatser inför varje landskapsstart. I Skåne besöktes bla Vemmenhög, Vombsjön och Vellinge som alla är i närheten av Nils Holgersson rutt. Vellinge är förstås i dagens politiska situation med infekterade diskussioner om migration och tiggeri intressant ur perspektiv som vad civilsamhället betyder och vilken roll ett bibliotek har i lokalsamhället. 

Var har ni varit hittills och vad avgör vilka orter ni åker till?

– Vi följer landskapsrutten enligt Nils Holgersson, och ja vi lovar att stanna i Halland som Selma Lagerlöf inte hann med, Nils Holgersson flög bara över landskapet. Detta får vi frågor om varje gång vi berättar om vårt arbete. Vi har en Facebookgrupp som heter Verkliga Sverige, där berättar vi vart vi är på väg och väljer sammanhang och platser som kan ge intressanta perspektiv på det som Nils Holgersson upplevde. Eller att det i vår samtid dykt upp spännande saker som bör belysas. Men gå med i gruppen och kom med tips och idéer!

Kan man se något mönster i  vilken typ av berättelser ni får ta del av?

– Nej det är för tidigt. Det som är tydligt är att det tar tid och att mitt i ett arbete kan man få tips om t.ex. allvarliga arbetsmiljöproblem som den svåra arbetsolyckan som krävde en ung persons liv i Ronneby. Det blir då ett kompletterande reportage av en helt annan karaktär än våra huvudkapitel i serien. Men lika mycket en del av Verkliga Sverige. Vi gör alltså ett huvudkapitel till varje landskap i vilket återkopplingen till Selma Lagerlöfs berättelse är tydligast, dessa skrivs av Martin Schibbye. 

– Själv gör jag kulturanalyser som tittar närmare på folkbildningen och människors livsvillkor. Ambitionen är att skildra människors mötesplatser och hur man lär tillsammans. Jag kommer att besöka bibliotek, hänga på fik, besöka några kvällskurser, möta studenter på folkhögskolor eller via tips hitta till andra viktiga knytpunkter för människor på de orter vi besöker. Jag är också nyfiken på vilka folkbildningens arenor är i dag och vad de har för betydelse för människor och för sammanhållningen.

Är det någon historia som satt sig lite extra hårt i dig?

– Det som är så förbluffande magiskt -som jag visste det är – är hur skönt det är att lämna Stockholm och se ett Sverige som myllrar av daglig demokratitillämpning. Människor som löser de problem de står inför tillsammans. Det är så långt från den fullständigt svartvita rapporteringen om ett fullständigt sönderslitet land. Vi är bara i början och jag längtar redan till nästa landskap. 

– En händelse som gestaltar allt för mig om är hur jag under ett återbesök i Bräkne Hoby av en slump möter en av förgrundsgestalterna i en lokal organisation för bygdesamverkan. Han sladdar in på parkeringen och har lokaltidningen BLT i handen och berättar upprört att det står i tidningen att man i Ronneby kommun driver ett förslag om att deras tandklinik ska läggas ner. ”Vi måste bjuda in ansvariga politiker hit och berätta vad vår tandklinik betyder för oss och våra möjligheter att bo här. Jag måste dra ihop ett möte”. Och iväg sprang han. Dels gav det en bild av vad lokaljournalistiken betyder för att medborgare ska kunna vara informerade och agera dels visar det vad civilsamhällets gemensamma arbete för sin bygd betyder. Att snabbt kunna agera och försöka påverka tillsammans. Demokrati i vardagen. Allt det där vi till vardags glömmer bort. 

– Hur det gick med mötet? Det finns att läsa på Blankspot för jag passade förstås på att åka tillbaks till det mötet.

Brit Stakston deltar under Folkbildarforum även i ”Samtal om samtal” som du kan läsa mer om här

Anmäl dig till Folkbildarforum den 20 november i Linköping här.

Folkbildarforum 2019

“Bättre samtal kan förändra världen”

onsdag 18 september 2019

“Bättre samtal kan förändra världen”

Som samtalsledare för podcasten “Hur kan vi?” vill Navid Modiri möta människor utifrån viljan att förstå, även när det handlar om kontroversiella åsikter. Men kan och ska vi prata med alla om allt? Navid Modiri kommer till Folkbildarforum både för att föreläsa om och diskutera samtalets möjligheter. 

Navid Modiri är kommunikatör, föreläsare och artist. Han har varit programledare i P3 och i SVT (Filmkrönikan) och gett ut med musik med sitt band Navid Modiri & Gudarna.

2018 startade han podcasten “Hur kan vi?”, där han intervjuar oliktänkande, debattörer, experter, forskare och politiker om hur vi kan bli bättre på att prata med varandra. Hittills har 73 avsnitt släppts med gäster av vitt skilda åsikter, däribland Linnea Claesson, Hanif Bali, Jack Werner, Stina Oscarson, Katerina Janouch, Henrik Schyffert, Fatemeh Khavari, Kent Wisti och Ingrid Carlqvist. Avsnittet med den sistnämnda väckte stor uppmärksamhet i media, då det släpptes på förintelsens minnesdag och Carlqvist har gjort sig känd som förintelseförnekare.

På Folkbildarforum kommer Navid Modiri både att föreläsa och sitta med i panelen “Samtal om samtal”, där han tillsammans med Stina Oscarson, Vidar Aronsson och Brit Stakston ska att diskutera samtalet som folkbildningsmetod och huruvida man verkligen kan samtala med alla om allting.

Varifrån kommer din tro på kraften i samtal?

– Jag har själv både varit med om att jag ändrat åsikt eller fått ett nytt perspektiv när jag pratat med en person men också sett när andra har gjort det. Jag älskar lättnaden i att kunna säga orden ”Jag har fel” eller ”Jag har tänkt om”. Det kan kännas skamfyllt och svårt innan men när du väl säger dem så är det så skönt. Och samtal har kraften att kunna få människor att tänka om, utvecklas och se sig själva och andra med nya ögon.

Vad kommer din föreläsning på Folkbildarforum att handla om?

– Hur kraftfullt det är att verkligen lyssna på andra människor på djupet. Hur bättre samtal kan förändra världen. Hur vi behöver lära oss att prata med varandra och lyssna på varandra för att kunna fortsätta leva tillsammans i ett samhälle.

Vad har du lärt dig av att göra podden ”Hur kan vi?”? 

– Att jag har fel om människor oftare än jag tror. Att jag är snabb till att döma och kategorisera andra människor. Att jag kan hitta ett frö av igenkänning i alla jag träffar. Att vi är mer lika än vi tror när vi väl börjar lyssna på ett empatiskt plan. 

Ni möttes av en del häftig kritik efter det avsnitt där Ingrid Carlqvist gästade. Kritikerna ansåg att hennes ifrågasättande av förintelsen borde bemötts mer kraftfullt. Hur ser du på reaktionerna, nu i efterhand? 

– Jag tycker att reaktionerna var förväntade och lätta att förstå, både då och nu. Min roll som samtalsledare i “Hur kan vi?” är inte att varje gång det ges tillfälle ifrågasätta, jag agerar inte i den här podden som en journalist. Syftet här är att förstå en annan människa. Då kan det vara läge att inte sparka in varje öppen dörr utan avvakta för att förstå vart hon är på väg, men också vad hon menar med det hon säger och varför hon säger det. Vi borde varit tydligare med vad “Hur kan vi?” står för och vad för slags podd vi är så att människor inte förväntade sig en argumentativ debatt, en journalistisk granskning, utan ett mänskligt samtal.

Anmäl dig till Folkbildarforum med årets tema Tillit, trovärdighet, transparens här.

1 2