Folkbildarforum

Kategori: Forskning

#FOFO, Forskning

Så upplever nyanlända folkbildningens insatser

fredag 08 juni 2018

Så upplever nyanlända folkbildningens insatser

Utvärderingar av folkbildningens språkintroducerande insatser är efterlängtade. Inte minst sådana som bygger på hur deltagarna själva upplever dem. I sommar läggs den första rapporten från forskningsprojektet “Migration, lärande och social inkludering” fram. I den går att utläsa att studieförbundens verksamhet innefattat mycket mer än vad som uppdragits.

I senaste numret av #FOFO skriver Andreas Fejes, professor i vuxenpedagogik vid Linköpings Universitet, om forskningsprogrammet Migration, lärande och social inkludering, som han driver tillsammans med Magnus Dahlstedt, professor i socialt arbete vid LiU. (Läs artikeln i #FOFO här)

Programmet ska undersöka hur migranter själva upplever de språkintroducerande insatser de möter i Sverige. I programmet studeras bland annat det uppdrag som folkbildningen fick av regeringen att genomföra i och med det stora flyktingmottagandet i Sverige hösten 2015. Den övergripande frågan i forskningsprogrammet är “På vilka sätt bidrar olika sammanhang för vuxna och unga vuxna migranters språkliga lärande till deras sociala inkludering?”

– Regeringen satsar hundratals miljoner på de här insatserna, men är folkbildningen bra på det? Jag tror det personligen, men den forskning som finns kring arbete med nyanlända och språklärande, har tidigare framförallt haft ett snävt fokus och handlat om etablering på arbetsmarknaden och lönenivåer, säger Andreas Fejes.

– Vi vill istället få kunskap om vad insatserna innebär för de nyanlända. Både här och nu och på sikt.

Programmet pågår under en åttaårsperiod. Omkring 200 personer intervjuas vid tre tillfällen, med två – tre års mellanrum. Har man kanske omvärderat betydelsen av aktiviteterna några år framåt i tiden?

En av verksamheterna som deltar i studien finns hos Sensus i Norrköping. Marie Innab, verksamhetsutvecklare och ansvarig för #fokus-projektet (som vi skrivit om här) , säger att projektpersonalen är förväntansfull.

– Det betyder oerhört mycket att vi ska få en återkoppling på vad det är vi gör och att det är någon som tittar objektivt och ur olika vinklar på det. Vi levererar ju statistik, men de kvalitativa värdena är det bra att forskare utvärderar.

Uppföljningen är angelägen. Projektet vars deltagare ska intervjuas är halvvägs igenom sin treåriga period.

– Vi hoppas såklart på positiva resultat, men även det som inte varit bra vill vi veta mer om, säger Marie Innab som också lyfter fram det positiva med att ingå i ett större forskningssammanhang som dessutom är långsiktigt.

De första resultaten av forskningsprogrammet har redan kommit och är från en studie av ABF:s verksamhet med “Svenska från dag 1”, i tre olika kommuner i Sverige. Rapporten publiceras till sommaren och i den kan man utläsa att studieförbundets verksamhet har innefattat mycket mer än den språkintroduktion som uppdraget innefattar, berättar Andreas Fejes. Deltagarna uttrycker att cirkeln blivit deras hem. “Här känner jag mig hemma” och “det här är mina vänner” är återkommande utsagor. Cirkelledarna hjälper exempelvis till att överklaga asylärenden och att boka tandläkarbesök.

– Våra slutsatser handlar om att på ett sätt erbjuder cirklarna en plats för nyanlända som är dubbelt utsatta. Många kommer från olika typer av hemskheter och så hamnar livet på paus, i väntan på besked om uppehållstillstånd. ABF ger ändå en plats, ett socialt sammanhang, på någorlunda jämlika villkor, att lära sig språket. Det blir ett socialt arbete.

 

Bild: Canva.com

Folkbildning, Forskning

Lunchseminarium om asylsökande barns rättigheter

tisdag 20 februari 2018

Lunchseminarium om asylsökande barns rättigheter

Hur har rättsligt beslutsfattande och den offentliga debatten om asylsökande barns rättigheter utvecklats genom åren? Det har Jonathan Josefsson, vid Tema Barn på LiU, undersökt i avhandlingen ”Barn vid gränserna”. Tisdag den 27 februari håller han i ett lunchseminarium som tar avstamp i avhandlingen.

Regeringen förbereder i denna stund ett förslag om att göra Barnkonventionen till svensk lag med syftet att stärka barns rättigheter i Sverige och för att ”Sverige ska vara världens bästa land för barn att växa upp i”.

Samtidigt har riksdag och regering de senaste åren drivit på och infört en rad åtgärder för att begränsa asylsökande och papperslösas barns tillgång till grundläggande rättigheter såsom hälsa, trygghet, utbildning och säkerhet genom att föra en mer restriktiv migrationspolitik.

I samband med Bildningsförbundets representantskapsmöte den 27 februari hålls ett lunchseminarium med titeln ”Asylsökande barns rättigheter i en tid av restriktiv migrationspolitik”, lett av Jonathan Josefsson, universitetslektor vid Tema Barn på Linköpings Universitet.

”I denna presentation tar jag utgångspunkt i min avhandling om rättsligt beslutsfattande och offentlig debatt om asylsökande barns rättigheter i Sverige de senaste 15 åren för att ge en bild av utvecklingen på några års sikt och diskutera hur denna kunskap kan bidra till att öka förståelsen för asylsökande barns rättigheter i en tid av mer restriktiv migrationspolitik.”

Plats: Hemslöjden, Linköping, Storgatan 41, Konferenssalen

Tid: 27/2, kl 11.30-12.15

Anmälan till info@bildningsforbundet, senast måndag 26/2  kl 12. Vi serverar soppa och bröd.

 

 

Forskning

Dags att problematisera problembilden av förorten

onsdag 07 februari 2018

Dags att problematisera problembilden av förorten

Bilden av förorten som en våldsdrabbad plats, ett utanförskapsområde, som behöver mötas av hårdare tag, har blivit allt vanligare i media och den offentliga debatten.

I boken Förortsdrömmar: Ungdomar, utanförskap och viljan till inkludering vill Magnus Dahlstedt, professor i social arbete vid Linköpings universitet, nyansera den verklighetsbeskrivningen.

Magnus Dahlstedt medverkade under Folkbildaforum i ett panelsamtal om identitet, folkbildning och mobilisering, lett av Eva Nikell. Han forskar kring frågor som rör “välfärd och medborgarskapande, med särskilt fokus på unga, inkludering och exkludering i migrationens tid”.

Förortsdrömmar: Ungdomar, utanförskap och viljan till inkludering är en samling texter skrivna av Magnus Dahlstedt ihop med forskarkollegor runtom i landet. Den vänder sig till forskare och studerande inom det samhälls- och utbildningsvetenskapliga området, verksamma inom skola, polis, socialtjänst och andra verksamhetsområden som i sitt arbete kommer i kontakt med ungdomar, samt politiker och en intresserad allmänhet.   

I boken presenteras aktuell forskning om villkoren för unga förortsbor.

– Ambitionen är att boken ska bidra till att utmana dominerande berättelser om förortens utanförskapsproblem, säger Magnus Dahlstedt.

– Debatten om utanförskap och utanförskapsområden är mer ett problem än en lösning. De främsta orsakerna till sociala spänningar, konflikter och desperation finner vi i en marknadsorienterad välfärdspolitik som under de senaste två decennierna har lett till kraftigt ökade sociala och ekonomiska klyftor, minskad likvärdighet i den svenska skolan, städer som faller isär. Debatten om militära insatser i förorten bidrar till att osynliggöra ojämlikhetens problem och att legitimera en välfärdspolitik som har gjort ojämlikheten möjlig. Som en följd av ojämlikheterna som tudelar de svenska städerna gror misstron, alienationen och desperationen. Men också viljan till förändring. Det är hög tid att lyssna till förortens unga. För dem som önskar lyssna finns en vilja till förändring och drömmar, om ett annat Sverige.

I inledningen till Förortsdrömmar skriver Magnus Dahlstedt om hur problembilder av områdena i stadens perferi inte är något nytt, utan går långt tillbaka.

”Det finns inte och har aldrig funnits en bild av förorten, dess utmaningar och de åtgärder som krävs för att adressera dem, utan flera. Vilken bild är det då som har kommit att bli dominerande i vår samtid? Hur har den vuxit fram? Och vilka åtgärder är det som görs möjliga av denna bild?”

En problemformulering som tar fasta på strukturella ojämlikheter och skev resursfördelning, riktar ansvaret för konflikter och sociala spänningar i förorten mot makthavarna i stadens centrum, istället för mot de boende i dess utkanter, menar Dahlstedt.

Boken finns att ladda ner gratis från DiVA (digitala, vetenskapliga arkivet) här.

Foto: Henrik Witt

 

 

Taggar:

Folkbildarforum 2016, Forskning

Hur hänger bildning ihop med makt och mening?

fredag 04 november 2016

Hur hänger bildning ihop med makt och mening?

Med bara några dagar kvar till sista anmälningsdagen, presenterar vi en talare med imponerande bildningserfarenheter: professor Bengt Kristensson Uggla. Under rubriken Bildning – mening – makt, ger han dig många nya infallsvinklar på tidlösa frågor.

Bengt är en man med många strängar på sin lyra. Just nu är han professor i filosofi, kultur och företagsledning och tidigare har han bland annat varit rektor, prefekt, lektor och professor inom områden som samhälle, teologi, folkbildning och kultur.

På Folkbildarforum tar Bengt itu med årets tema, Makt och Mening, och knyter det till bildningsbegreppet. Som en som rest världen över för att föreläsa och undervisa, så har Bengt en särskild förmåga att begeistra sin publik. Du kan vara säker på att du får ett unikt perspektiv från Bengt, där han bakar ihop sina erfarenheter till en fascinerande föreläsning! Läs mer om Bengt på hans hemsida.

Bengt Kristensson Uggla pratar på Folkbildarforum i Linköping, 22-23 november. Sista anmälningsdag är 7 november. Anmäl dig här.

Taggar:

Folkbildarforum 2016, Forskning

Bästa sättet att motverka utanförskap?

torsdag 27 oktober 2016

Bästa sättet att motverka utanförskap?

Förra bloggposten med freds- och utvecklingsforskaren Hans Abrahamsson handlade om att öka samarbetet mellan kommunen och civilsamhällets oetablerade föreningar. För honom är detta mycket mer än dialog, något av ett modeord idag precis som han skriver i senaste numret av #FOFO.

Hans betonar vikten av att människor från olika invånargrupper gör saker tillsammans. Det är ett av de mest effektiva sätten att motverka utanförskap och stärka samhället som helhet, enligt hans studier från runt om i världen.

– När man bygger något gemensamt där alla både ger och tar, så främjar man också en förståelse för varandras likheter; en slags empati. Man hjälps åt med att tillgodose varandras grundläggande behov, och då blir det lättare att respektera eventuella skillnader i värderingar och intressen. Det har jag sett i både Sydafrika och Bolivia.

Enligt Hans behöver vi inse att det homogena samhället inte kommer tillbaka, och anpassa oss för det. En del i det är att ompröva vad ett medborgarskap är. Just nu jobbar han till exempel med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) under devisen att en medborgare är den som bor, verkar och vistas i en stad eller som har långsiktiga relationer med den. Oberoende av vad det står i ens pass.

– Folkbildningen kan spela en stor roll i att producera kunskap om ett nytt samhällskontrakt som detta, tror jag. Ett som bygger på olikheter och interkulturell samverkan, snarare än en klassisk territoriellt förankrad lokal identitet som fascismen haft som en av sina ideologiska utgångspunkter.

Hans Abrahamsson pratar vidare om detta på Folkbildarforum i Linköping 22-23 november. Anmäl dig här.

Taggar:

Folkbildarforum 2016, Forskning

Hans Abrahamsson om ett tudelat civilsamhälle

torsdag 13 oktober 2016

Hans Abrahamsson om ett tudelat civilsamhälle

I förra bloggposten med freds- och utvecklingsforskaren Hans Abrahamsson pratade vi om hur social ingenjörskonst har byggt Sveriges välfärd. Det har tränat myndigheter i att veta bäst snarare än att samarbeta med invånarna, och det fungerar inte längre. Hur kommer då civilsamhället in i detta?

Stora delar av civilsamhället är numera flyktiga nätverk och sociala rörelser och det har kommuner och myndigheter svårt att förhålla sig till. Eftersom sådana rörelser ofta inte är juridiska personer så säger till exempel kommunallagen att man inte ska ha så mycket med dem att göra, enligt Hans. Framför allt går det inte att ekonomiskt stödja deras verksamhet.

– Detta delar det civila samhället i två: det etablerade föreningslivet som samarbetar med förvaltningar och myndigheter, och resten av civilsamhället som inte gör det. Det är inte konstigt om de känner sig utanför då, menar Hans.

Det är samtidigt inte helt oproblematiskt att civilsamhället ökar sitt samarbete med kommunen. Civilsamhället riskerar att förlora sin röstbärande funktion om man blir främst en utförare av välfärdstjänster (se även presentationerna från förra årets Folkbildarforum).

– Men om man tittar på våldsbejakande extremism till exempel, så frågar många kommuntjänstemän mig om när det ska komma en nationell handlingsplan. Kommunerna vill till exempel veta hur man motverkar rekrytering till olika medborgargarden, den nordiska motsåndsrörelesen eller till ISIS på högstadieskolorna. Men den tiden är förbi, säger jag. Det måste hanteras lokalt, oavsett vad man tycker om det. Och då är det enda sättet att utöka samarbetet mellan kommunen och civilsamhällets mindre etablerade föreningar, menar jag.

Hans Abrahamsson pratar vidare kring detta på Folkbildarforum i Linköping 22-23 november. Anmäl dig här.

Taggar:

Folkbildarforum 2016, Forskning

”Det är innanförskapet som är problemet, inte utanförskapet”

torsdag 29 september 2016

”Det är innanförskapet som är problemet, inte utanförskapet”

– Jag har jobbat med utanförskap i hela mitt liv. Men det är inte det som är problemet. Det är innanförskapet. Det säger Hans Abrahamsson, freds- och utvecklingsforskare på Göteborgs universitet, som pratar på Folkbildarforum nu i november.

Hans Abrahamsson har ägnat många år till att studera konflikter. Först med ett globalt perspektiv med nationalekonomiska glasögon, och sedan med ett direkt lokalt perspektiv. Under det senaste året har han varit i kontakt med de flesta av Sveriges kommuner, men kan lika gärna dra referenser till hans arbete från andra länder och kontinenter.

– Det lokala och det globala smälter samman på väldigt komplexa sätt, och mycket av min forskning handlar om det. Många är ovana vid det här, särskilt i Sverige. Här har vi byggt ett välfärdssystem med social ingenjörskonst, alltså genom att mäta problem och åtgärda dem. Men det fungerar inte längre. Det kan visserligen ta sig an komplicerade problem, men det rår inte på det komplexa.

Med komplexa problem menar Hans problem som inte har några givna svar som man kan räkna sig fram till. De är unika och specifika, och kräver att berörda parter engagerar sig. Det knyter an till förra årets tema, Mäta eller Mötas, men framför allt till årets tema, Makt och Mening.

– Synen på makt och mening förändras i och med detta. Förut handlade det om makt över någonting. Nu, när medskapande krävs och ingenjörskonstens tid är förbi, så kräver det makt till någonting. Och det är våra myndigheter inte vana vid. I ingenjörskonsten anda vill de veta bäst och göra saker åt invånarna, istället för att samarbeta med dem.

Och här ser Hans civilsamhället som en central aktör. Vi återkommer till det här i bloggen, men du som är otålig kan redan nu läsa vad Hans och kollegorna skriver i en färsk forskningsrapport, Kunskap om och arbetssätt i rättvisa och socialt hållbara städer.

Hans Abrahamsson pratar mer kring detta på Folkbildarforum i Linköping 22-23 november. Anmäl dig här.

 

Taggar:

Forskning, Kalendarium

Seminarium: Globalisering & internationell migration

onsdag 25 november 2015

Seminarium: Globalisering & internationell migration

På onsdag hålls seminariet Globalisering och internationell migration – orsaker och drivkrafter med Branka Likic Brboric. Hon forskar på etnicitet och migration på Linköpings universitet, och är en av de mer namnkunniga på området i Sverige. Seminariet är kostnadsfritt och alla är välkomna!

Forskare brukar prata om tre viktiga processer i globaliseringen: frihandel, fri rörlighet av kapital och arbetskraft. Däremot saknas det en djuplodande förståelse av samspel mellan globalisering, internationell migration och nationalstaten, som är i kläm mellan den ekonomiska och politiska logiken. Öppenhet och immigration ses som en lösning på den ekonomiska krisen, samtidigt som immigration ses som ett politiskt problem.

Politiker i t.ex Tyskland och Sverige lyfter ofta fram arbetsmarknadsintegration som den enda lösningen på ”problemet” med migration, men det pratas sällan om vad som händer i länderna som människor flyr från. Hur kan man tänka kring detta på olika sätt? Hur kan man förstå hur globaliseringen påverkar människor, stater, politiker och den sociala geografin?

Detta kommer Branka prata vidare om under ett intensivt 45-minuterspass 2 december, 11.45 (med soppa som serveras kl 11.30). Hon knyter an till vad som händer i Sverige just nu, och visar på komplexiteten i de här frågorna. Alla är välkomna!

Tid: 2 december. 11.30 serveras soppa, 11.45 pratar Branka

Plats: Hemslöjden, Storgatan 41, Linköping

Anmäl dig genom att maila anneli@bildningsforbundet.se senast fredag 27/10. Glöm inte att ange eventuell specialkost.

Vill du veta mer? Lyssna på Studio P1:s radioprogram med Branka från förra månaden, och läs mer om Brankas forskning här. Läs om våra andra evenemang i kalendariet.

Taggar: , , , ,

Folkbildarforum 2015, Forskning

Är vi alla klimatskeptiker?

tisdag 03 november 2015

Är vi alla klimatskeptiker?

Industrifatalist, grön keynesianist, eko-socialist eller klimatskeptiker? Martin Hultman, forskare vid Linköpings universitet, reder ut klimatdebatten i en ny bok som han pratar kring på Folkbildarforum. Det blir i anslutning till att klimatstafetten Run For Your Life springer genom Folkbildarforum på sin rutt från Arktis till Paris!

På Folkbildarforum i mitten av november kommer jag att hålla ett föredrag om en kartläggning av klimatdebatten som bygger på min och Jonas Anshelms bok ”Discourses of Global Climate Change”. Vi har diskuterat länge kring varför det inte händer något när så många har kunskapen om klimatförändringarna och orsaken till den. Frågorna vi ställde oss när vi skrev boken var bland annat; Vad säger egentligen olika aktörer i klimatdebatten? Vilket samhälle vill de ha, vilka tekniska lösningar för de fram och hur ska vårt ekonomiska system egentligen organiseras för att möta klimatutmaningen? Hur möter aktörernas argument varandra och vilka förändringar sker vid dessa möten? Vi har studerat över 3500 debattinlägg och böcker.

Varför behövs forskning om klimatdebatten?
För någon som inte är helt insatt kan klimatdebatten verka kaotisk. Vi har rett ut hur de olika positionerna förhåller sig till varandra och förenar dem. De olika aktörerna som vi funnit är hur den industrifatalistiska positionen dominerar debatten med bland andra den tidigare moderatledaren Fredrik Reinfeldt som talesperson. De som tillhör denna tycker att grön tillväxt är ofrånkomlig, vilket gröna keynesianister håller med om vilka också är inflytelserika såsom Johan Rockström till exempel. Däremot skiljer sig deras åsikter åt i frågan hur samhället når grön tillväxt. Industrifatalisten vill nå dit med marknadslösningar och industrimoderna medel som kärnkraft och grön bilism. Den gröna keynesianismen vill göra det med politisk reglering och ekomoderna medel som vindkraftsparker och snabbtåg.

Ekosocialisterna, vilka är få i den offentliga debatten och har för tillfället lite politiskt inflytande, för fram tanken om att det industrimoderna samhället måste transformeras i grunden. De menar att en omställning ska nås genom decentralisering, demokratisering, kollektiva lösningar och småskalig förnybar energi.

Slutligen har vi klimatskeptikerna som avfärdar vad de anser vara ogrundade klimatlarm. Klimatskeptikerna tycker att vi ska köra på som vanligt för att bevara det industrimoderna samhället. Dessa har inte varit så många i den svenska debatten, men vi ser en växande klimatskepticism inte minst i form av Sverigedemokraterna.

Hur ser du på framtiden vad gäller diskussioner om klimatet?
– Det är en milsvid diskrepans mellan de allvarliga, klimatvetenskapliga beskrivningarna av verkligheten och det som konkret görs i form av ändrad lagstiftning och förändrade investeringar. Den industrifatalistiska idén om att vi måste fortsätta som vi alltid har gjort har vunnit än så länge, säger Martin Hultman. Ett exempel är Förbifart Stockholm som kommer att leda till mer utsläpp. Det är inte bra för klimatet och kostar minst 30 miljarder kronor. Om vi verkligen tog klimatfrågan på allvar skulle Förbifart Stockholm inte ens vara på planeringsstadiet.

Just medvetenheten är något som skiljer dagens beslutsfattare från sina företrädare. Till och med Exxon kände till vilka katastrofala konsekvenser deras utsläpp har för klimatet redan 1980.

– Med tanke på Volkswagens fusk med utsläppen från sina dieselbilar borde det inte få vara så att det viktigaste svaret på talet om att klimatet är vår tids ödesfråga blir miljöbilspremier. Det förefaller helt barockt om det är utfallet av vår klimatmedvetenhet.

Samtidigt är det fler och fler som inser att en lösning är att gå till källan av problematiken nämligen stoppa den inflytelserika gas-, olja- och kolindustrin. Organisationer och folkrörelser såsom Idle No More, Fossil Free, We Speak Earth, Urbergsgruppen och Keep it in the ground har alla som mål att stoppa fossilindustrin vid deras gruvor eller borrningar.

Martin Hultman håller seminarium kring Run for your life på första dagen av Folkbildarforum.

Taggar: , , ,

Folkbildarforum 2015, Forskning

”Kvalitet är bara ett tomt ord”

torsdag 22 oktober 2015

”Kvalitet är bara ett tomt ord”

Lena Lindgren är doktor i statsvetenskap och docent i offentlig förvaltning. Vi träffade henne senast på folkbildningens forskningsdag i september, där hon pratade om hur kvalitet skapas och mäts inom folkbildningen. Det passar med andra ord perfekt med årets tema, Mätas eller mötas. 18 november pratar hon under rubriken Kvalitetsarbete – en nödvändig ritual?

Lena menar att staten ställt kvalitetskrav på folkbildningen ända sedan Folkbildningsrådet grundades 1991. Folkbildningsrådet förväntas ta hänsyn till kvalitet i sin fördelning av statliga bidrag, och studieförbund och folkhögskolor måste visa att de har ett aktivt kvalitetsarbete för att få del av bidragen. Men vilken betydelse dessa krav har haft för regeringens folkbildningspolitik och för Folkbildningsrådets bidragsfördelning är oklart. Det framstår bara som en ritual som man håller på med, säger Lena.

Ett problem är att det inte är uttalat vad kvalitet innebär i folkbildningssammanhang. Det måste man bestämma innan man mäter (om det nu ska mätas), liksom vem ”man” är som ska bestämma detta. Vad är det för egenskaper som är viktiga och som ska utvärderas? Här har förmodligen staten, Folkbildningsrådet och de enskilda studieförbunden och folkhögskolorna olika uppfattning.

– Kvalitet är bara ett tomt ord. Man måste från de enskilda studieförbunden och folkhögskolorna sätta ner foten själv och bestämma vad ordet betyder och hur man kan arbeta med det. För folkbildningen är det som sagt särskilt intressant att fråga sig vem som ska bestämma det. Är det staten som ger pengar? Folkhögskolorna och studieförbunden? Kanske är det Folkbildningsrådet, funderar Lena.

Många folkbildningsorganisationer är så kallade hybridorganisationer: de är såväl ideella, uppbär statliga bidrag och arbetar kommersiellt. Men det pratas inte särskilt mycket om denna blandning. Ofta utgår man helt enkelt från att folkbildningen är en folkrörelse och ska utvärderas som en sådan. Men om en ideell förenings verksamhet till hälften är kommersiell – hur ska man tänka då?

– Man måste ta hänsyn till att det är en ny samhällssituation nu. Det är inte fel eller konstigt att folkhögskolor hänger med i utvecklingen genom att till exempel bedriva kommersiell verksamhet. Men när man pratar kvalitet är det viktigt att skilja de olika verksamhetsformerna åt. Det går inte att utvärdera kvalitet i offentliga, privata och ideella verksamheter på samma sätt. Den kommersiella verksamheten borde bedömas på egna grunder. Men att tänka marknadsandelar, vinster och andra termer från företagsvärlden – det står i konflikt med folkbildningstanken.

Lena har inga enkla svar på hur folkbildningen borde utvärderas, men hon föreläser om detta på Folkbildarforum i november. Det blir spännande att se om det ger oss folkbildare fler idéer om hur vi själva ser på kvalitet och utvärdering. Du som är mer nyfiken på detta kan redan nu hitta inspiration i vår lilla bok Dom kallar oss strutsar.

Taggar: , , , ,

1 2 3 4