Folkbildarforum

Bloggstafett

Digitalisering vs samexistens, en demokratisk utmaning?

onsdag 22 maj 2013

Digitalisering vs samexistens, en demokratisk utmaning?

Detta är ett gästinlägg av en stafettbloggare. De skriver ett inlägg och väljer själva vem de skickar vidare uppdraget till. Denna gången är det Göran Lundström, chefsombudsman på ABF Östergötland tillika ordförande för Bildningsförbundet Östergötland. 

Att ha fokus på att 1,2 miljoner människor inte använder Internet är förvisso viktigt, men tenderar vara ett begrepp som sannolikt blir mindre och mindre sant. Det kan dessutom leda oss fel när det gäller prioriteringar och aktiviteter. Det ger dels ett fokus på hantering av verktyg (dator, plattor, smarta mobiltelefoner), dels till att problemet är ändligt i den meningen att bara dessa 1,2 miljoner är på banan så är vi färdiga.

Positionen för vad det innebär att vara digitalt delaktig förflyttas hela tiden och i rasande takt.

Allt kommer att vara kopplat till nätet. Vi ser uppkoppling i bruksartiklar och material (the Internet of things) som på egen hand kommunicerar med varandra. Smarta kläder, smarta glasögon och sensorer som mäter hjärnaktivitet, teknik förs allt närmare kroppen och integreras med saker vi har på oss (wearable technology). Vi kan kanske inte ens i vår fantasi förstå vart vi är på väg. Därför måste vi finna vägar till kunskap för alla om ett uppkopplat samhälle som är satt i snabb och ständigt pågående förändring, parallellt med att ständigt bjuda människor förutsättningar till nya chanser.

Men för att främja inkludering och samexistens på lika villkor går det inte ha som utgångspunkt att lösa människors problem eller definiera människors behov. De är nämligen individuella och många, det är fel väg, liksom att börja i det tekniska handhavandet av olika prylar.

Vi behöver skapa arbetssätt, miljöer, engagemang, beslutsfattande och annat på ett sätt där allas delansvar i alla samhällssektorer är tydligt, där människors egna definierade behov och önskningar kan mötas med förutsättningar och verktyg, kloka överväganden kring implementering av såväl teknik som förutsättningar för deltagande. Attityden till den digitala utvecklingen och dess genomgripande påverkan i våra liv och vår vardag är viktigare än förmågan och att våga trycka på rätt knapp. Precis som när stora grupper i vårt samhälle argumenterade emot videoapparaten och parabolantennen präglas normen av att vara kritisk mot företeelsen, att tala om vad som är rätt och fel, att ett uppkopplat samhälle är farligt i vart fall något vi ska se som ett hot. Det skapar inga drivkrafter, det skapar rädslor och med det perspektivet kommer vi alltid vara i ett läge när förändringen redan är ett faktum.

Jag menar inte att vi inte ska vara kritiska eller att vi inte ska ifrågasätta. Vi behöver förhålla oss till hur vi ska hantera integritet och säkerhet, delaktighet, jämlikhet och demokratiskt klokskap.

Vi människor är ända sedan vi reste oss upp på bakbenen präglade av att hitta tekniska lösningar och hjälpmedel för att förädla våra liv och dess förutsättningar, men är samtidigt fenomenala på att skapa rädslor och exkludering genom att motverka delaktighet och inkluderande förhållningssätt.

Det här skulle jag vilja att samhällsdebatten handlar om. Samexistens på lika villkor kräver mer än att vi får fler att trycka på rätt knapp på tangentbordet eller dubbelklicka på datormusen.

 

KOMMENTARER


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Äldre inlägg ()
Nyare inlägg ()