Folkbildarforum

Folkbildarforum 2017

Om frivillighetens marginalisering

fredag 06 oktober 2017

Om frivillighetens marginalisering

Hur kommer det sig att Sverige, det mest typiska av skandinaviska välfärdsstater på så kort tid kunnat genomgå förändringar i riktning mot marknadisering och ett tillbakadragande av det offentligas ansvar? Det undrar Per Selle, statsvetare och professor vid Universitetet i Bergen, som kommer till Folkbildarforum.

Per Selle är professor vid Institutt for sammenliknende politikk, Universitetet i Bergen och vid Universitetet i Tromsø – Norges arktiska universitet. Han var en av ledarna i den norska Makt och demokratiutredningen (1998-2003). Hans forskning rör frivilligorganisationer, civilsamhälle, välfärdspolitik, urfolkspolitik och nordområdespolitik

Här publicerar vi ett utdrag ur en artikel publicerad i Tidsskrift for velferdsforskning (nr 1/16), sammanfattat och översatt av Benton Wolgers. En längre version kommer att finnas i #FOFO nr 2 2017.

 

”Det unika sätt på vilket folkrörelserna i framförallt Sverige och Norge varit organiserade, och deras syn förhållandet mellan stat och samhälle var en formerande kraft i uppbygget av den skandinaviska modellens välfärdsstat. Men när den nyliberala perioden inleddes var de medlemsbaserade organisationerna redan försvagade, såväl organisatoriskt, institutionellt som ideologiskt. Vad betyder det för det idéburnas förmåga att ta en annan roll i utvecklingen av den framtida välfärden än de rent kommersiella intressena? Vad händer med tilliten, den som på samhällelig nivå kallas socialt kapital?

I Norge liksom i Sverige pågår sedan några år processer där stat, regioner och kommuner vill sluta överenskommelser med de idéburna organisationerna. Frågan är med vilken självbild organisationerna går in i överenskommelserna.

/…/

Numera kan vi tala om en skandinavisk exceptionalism av en motsatt karaktär än tidigare, nämligen en där marknadslösningar spelar en allt ökande roll också på områden som inte lämpar sig att göra vinst på. Detta är en stor utmaning under en globalisering som sätter press på att öppna små ekonomier.

Vi hade inte varit där vi är idag om vi hade haft en tillräckligt stark frivillhetssektor och vital folkrörelsemodell vid tidpunkten för nyliberalismen intåg, som en buffert mellan stat och marknad.

Det paradoxala är att där filantropi och välgörenhetsbaserade stiftelser och institutioner dominerar, som i USA eller Storbritannien, har dessa haft en mer bromsande effekt på marknadiseringen av välfärden, än vad en försvagad skandinavisk folkrörelseorganisering lyckats med. Men det välgörenhetstänkande som den skandinaviska välfärdsmodellen tog knäcken på är inget de flesta av oss drömmer oss tillbaka till.”

 

KOMMENTARER


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

*


Äldre inlägg ()
Nyare inlägg ()