Folkbildarforum

Etikett: andreas fejes

#FOFO

Nya numret av #FOFO är här!

fredag 18 maj 2018

Nya numret av #FOFO är här!

I nya numret av #FOFO undersöker vi tillståndet för demokratin i Sverige. Är den i sin nuvarande form hotad? Eller är det ett större hot mot demokratin om vi blir för alarmistiska? Hur skulle en förändring mot ett mer auktoritärt styrt samhälle kunna se ut och vad kan vi göra för att undvika att det sker?

Vårens nummer av #FOFO finns nu att beställa hem här och att läsa på nätet här.

Ur innehållet:

Hur hanterar man journalistrollen i polariserade tider? Vi har intervjuat författaren och DN-journalisten Niklas Orrenius, som länge skildrat samhällsfrågor ur olika perspektiv.

Utvecklingen i Polen och Ungern mot en illiberal demokrati, har följt nästan exakt samma mönster. Maria Leissner tecknar en ”vägkarta för nyvalda, auktoritära populister” som visar hur delmål av typen ”ta politisk kontroll över public service-medierna” leder till stärkt regeringsmakt och minskat inflytande för medborgarna.

Per Ödling, Timothy Collins och Christian Landgren skriver om hur hur utfallet av demokratiska val manipuleras med hjälp av falska nyheter, bot-nät och insamling av privat information om väljare. Hur kan man begränsa hur mycket man själv påverkas av sådana attacker?

Emma Frans, forskare i medicinsk epidemiologi, rolig twittrare och författare till boken ”Larmrapporten – att skilja vetenskap från trams” – slår i en intervju ett slag för självkritiken. Eftersom ”vi tror att vi har rätt trots att vi inte har det”.

Andreas Fejes, professor i vuxenpedagogik vid Linköpings Universitet, berättar om forskningsprojektet Migration, lärande och social inkludering, som delfinansieras av Bildningsförbundet Östergötland. Hur bidrar språkintroduktionskurser och andra verksamheter från folkbildningen, till social inkludering för migranter? Hur upplever migranterna det själva?

Klassfrågan har inte funnits i den politiska debatten under de senaste årtiondena och det har lett till att invandringen istället fått ta plats som en av de stora frågorna. Det menar Nils Stöter, utredare på Katalys, som driver det pågående projektet Klass i Sverige. Göran Jacobsson skriver om projektet.

Dessutom:  ”Läsa för livet – biblioterapi som läker” av Eva Bergstedt, ”Förorten, framtiden och hårda tag – mot ojämlikheten” av Magnus Dahlstedt, rapport från konferensen ”Ta inte demokratin för given” och mycket mer.

Taggar: , , , , , ,

Folkbildarforum 2015

Presentationer från Folkbildarforum 2015

tisdag 15 december 2015

Presentationer från Folkbildarforum 2015

Många har frågat oss om presentationsmaterial från föreläsarna och seminarieledarna på Folkbildarforum. Nu kan du läsa några av dem här! Det är pdf-filer, så du behöver inte Powerpoint för att titta på dem.

Andreas Fejes
Medborgarskapande och folkbildning i individualismens tidevarv

Anna Fyrberg Yngfalk
Ideella organisationer i konsumtionssamhället

Må bra med kultur
Kulturaktiviteter som komplement till vård och behandling

Ola Segnestam Larsson
Att prata som marknad och handla som folkrörelse

Pelle Åberg
Statliga syften, studiecirklar och folkbildning som demokratitillskott

Susanna Alexius
Likriktningens förbannelse

Lars Svedberg & Johan von Essen
Folk i rörelse – medborgerligt engagemang

Lena Lindgren
Kvalitetsarbete – en nödvändig ritual?

Vill du veta mer om vad som hände på Folkbildarforum? Läs våra sammanfattningar av dag ett och dag två. Rapporterna som Svedberg & von Essen skrivit finns här: Folk i rörelse och Mer engagemang?

Taggar: , , , , , , , ,

Folkbildarforum 2015

Mätas eller Mötas, andra dagen

torsdag 19 november 2015

Mätas eller Mötas, andra dagen

Vilken sprudlande andra dag av Folkbildarforum det blev, späckad med tankeväckare och goda skratt! Efter första dagens succé inledde moderatorn Karin Klingenstierna andra dagen med att presentera sig själv lite mer utförligt än vad som hunnits med under den späckade förstadagen. Det var många som uppskattade hennes sätt att locka till skratt och ställa kloka och insatta frågor till talarna, så det var intressant att få höra lite mer om hennes bakgrund.

IMG_8975_andreas

 

Andreas Fejes, Sveriges enda professor i vuxenpedagogik, fick en del att höja på ögonbrynen med sina forskningsresultat. Han har gjort en intervjustudie med lärare och elever på Komvux och i folkhögskolor. Utifrån det ser Fejes flera tydliga tendenser om individualism, som också hänger ihop med frågor i hans tidigare forskning kring medborgarskap och medborgarideal; vad det är för medborgare som samhället vill fostra.

Komvux är en individualiseringsfabrik i dagens neoliberala samhälle. Det finns inget fokus på uppdraget om personlig utveckling i policies, utan det handlar om kostnadseffektivitet genom individanpassning och flexibilitet.

Folkhögskolan då, är den också individualistisk? Spontant tänker man såklart att nej, det är den ju inte. Men Fejes forskning visar att folkhögskolan också bidrar till individualismen i samhället på olika vis. Man pratar om att medborgaren inte är färdigformad – att hen inte riktigt existerar – utan ska uppstå genom kollektiva processer i folkhögskolan. Det är bland annat därför som folkhögskolan bidrar till en individualism.

Andreas pratar också om hur det finns en nostalgisk tendens bland folkhögskollärare. De tycker att det är för lite spridning hos eleverna nu: det är väldigt många unga och svaga, och man upplever att det saknas en känsla av ansvar. Man tycker att eleverna förr var bättre anpassade för vad folkbildningen är. Med andra ord finns det ett glapp mellan lärare och deltagare i uppfattningen om vad folkhögskolan är, och det finns all anledning att diskutera det mer.

Fyra parallella seminarier stod på tur. Susanna Alexius pratade om likriktningens förbannelse i kvalitetsmätning, Konversatorium höll ett öppet samtal om mätande, Anna Iwarsson föreläste om ledarskapets betydelse för organisationskulturen och Maria Linderström från Region Östergötland pratade om deras projekt Må bra med kultur.

 

IMG_8997_lena

 

Det känns som att vi pratat om kvalitetsmätning inom folkbildningen i 20 år utan att vi kommit någon vart. Så inledde Lena Lindgren från Förvaltningshögskolan sin föreläsning om kvalitetsarbete. Trots ett ganska ”torrt” ämne så var det en avslappnad och rolig föreläsning. Lena pratade om hur alla nuförtiden mäter kvalitet, men att man ofta inte vet vad det är man mäter, och varför. Kvalitetsträsket har setts länge inom hälsa, sjukvård, utbildning, socialtjänst och andra offentliga verksamheter, och sedan 1990 även inom folkbildningen.

Sedan 2014 är det särskilt trångt på folkbildningens utvärderingsarena. Det är inte bara studieförbunden, folkhögskolorna och Folkbildningsrådet som utvärderar utan även Statskontoret, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering och Myndigheten för kulturanalys.

Alla dessa aktörer har olika syn på kvalitet, och då är frågan vems syn som ska räknas högst? Lena pratade om detta som MAD – multiple account disorder, för när man inte vet vems utsago man ska följa och till slut inte längre vet vad man håller på med så kan man bli galen.

Det produceras stora mängder information, men vad ska vi göra med all information som produceras? Och är det vettigt att lägga så mycket tid och resurser på detta? Man borde tänka ut i förväg vad man ska göra med datan som utvärderingen kommer att producera, menade Lena, som även sa:

Jag har hållit på i så många år med det här och det verkar faktiskt inte bli bättre. Det är lika illa i universitetsvärlden. Jag vet inte varför vi anpassar oss så mycket efter detta. Det är en jättemärklig situation. Varför lyder vi? Vad är det som händer om vi inte lyder?

Jag vill inte säga släng all den här skiten i sjön, men med trängseln så måste man börja städa. Vad ska vi ha det till? Det måste bli lite mer feng shui i det här.

Lena förvånade många när hon pratade om sin nya fascination för gamla utredningar av folkbildningen. Hon har läst 12 utredningar från 1924 och framåt, och konstaterar att det fanns otroligt omfattande och detaljerad kontroll inom folkbildningen även då. Kanske ännu mer än idag. Det kunde handla om hur många av ledarna som var fruar, eller vilken typ av innehåll som var okej och inte okej.

Det fanns även ett tryck på att folkbildningen borde utvecklas. Då såg man det som gjordes som slentrianmässigt och efterfrågade förnyade metoder, medan det idag finns en annan syn på folkbildningens särart och arbetsmetodik.

Det är alltså tydligt att mycket behöver göras idag, men det är också tydligt att det inte nödvändigtvis var bättre förut.

Efter lunchen blev det seminariepass igen! Susanna Alexius körde en favorit i repris och Konversatorium höll ett nytt öppet samtal denna gången under frågan Vad händer när man möts på riktigt? SV Kulturcollege pratade om sin verksamhet som ett nytt alternativ efter särgymnasiet, och Folkbildningsförbundets Göran Hellmalm och Anna Lundqvist höll ett seminarium om validering.

 

IMG_9015_behrang

 

Behrang Miri ser hiphop som den främsta rörelsen för folkbildning idag. Den betydde mycket för hans självbild när han försökte hitta sig själv i ett samhälle där han varken kände sig som svensk eller iranier, varken svart eller vit. Eftersom han ville bli en bättre rappare så använde han sig av både arabiska och svenska, vilket fick honom att växa som person. I folkbildningen finns det en essens om att frigöra sig sjäv. Hiphop gav mig den kraften.

Det var känslomässigt och laddat när Behrang pratade, men han lyfte också in mycket postkolonial teori. Jag behöver postkoloniala teorier för att överleva, som han sa. Han nämnde bland annat hybridiseringsteorin, om hur han är någonstans ”mittemellan” – och att hiphop är tillåtande för det.

Behrang visade en video där man intervjuade svarta och vita små barn om svarta och vita dockor. Både svarta och vita barn såg de vita dockorna som finare, duktigare och bättre. Det är ett exempel på internaliserat självhat, som Behrang pratade mycket kring. De negativa bilder som lyfts fram av icke-vita, och avsaknaden av icke-vita förebilder, är något som sätter sig i huvudet på icke-vita.

Det är såklart inte bra – inte för vita heller. Precis som feminismen är befriande för både kvinnor och män, är postkolonial teori bra för både vita och svarta, sa Behrang.

Han pratade också om problematiken kring välvilligheten. Han målade upp en bild av den välvilliga musikläraren som trots goda intentioner förminskar honom. Han kallade henne för Karin. Man kan ibland känna sig som en förminskad falafel när man träffar Karin, sa han.

Behrang avslutade med att säga: Vi är i ett kritiskt skede i Sverige. Folkbildning är den enda lösningen.

Uppiggande avslutningsord innan Karin Klingenstierna rundade av! Presenter delades ut till några av alla de som gjorde årets Folkbildarforum till vad det är. Anneli Dahlqvist Pettersson gjorde som vanligt ett fantastiskt jobb med att rodda ihop mycket av konferensen, och dessutom hade hon gjort egna kuddar till alla föreläsare. Här är några av dem:

kudde4
kudde1b
kudde2
kudde3

Taggar: , , , , , , , , , , , , , , ,

#FOFO

#FOFO nummer 2

måndag 05 oktober 2015

#FOFO nummer 2

Nya numret av #FOFO är här, rykande färskt från tryckeriet! 28 sidor med tänkvärda texter om bland annat radikal estetik, medborgardialog, civilsamhälle, våld och diskriminering. Sju gästskribenter i detta numret kommer från bland andra Diskrimineringsombudsmannen, Ersta Sköndals högskola, Linköpings universitet och Mångkulturellt centrum i Botkyrka.

Beställ ett kostnadsfritt exemplar av #FOFO här.

fofo2taggmoln_580px
(Bilden visar de vanligaste orden i #FOFO nummer 2)

 

Lars Svedberg och Johan von Essen skriver om sina befolkningsundersökningar om civilsamhället som man gjort sedan 1992. I år har de även gjort en specialstudie på folkbildningen som man berättar mer om i en exklusiv text till #FOFO.

Carin Holmberg skriver en text om våld som verkligen berör. Med många års forskning i ryggen är hennes text ett hårt angrepp på samhällets våldsstrukturer. Hon diskuterar hur våld mot djur har kopplingar med annat våld i samhället. Det är liknande processer i både fängelser och parrelationer: om att ”vi” trycker ner ”dom” så att de kan behandlas ”som djur”.

Eva Nikell skriver om att människor som känner sig diskriminerade känner en brist på delaktighet i beslutsfattande. Enligt henne beror det på att samtal och samråd ofta blir ensidig kommunikation från institution till invånare – och inte tvärtom. Därför går man miste om väsentliga insikter som skulle kunna förbättra arbetet för lika rättigheter och möjligheter.

Det spåret är Nazem Tahvilzadeh också inne på i sin text om medborgardialog. Han beskriver en händelse i Alby där kommunen aktivt motarbetade initiativ bland invånare för att föra dialog. Men han skriver också om att ett ökat deltagande inte nödvändigtvis är något bra. Frågan är vilket slags deltagande man ska ha – hur medborgaren ska bete sig gentemot t.ex kommunen.

Det är alltså delvis en fråga om medborgarideal, som Andreas Fejes skriver om i sin text. Fejes pratar om två för-givet-tagna ideal som handlar om kunskap och frihet. Men i sin forskning ser han ett nytt tredje medborgarideal som handlar om andra värden. Där finns en helhetssyn som är mycket bredare än ett fokus på rättigheter, Sverige och traditionell politik. I det nya medborgaridealet finns en idé om att uttrycka sig för att sprida glädje i samhället. Även Carola Råström tänker i samma banor när hon pratar om radikal estetik mot slutet av tidningen.

Sist men inte minst så ger Erik Nylander ger en spännande inblick i arbetslivet för en akademiker. Han skriver om kraven på mätbara resultat, och hur den akademiska världen fungerar som ett klansamhälle med fantasifulla titlar och prestige. Men samtidigt verkar mätandet kunna motverka traditionella maktstrukturer i akademin. Säkerligen en mycket provocerande text för många. Game on hör’ni gubbar, som Erik själv skriver.

Läs mer om #FOFO och läs gamla nummer här.

Taggar: , , , , , , , , ,

Folkbildarforum 2015

Sveriges enda professor i vuxenpedagogik

tisdag 22 september 2015

Sveriges enda professor i vuxenpedagogik

Andreas Fejes har setts till flera gånger förut här i bloggen. 2013 ordnade vi två seminarier med honom där han bland annat pratade om hur folkbildningen paradoxalt nog bidrar till att främja individualiseringen i samhället. Han är, precis som många av våra läsare, intresserad av vad för slags medborgare som formas av dagens samhälle. Vad är det för ideal som ligger bakom samhällets ”fostran” av invånarna?

Till skillnad från våra lekmannafunderingar så har Andreas flera år av forskning för att backa upp sina tankar. Det är både fascinerande och provocerande att lyssna på honom, eftersom han ruckar på föreställningar som vi tar för givet. Är det så att många av oss främjar en individualisering utan att ens veta om det?

Andreas Fejes pratar om medborgarideal under andra dagen på Folkbildarforum. Läs även hans text i andra numret av FOFO, som ges ut snart! I videon kan du lyssna på hans installationsföreläsning för hans professur.

Taggar: , ,