Folkbildarforum

Etikett: gatubarn

Folkbildarforum 2014, Forskning

Wanjiku Kaime-Atterhög om att samarbeta med näringslivet

onsdag 08 oktober 2014

Wanjiku Kaime-Atterhög om att samarbeta med näringslivet

Wanjiku står med ena foten i universitetsvärlden, och den den andra i näringslivet. Dels för att hon själv är entreprenör, men också för att en del av hennes finansiering kommer från företag.
– Det är svårt att hitta offentlig finansiering i Sverige för ett så långsiktigt arbete som jag vill göra, säger Wanjiku.

Wanjiku spenderade ett helt år på att skriva ansökningar för att få statliga anslag till sitt arbete. Men än så länge har hon inte lyckats. Hon tror att det är svårt bland annat eftersom hon samarbetar med lokala gräsrotsorganisationer. Wanjiku har en del samarbeten med näringslivet, men skulle gärna se mer statligt stöd också.

– Man behöver ju både och. Statligt stöd är viktigt inte minst för att legitimera arbetet och signalera att det är viktigt. Det som är bra med näringslivet är att det går fort, och att de inte styr mitt arbete. Det är ett flexibelt samarbete där jag och t.ex DGC har en ömsesidig respekt för varandras arbete.

För företagen är det ett sätt att få ett erkännande för att man är socialt engagerade. För Wanjiku gör det konkret skillnad som att hon till exempel har kunnat bygga en ny skola för gatubarnen. Här kommer man osökt att tänka på folkbildning och andra aktörer i civilsamhället, som vi skriver om i Dom kallar oss strutsar.

Wanjiku är ett bra exempel på hur nyskapande metoder för socialt arbete i civilsamhället ibland kan få lättare att hitta privat finansiering än offentlig sådan. Det hänger i allra högsta grad ihop med årets tema, Förändring & Framtid. Kan det vara så att nytänkande folkbildning har lättare att hitta finansering i näringslivet, och vad innebär det i så fall?

Ja, det kommer vi att återkomma till här i bloggen. Vi ser i varje fall fram emot att ha Wanjiku på Folkbildarforum 2014! Dessutom har vi inlett ett spännande samarbete tillsammans, som vi kommer att prata mer om här framöver.

Läs mer om Wanjiku här

Taggar: , , , , , , ,

Folkbildarforum 2014, Forskning

Wanjiku Kaime-Atterhög: Att lära sig tillsammans med de man hjälper

tisdag 26 augusti 2014

Wanjiku Kaime-Atterhög: Att lära sig tillsammans med de man hjälper

Aktionsforskaren Wanjiku Kaime Atterhög gick från distanserad forskare till aktiv socialentreprenör, som vi skrivit om tidigare. Nästa steg för henne var att lära bland andra politiker och socialarbetare om hur man måste nå barn på deras villkor för att kunna hjälpa dem. Vi tycker detta är oerhört spännande, eftersom det har en tydlig koppling till folkbildning i allmänhet och årets tema i synnerhet.

Engagemang, driv och stora hjärtan är bra förutsättningar när man arbetar med barn. Men det räcker inte alltid, vilket vi nog alla sett på exempel på. Att vilja hjälpa är en bra utgångspunkt, men det kan ändå bli fel. Det kan rentav få motsatta effekter.

Innan man lär sig praktiska metoder så behövs vissa grundläggande kunskaper och färdigheter. När det gäller gatubarn så ska man lära vad som är normal utveckling – både fysiskt, socialt och själsligt. Annars finns det risk att man hamnar fel och försöker hjälpa med något som är normalt för dem i deras situation.

Därefter får man lära sig att hantera kameror och filmkameror, skriva ansökningar och driva ett projekt. Först efter det är det dags att komma in på det praktiska arbetet. Och det kan vara en väldigt omvälvande process.

– Det handlar om att nå barnen och involvera dem genom att bemöta dem med genuin respekt och omtanke. Många tror att man gör det, medan man i själva verket gjort det utifrån sin egen förståelse istället för barnens. Det är att att tro att man själv vet bäst, och det är viktigt att diskutera det misstaget. Själv lärde jag mig mycket av att “göra fel” i början.

Den här processen kan bli chockerande för en del, speciellt de som själva vuxit upp under utsatta förhållanden. Det händer att folk bryter ihop under hennes utbildningar, när de inser hur de förhållit sig till barnen. Det blir en transformativ process där inte bara barnen förändras, utan även en själv.

När Wanjiku lär ut sina metoder i Sverige så fungerar det på ett liknande sätt som i andra länder. Hon har försökt att få mer gehör för sina idéer här, men det har gått trögt än så länge. Hon tycker att det görs bra arbete i Sverige, bland annat inom folkbildningen, men man fokuserar ofta på bara en del av personen man hjälper, och missar helheten. Det gäller att se hela personen.

I nästa bloggpost med Wanjiku pratar vi mer om hur hennes arbete befinner sig i gränslandet mellan forskning, socialt arbete och entreprenörskap.

Foto: Jack Mikrut. Läs mer om Wanjiku.

Taggar: , , , , , , ,