Folkbildarforum

Etikett: simon anholt

Folkbildning

Nu kan du rösta i amerikanska presidentvalet!

torsdag 16 juni 2016

Nu kan du rösta i amerikanska presidentvalet!

För första gången i världshistorien kan svenska folket rösta i andra länders demokratiska val. Redan nu i juni kan du  rösta i Islands presidentval och Storbritanniens folkomröstning om medlemskap i EU – på Good Country’s hemsida. Grundaren av Good Country Simon Anholt var en av talarna på förra årets Folkbildarforum, och nu fortsätter samarbetet. 

Nu är han alltså aktuell igen Simon Anholt – som väckte stort engagemang på förra årets Folkbildarforum med sina tankar kring nationens roll i en globaliserad värld – med ett nytt initiativ i sann ”Good Country anda”.

– Regeringar runt om i världen måste inse att de inte bara är ansvariga för sina egna väljare och skattebetalare, men för allt levande på  jorden, säger Simon. Och därför, menar han, borde också alla världsmedborgare få vara med och säga sitt i andra länders demokratiska val.

Ett fantastisk spännande initiativ tycker vi som kan bli en maktfaktor om många deltar. Sprid bland vänner och bekanta och inte minst gå in och rösta!

Sverige rankas högst i ny studie
Good country har även precis släppt resultatet av sin senaste undersökning Good Country Index, som vi skrivit om tidigare här i bloggen, och som är den första och enda undersökningen som, i stället för att mäta hur väl enskilda länder presterar, mäter hur enskilda länder bidrar till det bästa för mänskligheten ur ett globalt perspektiv. På listan över det som mäts hittar man bl.a. hur väl länderna bidrar till världsfred och säkerhet, klimat, hälsa och vetenskap i förhållande till landets storlek och antal invånare. Längst upp på listan över 163 länder ligger Sverige! Jätte kul såklart, men intressant att notera är att undersökningen baseras på fyra år gammal data, från 2011 då Sverige hade en mer generös flyktingpolitik. Och man kan inte låta bli att undra hur resultatet skulle se ut idag?

Om Simon Anholt
Simon Anholt jobbar som rådgivare till regeringar runt om i världen och inspirerar länder att samarbeta mer och tävla mindre. Han är författare och utnämnd hedersprofessor bl.a. på universitetet ”East Anglia” i Storbritannien.

Taggar: , , , , , , ,

Folkbildarforum 2015

Vad är fel med världen?

tisdag 19 april 2016

Vad är fel med världen?

Simon Anholt, som skrev en hyllad text här i bloggen i december, har precis gjort en ny video med sitt Good Country-projekt som han pratade om på Folkbildarforum förra året.

What’s gone wrong with the world – and how we can fix it är en lättsam och kort animation om stora frågor. Den beskriver hur globaliseringen skapat en situation där länder måste samverka mer för att lösa problemen, men inte gör det. Men varför?

En tänkvärd, sevärd och spridningsvärd film tycker vi!

Taggar: , , ,

Folkbildarforum 2015

Simon Anholt: Foreigners aren’t aliens!

onsdag 16 december 2015

Simon Anholt: Foreigners aren’t aliens!

Simon Anholt pratade på Folkbildarforum om Good Country Index och varför politiker och medborgare behöver rikta blicken utanför landets gränser. Nu skriver han exklusivt här i bloggen om flyktingkrisen, generositet och varför Sverige behöver upprätthålla sitt goda rykte.

It was such a pleasure to speak at the Folkbildarforum in Linköping last month. I always feel when I’m in Sweden that I’m in good company.

And I’m not just saying that to be nice: I can prove it statistically. Not only does Sweden rank alongside its Nordic neighbours near the top of the Good Country Index (www.good.country) for its overall contributions to humanity and the planet, but it also has the highest proportion of internationally-minded and globally responsible citizens of any country on earth: 57 per cent, according to an analysis of the World Values Survey.

That analysis shows that Swedes, above all other nations, seem to understand that foreigners aren’t aliens: they’re human beings too, and so deserve our care, whatever passport they happen to hold.

Yet, like so many other countries today, Sweden’s sense of responsibility towards humanity is being severely tested by the current refugee crisis.

Actually, humanity is being tested by more and more international crises each year: globalisation may have supercharged our potential for progress, but it has also supercharged our problems. Little, local problems have become huge global challenges; short-term and infrequent problems have become persistent and regular; it seems that catastrophe is forever just around the corner.

In such a world, it’s not surprising if people start to wonder whether being kind and generous and open-hearted is an affordable strategy. In times like this, when it seems as if everyone around us is expending more and more effort on protecting their own interests, continuing to base our actions on a stubborn trust in human nature can feel like a increasingly lonely and vulnerable position. And there’s never any shortage of populists and nationalists who are happy to stoke up that feeling: it’s their best trick, and it never fails.

But that loneliness and vulnerability are an illusion. In a hyper-connected world, interdependence is a simple fact of life, a demonstrable logical necessity. Working with others, responding to the general shortage of trust by increasing rather than diminishing the trust one extends to others, is the only viable strategy for the zero-sum game that is human life on planet earth.

Blind trust, it goes without saying, would indeed be a risky strategy: but Sweden has long excelled in trusting with its eyes open.

This Declaration of Interdependence is one that Sweden and its neighbours have made, implicitly if not explicitly, throughout their modern history. It requires vast courage, confidence and strength of purpose: qualities that Sweden has demonstrated many times in the past.

Sweden benefits greatly from the solid reputation it has earned from this strength of purpose over the generations: thanks to that reputation, it enjoys privileged and trusted trading, diplomatic, cultural and social relationships with virtually every country on earth.

The moment Sweden’s world-view starts to microscope rather than telescope, the moment it begins to recalibrate the fine balance between responsibility toward its own citizens and responsibility towards the whole of humanity, between responsibility towards today’s voters and tomorrow’s citizens which is so emblematic of Sweden’s role in the world, that reputation will begin to leak away, because only trust creates and sustains trust. And with it, all of those privileged relationships will leak away too, along with Sweden’s self-respect, its moral leadership, its precious store of global ‘soft power’.

Without soft power, Sweden is frighteningly weak. Countries with big armies, big populations and big economies can get away with purely self-interested behaviour for a generation or two longer, since they can continue to further their interests by coercion and competition rather than collaboration and co-operation. But Sweden is not such a country and never will be.

There’s no weakness in trust and generosity: it is the greatest mark of strength a nation and a people can display in our troubled world. That world counts on Sweden to be strong.

Text av Simon Anholt. Illustration av Leo Antolini (från www.good.country)

Taggar: , ,

Folkbildarforum 2015

Mätas eller Mötas, första dagen

onsdag 18 november 2015

Mätas eller Mötas, första dagen

Rekord i antal deltagare, surrande diskussioner, mycket prat i sociala medier, målning, löpning och många glada miner. Folkbildarforums första dag bjöd på en hel del saker. Framförallt blev det nya och fördjupade perspektiv på Mätandet och Mötandet. 

 

IMG_8522_carola

 

Carola Råström, ordförande för Bildningsförbundet Östergötland, inledde dagen och lämnade över ordet till Anita Jernberger, regionråd i Region Östergötland. Anita pratade om vikten av att se människan som hel för att tillvaron ska vara meningsfull. Där tror hon att folkbildningen kan spela en viktig roll, och att den därmed är viktig för folkhälsan. Och därför menar hon att folkbildningen är en viktig resurs för den regionala utvecklingen, och att den spela en ännu större roll där.

Elisabeth Nilsson, landshövdingen, pratade kring riskerna med informationssamhället. Där såg hon många ytliga och snabba diskussioner, och ett stort behov av djupare kunskap. Brist på bildning, menade hon, gör oss rädda för fel saker.

 

IMG_8560_simon

 

Den brittiske politiske rådgivaren Simon Anholt började med att prata om att terrorism och klimathot inte är problem, utan symptom på problem. Grundproblemet enligt honom är att vi tävlar istället för att samarbeta. Simon ser att det finns en sådan tävling länder emellan. Politiker arbetar visserligen på internationella arenor, men syftet är oftast inte att hjälpa andra, utan att hjälpa sig själv – sitt eget land.

Det fungerar inte, menar Simon. Det blir bara ett fåtal vinnare, och de som vinner får ändå en förstörd jord. Konkurrens måste mixas med samarbete. Simon tycker inte att framtidens politiker ens ska få fatta beslut utan att tänka globalt på jorden, djuren och mänskligheten. Och han menar att vi som väljare måste kräva det, precis som vi gjort med arbetet mot rasism och sexism. Ett sätt att börja är att prata om hans undersökning Good Country Index.

 

IMG_8475_stina

 

Stina Oscarsson inledde med att tacka Simon Anholt. För henne var det det mest radikala hon hört på länge. Hon kände hopp igen efter att ha varit tyst ända sedan terroristattackerna i Paris.

Kulturlandskapet som vi tror att vi känner är under snabb förändring. Vi känner att vi tappar kontroll, och försöker återta den med mer kontroll. Men vi kommer aldrig att få mer kontroll med mer kontroll. En viktig fråga är hur vi kan svara på en känsla av rädsla utan att förlora värdet av klassisk bildning?

Samtalet är centralt. Och då är det viktigt att våga ge upp det man tror på; att kunna ändra sin uppfattning. Det gäller att våga tvivla – på allvar. Tvivlet är en demokratis immunförsvar.

Stina menar att vi inte behöver mer nyheter och siffror för att hantera alla hemskheter som händer. Inte mer kontroll och statistik. Vi behöver poesi och konst och musik! Och vi behöver förstå att vårt sätt att se på världen är inte det enda.

 

IMG_8674_larsjohan

 

Som något av en motpol följde Lars Svedberg och Johan von Essen upp med statistik om civilsamhället och folkbildningen i Sverige sedan 1992. Deras senaste rapport debatterades flitigt i medierna tidigare i år, eftersom den visade att Sverige har ett ovanligt högt och stabilt engagemang. Ungefär hälften av alla i Sverige engagerar sig ideellt, oavsett om det är ekonomisk kris, hög arbetslöshet, eller andra yttre förändringar. Deras hypotes är att Sveriges infrastruktur för civilsamhället stabiliserar upp det här.

Det finns ett tydligt samband mellan att delta i studiecirklar eller folkhögskola, och att engagera sig ideellt. Vilket som beror på vad vet man inte säkert, men folkbildningen tycks vara en plantskola för medborgerligt engagemang.

Moderatorn Karin Klingenstierna ställde en fråga om hur engagemanget hänger ihop med den starka individualismen i Sverige. Där svarade Johan von Essen att det inte alls finns någon motsättning. Individualism och ideellt arbete hänger ihop, enligt Johan, eftersom man vill visa för andra att man gör något som inte alla andra gör.

Johan von Essen pratade även vidare på egen hand, utifrån ett bokkapitel han varit med och skrivit: En mosaik av mening. Här fokuserade han på skillnaden mellan nytta och mening.

Von Essen menar att det är en fälla att studieförbunden använder nyttovärdet som ett argument. Då kan man lätt springas förbi av något annat som råkar anses nyttigare för stunden. Han menar snarare att det är meningsfullheten som är det viktiga.

Det är viktigt att skilja nytta och meningsfullhet åt. Blandar man ihop dem, så är det ofta meningsfullheten som får stryka på foten. Och börjar man med att tänka nytta, så är det inte alls säkert att meningsfullheten kommer. Börjar man däremot med meningsfullheten, så blir det ofta så att nyttan kommer.

 

IMG_8874_forskarpanel

 

Därefter följde fyra seminarier med forskare från Ersta Sköndal högskola. De behandlade frågor om civilsamhället och folkbildningen i gränslanden mellan stat och marknad. Efter seminarierna följde en forskarpanel där de svarade på frågor från publiken.

Den som provocerade mest där var antagligen Ola Segnestam Larsson, som argumenterade för mer hyckleri. Organisationer i civilsamhället borde prata som en marknad men agera som en folkrörelse ännu mer, menar Ola.

 

IMG_8766_troed

 

Därefter pratade framtidsanalytikern Troed Troedson om skillnaden mellan det som är skapat och det som är bildat. En läkare är till exempel skapad utifrån en rätt strikt mall och med väldigt specifika mål. En skateboardåkare däremot, har en mer brokig resa bakom sig där man mer gjort som man vill.

Troed pratade vidare om strukturers seghet. De kan vara antingen rigida, elastiska, plastiska eller flytande. Han beskrev 1800-talets industrialisering som en plastisk struktur där många bra saker hände. Idag finns inte det längre, men han ser något som han kallar för 2015 års utvecklingsfönster. Det finns massor av möjligheter.

Troed målar upp paralleller mellan digitaliseringen (att en mänsklig kunskap finns utanför hjärnan) och migrationen. Både digitalisering och migration ses som ett hot av vissa, men där ser Troed ett fönster till ett folkbildning 2.0, där man kan bilda ett nytt folk.

Han tror att en kärnfråga är hur man gör en person nyttig så fort som möjligt  med det hen redan har. Precis som en modern IT-chef gör med en nyanställd som kommer med en egen dator med egna program på.

 

IMG_8781_mingel

 

Efter detta blev det mingel i foajén, samtidigt som Martin Hultman höll ett föredrag om klimatdebatten. Han har varit med och studerat 3500 debattartiklar och ser några olika grupper. Industrifatalister ser grön tillväxt och marknadslösningar som självklart, medan gröna keynesianister vill arbeta med politiska styrmedel och vindkraft. Ekosocialisterna är, som namnet antyder, för kollektiva lösningar och demokratisering. Slutligen har vi klimatskeptikerna som inte ser något problem, utan som menar att vi kan köra på som vanligt.

Efter detta började kvällens program med mat och kulturupplevelser. Bland annat fick deltagarna måla tavlor tillsammans i en snabb slags stafett, och det blev sydafrikanska sånger från Motvalsorkestern. Run For Your Life, där 1000 personer springer en stafett för klimatet från Kiruna till Paris, passerade genom matsalen under kvällen till rungande applåder.

Som vanligt delades fyra stipendier ut. Grattis säger vi till:

Årets nytänkare: Troed Troedson
Årets folkbildare: Jag kan * Vi kan
Årets studiecirkelledare: Majken Zackrisson, Sensus
Årets folkhögskollärare: Martha Magyar, Vadstena folkhögskola

Vill du läsa mer? Kolla gärna in #fofo15-taggen på Twitter, läs mer årets deltagare i bloggen, titta på fler bilder i förra bloggposten, och missa inte tidningen #FOFO som i år håller sig till samma tema som konferensen, Mätas eller Mötas.

Taggar: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Folkbildarforum 2015

Good Country Index – ett nytt sätt att mäta

onsdag 14 oktober 2015

Good Country Index – ett nytt sätt att mäta

Tillväxt. Lycka. Konkurrenskraft. Det är vanliga sätt att mäta länder på. Men nu finns ett annat sätt. Good Country Index mäter hur länder beter sig mot andra länder, och mot världen. Efter två års arbete är listan klar och i november får du chansen att lyssna till en av upphovsmännen på Folkbildarforum!

Det är egentligen konstigt att ingen gjort det förut. Så tänker man när man läser statistiken i Good Country Index. Istället för att mäta ett land utifrån vad det gör för sig själv, så mäter man vad de gör utanför sina gränser. Det har väckt stort intresse runt om i världen. Simons TED-talk om Good Country Index har setts över två miljoner gånger!

Bakom studien står den brittiske politiske rådgivaren Simon Anholt och doktor Robert Groves. Simon har arbetat med länder och platser i många år, och ser ingen anledning till att politiker ska hålla sig inom ett lands gränser.

– Under alla mina år som politisk rådgivare har jag aldrig stött på en fråga som kräver ett snävt nationellt perspektiv. Alla frågor skulle kunna ha ett internationellt perspektiv och göra gott för världen, säger Simon.

För Simon beror snävheten inte på politikerna, för de gör bara sitt jobb utifrån hur vi röstar. Han menar att det är upp till allmänheten att förändra detta. Han kallar rentav den allmänna opinionen för den enda supermakten vi har kvar.

Sverige rankas på en sjätte plats bland de 125 länder som är med i studien. Kanske är det ingen jätteöverraskning. Vi är vana vid att hamna högt på listor om exempelvis miljö och jämställdhet. Men i Good Country Index hamnar Sverige också bland bottenplaceringarna vad gäller en sak: internationell säkerhet och fred.

Vad det beror på kommer Simon att prata mer om på första dagen av Folkbildarforum. Framför allt ger han många tankeställare om vad det är vi mäter, och vad det betyder. Det är ett uppfriskande nytänk om att mäta samhällsnytta, och dessutom är det första gången Simon pratar om det i Sverige. Så missa inte det här unika tillfället!

Se Simons TED-talk om Good Country Index:

Taggar: ,