Folkbildarforum

Arkiv för månad: juni 2019

Diverse

#fokus på migration, lärande och social inkludering

torsdag 20 juni 2019

#fokus på migration, lärande och social inkludering

Uppskattad och lättillgänglig utbildning och omtyckta ledare. Men också krånglande byråkrati som sätter käppar i hjulen. Det är lite av vad som kommer fram i rapporten om Sensus integrationsprojekt #fokus i Norrköping och Gusum som läggs fram i höst. Rapporten presenteras på en seminariedag den 3 september. Nu är anmälan öppen.

Forskningsprogrammet Migration, lärande och social inkludering är ett flerårigt program som drivs vid Linköpings Universitet. Syftet är att undersöka hur migranter själva upplever de språkintroducerande insatser de möter i Sverige. Programmet pågår under en åttaårsperiod och tanken är att kunna följa personer som tagit del av olika insatser och intervjua dem med två-tre års mellanrum.

Ett delprojekt inom programmet har följt det Sensus-ledda #fokus, ett treårigt – integrationsprojekt finansierat av asyl-, integrations- och migrationsfonden (AMIF). Projektet avslutas tidigt i höst, och en forskningsrapport om #fokus med inriktning mot insatser för språkintroduktion läggs fram i samband med detta.

Den 3 september presenteras rapporten i Sensus lokaler på Teatergatan i Norrköping. Rapporten har ställts samman av Magnus Dahlstedt, Andreas Fejes, professorer vid Linköpings universitet och Sabine Gruber, lektor och docent i social arbete vid Linköpings universitet.

Sabine Gruber har intervjuat 15 personer som deltagit i #fokus, inom ramen för Svenska från dag 1. Intervjuerna har i de flesta fall genomförts med hjälp av tolk. Ambitionen har varit att få till en blandad grupp avseende ålder, utbildningsnivå och ursprungsland. Det har inneburit att såväl deltagare med hög utbildning som analfabeter har intervjuats.

– Det flesta är väldigt glada för den här verksamheten, säger Sabine Gruber.

– Man tycker att det känns roligt och meningsfullt och känner en tacksamhet för att det här sammanhanget finns. Många av deltagarna kom till Sverige hösten 2015 eller vintern 2016 och befinner sig fortfarande i en asylprocess.

Språkutbildningens fokus på vardagssvenska har särskilt uppskattats och omtalas av flera som mer lättillgänglig än SFI:n. Detta gäller inte minst för de deltagare som saknar tidigare utbildning. Även kursledarna är omtyckta och någon deltagare beskrev i sin intervju ledaren som “min syster”.

Samtidigt som språkkurserna inom #fokus beskrivs i positiva ordalag finns logistiska problem som återkommande tagits upp i intervjuerna. De flesta som Sabine Gruber har  intervjuat har fått flytta runt i landet i takt med att asylboenden läggs ner. Migrationsverket har dock beslutat att de som flyttat till närliggande kommuner ska få busskort för att kunna fortsätta att delta i den verksamhet man redan börjat i.

– Men många har fått vänta i veckor på busskort och kan inte ta sig till sina kurser. Det gör mig upprörd. Sensus gör det här bra, regeringen gör den här satsningen och så stupar det på att byråkratin inte funkar så de kan få sina busspengar. Även cirkelledarna är frustrerade. Hur kan man se till att det fungerar? Det är något att ta med sig.

Personligen tar hon också med sig funderingar kring de olika förutsättningar människor har att kunna lära sig ett nytt språk. För den som är äldre, saknar utbildning och är traumatiserad kan det vara mycket svårt, kanske till och med omöjligt, att ta till sig svenskan.

– Några kvinnor strax under 60 sa till mig att de inte har förutsättningar för att lära sig ett nytt språk. Det är för mycket som hänt. De säger “jag satsar på mina barn”. De tycker att det är viktigt att barnen kan etablera sig i det svenska samhället och vill stötta dem men de klarar inte att själva lära sig språket.

– De har haft uppehållstillstånd i flera år, har gått tre år SFI men har inte gjort den förväntade progressionen. De riskerar att fastna i svenskundervisningen, samtidigt som de längtar febrilt efter att kunna börja arbeta och försörja sig själva. De har lärt sig att ”svenskan är nyckeln” till det svenska samhället, men får bara sämre självförtroende när de har svårt att lära sig språket. Det här är ju inte en fråga för Sensus, utan jag tänker mer på hur man i stort rent politiskt ser på de här frågorna. Att alla ska lära sig på samma sätt. Det är en diskussion som behöver komma fram.

Samtidigt har många unga människor en annan kapacitet. De har livet framför sig och “ger järnet”, säger Sabine Gruber.

Mer om rapporten och om andra resultat från forskningsprogrammet Migration, lärande och social inkludering blir det den 3 september. Här anmäler du dig och här finns programmet.

 

 

 

 

 

Folkbildarforum 2019

Samtal om samtal på Folkbildarforum

måndag 10 juni 2019

Samtal om samtal på Folkbildarforum

Kan och bör man prata med vem som helst om vad som helst? I vilka forum? Vad ska syftet vara? Det är frågor som aktualiserats under våren och åsikterna om vad som är det rätta går isär.

– Inom folkbildningen säger vi ofta att samtalet är grunden för pedagogiken, det som får kursdeltagare, lärare, cirkelledare att växa, få syn på samhället, sig själva och andra, säger Lars Holmgren på Bildningsförbundet Östergötland.

– Frågan är hur bra vi egentligen är på detta på folkhögskolor och studieförbund, inte minst när en ökad polarisering och ”obekväma” åsikter gör samtalen mindre bekväma. Att samtala för att tillsammans bli klokare utan att för den skull behöva bli överens… det borde vara det bultande hjärtat i ”folkbildningen”, och är det… ibland.

Ett panelsamtal om samtalsaktivism och samtalet som folkbildningsmetod och grund för demokratin är därför på sin plats och kommer att äga rum under Folkbildarforum den 20 november.

Navid Modiri kallar sig samtalsextremist och vill minska avståndet mellan människor med olika åsikter genom djupgående samtal i podden “Hur kan vi”. Men när han bjöd in debattören Ingrid Carlqvist, av många sedd som förintelseförnekare, möttes han av stark kritik. 

En av kritikerna var Brit Stakston, som i en debattartikel i DN (https://www.dn.se/kultur-noje/brit-stakston-samtiden-praglas-av-en-overtro-pa-samtal-med-hogerextremister/) ifrågasätter “den ständiga normaliseringen av fientliga röster”. I sin kritik mot samtalsivern inbegriper hon också folkbildningsinitiativet Sverigepratar.se, som kopplar samman meningsmotståndare i anonyma samtal online, som bara de två som samtalar kan se.

Gerhard Holmgren, generalsekreterare RIO (Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation) och David Samuelsson, generalsekreterare Studieförbunden, har i en replik svarat på Stakstons kritik  (https://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/nej-brit-stakston-att-prata-ar-att-bryta-filterbubblor/). De menar att syftet med satsningen är att skapa samtal där innehållet står i fokus, till skillnad från debatter på Twitter och Facebook som gynnar det enkelt förpackade och snärtigt formulerade.

Både Brit Stakston och Navid Modiri kommer att delta i ”Samtal om samtal”. Det gör också Vidar Aronsson, ordförande för NBV, som drivit kampanjen ”Jag röstar – för demokratin” och Stina Oscarsson, teaterregissör, författare och samhällsdebattör. Stina Oscarsson har under SvD-vinjetten ”Den polariserade debatten – en samtalsserie”, intervjuat personer som på olika sätt ansetts kontroversiella i sina åsikter. Ambitionen har varit att försöka förstå hur andra människor resonerar, men samtidigt stå stadigt i de egna värderingarna. Bland de intervjuade finns författaren Katerina Janoush, konstnären Lars Vilks, politikern Yasri Khan och Chang Frick, chefredaktör för Nyheter Idag.

Här anmäler du dig till Folkbildarforum och här finns programmet.

Diverse

”Bensinpriset är en symbolfråga”

måndag 03 juni 2019

”Bensinpriset är en symbolfråga”

Det så kallade Bensinupproret har aktualiserat frågan om rättvis klimatomställning. Bränslepriset blir en symbolfråga, menar Björn-Ola Linnér, klimatforskare vid Linköpings Universitet. Att det relativa priset på bensin inte ökat spelar ingen roll. Det handlar om att den försämrade servicen på landsbygden gjort människor mer bilberoende.

I april höll Björn-Ola Linnér ett uppskattat lunchseminarium arrangerat av Bildningsförbundet Östergötland, om rättvis omställning och hur vi åstadkommer den. I sin forskning intresserar han sig för hur människor runt om i världen ser på omställningen till ett hållbart samhälle, till följd av klimatförändringarna.

Ungefär samtidigt som Björn-Ola Linnér höll sin föreläsning startades Facebook-gruppen Bensinupproret 2.0, en rörelse som protesterar mot de höjda bränslepriserna. På drygt sex veckor har gruppen samlat över 600 000 medlemmar. En del jämför Bensinupproret med Gula Västarna i Frankrike, men det svenska motståndet har varit mer stillsamt.

Björn-Ola Linnér är dock inte förvånad över att det uppkommit.

– Det är oerhört viktigt att man adresserar även dem som känner sig exkluderade i debatten om omställning. Att konflikten finns har vi kunnat se en längre tid, men det är först de senaste månaderna vi har börjat ha den här diskussionen.

Åtgärder för klimatomställning ser en del enbart som något positivt, något som förknippas med bättre hälsa och renare städer. Men andra ser omställningen som ett hot mot försörjningen och vårt sätt att leva.

– När det gäller just bensinupproret så har bensinen blivit en symbolfråga. Vår köpkraft har egentligen inte minskat, vi har bättre råd att köpa bensin idag. Det som hänt är att servicen på landsbygden försämrats så att man blivit mer beroende av bilar. Ska man göra en omställning så måste den även gagna landsbygden.

Och då handlar det inte om att sänka bensinpriset. Det vore en kortsiktig åtgärd, menar Björn-Ola Linnér, eftersom klimatförändringarna också kommer att slå orättvist. Människor med resurser och möjlighet till flexibilitet på arbetsmarknaden kommer att klara förändringarna bättre.

– Men vill man att människor ska kunna leva på ett vettigt och hållbart sätt på landsbygden så går utvecklingen i helt fel riktning. Servicen har försämrats enormt. Bank, post och affärer läggs ner, liksom skolor och kollektivtrafiklinjer.

– Istället borde man göra en tydlig markering: här gör vi satsningar som kommer landsbygden till del. Så att man ser att det finns en tanke om ett bättre liv för alla.

Glädjande nog förs diskussionen om rättvis omställning även internationellt, berättar Björn-Ola Linnér. EU-kommissionen har börjat ta upp frågan med särskilt sikte på unionens kolregioner. 24 regioner har identifierats som extra känsliga när man fasar ut fossila bränslen. Där kommer att krävas riktade insatser.

Men samhällsomställningar är möjliga och har gjorts förut.

– Varvsnedläggningen på västkusten till exempel. Det var dramatiskt när det hände och det gjordes stora satsningar för att minska de negativa inverkningarna. Det handlar om att erbjuda ny utbildning och nya arbetsmöjligheter eller med andra medel underlätta för människor som annars kan bli exkluderade i omställningen.

Christel Valsinger

Foto: David Brohede

Läs mer om rättvis omställning i senaste numret av #FOFO, där vi intervjuat Anna Kaijser som arbetar med samhällsvetenskaplig miljö­forskning.