Folkbildarforum

Kategori: Diverse

Diverse

#fokus på migration, lärande och social inkludering

torsdag 20 juni 2019

#fokus på migration, lärande och social inkludering

Uppskattad och lättillgänglig utbildning och omtyckta ledare. Men också krånglande byråkrati som sätter käppar i hjulen. Det är lite av vad som kommer fram i rapporten om Sensus integrationsprojekt #fokus i Norrköping och Gusum som läggs fram i höst. Rapporten presenteras på en seminariedag den 3 september. Nu är anmälan öppen.

Forskningsprogrammet Migration, lärande och social inkludering är ett flerårigt program som drivs vid Linköpings Universitet. Syftet är att undersöka hur migranter själva upplever de språkintroducerande insatser de möter i Sverige. Programmet pågår under en åttaårsperiod och tanken är att kunna följa personer som tagit del av olika insatser och intervjua dem med två-tre års mellanrum.

Ett delprojekt inom programmet har följt det Sensus-ledda #fokus, ett treårigt – integrationsprojekt finansierat av asyl-, integrations- och migrationsfonden (AMIF). Projektet avslutas tidigt i höst, och en forskningsrapport om #fokus med inriktning mot insatser för språkintroduktion läggs fram i samband med detta.

Den 3 september presenteras rapporten i Sensus lokaler på Teatergatan i Norrköping. Rapporten har ställts samman av Magnus Dahlstedt, Andreas Fejes, professorer vid Linköpings universitet och Sabine Gruber, lektor och docent i social arbete vid Linköpings universitet.

Sabine Gruber har intervjuat 15 personer som deltagit i #fokus, inom ramen för Svenska från dag 1. Intervjuerna har i de flesta fall genomförts med hjälp av tolk. Ambitionen har varit att få till en blandad grupp avseende ålder, utbildningsnivå och ursprungsland. Det har inneburit att såväl deltagare med hög utbildning som analfabeter har intervjuats.

– Det flesta är väldigt glada för den här verksamheten, säger Sabine Gruber.

– Man tycker att det känns roligt och meningsfullt och känner en tacksamhet för att det här sammanhanget finns. Många av deltagarna kom till Sverige hösten 2015 eller vintern 2016 och befinner sig fortfarande i en asylprocess.

Språkutbildningens fokus på vardagssvenska har särskilt uppskattats och omtalas av flera som mer lättillgänglig än SFI:n. Detta gäller inte minst för de deltagare som saknar tidigare utbildning. Även kursledarna är omtyckta och någon deltagare beskrev i sin intervju ledaren som “min syster”.

Samtidigt som språkkurserna inom #fokus beskrivs i positiva ordalag finns logistiska problem som återkommande tagits upp i intervjuerna. De flesta som Sabine Gruber har  intervjuat har fått flytta runt i landet i takt med att asylboenden läggs ner. Migrationsverket har dock beslutat att de som flyttat till närliggande kommuner ska få busskort för att kunna fortsätta att delta i den verksamhet man redan börjat i.

– Men många har fått vänta i veckor på busskort och kan inte ta sig till sina kurser. Det gör mig upprörd. Sensus gör det här bra, regeringen gör den här satsningen och så stupar det på att byråkratin inte funkar så de kan få sina busspengar. Även cirkelledarna är frustrerade. Hur kan man se till att det fungerar? Det är något att ta med sig.

Personligen tar hon också med sig funderingar kring de olika förutsättningar människor har att kunna lära sig ett nytt språk. För den som är äldre, saknar utbildning och är traumatiserad kan det vara mycket svårt, kanske till och med omöjligt, att ta till sig svenskan.

– Några kvinnor strax under 60 sa till mig att de inte har förutsättningar för att lära sig ett nytt språk. Det är för mycket som hänt. De säger “jag satsar på mina barn”. De tycker att det är viktigt att barnen kan etablera sig i det svenska samhället och vill stötta dem men de klarar inte att själva lära sig språket.

– De har haft uppehållstillstånd i flera år, har gått tre år SFI men har inte gjort den förväntade progressionen. De riskerar att fastna i svenskundervisningen, samtidigt som de längtar febrilt efter att kunna börja arbeta och försörja sig själva. De har lärt sig att ”svenskan är nyckeln” till det svenska samhället, men får bara sämre självförtroende när de har svårt att lära sig språket. Det här är ju inte en fråga för Sensus, utan jag tänker mer på hur man i stort rent politiskt ser på de här frågorna. Att alla ska lära sig på samma sätt. Det är en diskussion som behöver komma fram.

Samtidigt har många unga människor en annan kapacitet. De har livet framför sig och “ger järnet”, säger Sabine Gruber.

Mer om rapporten och om andra resultat från forskningsprogrammet Migration, lärande och social inkludering blir det den 3 september. Här anmäler du dig och här finns programmet.

 

 

 

 

 

Diverse

”Bensinpriset är en symbolfråga”

måndag 03 juni 2019

”Bensinpriset är en symbolfråga”

Det så kallade Bensinupproret har aktualiserat frågan om rättvis klimatomställning. Bränslepriset blir en symbolfråga, menar Björn-Ola Linnér, klimatforskare vid Linköpings Universitet. Att det relativa priset på bensin inte ökat spelar ingen roll. Det handlar om att den försämrade servicen på landsbygden gjort människor mer bilberoende.

I april höll Björn-Ola Linnér ett uppskattat lunchseminarium arrangerat av Bildningsförbundet Östergötland, om rättvis omställning och hur vi åstadkommer den. I sin forskning intresserar han sig för hur människor runt om i världen ser på omställningen till ett hållbart samhälle, till följd av klimatförändringarna.

Ungefär samtidigt som Björn-Ola Linnér höll sin föreläsning startades Facebook-gruppen Bensinupproret 2.0, en rörelse som protesterar mot de höjda bränslepriserna. På drygt sex veckor har gruppen samlat över 600 000 medlemmar. En del jämför Bensinupproret med Gula Västarna i Frankrike, men det svenska motståndet har varit mer stillsamt.

Björn-Ola Linnér är dock inte förvånad över att det uppkommit.

– Det är oerhört viktigt att man adresserar även dem som känner sig exkluderade i debatten om omställning. Att konflikten finns har vi kunnat se en längre tid, men det är först de senaste månaderna vi har börjat ha den här diskussionen.

Åtgärder för klimatomställning ser en del enbart som något positivt, något som förknippas med bättre hälsa och renare städer. Men andra ser omställningen som ett hot mot försörjningen och vårt sätt att leva.

– När det gäller just bensinupproret så har bensinen blivit en symbolfråga. Vår köpkraft har egentligen inte minskat, vi har bättre råd att köpa bensin idag. Det som hänt är att servicen på landsbygden försämrats så att man blivit mer beroende av bilar. Ska man göra en omställning så måste den även gagna landsbygden.

Och då handlar det inte om att sänka bensinpriset. Det vore en kortsiktig åtgärd, menar Björn-Ola Linnér, eftersom klimatförändringarna också kommer att slå orättvist. Människor med resurser och möjlighet till flexibilitet på arbetsmarknaden kommer att klara förändringarna bättre.

– Men vill man att människor ska kunna leva på ett vettigt och hållbart sätt på landsbygden så går utvecklingen i helt fel riktning. Servicen har försämrats enormt. Bank, post och affärer läggs ner, liksom skolor och kollektivtrafiklinjer.

– Istället borde man göra en tydlig markering: här gör vi satsningar som kommer landsbygden till del. Så att man ser att det finns en tanke om ett bättre liv för alla.

Glädjande nog förs diskussionen om rättvis omställning även internationellt, berättar Björn-Ola Linnér. EU-kommissionen har börjat ta upp frågan med särskilt sikte på unionens kolregioner. 24 regioner har identifierats som extra känsliga när man fasar ut fossila bränslen. Där kommer att krävas riktade insatser.

Men samhällsomställningar är möjliga och har gjorts förut.

– Varvsnedläggningen på västkusten till exempel. Det var dramatiskt när det hände och det gjordes stora satsningar för att minska de negativa inverkningarna. Det handlar om att erbjuda ny utbildning och nya arbetsmöjligheter eller med andra medel underlätta för människor som annars kan bli exkluderade i omställningen.

Christel Valsinger

Foto: David Brohede

Läs mer om rättvis omställning i senaste numret av #FOFO, där vi intervjuat Anna Kaijser som arbetar med samhällsvetenskaplig miljö­forskning.

 

 

 

 

 

Diverse

Tankeväckande dag för demokratin

måndag 06 maj 2019

Tankeväckande dag för demokratin

Hur stärker vi demokratin i Sverige? Hur kan en demokratisering av EU se ut? Och hur fungerar demokratin i Bangladesh? Det var några av frågorna som fick svar av föreläsarna under ”Demokrati som handling och idé” på Arbetets Museum i Norrköping.

Moderator Zaynab Ouahabi, från ABF, inledde demokratidagen med att uppmana oss att inte ta demokratin för given, eftersom det finns krafter som vill annorlunda. Därefter presenterade hon dagens första föreläsare Per Wirtén, frilansskribent och författare till boken “Är vi framme snart? Drömmen om Europas förenta stater”.

Per Wirtén vill se en utökad demokratisering av EU. Det är ett sätt att stå emot de nationalistiska vindar som blåser över hela Europa, menar han, att faktiskt erbjuda en vision om ett fungerande europeiskt samarbete.

– Allt ropar på gemensamma beslut: valuta, ekonomi, klimat etc. Men många längtar efter åternationalisering. Vilken pol ska vinna? Det är helt oförutsägbart just nu. Och det är vad EU-valet handlar om.

Per Wirténs grundsyn är att det är en dålig idé att gräva ner sig och enbart försvara EU:s framsteg sedan 50-talet.

– De som är missnöjda med EU har en poäng. Europatankens idéer har inte förverkligats. Det behövs ett eget alternativ på hur Europa ska se ut i framtiden. Det räcker inte att svara med hur mycket bättre det blivit i Europa de senaste åren.

EU:s viktigaste fråga är den sociala frågan. Ojämlikheten mellan de de rika och fattiga delarna av EU är enorm. Vi måste börja se på problemen som våra egna.

– Arbetslösheten i Frankrike är ett europeiskt problem. Låga löner i Polen är också vårt problem. Vi har ett gemensamt ansvar. En fattig rumän är en fattig europé.

Framöver kommer EU att handla om en utvidgad ekonomisk politik, menar han. Det kommer att behövas en finanspolitik, en finansminister och en ökad budget för investeringar, konjunkturpolitik och fördelningspolitik mellan fattiga och rika.

– Man säger att EU är ett fredsprojekt men glömmer hur. Det är det genom att vara antinationalistiskt. Att begränsa nationalstaternas suveränitet och skapa en överstatlig lagstiftning. EU är sprunget ur erfarenhet av krig och folkmord som vilat på nationalistisk grund. EU-tanken är överstatlig.

Så hur tar vi språnget till en utvidgad demokratisering av EU? För Per Wirtén handlar det i ett första steg om att förstärka parlamentet, som är den enda folkvalda instansen i EU.

Dagens andra föreläsning flyttade perspektivet från EU till Sydasien. Supriti Dhar arbetade som journalist i 21 år i Bangladesh innan hon startade nyhetsportalen Women Chapter, en feministisk onlineplattform där kvinnor får skriva och uttrycka sina åsikter. En inte ofarlig verksamhet. I Bangladesh tillämpas en lag mot blasfemi, som ger regeringen rätt att konfiskera material som anses sårande för statsrelisgionen, som sedan 1980-talets slut är Islam. En annan lag, som Supriti Dhar kallar Black law, ger polisen rätt att arrestera vem som helst som anses samla information om regeringen med hjälp av digitala verktyg. Lagen sägs vara till för att skydda medborgarna från att utsättas för cyberkrimiliatet, men används för att arrestera journalister och konfiskera deras utrustning utan domstolsbeslut. Supriti Dhar, som själv är icketroende, har på grund av lagarna, fått lämna sitt hemland och bor idag i Norrköping, där hon fått ett fristadsstipendium genom organisationen ICORN.

Supriti Dhar, Per Wirtén och Zaynab Ouahabi i samtal.

Jämställdheten har en lång väg att gå i Bangladesh, även om Sydasien har och har haft kvinnor i ledande positioner länge. Supriti Dhar visade bilder på tidigare kvinnliga politiker som Indiens premiärminister Indira Ghandi, Pakistans premärminister Benazir Bhutto och Bangladesh premiärminister Sheikh Hasina, men underströk att de alla kommit till makten via familjerelationer och måste spelar enligt patriarkala regler.

– Att kvinnor går med i politiska partier gör dem inte feministiska. Det är partiets politiska agenda som räknas. Och i lagstiftande sammanhang är kvinnorna få.

Med Women Chapter har Supriti Dhar lyckats skapa en plattform som blir läst, även av företrädare för regeringen. Nyhetssajten har bland annat skrivit om #metoo. Och även om upproret inte lett till några domar i landet, så har medvetenheten om problematiken ökat.

Vad behövs för förändringar för att göra Bangladesh mer jämställt? löd en fråga från publiken.

– Vi behöver kvinnovänliga system, svarade Supriti Dhar.  

– Vi kan byta ut folk, men det hjälper inte. Vi måste byta system och vi behöver feministiska system. Våra män tror att feminismen är emot dem, men de är också offer för systemet. Det finns program för jämställdhet som vänder sig till kvinnorna, men vi behöver initiativ för mäns utveckling också.

Våra rättigheter som medborgare i Sverige tar vi lätt för givna, men hur många kan den svenska grundlagen? frågade Edna Eriksson, som föreläste på temat “Vår sköra demokrati och hur vi stärker den”.

– Det första man gör där nationalism vinner mark är att avdemokratisera den nation man fått makt i.

Edna Eriksson är  idé- och strategiutvecklare av mänskliga rättigheter och en av grundarna av MR-stiftelsen, som granskar skyddet för mänskliga rättigheter och grundlagen i Sverige. När hon påbörjade arbetet 2016 fanns redan motioner lagda som handlar om grundlagsändringar som syftar till att begränsa svensk demokrati utifrån snävare definitioner om vilka skydden ska gälla. Skyddet för den svenska grundlagen är svagt, menar många, eftersom det räcker med enkel majoritet i två riksdagsomrösningar med ett val emellan för att göra ändringar. Det mellanliggande valet kan dessutom vara ett extraval, snabbt utlyst av den sittande makten.

Men nedmonteringen av demokratin kan också gå via budgetar där nationalistiska krafter vunnit politisk makt. Det kan handla om budgetbeslut som vill avgränsa grundläggande friheter, t ex vilka kulturföreteelser som ska få pengar i en kommun.

För att stärka och skydda vår fri- och rättigheter, behöver vi bli bättre på att förstå dem, menar Edna Eriksson. Vi måste också lära oss att skilja på åsiktsfrihet och rätten att göra och säga vad man vill.

– Dödshot är ett brott i brottsbalken, det är inte yttrandefrihet. Vi får inte anävda våra friheter för att våldföra oss på vår nästa. Vi får inte ta bort friheten för någon annan. Det är demokratins gränser. Vi måste kunna gränserna i alla sammanhang, annars uppstår förvirring.

– Man får vara rasist, men börjar man göra rasism så börjar man bryta mot en massa lagar. Man får vara sexist, men börjar man göra sexism så börjar man bryta mot en massa lagar.

På temat Demokrati som handling presenterade sig sedan tre organisationer som jobbar för allas rätt att delta i samhället. Inger Händestam, förbundsordförande för SPES (Suicidprevention och Efterlevandes Stöd) tog upp tystnadsnormen som råder kring självmord, trots att fyra personer begår självmord varje dag i Sverige. Över hela världen är siffran 2200 varje dag, vilket motsvarar elva dagliga flygkrascher. Inger Händestam leder också projektet ”Läsa för livet”, som genomförs inom Sensus och är en läse- och samtalscirkel som vänder sig till alla som känner behov av att bättre förstå och bearbeta omvälvande livshändelser.

Jimmy Jonsson, representerade “Ett Norrköping för alla”, en förening som  arbetar för att alla människor ska ha samma rätt att existera i Norrköping. Verksamheten är religiöst och partipolitiskt obunden och arrangerar bl a “Tillsammansfika” på ABF varje vecka. “Ett Norrköping för alla” är en del av ”Tillsammansskapet”. Mattias Poulsen från ”Tillsammansskapet” berättade att organisationen arbetar mot främlingsfientlighet och vill motverka utanförskap. Det gör man bl a genom att erbjuda praktisk hjälp, som skjuts eller kanske någon att övningsköra med när man inte har familj eller andra som kan hjälpa till.

Mellan föreläsningarna under dagen erbjöds aktiviteter under temat “Demokratitorg”. Elever från Marieborgs Folkhögskola visade Forumteater, Linn Malmström och Alexander Johansson sjöng och spelade, Arbetets museum gav guidad visning av utställningen ”100% kamp” och på Stadsmuseet visades konst- och demokratiprojektet ”Världens Mammor”. Sverigepratar.se berättade om sin plattform för trollfria samtal.

“Demokrati som handling och idé” arrangeras på åtta olika platser i Sverige i samarbete med initiativet #vimåsteprata. I Norrköping var konferensen ett samarrangemang av Bildningsförbundet Östergötland/Folkbildarforum, Arbetets Museum, Marieborgs Folkhögskola, ABF, Sensus, Studiefrämjandet och #vimåsteprata.

Diverse

Skenande ojämlikheter och överhetens återkomst

tisdag 26 mars 2019

Skenande ojämlikheter och överhetens återkomst

Sverige har näst efter Schweiz flest dollarmiljardärer av alla västländer. Och i takt med att svenska myndigheter och politik ska drivas som privata företag har politiker och byråkrater skaffat sig privilegier som gör att de bäst kan beskrivas som en ny överhet. Det menar sociologen och författaren Göran Therborn, som föreläste på Valla Folkhögskola i fredags.

Göran Therborn är marxistisk sociolog och en av Sveriges mest kända samhällsvetare internationellt. När han lämnade Sverige i början av 80-talet så var det för att han ansågs för radikal för en professur, men i Holland kunde han arbeta med internationella frågor och jämförandeforskning. 2006 blev han professor i sociologi vid universitetet i Cambridge men sedan några år tillbaka är han pensionerad därifrån och åter i Sverige.

Hemkomsten blev dock något av en chock, berättade han under föreläsningen som Bildningsförbundet Östergötland arrangerade på Valla folkhögskola. Det Sverige som Therborn lämnade under tidigt 80-tal visar sig i backspegeln vara det mest jämställda i vårt lands historia. Sedan dess har ojämlikheterna ökat lavinartat. Det här visar han också i siffror i sin bok ”Kapitalet, överheten och alla vi andra”, som kom ut i höstas. Där framgår bl a att Sverige 2017 hade 187 miljardärer med ett sammanlagt ägande av 2147 miljarder kronor (inte inräknat eventuella tillgångar utomlands), vilket motsvarar 48 procent av Sveriges BNP. Att jämföra med 1960-talet då de femton rikaste familjerna i Sverige hade en samlad förmögenhet som uppgick till 1,7 procent av BNP.

En jämförelse av inkomst efter skatt och bidrag mellan 1991 och 2016, som Göran Therborn visar, skildrar också den ojämlika utvecklingen. Den rikaste tiondelen har under perioden ökat sina inkomster med 240%. Den lägsta tiondelen har ökat 20%. Alla har fått mer – javisst – men avstånden mellan de med mest och de med minst blir bara större. Spelar det någon roll? Ja, t ex om vår gemensamma välfärd är under press. Idag ökar de privata sjukvårdsförsäkringarna och skapar en marknad för privat vård, samtidigt som viljan att bidra till den gemensamma välfärden minskar. 

Men hur har Sverige gått från att vara ett av världens mest jämlika länder till ett där klyftorna vidgas i ett rasande tempo?

Därför att det är kapitalinkomsterna som ökar långt mer än inkomst av arbete, menar Therborn. Och kapitalinkomsterna går till mer än hälften till den allra rikaste procenten. Till hälften av befolkningen går bara 2% av kaptalinkomsterna.

Och att dessa inkomster ökat så kraftigt beror på att börs- och finanskapitalismen har brett ut sig i Sverige de senaste decennierna. Avregleringen av kreditmarknaden i mitten av 80-talet ledde till en utlåningsexpansion, där börs- och fastighetsspekulanter blev nya lånekunder. Avskaffandet av förmögenhetsskatten, arvskatten och fastighetsskatten bidrog också till kapitalexpansionen. 1990 kom kraschen men bankerna räddades med  skattebetalarnas pengar och utvecklingen har fortsatt.

Under sin föreläsning talade Göran Therborn också om hur klass inte bara är inkomstklyftor utan något som påverkar under hela livet. 

Arbetarklassens kvinnor föder t ex fler undervikiga barn och barnen får lättare sjukdomar som diabetes. I skolan beror en fjärdedel av meriteringen på föräldrarnas klasstillhörighet, inte barnets förmåga, enligt Skolverkets egen undersökning.

I arbetslivet tenderar arbetarklassens inkomster tenderar att plana ut i 40-årsåldern. Och vid svår sjukdom är överlevnadschansen klassberoende. Kommer du från arbetarklass är chansen att överleva 30-40% mindre är om du tillhör en annan klass.

När du dör är också klassberoende. Fyra till fem år mer kan du leva om du tillhör överklassen, en siffra som ökat med två år sedan 90-talet.  Bor du dessutom i utkantskommuner, så minskar medellivslängden också.

Så var finns motståndet? Hur länge kan processen hålla på?

Det finns egentligen ingen gräns, menar Therborn. Industrikapitalismen skapade samtidigt med sin kapitalökning, ett motstånd hos arbetarna. Men bankerna och finanskapitalet producerar inga löntagarmotståndare.

Hoppet står till en politisk kraft som kopplar samman grupperna som förlorar på utvecklingen. Dvs de som lever med osäkra anställningsförhållanden (prekariatet), de som inte har något kapital och därför inte kan ta sig in i den sektor där inkomsterna ökar som mest (proletariatet), samt de med särskild yrkesutbildning som drabbas när välfärden blir vinstdrivande (“professionals”).

Utan det motståndet står vi snart inför ett nytt ståndsamhälle, menar Göran Therborn.

 

 

 

 

 

Diverse

Om det ojämlika Sverige

torsdag 07 mars 2019

Om det ojämlika Sverige

Hur gick Sverige från att vara ett av världens mest jämlika länder till att ha en förmögenhetskoncentration som är en av de högsta i Europa? Välkommen på föreläsning med Göran Therborn den 22 mars.

Göran Therborn är professor emeritus i sociologi vid universitetet i Cambridge och en av Sveriges mest internationellt välkända samhällsvetare. Han har publicerat en mängd uppmärksammade verk, varav den senaste, ”Kapitalet, överheten och alla vi andra” handlar om  hur ojämlikheten utvecklats och påverkar oss.

Boken bygger på projektet ”Klass i Sverige”, som sammanställt rapporter från ett stort antal samhällsforskare inom olika områden. Projektet har han lett i samarbete med det fackliga idéinstitutet Katalys.  

Den 22 mars berättar Göran Therborn på temat Den moderna ojämlikheten i Sverige.

Plats: Valla Folkhögskola, Linköping, samlingssalen

Tid: 10-12

Anmäl dig till info@bildningsforbundet.se

Arrangörer: Folkbildarforum, Valla Folkhögskola, Institutionen för studier av samhällsutveckling och kultur – ISAK/LiU

 

 

 

 

Diverse

Nyhetsbrev på väg!

fredag 15 februari 2019

Nyhetsbrev på väg!

Med Folkbildarforums nyhetsbrev missar du inga nyheter, sista-anmälningstider eller tips på seminarier och föreläsningar. 

Ungefär var sjätte vecka skickar vi ut ett nyhetsbrev från Folkbildarforum där vi berättar om nya bokningar till konferensen, utbildningar, kurser, seminarier och annat spännande som händer inom folkbildningen i Östergötland. I årets första nyhetsbrev berättar vi bla om den första klara bokningen till höstens konferens och bifogar ett kalendarium över vårens händelser.

Om du ännu inte prenumererar på vårt nyhetsbrev så är det bara anmäla sig här.

 

Diverse

”Det är på tiden att vi använder de rättigheter vi faktiskt har”

torsdag 17 januari 2019

”Det är på tiden att vi använder de rättigheter vi faktiskt har”

Sverige behöver en ny grundlagsutredning för att öka skyddet för konstitutionen. Dessutom behöver gemene mans kunskap om grundlagens principer bli bättre. Det menar Edna Eriksson, som under många år arbetat med demokratifrågor och som är en av grundarna av MR-stiftelsen. Hon vill också se fler ta juridiken till hjälp för att hävda sina lagstadgade rättigheter.

Edna Eriksson är idé- och strategiutvecklare av mänskliga rättigheter och vice ordförande för MR-stiftelsen. Under 2018 jobbade hon för flera studieförbund runt om i landet för att väcka liv i de grundläggande demokratiska strukturerna och principerna. I september gjorde hon en uppskattad insats som föreläsare och moderator på en strategidag för Bildningsförbundet Östergötlands representantskap.

– Vår demokrati är under press, utmaning och hot, och det är den även i många andra länder i världen som är moderna demokratier. Därför tyckte jag att det var viktigt att börja folkbilda kring det här. Vilka principer vår demokrati är byggd av. Varför funkar den som den funkar? Vilka spelregler finns?

I 25 års tid har hon arbetat med likabehandling, inkludering, tillgänglighet och mångfaldsfrågor på olika departement. Men för några år sedan kände hon att det var dags att gå tillbaka till de grundläggande frågorna. En så tydlig konfliktfråga som de demokratiska principerna är idag, har den aldrig varit förut menar hon.

Idén till MR-stiftelsen föddes i Almedalen för tre år sen.

– Jag  började fundera över hur jag ser på det som händer, vad jag behöver göra som person och vilket uppdrag jag bör ge mig själv. Så jag slutade gå runt på event och bad folk komma och fika med mig istället. Sen fortsatte jag så under hösten med jurister och forskare och det utmynnade i MR-stiftelsen – vars enda syfte är att skydda demokratin genom att stärka vår konstitution.

Kunskapen om den svenska grundlagen är dålig och det sätter demokratins försvarare i en svag position mot de som vill se de mänskliga rättigheterna begränsas i lagtexten. Medan exempelvis amerikaner är väl orienterade i sitt lands konstitution och kan åberopa den i debatter, är många svenskar dåligt pålästa om exempelvis var yttrandefrihetens gränser går och varför.

– Varför det är så kan jag bara spekulera i. Kanske för att vi växt upp i ett land där det inte blivit krig på länge? Vi har inget nationellt trauma. Vissa saker som vi tagit för givet är skapade genom kamp. Det var t ex Birgitta Dahl som drev frågan om att förbjuda våld mot barn och våldtäkt inom äktenskapet i mitten av 70-talet. Jag är infödd i en värld där dessa saker är helt nya i juridisk mening. Den kvinnliga rösträtten är 100 år och vi kan tycka att det är länge sedan men det är ju inte långt alls. Ändå förstår vi inte hur de här lagarna blev till.

För att stärka skyddet för grundlagen arbetar MR-stiftelsen för att få till stånd en ny grundlagsutredning. Den enkla majoritet i två riksdagsbeslut med ett val emellan som räcker idag är för svag, anser många.

Edna Eriksson vill också att juridiken ska få en mer framskjuten plats i försvarandet av de mänskliga rättigheterna. Sverige är ett ombudsmannasamhålle menar hon. Vi överlämnar åt makten att gå i konflikt åt någon annan.

– Vi har ett starkt föreningsliv som med hjälp av upplysning och kampanjer försöker få maktens uppmärksamhet, men politikerna är inte lika nära folkrörelserna längre. Vi är en framgångsrik välfärdsstat med stort förtroende för myndigheter och institutioner – inte som förr, men ändå – men vi tror att andra ska göra väl i våra intressen. Men när det inte längre är så, så har vi har inga redskap för det riktigt.

På arbetsmarknaden kan arbetsgivarorganisationer och fackliga organisationer fredligt begå tvister, men när det kommer till exempelvis bostad, fritid, hälsa och vård, så är vi enskilda människor och ingen maktfaktor.

– Det finns ingen maktbalans mellan de som har rättigheter och de som är skyldiga att infria dem. Det blir upp till makten att göra gott.

Att göra upp i godo behöver inte heller nödvändigtvis vara någonting negativt, men vi lär oss ingenting på det, det lämnar inga avtryck, resonerar hon.

– Mänskliga rättigheter måste vara effektiva rättigheter. De är inget utopiskt tillstånd där saker sker av sig själv. Det är på tiden att vi använder de rättigheter som vi faktiskt har och ansvarsutkräver och går till domstol.

Samtidigt känner hon hopp.

– När man börjar prata om konstitutionella frågor väcks ett enormt engagemang. Det märks att det här känns viktigt. Människor ringer, mailar, hör av sig på sociala medier. Det är långt ifrån dystopiskt. Men vi måste ta tillvara det engagemang det väcker.

Text: Christel Valsinger
Bild: Petra Aho

 

Nu finns broschyren ”Om svenska värderingar” i en ny, fjärde upplaga, sedan de första 5000 exemplaren tagit slut. Broschyren är en ”användarguide i fickformat” som förklarar fundamenten i den svenska grundlagen. Du kan beställa den via info@bildningsforbundet.se (endast portokostnad).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Diverse

Julklappstips och helgläsning

onsdag 19 december 2018

Julklappstips och helgläsning

Vardagsberättelser från svenska muslimer, Nya Akademiens litteraturpristagare och en samling texter med allvarsam humor. Här är några böcker vi gärna hittar under julgranen i år. Eller köper till oss själva.

 

”Muslimer i Sverige”, red Eli Göndör

(Timbro förlag)

Frågan om hur olika trossystem kan leva samman i ett sekulärt mångkulturellt samhälle behandlades i en session ledd av Pernilla Myrelid under Folkbildarforum i november. Här är ytterligare ett bidrag till samtalet. I ”Muslimer i Sverige” berättar 18 muslimer om sin vardag, och reflekterar över identitet och religion.

Antologins redaktör är Eli Göndör, fil. dr. i religionshistoria med inriktning mot islamologi och Mellanöstern. Han är även senior fellow på den marknadsliberala tankesmedjan Timbro och forskare vid Segerstedtinstitutet på Göteborgs universitet.

Eli Gönder har i höst även kommit ut med ”I Guds namn – om våld och politik i islam”

 

Emil Jensen: ”Vad var det jag sa?”

(Bokförlaget Forum)

Emil Jensen är låtskrivare, artist och estradpoet och har hyllats för sin medverkan i radioprogram som Sommar i P1 och Tankar för dagen. Han har gett ut en rad singlar, flera samlingsalbum och fyra böcker, varav denna den senaste kom ut i oktober. Här samsas  några av hans radioframträdanden med nyskrivna texter.

Jensen har förmågan att vara både rolig och allvarsam på samma gång. Han hyllar kulturtanter, skriver brev till framtiden, skojar om sorg och saknad och jämför sig själv med mellanbocken Bruse.

Emil Jensens ordlekar och underfundiga reflektioner kommer vi att få mer av under Folkbildarforum 2019, då han kommer att medverka. Mer om det här i bloggen längre fram!

 

Maryse Condé: ”Färden genom mangroven”

(Leopard förlag)

När det stod klart att det inte skulle delas ut något Nobelpris i litteratur i år, tog författaren och debattören Alexandra Pascalidou initiativet till Nya Akademien, som består av 117 svenska kulturpersonligheter. Nya Akademiens alternativa litteraturpris röstades fram av svenska bibliotekarier och allmänheten och till vinnare utsågs Maryse Condé, ursprungligen från Guadaloupe.

Condé har skrivit ett tjugotal romaner och ”Färden genom mangroven” är hennes senaste. Berättelsen utspelar sig i den fiktiva byn Rivière-au-Sel på Guadeloupe, där en illa omtyckt främling slagit sig ner. När han en dag hittas död en dag är få av byns invånare förvånade, mannen har själv förutspått att han skulle gå en onaturlig död till mötes. Under hans likvaka samlas byborna och berättar sina egna livshistorier.

 

Till slut tre tips för att väcka er nyfikenhet inför Folkbildarforum  2019.

Podcast: http://navidmodiri.com/hurkanvi/

Musik: En gemensam galning. (Adrian recordings)

Bok: Jonna Bornemark: Det omätbaras renässans (Volante)

 

 

Diverse

Välkommen på nya Tisdagsträffar!

fredag 24 augusti 2018

Välkommen på nya Tisdagsträffar!

Vad gör man när byråkratin sätter käppar i hjulen för integration? Och är flyktingar verkligen en finansiell börda för Sverige? Det är ett par av frågorna som höstens Tisdagsträffar tar sig an.

Tisdagsträffarna började arrangeras av Bildningsförunbdet Östergötland och Länsstyrelsen Östergötland under hösten 2017. Träffarna är gratis och syftet är att skapa en mötesplats för folkbildningen och övriga i civilsamhället för fortbildning, samtal och erfarenhetsutbyte i frågor som rör integration.

Höstens första träff den 25 september gästas av Peo Hansen, som menar att det är en myt att flyktingar skulle vara en finansiell börda. En expansiv flyktingpolitik verkar snarare stimulerande för efterfrågan och gynnar tillväxten, hävdar Peo som är professor i statsvetenskap vid Institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle, Linköpings Universitet.

Den 16 oktober är det dags för Andreas Fejes och Magnus Dahlgren att berätta om forskningsprogrammet “Migration, lärande och social inkludering”, som drivs vid Linköpings Universitet, där Andreas är professor i vuxenpedagogik och Magnus i socialt arbete. Programmet söker svar på vad folkbildningens insatser för nyanlända får för effekt på lång sikt och bygger på återkommande intervjuer med de berörda själva. Andreas Fejes skrev om arbetet i senaste numret av #FoFo, som du kan läsa här.

Hösten avslutas med en tisdagsträff som handlar om att trotsa segregation, rasism och utanförskap. Tv-serien “Nåt måste göras”, som sändes av UR, följde mötesplatsen Portalen i Norrköping, där Hyresbostäder samverkar med kommunen, ABF, Marieborgs folkhögskola, svenska kyrkan, volontärer och boende för att hjälpa personer med invandrarbakgrund in i det svenska samhället, där byråkratin ibland krånglar till det. Natalia Bonilla och Thomas Lindquist från Portalen berättar.

Vårens första möte sker den 12 februari och då är det Afrah Abdullah, lektor vid Högskolan Väst i Trollhättan som berättar om hur etableringsprocessen kan bli ett hinder för integrationen, något hon visat i sin doktorsavhandling från Linköpings Universitet. Bland annat anser många av de som hon intervjuat att Arbetsförmedlingen gör det svårare för dem att komma i på arbetsmarknaden. En del uppfattar det också som att svenska myndigheter kan ta deras barn ifrån dem. När blir det fel och hur kan det blir rätt?

Den 12 mars är temat jämställdhet. Sverige är ett av världens mest jämställda länder, men är jämställdheten till för alla? Studier visar att kvinnor som invandrar till Sverige inte får samma tillgång till insatser som män. De påbörjar sina studier i svenska senare, tar större del av föräldraledigheter och kommer inte ut i arbete i samma utsträckning som män. Hur ökar vi jämställdheten och jämlikheten?

Tid och plats för träffarna hittar du här, där det också finns länk till anmälan.

 

 

Diverse

Lästips för demokratin (del 2)

måndag 23 juli 2018

Lästips för demokratin (del 2)

I del två av sommarens lästips för demokratin lägger vi mer fokus på böcker som vill uppmuntra och vägleda till handling.

 

Tror du att du kan förändra världen utan att anstränga dig? (Leopard Förlag)

Stina Oscarsson, med bilder av Sara Granér.

En kvinna reser sig upp under ett seminarium. ”Hej, jag heter Gunnel. Jag är en halvintellektuell pensionär…en storkonsument av viktiga samtal. Men det är rätt enkelt. Att ta ansvar är något annat. Och det vet jag inte hur man gör. Kan någon tala om det för mig?”.
Stina Oscarsson lovade att försöka. Den här boken blev resultatet. Boken är inspirerad av Gene Sharps arbete om ickevåld. Gene Sharp är en av världens främsta forskare på området och har kartlagt och kategoriserat 198 metoder med vilka man kan förändra samhället underifrån. Det gäller alltifrån rättvisa löner till att störta diktatorer. 198 metoder – att jämföra med idén att demokrati är att gå och rösta vart fjärde år.
Vilken skatt för den som åter vill göra demokratin till ett verb, till handling. 
Stina Oscarsson medverkade på Folkbildarforum 2015, Mätas eller Mötas.
Intervju med Stina i #Fofo, nr 1/16

 

Hoppet – Bara du kan förändra världen! (ETC)

Johan Ehrenberg

Att inte tro på snabb förändring i en värld som vår är att förminska sig själv. Å andra sidan förändras inget av sig själv. Det gäller att vara del i att förändringen blir till något bättre. Till en omställning mot något socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbart till exempel. Om detta pratade Johan Ehrenberg på Folkbildarforum 2017, Mod och Motstånd.
Sedan dess har ETC bl a slutit ett samarbetsavtal med studieförbundet NBV och startat solcellskurser med Eskilstuna Folkhögskola. I den lilla boken ”Hoppet” har nu Ehrenberg sammanfattat hur lätt (?!) det borde gå att på allvar inleda den här omställningen. En bok om hopp när nästan alla texter och utredningar om framtiden handlar om förtvivlan. Och hoppet – det är du och jag, det som blir vi, som engagerade och praktiskt agerande medborgare.
Läs en intervju med Johan #Fofo, nr 1/17

 

Populistiska manifestet (Natur&Kultur)

Åsa Linderborg, Göran Greider

”Ett manifest för knegare, arbetslösa, tandlösa och 90 procent av alla andra”. Författarna vill förklara populismens rötter och samtidigt argumentera för behovet av en populism från vänster. En populism som står fri från den främlingsfientliga och konservativa högerpopulismen och det marknadsliberala politiska etablissemangetDet är ofta starkt, men också svajigt och ojämnt, vilket kan bero på att de båda författarna inte är överens om allt.
Hur kan en sådan vänsterpopulism lyckas? Genom att sätta fördelningspolitiska reformer högst upp på dagordningen och genom att avslöja att högerpopulismen inte är riktad mot makteliten utan snarare lierad med den. Den måste också förstå att populismens lockelse springer ur ”passionen”. Populistiska rörelser vill och står för något vilket framstår som lockande i jämförelse med etablerade partiers kompromissande för att sitta kvar i riksdagen. Men de tycks även mena att inte heller vänsterpopulismen är skickad att styra och förvalta ett samhälle. ”Vi måste ha både plattformsaktivister som har det moraliska privilegiet att tycka rätt och gott utan att behöva bry sig om vilka konsekvenser det skulle få om deras krav omsattes i praktiken och samhällsplanerare som vågar göra sig obekväma med både humanisterna och kapitalisterna”.

 

Del 1 av ”Lästips för demokratin” hittar du här

Taggar: , , ,

1 2 3 4