Folkbildarforum

Kategori: Folkbildarforum 2014

Folkbildarforum 2014, Forskning

Wanjiku Kaime-Atterhög: Att lära sig tillsammans med de man hjälper

tisdag 26 augusti 2014

Wanjiku Kaime-Atterhög: Att lära sig tillsammans med de man hjälper

Aktionsforskaren Wanjiku Kaime Atterhög gick från distanserad forskare till aktiv socialentreprenör, som vi skrivit om tidigare. Nästa steg för henne var att lära bland andra politiker och socialarbetare om hur man måste nå barn på deras villkor för att kunna hjälpa dem. Vi tycker detta är oerhört spännande, eftersom det har en tydlig koppling till folkbildning i allmänhet och årets tema i synnerhet.

Engagemang, driv och stora hjärtan är bra förutsättningar när man arbetar med barn. Men det räcker inte alltid, vilket vi nog alla sett på exempel på. Att vilja hjälpa är en bra utgångspunkt, men det kan ändå bli fel. Det kan rentav få motsatta effekter.

Innan man lär sig praktiska metoder så behövs vissa grundläggande kunskaper och färdigheter. När det gäller gatubarn så ska man lära vad som är normal utveckling – både fysiskt, socialt och själsligt. Annars finns det risk att man hamnar fel och försöker hjälpa med något som är normalt för dem i deras situation.

Därefter får man lära sig att hantera kameror och filmkameror, skriva ansökningar och driva ett projekt. Först efter det är det dags att komma in på det praktiska arbetet. Och det kan vara en väldigt omvälvande process.

– Det handlar om att nå barnen och involvera dem genom att bemöta dem med genuin respekt och omtanke. Många tror att man gör det, medan man i själva verket gjort det utifrån sin egen förståelse istället för barnens. Det är att att tro att man själv vet bäst, och det är viktigt att diskutera det misstaget. Själv lärde jag mig mycket av att “göra fel” i början.

Den här processen kan bli chockerande för en del, speciellt de som själva vuxit upp under utsatta förhållanden. Det händer att folk bryter ihop under hennes utbildningar, när de inser hur de förhållit sig till barnen. Det blir en transformativ process där inte bara barnen förändras, utan även en själv.

När Wanjiku lär ut sina metoder i Sverige så fungerar det på ett liknande sätt som i andra länder. Hon har försökt att få mer gehör för sina idéer här, men det har gått trögt än så länge. Hon tycker att det görs bra arbete i Sverige, bland annat inom folkbildningen, men man fokuserar ofta på bara en del av personen man hjälper, och missar helheten. Det gäller att se hela personen.

I nästa bloggpost med Wanjiku pratar vi mer om hur hennes arbete befinner sig i gränslandet mellan forskning, socialt arbete och entreprenörskap.

Foto: Jack Mikrut. Läs mer om Wanjiku.

Taggar: , , , , , , ,

Folkbildarforum 2014

PA Ståhlberg: Riktig kreativitet har inget mål

måndag 11 augusti 2014

PA Ståhlberg: Riktig kreativitet har inget mål

Vi pratar vidare med PA Ståhlberg, som kommer till Folkbildarforum i november för att prata om hur hjärnan, tänkandet och kreativiteten fungerar. Han menar att vårt tänkande formas mycket av det som är runt omkring oss. Har du funderat på hur alla fyrkantiga former påverkar våra hjärnor, till exempel?

Vi är alla beroende av vår egen begreppsvärld. När vi förstår värden och världen runt omkring oss så kan vi inte bara låtsas som om vi inget vet. Våra minnen och vår kultur gör att vi förstår det på ett visst sätt. Det är till exempel många som säger att industrialismen hänger ihop med ett logiskt sätt att tänka på. Men det är inte samma sak som att verkligen förstå vad det innebär för en själv. På riktigt.

Om du ser dig omkring där du är just nu, så är det troligen fyllt av räta vinklar. Byggnader, rum, möbler, skärmar, verktyg, pappersark, och så vidare. Varför ska de se ut just så? Och hur påverkar det vårt sätt att tänka?

– Jag brukar dela upp tänkandet i tre. Det logiska är vårt vanliga sätt att tänka på. Det nya är en slags brainstorming och produktvecklingstänk. På sätt och vis hör både dessa till industrialismen. Det annorlunda däremot, är att vara kreativ och bryta mönster. Hoppa ur systemet, så att säga.

PA ser att många blir begränsade av ett stelt fokus på att uppfylla vissa mål.

– Att sätta upp tydliga mål är viktigt i vissa sammanhang. Men om man är ute efter något genuint annorlunda så kan det vara ett hinder. Om man redan vet vad man är ute efter, så kommer man inte fram till något annat än just det. Man förstärker det som redan finns. Och med tanke på hur världen ser ut idag, så kan vi inte göra det längre. Folkbildningen kanske är kvar i ett industrialistiskt tänkande utan att man riktigt tänker på det, till exempel.

Ja, det ligger kanske något i det? Det kommer vi säkerligen få höra mer om i november! Vi återkommer till PA framöver i bloggen och får höra mer om hans spännande idéer. Under tiden kan du  läsa mer om PA här.

Taggar:

Folkbildarforum 2014, Kalendarium, Utbildning

Lär dig att crowdfunda ditt eget projekt

torsdag 03 juli 2014

Lär dig att crowdfunda ditt eget projekt

Det är väldigt många som pratar om crowdfunding. Nu har du äntligen chansen att lära dig hur du och er organisation kan dra nytta av det!

Välkommen på workshop i oktober tillsammans med Crowdculture. Det är en tre timmars workshop där du får allt du behöver för att själv komma igång. Sedan jobbar du vidare själv med tips och råd från Crowdculture, och därefter lanseras projektet på Folkbildarforum i november. Det innebär att du kommer få uppmärksamhet för ditt projekt redan från start!

Antal platser är begränsat, så anmäl dig tidigt om du vill vara säker på att få plats. Det kostar endast 150 kronor per person, så missa inte den här chansen!

Läs mer och anmäl dig här.

Taggar: , ,

Folkbildarforum 2014, Forskning

Wanjiku Kaime Atterhög: Att släppa på medelklassmakten

torsdag 26 juni 2014

Wanjiku Kaime Atterhög: Att släppa på medelklassmakten

Det är en konst att lyssna, säger man ibland lite slarvigt. Fast för Wanjiku Kaime Atterhög är det snarare en vetenskap. I flera decennier har hon lärt människor att bli bättre på att lyssna på utsatta barn runt om i världen. Hennes metod är en viktig utgångspunkt för att skapa bestående och mätbara förändringar, och har använts av bland annat SIDA.

Vi har redan skrivit om Wanjikus resa från forskare till entreprenör, som handlade mycket om att lära sig att lyssna på vad utsatta barn själva sa om sin tillvaro. Istället för att säga åt dem vad som var bäst så lyssnade hon på barnen och de lärde sig av varandra. Det kallas för reflexiv etnografi på vetenskapligt språk.

– Jag släppte på min makt att säga vad och hur som behöver göras. Då kunde de lita på mig på ett helt annat sätt och vi kunde växa tillsammans, menar Wanjiku.

Hon tar ett exempel där hon fick i uppdrag att åka till Afrika och lära barn om säkert sex. Syftet var att förhindra spridningen av HIV och Aids. Men hon upptäckte tidigt att barnen var väldigt medvetna om preventivmedel och spridningsrisker. Barnen behövde ingen upplysning på det området. Däremot berättade barnen att de behövde få grundläggande behov tillfredsställda.

– Då fick jag lägga mina planer och metoder åt sidan och fokusera på det som var viktigast. Jag fick släppa på min ”medelklassmakt” att säga vad som behöver göras, och istället följa barnens behov. Det kallar vi forskare för emergent design – alltså att inte bestämma för mycket i förväg, utan utveckla metoderna efter att man lärt känna fältet.

Wanjiku poängterar hela tiden vikten av att arbeta med rätt metod. Därför lär hon också ut sin metod till studenter, hjälparbetare, politiker och andra. Och det ska vi prata vidare om i nästa bloggpost.

Foto: Jack Mikrut. Läs mer om Wanjiku.

Taggar:

Folkbildarforum 2014

Troed Troedson: Utbildning är meningslöst!

onsdag 18 juni 2014

Troed Troedson: Utbildning är meningslöst!

Troed Troedson är som en meteorolog för samhällsutvecklingen. Han tittar på tendenser och gör antaganden om framtiden. Det finns sådant som inte går att veta i förväg. Men genom att titta på rätt tendenser med rätt glasögon, så hamnar Troed ofta rätt. Och det kommer han att visa på Folkbildarforum i november!

En tendens han kommer in på direkt under vårt samtal är den förändrade synen på kunskap.  Förr i tiden fanns det en brist på kunskap. En examen var inte lika vanligt som idag, och var ett år på universitet var värt mycket. En hög utbildningsnivå ledde generellt sett till både social status och högre lön.

Idag är priset på kunskap lägre, eftersom det finns mycket mer kunskap. Högre utbildningsnivåer och mer information på nätet, till exempel. Han menar att vi är på väg mot ett samhälle där alla kan allt. Ni som såg honom på Folkbildarforum för några år sedan kanske kommer ihåg resonemanget.

Vi säger ofta att kunskap är något man har. Inte något man gör. Men att säga att man har utbildning, är ungefär som att säga att man har simning. Det betyder att vi ser det som något som man kan bli färdig med. Något slutgiltigt. Men för Troed är det en process – något som pågår hela tiden.

– När värdet på kunskap är lågt så är det meningslöst att ”ha en utbildning”. Det viktiga är vad man gör snarare än vad man har, menar Troed.

Sen vet vi ju alla hur viktigt det kan vara att ha till exempel ett komplett gymnasiebetyg. Men Troed pratar ju om framtiden. Det som vi alla behöver förbereda oss för, på olika sätt. Förändring & Framtid, kort sagt.

Taggar:

Folkbildarforum 2014

Folkfinansiering med Crowdculture

tisdag 10 juni 2014

Folkfinansiering med Crowdculture

Nu välkomnar vi Sveriges mest erfarna crowdfunding-sajt till Folkbildarforum! Crowdculture kommer att visa hur man gör för att lägga ut projekt på nätet, och be folk att stötta med donationer.

Crowdculture startades 2010 för att göra det enklare för vem som helst att finansiera ett projekt. Genom att beskriva vad man vill göra och be andra om stöd, så kan man förverkliga alla möjliga slags idéer. Kattstatyer, filmer, konstrestaureringar, handelsplatser, landskapsfolkbildning för barn, solrosodlingar, och mycket mer. Det kallas för crowdfunding, eller folkfinansiering på svenska.

Men Crowdculture är mer än så. Det är faktiskt en unik företeelse i Europa, enligt en ny EU-utredning. På Crowdculture kan man nämligen få del av offentliga medel samtidigt som man crowdfundar.

– När vi startade upp det här så ville vi inte bara skapa en plattform för crowdfunding. Vi såg också ett tillfälle att demokratisera kulturbidragen. Ett antal offentliga verksamheter går in med pengar, och sen fördelas de utifrån hur besökare väljer att stötta projekt. Det säger Gustav Edman på Fabel Kommunikation, som grundade Crowdculture.

Så här går det till: Du som söker finansiering lägger upp en sida på crowdculture.se. Vem som helst kan då enkelt skänka pengar med t.ex SMS eller betalkort. Antingen ger de en engångssumma eller ett visst belopp varje månad. För varje person som ger pengar månadsvis så får projektet också offentliga medel.

– Ju fler månadsstödjare ett projekt har, desto större andel av de offentliga medlen får man. En bred uppslutning ger alltså mer offentligt stöd. Det fungerar också som ett sätt att hindra mindre ärliga aktörer att ”köpa loss” offentliga medel med oseriösa projekt.

Generellt sett öppnar det här upp offentliga medel för fler. Projekt som vanligtvis faller mellan anslagsstolarna, kan få en del av kakan genom Crowdculture.

På det här sättet fungerar Crowdculture som en ny hybrid mellan statlig och civil finansiering. Väldigt spännande, tycker vi. Och i oktober och november får du möjlighet att lära dig hur det går till! Läs mer och anmäl dig här, och ligg inte på latsidan för antalet platser är begränsat.

Taggar:

Folkbildarforum 2014

Vad är crowdfunding?

onsdag 04 juni 2014

Vad är crowdfunding?

Crowdfunding, eller folkfinansiering på svenska, går ut på att finansiera ett projekt genom att be andra om hjälp. I USA har det här växt till en miljardverksamhet sedan ordet först användes 2006. Där finns det exempel på projekt som fått ihop mer än 200 miljoner kronor!

Men även i Sverige blir det vanligare med folkfinansiering. Den smått bisarra filmen Kung Fury samlade in över 4 miljoner kronor och uppfinningen Narrative Clip fick nästan lika mycket.

Folkfinansiering fungerar som en kombination av att skänka pengar och att köpa något. Det handlar inte bara om att donera pengar, eftersom givaren oftast får någonting tillbaka. Det kan handla om något fysiskt och konkret, som t.ex en biljett eller ett exemplar av en film. Eller så är det immateriellt, som att ens namn visas upp offentligt eller att man får vara en del av projektet på något sätt.

Den tekniska uppfinningen Oculus Rift crowdfundades för ett tag sen, men köptes sedan upp av Facebook för mångmiljonbelopp. Då var det många som pratade om att crowdfunding bör ge stödjarna någon slags del i verksamhet. Det som kallas för equity crowdfunding är just det – att finansiärerna även blir delägare.

De flesta projekt som finansieras genom crowdfunding är av det mindre slaget. Ofta är det föreningar eller grupper av personer som vill förverkliga en idé med hjälp av många små stödjare. Eller t.ex en folkhögskola som folkfinansierar en liten del av ett större projekt.

Det är viktigt att känna till både risker och möjligheter med folkfinansiering innan man provar på det själv. Men givetvis är det bra att ha ett öppet sinne och våga prova. Och det kommer ni kunna göra på Folkbildarforum! Vi har en riktigt spännande programpunkt på gång som kommer att hjälpa er igenom den här processen.

Håll koll här i bloggen framöver!

Folkbildarforum 2014

Att tänka det otänkta med PA Ståhlberg

torsdag 22 maj 2014

Att tänka det otänkta med PA Ståhlberg

PA Ståhlberg är tänkolog. Det betyder att han vet hur hjärnan, tänkandet och kreativitet fungerar. I över 20 år har han jobbat på det här området, och nu kommer han till Folkbildarforum för att prata och göra workshop kring Förändring & Framtid.

PA är i en utbildad lärare som halkade in på tänkande på ett ganska oväntat sätt: sporten. Utifrån det blev han allt mer intresserad av kreativitet och lärde sig det mesta själv. Trots att han blev erbjuden forskarutbildning i både USA och Sverige, så tackade han vänligt men bestämt nej. För honom är universitetsvärlden nämligen alldeles för okreativ. Det är viktigt att vara fri för PA, och på sätt påminner det en del om folkbildningens praxis. Fritt och frivilligt.

PA tror att den fria tanken hänger nära ihop med det oväntade. Penicillin upptäcktes till exempel av en slump, när Alexander Fleming råkade glömma ett ämne i laboratoriet över natten. Istället för att ignorera det oväntade som uppstod, så blev han nyfiken och byggde vidare på det.

– Riktig kreativitet för mig är att tänka utanför boxen och att vara nyfiken på det oväntade. Man kan inte bara bygga vidare på det som varit, utan det är det där lilla extra som behövs. Och det är nästan omöjligt att förutsäga sådant på förhand, säger PA.

Men vi kan åtminstone förutspå två saker: PA kommer att inspirera oss på Folkbildarforum i november. Och vi kommer att prata mer med PA här i bloggen framöver. Vill du läsa mer om honom redan nu så kan du besöka hans hemsida.

Taggar:

Folkbildarforum 2014, Forskning

Wanjiku Kaime Atterhög: Forskning, socialt arbete och entreprenörskap

fredag 16 maj 2014

Wanjiku Kaime Atterhög: Forskning, socialt arbete och entreprenörskap

Vi kan nog alla bli bättre på att lyssna; på att sätta vår egen verklighet åt sidan – att på riktigt ta till sig av någon annans. Wanjiku Kaime Atterhög har tagit fram en vetenskaplig metod för att göra just detta. Hon fick lära sig den hårda vägen hur illa det kan gå om man inte lyssnar på rätt sätt. Och till hösten kommer hon till Folkbildarforum för att prata om det!

Wanjiku är forskare och socialentreprenör och har i flera decennier forskat på gatubarn och prostituerade flickor i bland annat Afrika och Asien. När hon såg deras utsatthet ville hon hjälpa dem genom att skriva in dem hos de mest välrenommerade hjälporganisationerna. Men barnen ville inte det.

– Barnen sa att de behandlades illa där, och det kunde jag inte förstå. För mig verkade det som att de inte ville bort från gatan. Så jag slutade faktiskt att träffa dem.

Efterhand förstod Wanjiku att barnen hade rätt. Trots att hjälporganisationernas medarbetare hade stora hjärtan och brett engagemang, så visste de inte alltid hur de skulle hjälpa barnen. Wanjiku tog saken i egna händer och startade 1997 ett rehabiliteringscentrum för gatubarn: House of Plenty.

– Det blev en ovanlig mix av forskning, socialt arbete och entreprenörskap och det stred egentligen mot det jag lärt mig som sociolog. En forskare ska egentligen inte göra så. Men det funkar ju! Sedan starten är det faktiskt bara ett enda barn som fallit tillbaka till ett liv på gatan, säger Wanjiku och fortsätter: Men förra året kom kom han tillbaka till House of Plenty och har nu ett arbete.

Vad är det då som gör att Wanjiku och hennes kollegor lyckas så bra? I grund och botten handlar det om att inte påtvinga barnen sina egna förutfattade meningar. Hon har gjort det misstaget själv, och ser att många andra fortfarande gör det. Även om ett myndighetsbeslut är korrekt och klokt, så brister det i genomförandet om man inte lyssnar på de som berörs och utgår från dem.

– Det är också väldigt viktigt att göra ordentlig research för att förstå barnens situation och deras prioriteringar. Det är en förutsättning för att ge dem en röst och en mer makt över sina egna liv.

– Jag ser verkligen fram emot att stöta och blöta mina idéer inom folkbildningen, för där finns en rik tradition av att just låta människor få växa på sina egna villkor. Och efter att ha forskat och praktiserat det här så länge, så tror jag att jag kan bidra med viktiga insikter också. Det kan bli hur bra som helst!

Vi kommer prata mer Wanjiku här i bloggen framöver. Bland annat lite mer ingående om hennes metod och hur hon lär andra att använda den. Men redan nu hälsar vi Wanjiku hjärtligt välkommen till årets Folkbildarforum!

Taggar:

Folkbildarforum 2014

Nu är strutsboken här!

tisdag 29 april 2014

Nu är strutsboken här!

Men varför är det en struts där? Den frågan dök upp på förra årets Folkbildarforum. Då och då poppade det nämligen upp en struts på storbildsskärmen. Polletten trillade ner när de fick vår nya bok i handen. Dom kallar oss strutsar är nämligen en bok som vi gjort. Vi har utgått från en allmän missupfattninge att att folkbildningen är som strutsar – stoppar huvudet i sanden och struntar i omvärlden.

Det är en nätt bok på ungefär 50 sidor som tar upp svåra frågor på ett lättbegripligt sätt. Ska man tänka varumärke eller folkrörelse? Hur vårdar vi vår historia utan att fastna i det gamla? Vem ska stå för kalaset? Hur ska vi tänka kring välgörenhet och sponsring? Och är det verkligen sant att strutsar stoppar huvudet i sanden?

Detta är frågor som hänger ihop med årets tema, Förändring & Framtid så vi kommer att prata en hel del om detta framöver. Boken ger inte några enkla svar, utan ger snarare tips på hur man kan arbeta med de här frågorna. Hur man gör för att komma ur det vanliga lunket.

Många gillar boken och vi har fått frågor om hur man kan få tag på den. Därför gör vi den nu fritt tillgänglig så att alla kan läsa den!’

Läs boken som pdf eller beställ kostnadsfritt tryckt exemplar

Hör gärna av dig till oss och berätta om hur just du har använt boken. Har det väckt några särskilda tankar? Vi kommer att återkomma till boken inför årets konferens, eftersom de är tätt sammankopplade till årets tema: Förändring  & Framtid.

1 2 3 4 5