Folkbildarforum

Kategori: Folkbildarforum 2015

Folkbildarforum 2015

Nominera årets folkbildare

tisdag 03 november 2015

Nominera årets folkbildare

Vet du någon som borde få mer bekräftelse för det hen gör? Varför inte nominera till årets folkbildare? Vi delar ut stipendier till årets folkhögskolelärare, studiecirkelledare, nytänkare och folkbildare.

På bilden ser du Tobias Lundeqvist, årets studiecirkelledare 2014. Då höll han på att bygga upp en religiöst och politiskt obunden grupp för att jobba med antirasism i Luleå. När vi pratar med honom nu så jobbar han på heltid och läser på heltid. Han har inte mycket tid över till rörelsen, men han ser att den lever vidare.

– Jag är väldigt stolt över arbetet som gruppen vi byggde upp har gjort. Framförallt det jobb som gjorts tillsammans med EU-migranter. Man kan säga att jag fick priset under en period när gruppen gick från att vara en kampanjorganisation till att inrikta sig mer på att jobba i vardagen, säger han.

Tobias påminner oss om vikten av att inte låta aktivismen äta upp hela sitt liv. Även om man är en privilegierad medelålders man så kan man inte göra allt. Han har tagit ett steg tillbaka, men andra tar mer plats och för rörelsen framåt.

Varför inte peppa de som du tycker gör ett viktigt jobb och nominera dem till ett Folkbildarforum-stipendium? Maila dina förslag till info@bildningsforbundet.se eller skriv till oss på Twitter senast 10 november. Läs om förra årets vinnare här.

Taggar: , , , , ,

Folkbildarforum 2015

Sista chansen idag!

måndag 02 november 2015

Sista chansen idag!

Du som av någon anledning ännu inte anmält dig till Folkbildarforum – idag har du sista chansen! Anmäl dig här och missa inte grupprabatterna.

På programmet står bland andra Simon Anholt, Stina Oscarsson, Troed Troedsson och ett helt forskarlag från Ersta Sköndal högskola. Du får en uppsjö av fascinerande seminarier, god mat och bra underhållning. Läs hela programmet.

Folkbildarforum 2015

Att vilja väl är inte alltid samma som att göra gott

fredag 30 oktober 2015

Att vilja väl är inte alltid samma som att göra gott

Anna Iwarsson är fysioterapeuten som tog Friskis&Svettis till nya höjder. Nu kommer hon till Folkbildarforum med 30 års erfarenheter för att prata om ledarskapets betydelse för organisationskulturen. Och enligt henne behöver man både ram och kram för att lyckas:

”Vi vill ha fler medlemmar. Vi vill nå ännu fler. Vi vill bli bäst genom att vara flest. Av någon anledning hamnar jag ofta som föreläsare eller strategisk rådgivare i organisationer som vill undersöka varför de inte lyckas med sina kvantitativa tillväxtmål. Jag möter små, stora och jättestora organisationer som under flera år har haft målet att växa, men inget har liksom hänt. Lite kanske i rätt tillväxtriktning, men inte det där lyftet organisationen hoppats på.

Styrelsen och ledningen har gjort sin bedömning att genom konkreta och tydliga kvantitetsmål om och hur många procents tillväxt man förväntar sig så ska det skapa en sporrande tillväxtkultur inom organisationen. Det följer ju också helt naturligt att en styrelse beslutar om VAD som ska uppnås. Därefter vill styrelsen visa på förtroende och tillit till teamet inom organisationen att lösa HUR det ska gå till. Att det nästan med automatik ska leda till att ”alla” ska känna sig sporrade att lyckas med den gemensamma ansatsen.

Jag kan på ett sätt förstå varför man vänder sig till mig. Den förändringsresa som genomfördes i ideella idrottsrörelsen Friskis&Svettis under mina tolv år som generalsekreterare var fantastisk. Från 200 000 medlemmar till 550 000 medlemmar. Men jag kan avslöja att det inte var de tydliga ramverken och kvantitativa målen som gjorde att vi ökade i antalet medlemmar. När jag började fanns det ett antal kvantitativa tillväxtmål som riksorganisationens styrelse hade beslutat om. På några år skulle vi växa från 200 000 till 400 000 medlemmar. Då, år 2000, insåg jag att när alla himlade med ögonen när den siffran nämndes var det någonting grundläggande fel. Vi beslutade därför att stryka det målet. Istället vände vi blicken inåt in i organisationen och började jobba med organisationens insida. Med kulturen, värderingarna och den egna identiteten. Vi fokuserade under lång tid på mångfalden av människor och olika uttryck för att vilja utveckla idén.

Så jag är tveksam. Det är inte alltid de tydliga ramverken och de kvantitativa tillväxtmålen som sporrar och utmanar. Det stora sker oftare i det lilla och i mötet med varje engagerad. Med en ledarskapskultur som präglas av både ram och kram finns alla förutsättningar att lyckas.”

Anna håller ett seminarium på Folkbildarforum 18 november. Hennes nya bok Ram och kram – Ledarskapets betydelse för organisationskulturen, släpps på Idealistas Förlag nu på tisdag. Dagen före är sista chansen att anmäla sig till Folkbildarforum. Fotograf: Izabelle Nordfjell

Taggar: , , , , , ,

Folkbildarforum 2015

Från gymnasiesärskola till Kulturcollege

torsdag 29 oktober 2015

Från gymnasiesärskola till Kulturcollege

Om du har gått gymnasiesärskola i Sverige så kan du varken gå på högskola eller universitet. Så är det inte i andra länder. Bristande utbud resulterade i SV Kulturcollege.  På Folkbildarforums andra dag pratar projektledare Maria Östby om hur de har gått till väga!

SV Kulturcollege är en tvåårig utbildning som fungerar som ett slags växthus mellan särgymnasiet och framtiden. Med finansiering från Arvsfonden och Studieförbundet Vuxenskolan testar en grupp elever den nya utbildningsformen. Utbildningen innehåller praktik, studiebesök och ämnesintegrerad undervisning. Eleverna har nu påbörjat sitt andra läsår och i september var Sveriges Radio på plats för ett reportage.

Projektet innebär dessutom ett omfattande arbete med att nationellt sprida kunskap om målgruppens situation och deras begränsade utbud av studiemöjligheter. Det handlar om att ge alla rätt till utbildning, en väg för att minska risken att hamna i sysslolöshet. Det finns statistik som visar att nästan var fjärde person efter gymnasiesärskolan varken arbetar, studerar eller finns inom daglig verksamhet.

Till Folkbildarforum kommer Maria Östby, en av de två projektledare som varit med från början och som nu dagligen möter eleverna på plats.

Läs mer på svkulturcollege.se

 

Taggar: , , ,

Folkbildarforum 2015

Vi teckenspråktolkas!

onsdag 28 oktober 2015

Vi teckenspråktolkas!

Förra året var teckenspråkstolkningen ett mycket uppskattat inslag på Folkbildarforum och vi vill påminna om att det finns även i år. Allt som händer på scenen i Crusellsalen teckenspråktolkas professionellt.

30 000 personer i Sverige behärskar teckenspråk, och en tredjedel av dem har det som modersmål. Många av dem är deltagare inom folkbildningen på ett eller annat sätt, som nyligen diskuterades på vårt seminarium Olika tillsammans.

UR-programmet I love språk har ett avsnitt om teckenspråk på webben för dig som vill lära dig mer.

Vi ses på Folkbildarforum! (anmälan senast 2 november)

Taggar:

Folkbildarforum 2015

Mäter man en opinion eller skapar man den?

tisdag 27 oktober 2015

Mäter man en opinion eller skapar man den?

Resultaten kom som en chock. Valundersökningarna hade pekat åt helt fel håll i Storbritannien. Efteråt kliade sig statistikerna i huvudet. Vad var det som gick fel egentligen? Är det så att mätandet i sig kan påverka resultatet? Och jag undrar om det här problemet gäller för mätandet av folkbildning också.

Samhällsvetare pratar ibland om karta-territorium problemet. Det syftar till att det finns en skillnad mellan kartan och området; mellan beskrivningen och verkligheten. Om det är skillnad mellan dem, skämtar de, så är det verkligheten det är fel på och inte beskrivningen.

Men när det gäller opinion så finns det inte ett territorium på samma vis. Visst har människor åsikter och uppfattningar, och ibland väldigt tydliga sådana, men det är ändå ganska sällan som det kan uttryckas i siffror. Du får påstående: ”Privatisering av grundskolan är bra för barnen” och ska gradera det från ”1 Håller helt med” till ”10 Håller inte alls med”. Om du är tydligt för eller emot all slags privatisering av skolan så blir det enkelt att svara. Men om du frågar dig vilken slags privatisering de menar och vilka barn de pratar om, då känns det svårare att svara på frågan. Kanske till och med omöjligt. Kan resultaten av undersökningen verkligen ge en siffra på vad folk tycker då?

Bra opinionsundersökningar har hög reliabilitet, som det kallas. Med statistiska kvalitetsmått kan man visa att siffrorna stämmer; man mäter mätandet, så att säga. Och det är också så att om du frågar 1000 slumpmässigt utvalda personer om deras förtroende för till exempel polisen så får du i genomsnitt samma svar när du frågar 1000 andra personer. Det är något ganska underligt med det, kanske till och med lite olustigt. Det är som om vi alla hänger ihop på något sätt.

Och det är väl det som är den allmänna opinionen. Något slags medelvärde som uppstår när man frågar tillräckligt många samma sak. Men det är inte något som ”finns där ute” som man kan ta reda på. Det är väl snarare så att den formas i samklang med något annat. Kanske är det lika många som ”svarar fel” varje gång man frågar. Kanske påverkar frågorna svaren. Så resonerade man för övrigt redan på 1800-talet när idén om en allmän opinion fick fäste. Det var något som skapades, inte något som redan fanns där.

Vill man bevara något som det är så ska man alltså inte mäta det. Men att bevara något som det är måste knappast vara något bra. I andra numret av FOFO skriver postdoktor Erik Nylander om hur mätandet av forskning får många dåliga konsekvenser, men även att det kan motverka ingrodda patriarkala maktstrukturer. Då blir mätandet något som förändrar till det bättre.

Kanske är det inget fel i sig på att mäta, som landshövdingen säger i bloggen. Även den mest hårdhudade kritikern av New Public Management kan nog se att mätningar kan leda till positiva förändringar också. Så det viktigare är kanske vad och hur man mäter – och vem som mäter – som nu senast Lena Lindgren och Susanna Alexius lyft här i bloggen.

Vi ser fram emot att få diskutera mer om det här på Folkbildarforum nu i november, där det samlas så många intressanta perspektiv på mätandet. Och mötande. Glöm inte att anmäla dig för nu är det sista veckan.

Vi ses!

Anneli Dahlqvist Pettersson

Taggar: , , , , , , ,

Folkbildarforum 2015, Kalendarium

Konversatorier om att mätas och mötas

fredag 23 oktober 2015

Konversatorier om att mätas och mötas

Vad händer när man lägger sina titlar och meriter åt sidan och för ett öppet samtal med andra som gör likadant? Det ska vi prova på Folkbildarforum med Konversatoriet! Bakom projektet står Lars Noväng, Per Johansson och Fredrik Björk som är aktiva på olika sätt i gränslanden mellan forskning, konst, teknik och miljöfrågor.

Det blir två konversatorier under Folkbildarforum, som tydligt följer årets tema. Ett handlar om mätning, och det andra handlar om att mötas. Så här skriver de själva om vad de ska göra:

”Medierna fylls i dag av väldiga mängder information och kommunikation, oftast envägskommunikation, påståenden, reklam – mest monologer faktiskt; förstärkta, förpackade. De som deltar i det offentliga samtalet gör det vanligtvis som ”experter” eller som representanter för någonting. Många ger därför uttryck för att det finns behov av nya gemensamma samtalsformer om angelägna frågor. Konversatoriet kan ses som ett sätt att möta detta.

Ett Konversatorium är ett öppet samtal som innebär gemensam och fördjupad reflektion, förståelse, klargörande. Det innebär tankeprövning och kan initiera samarbeten. Allra viktigast är att man innan man ger sig in i ett Konversatorium hänger av sig attribut såsom titel, föregiven expertis, meriter, självbelåtenhet och liknande. I ett Konversatorium är det dina tankar, reflektioner och erfarenheter som står i fokus. Utifrån ett givet tema kan sedan samtalet ge sig iväg i vilken riktning som helst. Den enda regeln för samtalet är det inte finns några regler (läs mer på konversatoriet.se).

Under Folkbildarforum kommer två Konversatorier att anordnas 18 november:

1: Du blir vad du mäter? Mätandet blir allt viktigare idag; såväl att vi i vår vardag förväntas mäta våra kroppar och dess prestationer, som att insatser och projekt värderas genom nyckeltal och givna indikatorer. Men vissa saker är svårmätta, och kanske inte ens bör mätas? Vad händer med oss, våra relationer och organisationer när mätandet sätts i fokus?

2: Vad händer när man möts på riktigt? Sociala medier är en arena där mycket interaktion mellan människor äger rum. För en del är kanske möten på Facebook riktigare än möten ansikte mot ansikte? Det finns forskning som antyder att unga människor har större förtroende för vad som skrivs i sociala medier än för samtal IRL. Vad händer när man möts? Med dig som individ, i samspelet med andra – och vad är egentligen ’på riktigt’ i en värld där sociala medier tar en stor del av vår uppmärksamhet.”

Lars Noväng, konstnär och samhällsentreprenör, verksam i olika gränssnitt där konst, forskning, politik och ekonomi möts. Undersöker konstnärliga strategiers verkningsgrad i projekt som vill skapa förändring genom att fylla det välbekanta med nytt innehåll. Mer info

Per Johansson, idéhistoriker och fil dr i humanekologi, numera fri forskare, konsult och specialist på förhållandet teknologi-människa-natur. Per är också upphovsman till flera uppmärksammade podserier med kulturjournalisten Eric Schüldt: Människan och maskinen (3 +10 delar), Kunskapens träd (10 delar) och Myter & Mysterier (10 delar). Mer info

Fredrik Björk, lärare och forskare vid Malmö högskola, verksam i skärningspunkterna mellan miljöhistoria, urbana frågor och social innovation. Tror på vikten av att inte väja för det komplexa och ifrågasätta det som görs i namn av det goda och allmänna bästa. Bl.a. delaktig i utvecklingen av en svensk agenda för social innovation och medlem av Global Wellbeing Lab. Mer info

Folkbildarforum 2015, Forskning

”Kvalitet är bara ett tomt ord”

torsdag 22 oktober 2015

”Kvalitet är bara ett tomt ord”

Lena Lindgren är doktor i statsvetenskap och docent i offentlig förvaltning. Vi träffade henne senast på folkbildningens forskningsdag i september, där hon pratade om hur kvalitet skapas och mäts inom folkbildningen. Det passar med andra ord perfekt med årets tema, Mätas eller mötas. 18 november pratar hon under rubriken Kvalitetsarbete – en nödvändig ritual?

Lena menar att staten ställt kvalitetskrav på folkbildningen ända sedan Folkbildningsrådet grundades 1991. Folkbildningsrådet förväntas ta hänsyn till kvalitet i sin fördelning av statliga bidrag, och studieförbund och folkhögskolor måste visa att de har ett aktivt kvalitetsarbete för att få del av bidragen. Men vilken betydelse dessa krav har haft för regeringens folkbildningspolitik och för Folkbildningsrådets bidragsfördelning är oklart. Det framstår bara som en ritual som man håller på med, säger Lena.

Ett problem är att det inte är uttalat vad kvalitet innebär i folkbildningssammanhang. Det måste man bestämma innan man mäter (om det nu ska mätas), liksom vem ”man” är som ska bestämma detta. Vad är det för egenskaper som är viktiga och som ska utvärderas? Här har förmodligen staten, Folkbildningsrådet och de enskilda studieförbunden och folkhögskolorna olika uppfattning.

– Kvalitet är bara ett tomt ord. Man måste från de enskilda studieförbunden och folkhögskolorna sätta ner foten själv och bestämma vad ordet betyder och hur man kan arbeta med det. För folkbildningen är det som sagt särskilt intressant att fråga sig vem som ska bestämma det. Är det staten som ger pengar? Folkhögskolorna och studieförbunden? Kanske är det Folkbildningsrådet, funderar Lena.

Många folkbildningsorganisationer är så kallade hybridorganisationer: de är såväl ideella, uppbär statliga bidrag och arbetar kommersiellt. Men det pratas inte särskilt mycket om denna blandning. Ofta utgår man helt enkelt från att folkbildningen är en folkrörelse och ska utvärderas som en sådan. Men om en ideell förenings verksamhet till hälften är kommersiell – hur ska man tänka då?

– Man måste ta hänsyn till att det är en ny samhällssituation nu. Det är inte fel eller konstigt att folkhögskolor hänger med i utvecklingen genom att till exempel bedriva kommersiell verksamhet. Men när man pratar kvalitet är det viktigt att skilja de olika verksamhetsformerna åt. Det går inte att utvärdera kvalitet i offentliga, privata och ideella verksamheter på samma sätt. Den kommersiella verksamheten borde bedömas på egna grunder. Men att tänka marknadsandelar, vinster och andra termer från företagsvärlden – det står i konflikt med folkbildningstanken.

Lena har inga enkla svar på hur folkbildningen borde utvärderas, men hon föreläser om detta på Folkbildarforum i november. Det blir spännande att se om det ger oss folkbildare fler idéer om hur vi själva ser på kvalitet och utvärdering. Du som är mer nyfiken på detta kan redan nu hitta inspiration i vår lilla bok Dom kallar oss strutsar.

Taggar: , , , ,

Folkbildarforum 2015, Forskning

Mål- och resultatstyrning på gång? Tänk på detta först!

tisdag 20 oktober 2015

Mål- och resultatstyrning på gång? Tänk på detta först!

Susanna Alexius forskar inom företagsekonomi på det mångvetenskapliga organisationsforskningscentret Score i Stockholm. Hon kommer till Folkbildarforum för att hålla seminarium om hur mål- och resultatstyrning kan se ut i praktiken. Dessutom får du en genomgång av hur forskningen på området ser ut. Vi ställde två frågor till henne.

Kan du berätta lite kort om din bakgrund och din forskning?

Jag disputerade 2007 vid Företagsekonomiska institutionen vid Handelshögskolan i Stockholm och har sedan dess haft förmånen att kombinera egen forskning med undervisning av studenter och vidareutbildning av chefer. Min forskning har alltmer kommit att handla om hur organisationer hanterar s k ”korstryck” från sin omvärld, d v s samtidiga krav på att förhålla sig till regler och normer och uppfylla mål som kanske upplevs krocka och ge upphov till värdekonflikter.

Det kan t ex handla om krav på att generera vinst och samtidigt uppvisa stort socialt och ekologiskt ansvarstagande. Eller om att lyckas balansera effektivitet och nytänkande eller mångfald och professionalism. Just nu forskar jag mycket om s k ”hybrider”, organisationer som blandar organisationslogiker och brukar vara särskilt utsatta för korstryck. Det kan t ex handla om statliga bolag som Vattenfall och Svenska Spel eller ideella bolag som Det Naturliga Steget och Miljonlotteriet AB.

Jag brinner för att sprida forskningsresultat till praktiker och praktikerkunskap till forskare och jag stimuleras lika mycket av att forska som av mitt mer utåtriktade arbete som lärare, föreläsare och inspiratör. Vi behöver alla få möjlighet att lyfta blicken, pröva nya tankar och konstruktivt reflektera över vår (organisations)vardags utmaningar och möjligheter.

Vad kommer du att prata om på Folkbildarforum?

Idag upplever många ideella organisationer förväntningar på att arbeta systematiskt med mål- och resultatstyrning. Det är lätt att ryckas med och tänka att ”alla andra” gör så, ”så då ska väl vi också..?”. Oavsett om din organisation anammat mål- och resultatstyrning eller inte, är det aldrig fel att stanna upp och fundera över varför detta sker och vilka olika möjligheter din organisation har att förhålla sig smart till detta ”styr- och managementmode”.

Jag kommer att summera 40 års forskning på området och hoppas på en livaktig diskussion med er deltagare om mål- och resultatstyrningens väl och ve. Här är tre exempel på frågor för diskussion: ”Hur många och hur detaljerade mål är lämpligt?”, ”Finns vilja och resurser till den omfattande administrationen och vem ska använda uppföljningen, till vad?” och ”Vad antar målstyrning om människor och hur värnas kreativitet och integritet?”. Väl mött i november!

Susanna håller seminarium på Folkbildarforums andra dag.

Taggar: , , , , ,

Folkbildarforum 2015

Good Country Index – ett nytt sätt att mäta

onsdag 14 oktober 2015

Good Country Index – ett nytt sätt att mäta

Tillväxt. Lycka. Konkurrenskraft. Det är vanliga sätt att mäta länder på. Men nu finns ett annat sätt. Good Country Index mäter hur länder beter sig mot andra länder, och mot världen. Efter två års arbete är listan klar och i november får du chansen att lyssna till en av upphovsmännen på Folkbildarforum!

Det är egentligen konstigt att ingen gjort det förut. Så tänker man när man läser statistiken i Good Country Index. Istället för att mäta ett land utifrån vad det gör för sig själv, så mäter man vad de gör utanför sina gränser. Det har väckt stort intresse runt om i världen. Simons TED-talk om Good Country Index har setts över två miljoner gånger!

Bakom studien står den brittiske politiske rådgivaren Simon Anholt och doktor Robert Groves. Simon har arbetat med länder och platser i många år, och ser ingen anledning till att politiker ska hålla sig inom ett lands gränser.

– Under alla mina år som politisk rådgivare har jag aldrig stött på en fråga som kräver ett snävt nationellt perspektiv. Alla frågor skulle kunna ha ett internationellt perspektiv och göra gott för världen, säger Simon.

För Simon beror snävheten inte på politikerna, för de gör bara sitt jobb utifrån hur vi röstar. Han menar att det är upp till allmänheten att förändra detta. Han kallar rentav den allmänna opinionen för den enda supermakten vi har kvar.

Sverige rankas på en sjätte plats bland de 125 länder som är med i studien. Kanske är det ingen jätteöverraskning. Vi är vana vid att hamna högt på listor om exempelvis miljö och jämställdhet. Men i Good Country Index hamnar Sverige också bland bottenplaceringarna vad gäller en sak: internationell säkerhet och fred.

Vad det beror på kommer Simon att prata mer om på första dagen av Folkbildarforum. Framför allt ger han många tankeställare om vad det är vi mäter, och vad det betyder. Det är ett uppfriskande nytänk om att mäta samhällsnytta, och dessutom är det första gången Simon pratar om det i Sverige. Så missa inte det här unika tillfället!

Se Simons TED-talk om Good Country Index:

Taggar: ,

1 2 3