Folkbildarforum

Bloggstafett

Folkbildningen – en plats för samexistens på lika villkor

måndag 12 augusti 2013

Folkbildningen – en plats för samexistens på lika villkor

”Plötsligt förstod jag att min röst också räknades. Lika mycket som alla andras. Jag hade varit den grå tysta musen i hörnet i hela mitt liv men på folkhögskolan frågade andra efter min åsikt och det spelade plötsligt roll vad jag tyckte. Från och med nu tänker jag använda min röst, både i samtal och i demokratiska val”.

”I den vanliga skolan satt jag längst fram och var artig och svarade på frågor. Men ingenting fastnade egentligen. I studiecirkeln lärde jag mig för min egen skull, på mitt sätt, jag fick inte bara in det i hjärnan utan i hjärtat och kroppen också. Det är himla stor skillnad”.

I över tio år har jag arbetat politiskt med utbildnings- och folkbildningsfrågor. Under den tiden har jag träffat många människor som deltar eller har deltagit i folkbildningsverksamhet av olika slag. De två rösterna ovan är representativa exempel på hur de kan beskriva det unika med folkbildning.

Alla som är folkbildare i grunden vet precis vad personerna ovan menar. Men det betyder inte att det alltid är lätt att slåss för folkbildningen i en omvärld där allt ska räknas och mätas här och nu och där sociala investeringar som ger resultat på lång sikt ofta lämnas därhän. Hur ställer man en bra äldreomsorg, fler lärare i skolan eller för den delen järnvägsinvesteringar mot flummiga resonemang som upprätthållandet av en livaktig demokrati, mänsklig tillväxt, delaktighet och inflytande och möjligheten att ta makten över sitt eget liv?

Vi ska naturligtvis aldrig sluta att slåss för ökade resurser till folkbildning på alla nivåer. Men folkbildningen vore inte folkbildning om vi inte vid sidan av den kampen klarade av att fokusera på våra huvuduppgifter.

Det folkbildning många gånger handlar om är att erbjuda möjligheter till comeback i livet för människor som av olika anledningar behöver det. På grund av till exempel arbetslöshet. Funktionsnedsättning. Ensamhet. Mobbning. Men folkbildningen har också en progressiv och samhällsutvecklande roll. Det handlar om att ge utrymme och lyfta fram trender och tendenser, paradigmskiften som påverkar människor på olika sätt, som skapar behov, intressen, problem eller ökar människors förutsättningar att komma till tals och utöva sina demokratiska rättigheter.

Folkbildningen är en unik plats där mångfald alltid bejakas, såväl när det gäller människor som idéer. För mig betyder samexistens på lika villkor i folkbildningssammanhang att alla faktiskt räknas. Att allas kunskap är värd att tas tillvara. Att alla är värda att lyssnas på. På så sätt vidgas allas våra vyer.

Om vi lyckas med det? Ofta men inte absolut inte alltid. Men det är upp till fler att bedöma. Vad tycker du? Kom ihåg att även din röst räknas.

Detta är ett gästinlägg av en stafettbloggare. De skriver ett inlägg och väljer själva vem de skickar vidare uppdraget till. Denna gången är det Louise Malmström, ordförande för ABF Östergötland och riksdagsledamot.

Läs fler inlägg i stafettbloggen

KOMMENTARER


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Äldre inlägg ()
Nyare inlägg ()