Folkbildarforum

Diverse

Möt vår nya kanslichef!

onsdag 05 oktober 2016

Möt vår nya kanslichef!

Efter många års engagerat arbete i Bildningsförbundet Östergötland går Anneli Dahlqvist vidare till nya utmaningar. Ny kanslichef blir Lars Holmgren med en lång och gedigen erfarenhet av folkbildning och civilsamhälle.

Lars har en bakgrund som folkhögskollärare, med starkt förankring i folkrörelsetanken. Han har arbetat internationellt såväl som med kommunalpolitik och fackligt arbete.

– Kanske man kan anklaga mig för att vara folkbildningsromantiker också. Men jag känner mig trygg med att kunna försvara folkbildningen utan att behöva romantisera den.

Fysiker, verktygsmakare, miljöaktivist, verksamhetstutvecklare och katastrofarbetare på Rädda Barnen, utbildare i mänskliga rättigheter, chef på ett socialt företag, arbete med ensamkommande… Är du en hoppjerka?

– Nja, allt jag gjort hänger ihop. Jag är rätt bra på att göra något av mina erfarenheter, använda dem till att se samband och möjligheter.

– Men utan tvivel är man inte riktigt klok, som Tage Danielsson sagt. Jag tror på möten, samtal där man står upp för någonting, fördjupar sina insikter men också törs visa sitt tvivel. Vi ska inte vara rädda för att frågor är komplexa och att vi som individer kan vara motsägelsefulla. Det betyder inte att man tvingas vela utan att ta ställning. I en tid där enkla lösningar, populism och fundamentalism lockar måste folkbildning vara en del i ett annat meningsskapande.

Blir det någon skillnad med en ny person på kansliet?

– Någon beskrev Anneli som en naturkraft, jag har kanske en mer stillsam glöd. Hon är en väldigt stor del i att Folkbildforum utvecklats till en sådan respekterad mötesplats för samhällskritik, forskning och folkbildning. Väldigt inspirerande att få förvalta och utveckla det arbetet. Jag gillar verkligen att man ser Folkbildarforum inte bara som en årlig konferens, utan som en årscykel med ett tema som genomsyrar seminarier, vår tidning, nätverkande och hur vi syns på sociala medier.

– Vi ska snart bestämma oss för nästa års tema. På något sätt borde det handla om medborgarskap, tänker jag, inte minst med tanke på situationen för alla människor på flykt i världen. I nästan alla Sveriges kommuner har studieförbund och folkhögskolor verksamheter tillammans med nyanlända.

– Medborgarskap är sedan länge ett honnörsord inom folkbildningen. Det handlar om att människor ska känna sig som myndiga subjekt, uppleva sig delaktiga i samhället med rätt att utvecklas, bidra och ställa krav. Men medborgarskap är ju också något formellt. Det finns en diskussion om motsättningar mellan universella mänskliga rättigheter, du har dem bara för att du är människa, och medborgerliga fri- och rättigheter, mer eller helt kopplade till ett formellt medborgarskap i en stat.

– När aktivister, folkrörelser, politiker och andra försökt göra världen bättre har de i flera decennier hjälpligt kunnat luta sig mot det system kring mänskliga rättigheter som växte fram efter andra världskriget. Är legitimiteten i det systemet allvarligt hotat? Vad händer med berättelsen om var och ens lika rättigheter när diskussionen alltmer ensidigt får fokus på den egna statens formella medborgare, deras rättigheter och skyldigheter?

– Att vi alla är världsmedborgare riskerar bli ett tomt svar, om vi inte fyller det svaret med sådant som ger mening för små och stora gemenskaper, och med redskap för konkret politik.

KOMMENTARER


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Äldre inlägg ()
Nyare inlägg ()