Folkbildarforum

Diverse

Samarbeta eller isolera?

måndag 11 maj 2020

Samarbeta eller isolera?

Vad har populistiska högerradikala partier för betydelse vid regeringsbildningar i Europa? Och vad händer med partierna när de hamnar i regeringsställning? Ann-Cathrine Jungar är statsvetare vid Södertörns högskola och leder forskningsprojektet ”From the margins to the mainstream: PRR parties and government formation in Europe”. 

I samband med Bildningsförbundet Östergötlands årsmöte gav hon en intressant föreläsning via Zoom i ämnet, som utmynnade i en översikt av utvecklingen i Norden och vad vi kanske har att vänta i Sverige.

Ann-Cathrine Jungar började med att diskutera populism-begreppet, som kommer med negativa associationer om att lova mer än man kan leverera.

Men populistiska partier är, enligt den nederländske statsvetaren Cas Muddes definition, partier som vilar på en ideologi som uppfattar samhället som två homogena och sinsemellan antagonistiska grupper: det rena folket och den korrupta eliten. Populisterna vill att all makt ska ligga hos folket och är kritisk mot att man överför beslutskompetenser till andra organ som inte kan utkrävas demokratiskt ansvar, såsom EU, oberoende centralbank eller starka författningsdomstolar. Populismen ser nationen och gemenskapen som hotad och lovar förändring. 

Idag är populismen framgångsrik i kombination med nationalism, auktorianism och värdekonservatism och de här framgångarna har förändrat våra partisystem. Den tidigare socio-ekonomiska dimensionen, som särskiljde partier åt genom frågor om skatter, reglerad eller ickereglerad marknad etc, har fått minskad betydelse. Istället är den nya konfliktlinjen – ofta kallad GAL-TAN – sociokulturell. Det handlar om en spänning mellan liberala och auktoritära värden. 

Hade det, som tidigare, varit den socioekonomiska konfliktlinjen som var avgörande, så hade alliansen i Sverige kunnat bilda regering med SD efter valet 2018. Men det var istället den sociokulturella dimensionen som spelade roll för att alliansen sprack och vi fick en minoritetsregering. 

Den nya konfliktlinjen har spelat roll i många europeiska länder och den gamla mitten har krympt. Konservativa och socialdemokrater har förlorat väljare till högerradikala partier, som har en strategisk position på socioekonomiska dimensionen. 

Ann-Cathrine Jungar gick vidare med att tala om hur de högerradikala partiernas effekter på regeringsbildningar ser ut i olika länder. Ibland sitter partierna i regeringsställning, ibland är de stödpartier. I vissa länder har man istället antagit en isoleringsstrategi. Man anser dem inte vara tillräckligt demokratiskt legitima för att samarbeta med. Man regerar, som i Sverige och Tyskland, då hellre över blockgränser.

Med isolering begränsar man partiernas inflytande över politiken, men den hindrar dem inte från att fortsätta växa.

När de sitter i regeringsställning, som i Norge, Finland, Österrike och Italien , så har de haft inflytande över sådant som migration, integration och kulturfrågor (public service t ex). Men en svårighet kan vara att tidigare ha kritiserat etablissemanget och sedan själv bli en del av det. Man samarbetar ju plötsligt med dem man kritiserat. 

När blir då högerradikala partier aktuella som regeringspartier? När de sitter på nyckeln till att ge majoritet, menade Ann-Cathrine Jungar. När konservativa och kristdemokratiska partier tröttnat på att sitta i opposition, är det den enda möjligheten. Ska man jobba blocköverskridande får man ju kompromissa mer på den socioekonomiska dimensionen än  om man sätter sig i regering med de högerradikala.

För de högerradikala partierna kan det dock kan vara lättare att sitta i opposition.

När Sannfinländarna satte sig i regering 2015 fick man kompromissa i alla sina viktigaste frågor och halverade ganska snabbt sitt stöd. Partiet splittrades i en nationalistisk fraktion och de gamla Sannfländarna och är idag åter i opposition.

Norska Fremskrittspartiet satt i regeringen från 2013 till januari i år. Partimedlemmarna tyckte att de fick kompromissa för mycket och lämnade till slut regeringen 

I Danmark har Dansk Folkeparti haft stort inflytande över dansk integrationspolitik. Partiet tappade över hälften av sina röster i valet 2019, när de fick mer radikala utmanare från höger. Men i Danmark har å andra sidan övriga partier anammat Dansk Folkepartis idéer.

I Sverige har Sverigedemokraterna hållits isolerade efter valet 2018, men deras mer restriktiva invandringspolitik har påverkat flera andra partier. Kristdemokraterna och Moderaterna har öppnat dörren för samarbetsområden som rör bl a invandring och brottsbekämpning. 

Sverige såg länge ut att vara unikt i att inte ha ett högerradikalt parti i regeringsställning, men kanske är den svenska exceptionalismen på väg mot vägs ände? avslutade Ann-Cathrine Jungar.

För Bildningsförbundet och dess medlemmar var föreläsningen del i arbetet med att planera för vårt gemensamma arbete fram till valet 2022. En period där mycket kan stå på spel för samhällsklimatet, demokratin och folkbildningen. Vilket landskap har folkbildningen att röra sig i och försöka påverka de närmaste åren?

KOMMENTARER


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Äldre inlägg ()
Nyare inlägg ()