Folkbildarforum

Etikett: civilsamhället

Folkbildarforum 2015

Att vilja väl är inte alltid samma som att göra gott

fredag 30 oktober 2015

Att vilja väl är inte alltid samma som att göra gott

Anna Iwarsson är fysioterapeuten som tog Friskis&Svettis till nya höjder. Nu kommer hon till Folkbildarforum med 30 års erfarenheter för att prata om ledarskapets betydelse för organisationskulturen. Och enligt henne behöver man både ram och kram för att lyckas:

”Vi vill ha fler medlemmar. Vi vill nå ännu fler. Vi vill bli bäst genom att vara flest. Av någon anledning hamnar jag ofta som föreläsare eller strategisk rådgivare i organisationer som vill undersöka varför de inte lyckas med sina kvantitativa tillväxtmål. Jag möter små, stora och jättestora organisationer som under flera år har haft målet att växa, men inget har liksom hänt. Lite kanske i rätt tillväxtriktning, men inte det där lyftet organisationen hoppats på.

Styrelsen och ledningen har gjort sin bedömning att genom konkreta och tydliga kvantitetsmål om och hur många procents tillväxt man förväntar sig så ska det skapa en sporrande tillväxtkultur inom organisationen. Det följer ju också helt naturligt att en styrelse beslutar om VAD som ska uppnås. Därefter vill styrelsen visa på förtroende och tillit till teamet inom organisationen att lösa HUR det ska gå till. Att det nästan med automatik ska leda till att ”alla” ska känna sig sporrade att lyckas med den gemensamma ansatsen.

Jag kan på ett sätt förstå varför man vänder sig till mig. Den förändringsresa som genomfördes i ideella idrottsrörelsen Friskis&Svettis under mina tolv år som generalsekreterare var fantastisk. Från 200 000 medlemmar till 550 000 medlemmar. Men jag kan avslöja att det inte var de tydliga ramverken och kvantitativa målen som gjorde att vi ökade i antalet medlemmar. När jag började fanns det ett antal kvantitativa tillväxtmål som riksorganisationens styrelse hade beslutat om. På några år skulle vi växa från 200 000 till 400 000 medlemmar. Då, år 2000, insåg jag att när alla himlade med ögonen när den siffran nämndes var det någonting grundläggande fel. Vi beslutade därför att stryka det målet. Istället vände vi blicken inåt in i organisationen och började jobba med organisationens insida. Med kulturen, värderingarna och den egna identiteten. Vi fokuserade under lång tid på mångfalden av människor och olika uttryck för att vilja utveckla idén.

Så jag är tveksam. Det är inte alltid de tydliga ramverken och de kvantitativa tillväxtmålen som sporrar och utmanar. Det stora sker oftare i det lilla och i mötet med varje engagerad. Med en ledarskapskultur som präglas av både ram och kram finns alla förutsättningar att lyckas.”

Anna håller ett seminarium på Folkbildarforum 18 november. Hennes nya bok Ram och kram – Ledarskapets betydelse för organisationskulturen, släpps på Idealistas Förlag nu på tisdag. Dagen före är sista chansen att anmäla sig till Folkbildarforum. Fotograf: Izabelle Nordfjell

Taggar: , , , , , ,

Folkbildarforum 2014, Forskning

Ny forskning: När föreningen behandlas som företag

måndag 10 november 2014

Ny forskning: När föreningen behandlas som företag

Anna Fyrberg Yngfalk forskar inom företagsekonomi med inriktning på marknadsföring. Hon är särskilt intresserad av hur ideella föreningar påverkas av marknaden, delvis med tanke på hennes egen bakgrund inom idrottsrörelsen. Du träffar henne 19 november klockan 9.00 på Folkbildarforum.

Vad ska du prata om på Folkbildarforum?

Jag ska presentera en ny rapport som jag nyligen har genomfört tillsammans med min kollega Johan Hvenmark på Ersta Sköndal högskola. Studien handlar om som vad händer med den ideella föreningen när marknaden får allt större makt i samhället. Jag kommer att tala om hur det på senare tid uppmärksammats ett antal fall där myndigheter behandlar ideella organisationer som företag snarare än som föreningar.

Detta har lett till diskussioner om myndigheters förståelse för det civila samhällets särart och förutsättningar. Men också hur professionaliseringen av ideella organisationer innebär att bilden av dem förändras och att det blir allt svårare för allmänheten att särskilja en förening från ett företag.

Vad tycker du är mest fascinerande med ditt forskningsområde?

Marknaden och marknadsföring har fått en allt större plats och inverkan på våra liv och det känns otroligt viktigt för mig att få problematisera och föra ut kunskap om dess oväntade och ibland oönskade effekter för individer, organisationer och samhället i stort. Det är också fascinerande att det trots detta finns ganska lite forskat om hur föreningen ska utvecklas och överleva i samhället som allt mer ser ut som ett marknadslandskap.

Min ambition är att kunna bidra till att förstå den här utvecklingen och vad det har för konsekvenser för den ideella föreningen. Men också ifrågasätta romantiseringen av marknadsidealen som ibland sker inom föreningslivet, och det handlar inte om att undgå eller förkasta marknaden men att få mer kunskap om hur man kan förhålla sig till den.

Taggar: , , , , , , ,

Folkbildarforum 2014

Språkvänner – för en bättre integration

tisdag 04 november 2014

Språkvänner – för en bättre integration

Han har jobbat i 25 år med integrationsfrågor och driver just nu ett av Sveriges mest spännande integrationsprojekt: Språkvänner. Rabie Aldeeb kommer tillsammans med Jonathan Matai till Folkbildarforum för att prata om många år av hårt arbete för att bygga broar mellan civilsamhället och det offentliga – och mellan människor, såklart!

Rabie är integrationssamordnare i Eskilstuna kommun och nationell samordnare för Språkvänner. Projektet handlar om att skapa möten mellan människor för att stärka integrationen. Mellan de som bott i Sverige en längre tid (guider) och de som är nyanlända.

– När man kommer hit så saknar man inte bara språkkunskaper utan även kontakter och nätverk. Språket är en viktig bit, men det är minst lika viktigt med den sociala integrationen. Det finns de som bott i Sverige i 20 år utan att ha varit i ett ”svenskt” hem. Där tror vi att Språkvänner kan göra en skillnad, säger Rabie.

Idag finns Språkvänner i 40 kommuner och i Eskilstuna har vi 423 guider/språkvänner. Under de sex första åre fick vi bara 90 guider, eftersom verksamheten inte var politiskt förankrad.

– Det är inte lätt att hitta folk som vill bli guider när det inte finns resurser. Nu har Språkvänner mer resurser för att till exempel jobba med marknadsföring. Det har verkligen tagit fart! Nu har vi fått 250 nya guider/språkvänner på bara ett år.

Det beror på att projektet har blivit förankrat i politiken. I Eskilstuna är det 14 politiker som är aktiva guider. Man har skapat en medvetenhet om att projektet gör nytta.

– Vi vet av erfarenhet att Språkvänner har förändrat livet för många människor. Det är ett ömsesidigt utbyte som verkligen gör skillnad. Jag tror att många kommuner behöver ta reda på hur mycket frivilligt engagemang det finns, och dra nytta av det.

– Det ska verkligen bli jätteroligt att komma till Folkbildarforum! Det är ett tillfälle att prata mer om hur vi gör för att bygga broar mellan civilsamhället och det offentliga!

Läs mer om Språkvänner här

Taggar: , , , , , ,

Folkbildarforum 2014

Därför måste civilsamhället förändras

torsdag 23 oktober 2014

Därför måste civilsamhället förändras

Troed Troedson kommer till Folkbildarforum för att prata framtid och ledarskap. Här får vi höra mer om hans tankar kring just folkbildning och civilsamhälle.

Vi har redan skrivit om Troed i bloggen (här och här) om här fortsätter att skriva om hans framtidstankar. Precis som i det här YouTube-klippet, menar Troed att organisationer ofta förfaller efter en stark början. Så är det för alla organisationer och rörelser. Inom folkbildningen så började man med tydliga framtidsvisioner om vilket samhälle som skulle byggas. Nu saknar vi däremot starka bilder.

– Antingen så intar man en försvarsställning, eller så går man till attack. Eller så säger man helt enkelt ”så här kan vi inte ha det!” och tycker att allt som förändrar situationen är rätt. Det blir lite meningslöst.

Detta liknar det som Magnus Dahlstedt pratade om förra året, och även en del som skrivs i Dom kallar oss strutsar. Troed betonar att en organisation eller till exempel en stad måste börja driva förändringsarbetet innan det är för sent.

– Titta på till exempel Malmö och Trollhättan. Där visste man länge att industrierna skulle försvinna, men man gjorde inte mycket åt det. Det klart att det blir kris då! Varför började man inte förändringen tidigare? frågar sig Troed.

En förändring som civilsamhället måste förhålla sig till nu, enligt Troed, är vårt nya sätt att engagera oss på: snabbt och fragmenterat.

– Föreningen är en problematisk organisationsform. Den passar inte för framtiden, eftersom vi engagerar oss kort och specifikt nu. Vi gillar inte att göra längre åtaganden som att gå med i en förening, till exempel. Om man tittar på politiken så har partierna det svårt att få medlemmar, men det politiska livet är allt jämt starkt. I idrotten finns en liknande situation också.

Även om det inte stämmer för allt och alla, så är det en ganska tydlig tendens på många håll. Kanske känner du också igen det? För folkbildningen så funderar Troed på vad det är som vi vill behålla. Är det systemet som man har byggt upp? Eller är det det fria och frivilliga lärandet som sådant?

– Ska man försvara folkbildningen eller organisationerna? Det är frågan som slår huvudet på spiken, menar Troed.

Läs mer om Troed här i bloggen

Taggar: , , ,

Folkbildarforum 2014, Forskning

Wanjiku Kaime-Atterhög om att samarbeta med näringslivet

onsdag 08 oktober 2014

Wanjiku Kaime-Atterhög om att samarbeta med näringslivet

Wanjiku står med ena foten i universitetsvärlden, och den den andra i näringslivet. Dels för att hon själv är entreprenör, men också för att en del av hennes finansiering kommer från företag.
– Det är svårt att hitta offentlig finansiering i Sverige för ett så långsiktigt arbete som jag vill göra, säger Wanjiku.

Wanjiku spenderade ett helt år på att skriva ansökningar för att få statliga anslag till sitt arbete. Men än så länge har hon inte lyckats. Hon tror att det är svårt bland annat eftersom hon samarbetar med lokala gräsrotsorganisationer. Wanjiku har en del samarbeten med näringslivet, men skulle gärna se mer statligt stöd också.

– Man behöver ju både och. Statligt stöd är viktigt inte minst för att legitimera arbetet och signalera att det är viktigt. Det som är bra med näringslivet är att det går fort, och att de inte styr mitt arbete. Det är ett flexibelt samarbete där jag och t.ex DGC har en ömsesidig respekt för varandras arbete.

För företagen är det ett sätt att få ett erkännande för att man är socialt engagerade. För Wanjiku gör det konkret skillnad som att hon till exempel har kunnat bygga en ny skola för gatubarnen. Här kommer man osökt att tänka på folkbildning och andra aktörer i civilsamhället, som vi skriver om i Dom kallar oss strutsar.

Wanjiku är ett bra exempel på hur nyskapande metoder för socialt arbete i civilsamhället ibland kan få lättare att hitta privat finansiering än offentlig sådan. Det hänger i allra högsta grad ihop med årets tema, Förändring & Framtid. Kan det vara så att nytänkande folkbildning har lättare att hitta finansering i näringslivet, och vad innebär det i så fall?

Ja, det kommer vi att återkomma till här i bloggen. Vi ser i varje fall fram emot att ha Wanjiku på Folkbildarforum 2014! Dessutom har vi inlett ett spännande samarbete tillsammans, som vi kommer att prata mer om här framöver.

Läs mer om Wanjiku här

Taggar: , , , , , , ,

Folkbildarforum 2014, Forskning

Vad vill Filip Wijkström egentligen?

fredag 03 oktober 2014

Vad vill Filip Wijkström egentligen?

En del tror att docent Filip Wijkström är en förespråkare för marknadsorienteringen av civilsamhället. Men så är det inte. Han konstaterar helt enkelt att det är en trend, och en mycket tydlig sådan. För honom är det en annan fråga som är viktigare: vad tycker vi folkbildare?

Vi har redan skrivit om det som Filip kallar för ”mission drift” – att många verksamheter glider bort från sina ursprungliga kärnvärden. Och det finns som sagt en risk med det.

– Om organisationerna inte gör och strävar efter det de säger att de ska göra och som de är till för, så kan de förlora trovärdighet och legitimitet. Är folkbildningen en samhällsförändrande kraft idag, eller inte? Finns det fortfarande ideologiska drivkrafter? Om inte det är tydligt, så väljer nog vissa personer – som skulle vara en kraft för att uppfylla det grundläggande uppdraget – att engagera sig på annat håll, i andra organisationer och rörelser, där de tror att de kan bidra till att förändra samhället och förbättra världen.

Filip efterlyser en genomgång av stora och grundläggande begrepp som ”fritt och frivilligt” och ”varje människas möjligheter”. Dessa är fortfarande relevanta, men vad betyder det nuförtiden och hur ska de omsättas i dagens samhälle? Vad är arbetarklassen idag, till exempel? Om man inte vet det själv, så kan man inte förvänta sig att få anslag för att jobba med det heller, menar Filip.

– Det är upp till folkbildare och folkbildningen att ta tag i det själva, och man kan se strutsboken som ett bra exempel på det. Jag tror det är viktigt att få igång ett sådant arbete i styrelser, bland de förtroendevalda och de nya direktörerna och verksamhetsledarna. Annars finns det en risk att man om 10-20 år har transformerat viktiga delar av den svenska folkbildningen till sociala utbildningsföretag som konkurrerar på en utbildningsmarknad, utan att man riktigt vet hur det gick till.

Läs mer om Filip och läs även hans bok Civilsamhället i samhällskontraktet.

 

Taggar: , , , , , , ,

Folkbildarforum 2014

Hur är jämställdheten bortom siffrorna?

tisdag 30 september 2014

Hur är jämställdheten bortom siffrorna?

Vi har skrivit om hur Maktsalongen jobbar med jämställdhet på individnivå med mentorskapsprogram. På organisationsnivå har man ett projekt som kallas för Akademien. Det är ett ettårigt jämställdhetsprogram som fem organisationer går just nu. Under våren har man framför allt arbetat med att beskriva och kartlägga sin organisation ur ett jämställdhetsperspektiv.

– Det kan handla om praktiska saker som vilka det är som pratar på årsmötet, hur man nominerar, om klimatet på styrelsemötet är inkluderande eller om det finns någon övergripande jargong. Det kan vara svårt att sätta fingret på sådana saker själv, och Akademien ger deltagarna möjlighet att göra just det.

Och det är ofta sådana svårdefinierade aspekter som Maktsalongen försöker att ta tag i. Sådant som inte är så lätt att mäta. Visst har civilsamhället en relativt bra blandning av män och kvinnor över lag, som Maktsalongens rapport visade. Men bakom siffrorna kan det ändå finnas en verklighet som gynnar män.

– Det handlar om en kultur som gör det svårare för kvinnor att komma fram. Härskartekniker, att män bedöms utifrån kompetens och kvinnor utifrån erfarenhet, att män oftare ses som ledare och att vi tenderar att lyssnar mer på män än på kvinnor. Till exempel.

Därför gör Maktsalongen en del av sina projekt enbart för kvinnor. Men ofta arbetar man med både män och kvinnor. Föreläsningen och workshoppen på Folkbildarforum kommer att vara öppen för alla. Vi hoppas på givande diskussioner där alla kan hitta nya sätt att stärka jämställdheten!

Läs mer om Maktsalongen i bloggen

 

Taggar: , , , , , , , ,

Folkbildarforum 2014

Maktsalongen – för ett jämställt civilsamhälle

onsdag 17 september 2014

Maktsalongen – för ett jämställt civilsamhälle

Maktsalongen jobbar för att öka jämställdheten i civilsamhället. I november kommer Sara Haraldsson till Folkbildarforum och pratar om sin egen resa, och visar i en workshop hur man arbetar praktiskt för en ökad jämställdhet.

I snart tre år har Maktsalongen jobbat med feministiska metoder för att stärka jämställdheten i organisationer inom civilsamhället. Arbetet sker på tre olika nivåer: individ, organisation och struktur. På individnivån håller man mentorskapsprogram, där unga kvinnliga ledare i civilsamhället får en mentor som fungerar som ett bollplank under ett års tid.

– Det var här allting började. Både jag och Sofia Brändström kände ett behov av detta när vi själva jobbade som ledare i civilsamhället. Man kunde känna sig lite ensam, och undra om det var en själv det var fel på. Men när man pratar med andra kan man förstå att det handlar om strukturer, som man kan förhålla sig till på olika sätt. Därför drog vi igång mentorskapsprogrammet.

Både mentorer och adepter (de som går mentorsprogrammet) är unga. Mentorerna har kanske lite längre erfarenhet, men i grund och botten är man ganska lik adepten. Då är det lättare att förstå varandra och bolla idéer, eftersom man befinner sig i en liknande situation.

– Ja, det har fungerat väldigt bra. Mentor och adept träffas på egen hand, löpande under året. Och det fungerar på massor av olika sätt, beroende på hur de vill göra. Vi håller även träffar ungefär varannan månad med olika teman. Det handlar om saker som förhandlingsteknik, stress och värdebaserat ledarskap.

Mentorskapsprogrammet är till för alla som identifierar sig, eller identifieras av andra, som kvinna. När det bara är kvinnor som är med, så uppstår nya möjligheter att diskutera och hantera svåra frågor.

– Som man är du del av en norm, och har inte samma erfarenheter av att förstå hur den normen hindrar andra. Därför blir det ett annat klimat när det bara är kvinnor som deltar i diskussionen. Du behöver inte förklara dig lika mycket, och andra har en större tilltro till att tro på de upplevelser som du berättar om.

Detta, och mycket mer, kommer Sara att prata mer om i november på Folkbildarforum. Läs mer om mentorskapsprogrammet på Maktsalongens hemsida

Foto: Emilia Bergmark-Jiménez

Taggar: , , , , , ,