#FOFO
#FOFO nummer 2
måndag 05 oktober 2015
Nya numret av #FOFO är här, rykande färskt från tryckeriet! 28 sidor med tänkvärda texter om bland annat radikal estetik, medborgardialog, civilsamhälle, våld och diskriminering. Sju gästskribenter i detta numret kommer från bland andra Diskrimineringsombudsmannen, Ersta Sköndals högskola, Linköpings universitet och Mångkulturellt centrum i Botkyrka.
Beställ ett kostnadsfritt exemplar av #FOFO här.
Lars Svedberg och Johan von Essen skriver om sina befolkningsundersökningar om civilsamhället som man gjort sedan 1992. I år har de även gjort en specialstudie på folkbildningen som man berättar mer om i en exklusiv text till #FOFO.
Carin Holmberg skriver en text om våld som verkligen berör. Med många års forskning i ryggen är hennes text ett hårt angrepp på samhällets våldsstrukturer. Hon diskuterar hur våld mot djur har kopplingar med annat våld i samhället. Det är liknande processer i både fängelser och parrelationer: om att ”vi” trycker ner ”dom” så att de kan behandlas ”som djur”.
Eva Nikell skriver om att människor som känner sig diskriminerade känner en brist på delaktighet i beslutsfattande. Enligt henne beror det på att samtal och samråd ofta blir ensidig kommunikation från institution till invånare – och inte tvärtom. Därför går man miste om väsentliga insikter som skulle kunna förbättra arbetet för lika rättigheter och möjligheter.
Det spåret är Nazem Tahvilzadeh också inne på i sin text om medborgardialog. Han beskriver en händelse i Alby där kommunen aktivt motarbetade initiativ bland invånare för att föra dialog. Men han skriver också om att ett ökat deltagande inte nödvändigtvis är något bra. Frågan är vilket slags deltagande man ska ha – hur medborgaren ska bete sig gentemot t.ex kommunen.
Det är alltså delvis en fråga om medborgarideal, som Andreas Fejes skriver om i sin text. Fejes pratar om två för-givet-tagna ideal som handlar om kunskap och frihet. Men i sin forskning ser han ett nytt tredje medborgarideal som handlar om andra värden. Där finns en helhetssyn som är mycket bredare än ett fokus på rättigheter, Sverige och traditionell politik. I det nya medborgaridealet finns en idé om att uttrycka sig för att sprida glädje i samhället. Även Carola Råström tänker i samma banor när hon pratar om radikal estetik mot slutet av tidningen.
Sist men inte minst så ger Erik Nylander ger en spännande inblick i arbetslivet för en akademiker. Han skriver om kraven på mätbara resultat, och hur den akademiska världen fungerar som ett klansamhälle med fantasifulla titlar och prestige. Men samtidigt verkar mätandet kunna motverka traditionella maktstrukturer i akademin. Säkerligen en mycket provocerande text för många. Game on hör’ni gubbar, som Erik själv skriver.