Nu finns programmet för Folkbildarforum 2017 färdigt att ladda ner, med föreläsningar, seminarier och en unik kvällsföreställning som sätter folkbildningen i fokus!
Efter fika och invigning inleder Lena Halldenius, professor i mänskliga rättigheter, tisdagens föreläsningar: Är mänskliga rättigheter beroende av medborgarskap? Lena Halldenius intervjuade vi i årets första nummer av #FOFO, läs här.
Därefter rullar programmet på med Per Selle, som forskar om bl a frivilligorganisationer och civilsamhälle vid Universitetet i Bergen och i Tromsø, samt panelsamtal om ” Identitet, folkbildning och mobilisering” under ledning av Eva Nikell.
Tisdagens seminarier rör bland annat fake news och virala lögner (Anders Mildner, Altitude Meeting), robotutveckling (Fredrik Löfgren,LiU) och våra grundlagsskyddade rättigheter (Anna Wigenmark och Benton Wolgers från föreningen Ordfront). Totalt erbjuder vi tio seminarier under de två konferensdagarna.
Tisdag eftermiddag får vi också återbesök av Hans Abrahamsson som berättar om vägar till ett motståndståndskraftigt samhälle. Efter gemensam middag är det så dags för föreställningen Vi släcker mörkret, i regi av Tuomo Haapala och framtagen i samarbete med folkbildningen i Östergötland. Ett spännande projekt som blivit till ett unikt verk, där musik, dans, slagverk, poesi, natur, teknik och människor möts. Tuomo Haapala, som kallats mästare i stadsföreställningar, har vi bl a skrivit om här.
På onsdag lyssnar vi bl a till Johan Ehrenberg, grundare av ETC, och Stina Wollter, konstnär och kroppsaktivist. Det digra seminarieschemat utmanar oss med frågan ”Ska folkbildningen ställas om?” Vi får chansen att lära oss mer om ekopedagogik, hur man kan förstå sig på ekonomi och om folkrörelsen som kallats Potatisrevolutionen kan säga oss något om demokratisk mobilisering idag?
Dagarna hålls ihop av vår återvändande moderator Karin Klingenstierna och som vanligt teckenspråkstolkas konferensen.
Vårnumret av Folkbildarforums tidning #FOFO är här med intervjuer och essäer på temat Mod & Motstånd. Beställ ditt eget exemplar eller läs det på nätet!
Ur innehållet i #FOFO nr 1 2017:
Journalisten och författaren Johan Ehrenberg berättar i en intervju om sin syn på mod och om hur ETC-koncernen numera producerar både tidningar och klimatsmart el.
Lena Halldenius, professor i mänskliga rättigheter, resonerar kring synen på mänskliga rättigheter som just nu är i förändring och förespråkar motstånd mot att låta rättigheterna enbart tillfalla nationens egna medborgare.
Freds- och utvecklingsforskaren Hans Abrahamsson skriver om vikten av ett lokalt medborgarskap som kopplas till globala institutioner.
Eva Nikell skriver om begreppet identitetspolitik och menar att eftersom det är gruppidentiteter som utgör basen i negativ särbehandling måste de tas på allvar. Eva Nikell är medlem i Kvinnofolkhögskolans styrelse och ledamot i Folkbildningsrådets etik- och gränsdragningsgrupp
Folkbildningsregionen Östergötland handlar denna gång om verksamhet för asylsökande. Annki Nilsson/ABF, Maria Alphonce/Liljeholmens folkhögskola, Sanna Bond/Länsstyrelsen och Eslam Al Hamdan/regissör till två dansföreställningar som handlar om flykt, berättar om sina erfarenheter.
Många tror att Diskrimineringsombudsmannen (DO) mest hjälper till att ta ärenden till domstol. Men så är det inte. Eva Nikell, som arbetar på ombudsmannens utvecklingsenhet, kommer till Folkbildarforum för att prata om vad DO faktiskt gör, och hur ombudsmannen samverkar med civilsamhället.
Eva Nikell har lång erfarenhet av att jobba mot diskriminering, med 21 års erfarenhet på både JämO och DO. Idag är Eva huvudsakligen inriktad på DO:s samverkan med civilsamhället, vilket är en del i allt det som DO gör.
Många tror att DO bara finns som hjälp för att gå till domstol, men så ser det inte ut i praktiken. Anmälningarna som kommer in är mycket viktiga, men det är faktiskt bara ett fåtal som går till domstol. De används till mycket mer än att gå till domstol.
– Vi utvecklar ett batteri av olika insatser utifrån anmälningarna. DO kan genomföra många olika typer av tillsynsinsatser – det beror på vilket problem det gäller. Anmälningarna är också mycket väsentliga som underlag för analys och omvärldsbevakning, och som bakgrund till samverkan med olika samhällsaktörer, säger Eva.
Som Eva skrev om i andra numret av FOFO så är diskriminering ofta så komplext att det är svårt att bevisa i domstol. Att få en fällande dom kan ta väldigt lång tid. För den som vill ha förändring här och nu så kan det faktiskt vara bättre med en annan insats. Det kan få en både snabb och förebyggande effekt.
– Det förebyggande arbetet är oerhört viktigt, eftersom diskriminering är något som tär på samhället. Upplevelsen av diskriminering påverkar en persons levnadsvillkor och sänker förtroendet för rättsväsende och samhälle. Där kan det lokala arbetet för lika rättigheter och möjligheter vara minst lika viktigt som det nationella, menar Eva.
För att främja det lokala arbetet mot diskriminering så har DO tillsammans med bland andra Sensus tagit fram kursen Med lagen som verktyg. Det är ett av flera exempel som Eva kommer att lyfta när hon kommer till oss i höst. Vill du lära dig mer om arbetet mot diskriminering så ska du inte missa detta!
Eva pratar på Folkbildarforum i Linköping 22-23 november. Anmäl dig här.
Nya numret av #FOFO är här, rykande färskt från tryckeriet! 28 sidor med tänkvärda texter om bland annat radikal estetik, medborgardialog, civilsamhälle, våld och diskriminering. Sju gästskribenter i detta numret kommer från bland andra Diskrimineringsombudsmannen, Ersta Sköndals högskola, Linköpings universitet och Mångkulturellt centrum i Botkyrka.
(Bilden visar de vanligaste orden i #FOFO nummer 2)
Lars Svedberg och Johan von Essen skriver om sina befolkningsundersökningar om civilsamhället som man gjort sedan 1992. I år har de även gjort en specialstudie på folkbildningen som man berättar mer om i en exklusiv text till #FOFO.
Carin Holmberg skriver en text om våld som verkligen berör. Med många års forskning i ryggen är hennes text ett hårt angrepp på samhällets våldsstrukturer. Hon diskuterar hur våld mot djur har kopplingar med annat våld i samhället. Det är liknande processer i både fängelser och parrelationer: om att ”vi” trycker ner ”dom” så att de kan behandlas ”som djur”.
Eva Nikell skriver om att människor som känner sig diskriminerade känner en brist på delaktighet i beslutsfattande. Enligt henne beror det på att samtal och samråd ofta blir ensidig kommunikation från institution till invånare – och inte tvärtom. Därför går man miste om väsentliga insikter som skulle kunna förbättra arbetet för lika rättigheter och möjligheter.
Det spåret är Nazem Tahvilzadeh också inne på i sin text om medborgardialog. Han beskriver en händelse i Alby där kommunen aktivt motarbetade initiativ bland invånare för att föra dialog. Men han skriver också om att ett ökat deltagande inte nödvändigtvis är något bra. Frågan är vilket slags deltagande man ska ha – hur medborgaren ska bete sig gentemot t.ex kommunen.
Det är alltså delvis en fråga om medborgarideal, som Andreas Fejes skriver om i sin text. Fejes pratar om två för-givet-tagna ideal som handlar om kunskap och frihet. Men i sin forskning ser han ett nytt tredje medborgarideal som handlar om andra värden. Där finns en helhetssyn som är mycket bredare än ett fokus på rättigheter, Sverige och traditionell politik. I det nya medborgaridealet finns en idé om att uttrycka sig för att sprida glädje i samhället. Även Carola Råström tänker i samma banor när hon pratar om radikal estetik mot slutet av tidningen.
Sist men inte minst så ger Erik Nylander ger en spännande inblick i arbetslivet för en akademiker. Han skriver om kraven på mätbara resultat, och hur den akademiska världen fungerar som ett klansamhälle med fantasifulla titlar och prestige. Men samtidigt verkar mätandet kunna motverka traditionella maktstrukturer i akademin. Säkerligen en mycket provocerande text för många. Game on hör’ni gubbar, som Erik själv skriver.
Feminist, jazzsångerska och frispråkig debattör. Det är kanske inte det man förväntar sig av en anställd på Diskrimineringsombudsmannen (DO). Men det är just vad Eva Nikell är. I våras gick hon t.ex ut med ett pressmeddelande om hur 20 år av lönediskriminering har lett till noll domar och för några år sedan uttalade hon sig kritiskt om hur DO:s fackförbund hängde på mediedrevet.
Eva har en bred bakgrund. Hon har varit verkstadsmekaniker, Grupp 8-medlem, journalist och jobbade på JämO innan hon började på DO. När hon var 53 tog hon paus från jobbet för att lära sig sjunga. Eva har hunnit med en hel del!
Hon har också hunnit med att skriva en text till andra numret av #FOFO. Där redovisade hon resultat från DO:s rapporter och drog slutsatsen att arbetet för lika rättigheter och möjligheter måste ske i vardagen. Dessutom måste man utgå från kunskapen hos de som är diskriminerade. Ofta missas det när man arbetar mot diskriminering, vilket gör det mindre verkningsfullt.
