Folkbildarforum

Etikett: folkbildning

Folkbildarforum 2016

Tävla och vinn 10 000 kr!

måndag 29 februari 2016

Tävla och vinn 10 000 kr!

Nu kör vi igång en tävling där du har chans att vinna 10 000 kronor och en fribiljett till Folkbildarforum (värde 2 000 kr) genom att gestalta en kort text i bild, ljud, film, performance eller andra kreativa uttryck.  Alla är välkomna att delta!

Så går tävlingen till

Du gör en egen tolkning av en kort text som Troed Troedson har skrivit (se nedan). Det kan göras i bild, foto, film, dans, teater, broderi, måleri, ljud, musik, i lera, som datorspel, animation, eller något annat som kan visas på en skärm och/eller i spelas upp i högtalare. Verket måste inte innehålla några ord från texten, utan du gör själv en egen tolkning utifrån känslan och andemeningen i texten.

Alla bidrag skickas in digitalt genom att maila en länk till verket till info@bildningsforbundet.se senast 2 november. Maila oss om du behöver hjälp.

Så bedöms tävlingen

Budskapet och gestaltningen är viktigare än den tekniska kvaliteten. En mobilinspelad film kan ha lika stor chans att vinna som en ”proffsfilm”. Juryn väljer ut max 5 verk som gestaltar texten på ett kreativt, känslosamt, tankeväckande eller oväntat sätt. Finalisterna får en fribiljett till Folkbildarforum, där verken spelas upp för publiken som röstar fram den slutgiltiga vinnaren.

Juryn består av Behrang Miri (artist), Åse Berglund (Svenska Projektakademien), Troed Troedson (Paradigmmäklarna), Bo Olls (konstnär) och Anneli Dahlqvist Pettersson (Folkbildarforum). Vinnaren utses på plats på Folkbildarforum 22-23 november och presenteras på folkbildarforum.se, på Twitter och på Facebook.

Övrig information

Ditt verk ska vara nytt och inte ha använts förut. Genom att skicka in ditt bidrag ger du oss tillåtelse att (om du är en av finalisterna) visa verket inför publiken på Folkbildarforum och att lägga upp det på folkbildarforum.se samt i våra sociala kanaler. Du behåller givetvis alla rättigheterna till verket och får visa det hur du vill. Du som går till final kan även ha möjlighet att framföra verket live inför publik, men det är inget krav. Eventuell vinstskatt betalas av vinnaren.

Texten som ska gestaltas

Det synes mig som om vägen framåt är en smal, smal ås mellan två avgrunder. På ena sidan finns fundamentalismens religiöst eller ideologiskt glödheta helvetesdjup, på den andra rationalitetens och kalkylerandets iskallt sterila och bottenlösa klyftor. Ibland får jag en känsla av att det är samma bråddjup. Då är det inte alls en ås vi balanserar på utan snarare en spång.

Den som vill slippa ta personligt ansvar genom att hänvisa till en helig skrift, partiets väl eller förfädernas föreställningar försöker knuffa oss av spången åt det ena hållet. Den som vill slippa ta personligt ansvar genom att hänvisa till Dublinförordningar, kalkylerade statsfinanser eller resursoptimerande försöker tränga oss av spången åt det andra.

Om de lyckas kommer de att upptäcka att det inte spelade någon roll åt vilket håll man faller. Skärselden och budgetunderskottet var bara två föreställningar sprungna ur samma ynkliga fantasi. Det som verkligen lurar under spången är väsentligt värre än både evig förtappelse och statsbankrutt.

Den som inte vill falla alls gör klokt i att vakta sitt balansorgan, hålla blicken på horisonten i stället för på de hotande stupen och se till att de egna fötterna tar precis de steg som den egna balansen och den egna blicken råder dem till.

Texten skriven av Troed Troedson.

Taggar: , , ,

Folkbildarforum 2015

Mäter man en opinion eller skapar man den?

tisdag 27 oktober 2015

Mäter man en opinion eller skapar man den?

Resultaten kom som en chock. Valundersökningarna hade pekat åt helt fel håll i Storbritannien. Efteråt kliade sig statistikerna i huvudet. Vad var det som gick fel egentligen? Är det så att mätandet i sig kan påverka resultatet? Och jag undrar om det här problemet gäller för mätandet av folkbildning också.

Samhällsvetare pratar ibland om karta-territorium problemet. Det syftar till att det finns en skillnad mellan kartan och området; mellan beskrivningen och verkligheten. Om det är skillnad mellan dem, skämtar de, så är det verkligheten det är fel på och inte beskrivningen.

Men när det gäller opinion så finns det inte ett territorium på samma vis. Visst har människor åsikter och uppfattningar, och ibland väldigt tydliga sådana, men det är ändå ganska sällan som det kan uttryckas i siffror. Du får påstående: ”Privatisering av grundskolan är bra för barnen” och ska gradera det från ”1 Håller helt med” till ”10 Håller inte alls med”. Om du är tydligt för eller emot all slags privatisering av skolan så blir det enkelt att svara. Men om du frågar dig vilken slags privatisering de menar och vilka barn de pratar om, då känns det svårare att svara på frågan. Kanske till och med omöjligt. Kan resultaten av undersökningen verkligen ge en siffra på vad folk tycker då?

Bra opinionsundersökningar har hög reliabilitet, som det kallas. Med statistiska kvalitetsmått kan man visa att siffrorna stämmer; man mäter mätandet, så att säga. Och det är också så att om du frågar 1000 slumpmässigt utvalda personer om deras förtroende för till exempel polisen så får du i genomsnitt samma svar när du frågar 1000 andra personer. Det är något ganska underligt med det, kanske till och med lite olustigt. Det är som om vi alla hänger ihop på något sätt.

Och det är väl det som är den allmänna opinionen. Något slags medelvärde som uppstår när man frågar tillräckligt många samma sak. Men det är inte något som ”finns där ute” som man kan ta reda på. Det är väl snarare så att den formas i samklang med något annat. Kanske är det lika många som ”svarar fel” varje gång man frågar. Kanske påverkar frågorna svaren. Så resonerade man för övrigt redan på 1800-talet när idén om en allmän opinion fick fäste. Det var något som skapades, inte något som redan fanns där.

Vill man bevara något som det är så ska man alltså inte mäta det. Men att bevara något som det är måste knappast vara något bra. I andra numret av FOFO skriver postdoktor Erik Nylander om hur mätandet av forskning får många dåliga konsekvenser, men även att det kan motverka ingrodda patriarkala maktstrukturer. Då blir mätandet något som förändrar till det bättre.

Kanske är det inget fel i sig på att mäta, som landshövdingen säger i bloggen. Även den mest hårdhudade kritikern av New Public Management kan nog se att mätningar kan leda till positiva förändringar också. Så det viktigare är kanske vad och hur man mäter – och vem som mäter – som nu senast Lena Lindgren och Susanna Alexius lyft här i bloggen.

Vi ser fram emot att få diskutera mer om det här på Folkbildarforum nu i november, där det samlas så många intressanta perspektiv på mätandet. Och mötande. Glöm inte att anmäla dig för nu är det sista veckan.

Vi ses!

Anneli Dahlqvist Pettersson

Taggar: , , , , , ,

Folkbildarforum 2015

Nu bär det av!

tisdag 25 augusti 2015

Nu bär det av!

Under sommaren har vi samlat kraft och energi, och postat lästips i bloggen (här och här). Nu har vi har massor av spännande saker på gång till den stundande hösten. Du som prenumererar på nyhetsbrevet har läst om en del redan, och vi kommer att återkomma till det mer här i bloggen. I sin korthet handlar det om:

• Ett nytt spännande samarbete kring en stor konferens 2016
Höstens öppna forskarseminarier som sätter igång 8 september
• Vassa gästartiklar till nästa nummer av #FOFO
• Riktigt intressanta programpunkter till konferensen

Och du har väl inte missat att det finns grupprabatter för dig och kollegorna till Folkbildarforum i november? Hoppas att vi ses där!

(Fotot är från förra årets Folkbildarforum)

Taggar: , , , ,

Folkbildarforum 2014, Forskning

Hur gör vi med socialt entreprenörskap?

måndag 03 november 2014

Hur gör vi med socialt entreprenörskap?

Oavsett vad man tycker om socialt entreprenörskap, så verkar det ha kommit för att stanna. Därför är det viktigt att påverka det dit man vill. Det säger Filip Wijkström, som håller föreläsning och workshop hos oss i november.

Socialt entreprenörskap är ett nytt koncept i Sverige, jämfört med andra länder. Vi följer efter länder som har haft universitetsutbildningar inom detta område i kanske 10-20 år redan. Men det går inte att bara applicera det rakt av på Sverige. Det är mer komplext än så, och det behöver vi jobba på, menar Filip.

– Jag ser två vägar framåt. Man kan använda andra begrepp istället för socialt entreprenörskap, eller sociala företag, som är ett systerkoncept. Jag tror att det då till exempel gäller att orka komma bort från det individcentrerade, och istället prata om det samhälleliga. Man kan tänka i termer av aktivism och samhällsförändring, till exempel.

– Den andra vägen är att ”tweaka” begreppet i hörnen; att jobba enträget för att förändra betydelsen av socialt entreprenörskap och hur det används just hos oss. Man skulle kunna göra en förändring på EU-nivå, till exempel. Precis som den svenska välfärdsstatsmodellen fick ett så stort genomslag, så skulle man göra något liknande när det kommer till socialt entreprenörskap.

På Folkbildarforum kommer Filip att föreläsa om samhällsförändringen utifrån boken Civilsamhället i samhällskontraktet och tillsammans med kollegor i forskarvärlden arrangera och genomföra ett antal fördjupande diskussionsseminarier. Varje seminarium handlar om en aktuell frågeställning som vi i civilsamhället brottas med just nu. Läs mer i programmet, och kom gärna till Folkbildarforum och delta i diskussionen!

Läs mer om Filip

Taggar: , , , , , ,

Folkbildarforum 2014

Ska alla göra som marknaden nu?

onsdag 29 oktober 2014

Ska alla göra som marknaden nu?

Anna Fyrberg Yngfalk forskar inom företagsekonomi med inriktning på marknadsföring. Hon är särskilt intresserad av hur ideella föreningar påverkas av marknaden, delvis med tanke på hennes egen bakgrund inom idrottsrörelsen. Du träffar henne 19 november klockan 9.00 på Folkbildarforum.

Kan du berätta lite kort om din bakgrund och din forskning?

Jag disputerade 2011 vid Företagsekonomiska institutionen, Stockholms universitet och jag forskar inom marknadsföring och konsumentkulturstudier. Just nu gör jag min postdoc forskning vid Ersta Sköndal Högskola och Stockholms universitet.

Jag har en bakgrund inom idrottsrörelsen och har vuxit upp inom ridsporten. Där har jag varit ideellt aktiv och tävlat i hästhoppning under många år. Forskning tar mycket tid och det gör hästar också så idag motionsrider jag bara några dagar i veckan. Intresset för idrotten och idrottsrörelsen har följt mig i min forskning och flera av de studier som jag har genomfört problematiserar spänningen mellan marknadskrafter och ideell verksamhet. Spänningar som inte är lätta att hantera för ideella organisationer och där det ideella uppdraget ska genomföras samtidigt som marknaden allt mer har blivit normen för hur organisationer ska ledas och organiseras.

Det jag är intresserad av i min forskning är att föra fram kritiska perspektiv i synen på marknadsföringens roll i dagens samhälle, inte minst för att vi idag lever i ett marknadssamhälle och där vi alla är påverkade av och lever med marknaden.

Hur hänger din forskning ihop med civilsamhället i stort, och med folkbildningen?

Mycket av den forskning jag nu bedriver handlar om förändringar av förutsättningarna för civilsamhället och vad en ökad marknadisering och ekonomisering av samhället har för konsekvenser för civilsamhället. Det här är en utveckling som också tar sig uttryck i en ökad professionalisering inom den ideella sektorn och där föreningar anpassar sin verksamhet utefter marknadsideal och praktiker om hur verksamheter ska organiseras. Det här leder till nya frågor om hur ideella organisationer ska dels värna om sin särart och sitt uppdrag och dels svara upp mot ökade krav på marknadsanpassning.

 

Taggar: , , , , , , ,

Folkbildarforum 2014

Därför måste civilsamhället förändras

torsdag 23 oktober 2014

Därför måste civilsamhället förändras

Troed Troedson kommer till Folkbildarforum för att prata framtid och ledarskap. Här får vi höra mer om hans tankar kring just folkbildning och civilsamhälle.

Vi har redan skrivit om Troed i bloggen (här och här) om här fortsätter att skriva om hans framtidstankar. Precis som i det här YouTube-klippet, menar Troed att organisationer ofta förfaller efter en stark början. Så är det för alla organisationer och rörelser. Inom folkbildningen så började man med tydliga framtidsvisioner om vilket samhälle som skulle byggas. Nu saknar vi däremot starka bilder.

– Antingen så intar man en försvarsställning, eller så går man till attack. Eller så säger man helt enkelt ”så här kan vi inte ha det!” och tycker att allt som förändrar situationen är rätt. Det blir lite meningslöst.

Detta liknar det som Magnus Dahlstedt pratade om förra året, och även en del som skrivs i Dom kallar oss strutsar. Troed betonar att en organisation eller till exempel en stad måste börja driva förändringsarbetet innan det är för sent.

– Titta på till exempel Malmö och Trollhättan. Där visste man länge att industrierna skulle försvinna, men man gjorde inte mycket åt det. Det klart att det blir kris då! Varför började man inte förändringen tidigare? frågar sig Troed.

En förändring som civilsamhället måste förhålla sig till nu, enligt Troed, är vårt nya sätt att engagera oss på: snabbt och fragmenterat.

– Föreningen är en problematisk organisationsform. Den passar inte för framtiden, eftersom vi engagerar oss kort och specifikt nu. Vi gillar inte att göra längre åtaganden som att gå med i en förening, till exempel. Om man tittar på politiken så har partierna det svårt att få medlemmar, men det politiska livet är allt jämt starkt. I idrotten finns en liknande situation också.

Även om det inte stämmer för allt och alla, så är det en ganska tydlig tendens på många håll. Kanske känner du också igen det? För folkbildningen så funderar Troed på vad det är som vi vill behålla. Är det systemet som man har byggt upp? Eller är det det fria och frivilliga lärandet som sådant?

– Ska man försvara folkbildningen eller organisationerna? Det är frågan som slår huvudet på spiken, menar Troed.

Läs mer om Troed här i bloggen

Taggar: , , ,

Folkbildarforum 2014

Tre tips för en mer jämställd organisation

fredag 17 oktober 2014

Tre tips för en mer jämställd organisation

Sara Haraldsson på Maktsalongen delar med sig av tre tips för hur du kan öka jämställdheten i din organisation.

Börja prata om det – på riktigt. Håll inte abstrakta diskussioner om feminism, utan kolla på vem som kokar kaffet och vem som får flest frågor. Vem som pratar mest. Ställ obekväma och dumma frågor. Först då kan man upptäcka problemen och framför allt: skapa motivationen till att jobba med dem.

Gör det till en ledningsfråga. Alla måste ta ett ansvar för att sprida arbetet i organisationen, så att det inte bara ligger på en person. Alla vinner på ökad jämställdhet i längden. På kort sikt är det en del män som behöver flytta sig, och det är en utmaning att jobba med. Men det går!

Våga testa. Det är bra att tänka efter och planera, men det är viktigt att inte fastna där. Det här är komplexa frågor, och det kan vara svårt att veta vilken lösning som passar för just er organisation. Testa tio saker samtidigt, så kommer några av dem att fungera. Och se det som en framgång!

Om du vill veta mer om det här, så får du inte missa Maktsalongens workshop på Folkbildarforum i november. Dessutom håller Sara en föreläsning om hennes egna erfarenheter i jämställdhetsarbetet i civilsamhället.

Läs mer om Maktsalongen i bloggen

Taggar: , , , , ,

Folkbildarforum 2014, Forskning

Wanjiku Kaime-Atterhög om att samarbeta med näringslivet

onsdag 08 oktober 2014

Wanjiku Kaime-Atterhög om att samarbeta med näringslivet

Wanjiku står med ena foten i universitetsvärlden, och den den andra i näringslivet. Dels för att hon själv är entreprenör, men också för att en del av hennes finansiering kommer från företag.
– Det är svårt att hitta offentlig finansiering i Sverige för ett så långsiktigt arbete som jag vill göra, säger Wanjiku.

Wanjiku spenderade ett helt år på att skriva ansökningar för att få statliga anslag till sitt arbete. Men än så länge har hon inte lyckats. Hon tror att det är svårt bland annat eftersom hon samarbetar med lokala gräsrotsorganisationer. Wanjiku har en del samarbeten med näringslivet, men skulle gärna se mer statligt stöd också.

– Man behöver ju både och. Statligt stöd är viktigt inte minst för att legitimera arbetet och signalera att det är viktigt. Det som är bra med näringslivet är att det går fort, och att de inte styr mitt arbete. Det är ett flexibelt samarbete där jag och t.ex DGC har en ömsesidig respekt för varandras arbete.

För företagen är det ett sätt att få ett erkännande för att man är socialt engagerade. För Wanjiku gör det konkret skillnad som att hon till exempel har kunnat bygga en ny skola för gatubarnen. Här kommer man osökt att tänka på folkbildning och andra aktörer i civilsamhället, som vi skriver om i Dom kallar oss strutsar.

Wanjiku är ett bra exempel på hur nyskapande metoder för socialt arbete i civilsamhället ibland kan få lättare att hitta privat finansiering än offentlig sådan. Det hänger i allra högsta grad ihop med årets tema, Förändring & Framtid. Kan det vara så att nytänkande folkbildning har lättare att hitta finansering i näringslivet, och vad innebär det i så fall?

Ja, det kommer vi att återkomma till här i bloggen. Vi ser i varje fall fram emot att ha Wanjiku på Folkbildarforum 2014! Dessutom har vi inlett ett spännande samarbete tillsammans, som vi kommer att prata mer om här framöver.

Läs mer om Wanjiku här

Taggar: , , , , , , ,

Folkbildarforum 2014, Forskning

Vad vill Filip Wijkström egentligen?

fredag 03 oktober 2014

Vad vill Filip Wijkström egentligen?

En del tror att docent Filip Wijkström är en förespråkare för marknadsorienteringen av civilsamhället. Men så är det inte. Han konstaterar helt enkelt att det är en trend, och en mycket tydlig sådan. För honom är det en annan fråga som är viktigare: vad tycker vi folkbildare?

Vi har redan skrivit om det som Filip kallar för ”mission drift” – att många verksamheter glider bort från sina ursprungliga kärnvärden. Och det finns som sagt en risk med det.

– Om organisationerna inte gör och strävar efter det de säger att de ska göra och som de är till för, så kan de förlora trovärdighet och legitimitet. Är folkbildningen en samhällsförändrande kraft idag, eller inte? Finns det fortfarande ideologiska drivkrafter? Om inte det är tydligt, så väljer nog vissa personer – som skulle vara en kraft för att uppfylla det grundläggande uppdraget – att engagera sig på annat håll, i andra organisationer och rörelser, där de tror att de kan bidra till att förändra samhället och förbättra världen.

Filip efterlyser en genomgång av stora och grundläggande begrepp som ”fritt och frivilligt” och ”varje människas möjligheter”. Dessa är fortfarande relevanta, men vad betyder det nuförtiden och hur ska de omsättas i dagens samhälle? Vad är arbetarklassen idag, till exempel? Om man inte vet det själv, så kan man inte förvänta sig att få anslag för att jobba med det heller, menar Filip.

– Det är upp till folkbildare och folkbildningen att ta tag i det själva, och man kan se strutsboken som ett bra exempel på det. Jag tror det är viktigt att få igång ett sådant arbete i styrelser, bland de förtroendevalda och de nya direktörerna och verksamhetsledarna. Annars finns det en risk att man om 10-20 år har transformerat viktiga delar av den svenska folkbildningen till sociala utbildningsföretag som konkurrerar på en utbildningsmarknad, utan att man riktigt vet hur det gick till.

Läs mer om Filip och läs även hans bok Civilsamhället i samhällskontraktet.

 

Taggar: , , , , , , ,

Folkbildarforum 2014

Karin Adelsköld: ”Vi måste våga använda teknik mer”

tisdag 23 september 2014

Karin Adelsköld: ”Vi måste våga använda teknik mer”

Karin Adelsköld är komiker, föreläsare och journalist och kommer till Folkbildarforum för att prata om samhällsförändringar och teknik. Hon vill hjälpa fler att våga närma sig digital teknik, och menar att det inte alls är så svårt som vissa säger.

– Många av oss är bättre på digital teknik än vi tror. Att ställa in tvättmaskiner, telefoner och mikrovågsugnar är också en form av digital programmering. Faktiskt. Fast det brukar ofta ”inte räknas”, av olika anledningar. Det kan till exempel ha med kön, ålder och bakgrund att göra.

Karin tror att vi behöver se bortom tekniken. Det tekniska är något som vi alltid kan lära oss. Istället ska vi lägga större vikt på kvaliteten – alltså hur tekniken används. Och där behöver särskilt de lite äldre ha mer självförtroende, tror Karin.

– Vissa kan hantera digital teknik på ett sunt sätt och undvika stress. Men långt ifrån alla. Och det har inte bara med ålder att göra. Jag kan själv bli stressad av all information och använder nog nätet lite för mycket ibland. Just därför känner jag att vi ska ta kontroll över tekniken. För det kan vi. Vi ska forma tekniken efter våra behov, och inte tvärtom.

Att hitta sitt eget förhållningssätt till digital teknik kan bli allt viktigare framöver. Och det är en högst relevant sak för folkbildningen. Vi kan bli modigare med att testa ny teknik både för egen del och för att kunna hjälpa andra.

– Jag kan tänka mig att vissa känner en viss skam över att vara folkbildare och inte riktigt vilja hänga med i det digitala. Men jag vill avdramatisera det här och få fler att våga prova! Så det ska bli jättekul att komma till Folkbildarforum och prata om det här, säger Karin Adelsköld.

Läs mer om Karin på karinadelskold.se.

Foto: Lieselotte van der Meijs

Taggar: , , , ,

1 2 3 4