Folkbildarforum

Etikett: susanna alexius

Folkbildarforum 2015

Presentationer från Folkbildarforum 2015

tisdag 15 december 2015

Presentationer från Folkbildarforum 2015

Många har frågat oss om presentationsmaterial från föreläsarna och seminarieledarna på Folkbildarforum. Nu kan du läsa några av dem här! Det är pdf-filer, så du behöver inte Powerpoint för att titta på dem.

Andreas Fejes
Medborgarskapande och folkbildning i individualismens tidevarv

Anna Fyrberg Yngfalk
Ideella organisationer i konsumtionssamhället

Må bra med kultur
Kulturaktiviteter som komplement till vård och behandling

Ola Segnestam Larsson
Att prata som marknad och handla som folkrörelse

Pelle Åberg
Statliga syften, studiecirklar och folkbildning som demokratitillskott

Susanna Alexius
Likriktningens förbannelse

Lars Svedberg & Johan von Essen
Folk i rörelse – medborgerligt engagemang

Lena Lindgren
Kvalitetsarbete – en nödvändig ritual?

Vill du veta mer om vad som hände på Folkbildarforum? Läs våra sammanfattningar av dag ett och dag två. Rapporterna som Svedberg & von Essen skrivit finns här: Folk i rörelse och Mer engagemang?

Taggar: , , , , , , , ,

Folkbildarforum 2015

Mätas eller Mötas, andra dagen

torsdag 19 november 2015

Mätas eller Mötas, andra dagen

Vilken sprudlande andra dag av Folkbildarforum det blev, späckad med tankeväckare och goda skratt! Efter första dagens succé inledde moderatorn Karin Klingenstierna andra dagen med att presentera sig själv lite mer utförligt än vad som hunnits med under den späckade förstadagen. Det var många som uppskattade hennes sätt att locka till skratt och ställa kloka och insatta frågor till talarna, så det var intressant att få höra lite mer om hennes bakgrund.

IMG_8975_andreas

 

Andreas Fejes, Sveriges enda professor i vuxenpedagogik, fick en del att höja på ögonbrynen med sina forskningsresultat. Han har gjort en intervjustudie med lärare och elever på Komvux och i folkhögskolor. Utifrån det ser Fejes flera tydliga tendenser om individualism, som också hänger ihop med frågor i hans tidigare forskning kring medborgarskap och medborgarideal; vad det är för medborgare som samhället vill fostra.

Komvux är en individualiseringsfabrik i dagens neoliberala samhälle. Det finns inget fokus på uppdraget om personlig utveckling i policies, utan det handlar om kostnadseffektivitet genom individanpassning och flexibilitet.

Folkhögskolan då, är den också individualistisk? Spontant tänker man såklart att nej, det är den ju inte. Men Fejes forskning visar att folkhögskolan också bidrar till individualismen i samhället på olika vis. Man pratar om att medborgaren inte är färdigformad – att hen inte riktigt existerar – utan ska uppstå genom kollektiva processer i folkhögskolan. Det är bland annat därför som folkhögskolan bidrar till en individualism.

Andreas pratar också om hur det finns en nostalgisk tendens bland folkhögskollärare. De tycker att det är för lite spridning hos eleverna nu: det är väldigt många unga och svaga, och man upplever att det saknas en känsla av ansvar. Man tycker att eleverna förr var bättre anpassade för vad folkbildningen är. Med andra ord finns det ett glapp mellan lärare och deltagare i uppfattningen om vad folkhögskolan är, och det finns all anledning att diskutera det mer.

Fyra parallella seminarier stod på tur. Susanna Alexius pratade om likriktningens förbannelse i kvalitetsmätning, Konversatorium höll ett öppet samtal om mätande, Anna Iwarsson föreläste om ledarskapets betydelse för organisationskulturen och Maria Linderström från Region Östergötland pratade om deras projekt Må bra med kultur.

 

IMG_8997_lena

 

Det känns som att vi pratat om kvalitetsmätning inom folkbildningen i 20 år utan att vi kommit någon vart. Så inledde Lena Lindgren från Förvaltningshögskolan sin föreläsning om kvalitetsarbete. Trots ett ganska ”torrt” ämne så var det en avslappnad och rolig föreläsning. Lena pratade om hur alla nuförtiden mäter kvalitet, men att man ofta inte vet vad det är man mäter, och varför. Kvalitetsträsket har setts länge inom hälsa, sjukvård, utbildning, socialtjänst och andra offentliga verksamheter, och sedan 1990 även inom folkbildningen.

Sedan 2014 är det särskilt trångt på folkbildningens utvärderingsarena. Det är inte bara studieförbunden, folkhögskolorna och Folkbildningsrådet som utvärderar utan även Statskontoret, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering och Myndigheten för kulturanalys.

Alla dessa aktörer har olika syn på kvalitet, och då är frågan vems syn som ska räknas högst? Lena pratade om detta som MAD – multiple account disorder, för när man inte vet vems utsago man ska följa och till slut inte längre vet vad man håller på med så kan man bli galen.

Det produceras stora mängder information, men vad ska vi göra med all information som produceras? Och är det vettigt att lägga så mycket tid och resurser på detta? Man borde tänka ut i förväg vad man ska göra med datan som utvärderingen kommer att producera, menade Lena, som även sa:

Jag har hållit på i så många år med det här och det verkar faktiskt inte bli bättre. Det är lika illa i universitetsvärlden. Jag vet inte varför vi anpassar oss så mycket efter detta. Det är en jättemärklig situation. Varför lyder vi? Vad är det som händer om vi inte lyder?

Jag vill inte säga släng all den här skiten i sjön, men med trängseln så måste man börja städa. Vad ska vi ha det till? Det måste bli lite mer feng shui i det här.

Lena förvånade många när hon pratade om sin nya fascination för gamla utredningar av folkbildningen. Hon har läst 12 utredningar från 1924 och framåt, och konstaterar att det fanns otroligt omfattande och detaljerad kontroll inom folkbildningen även då. Kanske ännu mer än idag. Det kunde handla om hur många av ledarna som var fruar, eller vilken typ av innehåll som var okej och inte okej.

Det fanns även ett tryck på att folkbildningen borde utvecklas. Då såg man det som gjordes som slentrianmässigt och efterfrågade förnyade metoder, medan det idag finns en annan syn på folkbildningens särart och arbetsmetodik.

Det är alltså tydligt att mycket behöver göras idag, men det är också tydligt att det inte nödvändigtvis var bättre förut.

Efter lunchen blev det seminariepass igen! Susanna Alexius körde en favorit i repris och Konversatorium höll ett nytt öppet samtal denna gången under frågan Vad händer när man möts på riktigt? SV Kulturcollege pratade om sin verksamhet som ett nytt alternativ efter särgymnasiet, och Folkbildningsförbundets Göran Hellmalm och Anna Lundqvist höll ett seminarium om validering.

 

IMG_9015_behrang

 

Behrang Miri ser hiphop som den främsta rörelsen för folkbildning idag. Den betydde mycket för hans självbild när han försökte hitta sig själv i ett samhälle där han varken kände sig som svensk eller iranier, varken svart eller vit. Eftersom han ville bli en bättre rappare så använde han sig av både arabiska och svenska, vilket fick honom att växa som person. I folkbildningen finns det en essens om att frigöra sig sjäv. Hiphop gav mig den kraften.

Det var känslomässigt och laddat när Behrang pratade, men han lyfte också in mycket postkolonial teori. Jag behöver postkoloniala teorier för att överleva, som han sa. Han nämnde bland annat hybridiseringsteorin, om hur han är någonstans ”mittemellan” – och att hiphop är tillåtande för det.

Behrang visade en video där man intervjuade svarta och vita små barn om svarta och vita dockor. Både svarta och vita barn såg de vita dockorna som finare, duktigare och bättre. Det är ett exempel på internaliserat självhat, som Behrang pratade mycket kring. De negativa bilder som lyfts fram av icke-vita, och avsaknaden av icke-vita förebilder, är något som sätter sig i huvudet på icke-vita.

Det är såklart inte bra – inte för vita heller. Precis som feminismen är befriande för både kvinnor och män, är postkolonial teori bra för både vita och svarta, sa Behrang.

Han pratade också om problematiken kring välvilligheten. Han målade upp en bild av den välvilliga musikläraren som trots goda intentioner förminskar honom. Han kallade henne för Karin. Man kan ibland känna sig som en förminskad falafel när man träffar Karin, sa han.

Behrang avslutade med att säga: Vi är i ett kritiskt skede i Sverige. Folkbildning är den enda lösningen.

Uppiggande avslutningsord innan Karin Klingenstierna rundade av! Presenter delades ut till några av alla de som gjorde årets Folkbildarforum till vad det är. Anneli Dahlqvist Pettersson gjorde som vanligt ett fantastiskt jobb med att rodda ihop mycket av konferensen, och dessutom hade hon gjort egna kuddar till alla föreläsare. Här är några av dem:

kudde4
kudde1b
kudde2
kudde3

Taggar: , , , , , , , , , , , , , , ,

Folkbildarforum 2015, Forskning

Mål- och resultatstyrning på gång? Tänk på detta först!

tisdag 20 oktober 2015

Mål- och resultatstyrning på gång? Tänk på detta först!

Susanna Alexius forskar inom företagsekonomi på det mångvetenskapliga organisationsforskningscentret Score i Stockholm. Hon kommer till Folkbildarforum för att hålla seminarium om hur mål- och resultatstyrning kan se ut i praktiken. Dessutom får du en genomgång av hur forskningen på området ser ut. Vi ställde två frågor till henne.

Kan du berätta lite kort om din bakgrund och din forskning?

Jag disputerade 2007 vid Företagsekonomiska institutionen vid Handelshögskolan i Stockholm och har sedan dess haft förmånen att kombinera egen forskning med undervisning av studenter och vidareutbildning av chefer. Min forskning har alltmer kommit att handla om hur organisationer hanterar s k ”korstryck” från sin omvärld, d v s samtidiga krav på att förhålla sig till regler och normer och uppfylla mål som kanske upplevs krocka och ge upphov till värdekonflikter.

Det kan t ex handla om krav på att generera vinst och samtidigt uppvisa stort socialt och ekologiskt ansvarstagande. Eller om att lyckas balansera effektivitet och nytänkande eller mångfald och professionalism. Just nu forskar jag mycket om s k ”hybrider”, organisationer som blandar organisationslogiker och brukar vara särskilt utsatta för korstryck. Det kan t ex handla om statliga bolag som Vattenfall och Svenska Spel eller ideella bolag som Det Naturliga Steget och Miljonlotteriet AB.

Jag brinner för att sprida forskningsresultat till praktiker och praktikerkunskap till forskare och jag stimuleras lika mycket av att forska som av mitt mer utåtriktade arbete som lärare, föreläsare och inspiratör. Vi behöver alla få möjlighet att lyfta blicken, pröva nya tankar och konstruktivt reflektera över vår (organisations)vardags utmaningar och möjligheter.

Vad kommer du att prata om på Folkbildarforum?

Idag upplever många ideella organisationer förväntningar på att arbeta systematiskt med mål- och resultatstyrning. Det är lätt att ryckas med och tänka att ”alla andra” gör så, ”så då ska väl vi också..?”. Oavsett om din organisation anammat mål- och resultatstyrning eller inte, är det aldrig fel att stanna upp och fundera över varför detta sker och vilka olika möjligheter din organisation har att förhålla sig smart till detta ”styr- och managementmode”.

Jag kommer att summera 40 års forskning på området och hoppas på en livaktig diskussion med er deltagare om mål- och resultatstyrningens väl och ve. Här är tre exempel på frågor för diskussion: ”Hur många och hur detaljerade mål är lämpligt?”, ”Finns vilja och resurser till den omfattande administrationen och vem ska använda uppföljningen, till vad?” och ”Vad antar målstyrning om människor och hur värnas kreativitet och integritet?”. Väl mött i november!

Susanna håller seminarium på Folkbildarforums andra dag.

Taggar: , , , , ,